Film

Sett "Luftslottet som sprängdes" idag. Har såklart sett de andra två tidigare och jag tycker alla är super. Jag mår verkligen bara sååååå himla bra när grymma sanningar läggs fram på hämndaktiga vis! Som i ettan när Salander tatuerar våldtäcksmannen... Fy fan så j-a klockrent! Och det var inte sämre i denna filmen kan jag lova! Har ni inte sett den så... GÖR DET!

Annars så känner jag att dagarna sakta blir bättre. Visst har jag extrem ångest vid tillfällen, men det är inte lika ofta och inte heller lika många timmar.
Sömn och ledig älskling är bra behandling ;)

Kollat runt på lite bloggar och upptäckt bristen hos vissa som tror sig veta saker om andra... säger inte vilka bloggar det gäller, men det är inte några jag tidigare besökt...

Chili con Carne till middag blev det idag... äntligen är den enorma satsen köttfärssås som jag slängde ihop för nårra dagar sen slut... började bli lite brist på både fantasi och smaklöksförändring...
Men men.. så kan det bli ... särskillt när man e pank precis efter löning :S

Dags o krypa ner i renbäddade sängen o glo på dumburken nu...

See ya!

Strax

Strax drar jag o älsklingen ner till tvättstugan. Flera månader sen vi var där sist. Blir lätt så när man har egen maskin i lägenheten. Men nu är det ett större gäng sängkläder som ska köras, så då passar vi på. Har nämligen inte plats att hänga det på tork här i lägenheten...

Har suttit ett tag o lyssnat på älsklingens pustande och klurande när han försökte sig på symaskinen. Han brukar ha scarves på skallen när han inte pallar fixa håret,och ett par skulle göras idag...(av en större halvgammal...)
Det knåpades och ströks och zickzackades och syddes... resultatet blev fint o bra gjort...men till ingen nytta tyvärr. När dom va klara skulle han prova och det visade sig att tyget sträckt sig lite för mktför att de skulle va snygga att ha på...
Jaja, lite tid o energi förspilldes men so what. Det finns inget sötare än en älskling som verkligen anstränger sig till 100%...

Nähäpp... time to wash!

Tjo på er!

I knoooooow.... jag har varit riktigt off på att blogga senaste dagarna. Det blir så ibland när älsklingen är jobbledig... lixom tar vara på varann o umgås då istället. Ser på film, lagar mat, handlar... eller bara myser.
Och när vi väl sitter med varsin dator pallar jag inte göra nåt utan spelar tråkiga spel som yatzy, combine och farkle...
Sovit mkt oxå senaste dygnen. Bra!!! Efter närmare 2 veckor med stor brist på de sovande timmarna, så verkar det bli lite bättre.

Idag gick jag upp vid 9-tiden, kokte kidneybönorna 1½ timme efter att de stått i vatten hela natten, bakade bröd (som vi bestämde igår att vi skulle göra) samtidigt.

Har klickat in mig ett större antal ggr på facebook bara för att kolla efter uppdateringar av älsklingens syster... Dom bor ju i Chile och man vill ju gärna veta hur de mår efter jordbävningen.
Väggen som rasade hos dom var inte en bärande yttervägg... det var ett gäng stora cementklossar som stått kvar sen "grann-huset" som var ihopbyggt med deras hus, fick rivas efter förra riktiga jordbävningen -85. Så även om det var skakigt och hemskt så har de klarat sig bra. De har inte ett hus av betong, utan ett trä-hus... det håller tydligen bättre än betong vid jordskalv.
Kollade massor på direktsändningar från Santiago igår med på TvChile. Älsklingen satt o översatte...

Iallafall...
Jag kollar såklart in på era bloggar... läser och håller mig uppdaterad. Men jag har lixom inte riktigt tid eller ro att va tillgänglig på msn osv, så SORRY om jag varit avståndstagande. Jag bryr mig såklart om er alla, men ibland får jag lägga dator-livet åt sidan och umgås med verkligheten.
Jag mår för övrigt lite bättre... jag hoppas att det här helvetet är på g att vända...

See ya bloggers!

Chile

Inte blivit mkt bloggande... Dagen har spenderats med tv-tittande om jordskalvet i Chile. Älsklingen kommer därifrån och hela hans fammilj o släkt bor i Santiago.
Nyligen fick han ett meddelande om att alla är ok, och inget katastrofalt har gått sönder. Huset klarade sig sånär som på en vägg mot grannen.
Älsklingens lillasyster har dessutom nyss fått en liten bebis, så det kändes skönt att veta att allt e ok.

Suttit lite rastlösto ritat, blev inge bra... spelat Combine och Bookworm... kollat på The Box (film) som minst sakt var en underlig film.
Känner att jag e för ofokuserad i skallen för att orka va blogg-social osv... sorry för det..

Magen är väl sådär... får se vad som händer... inte meningen att man ska ha halsbränna när det är hur trångt som helst i matstrupen...
Nu blir det sängen... hoppas jag e piggare imorrn... (fast då ska vi ner i tvättstugan... är aldrig där annars, men nu har vi sängklädes-tvätt... som e smidigast där nere.

Inte alls bra...

Senaste 3 dagarna har jag fått vidrigt ont i övre magmuns-området när jag ätit... Det är precis där jag opererades och har 20 häftklammer i matstrupens nedre del. Det gör ont flera timmar efter jag ätit... inte alls bra.

Inatt utvecklades det tyvärr ännu mer... Jag kunde inte ligga riktigt för maginnehållet rann upp i matstrupen hela tiden, och jag fick en extrem halsbränna oxå.

Detta har inte hänt sen operationen... jag börjar nu misstänka att klammerna lossnat och därför är de gamla besvären tillbaka...med råge.

Jag ska på 6-månaderskontroll i början av mars... gastroskopi under narkos. Kunde inte kommit mer lägligt... Detta är INTE bra och jag anar att det i värsta fall kan bli snack om ny operation...

Känns ganska övertygande om att detta sker just nu eftersom jag fått magkatarr-besvär av all ångest nu oxå....

Ojdå?

Kom på att jag inte bloggade alls igår... Inte ofta det sker.
Igår va iallafall jobbigt. Jag och älsklingen tog mig i kragen och hälsade på närbodda vänner. Jag isolerar mig när jag mår skit och behövde släpas iväg. 2 timmar trevligheter. Sen va jag kanonslut. Jaja, I made it ;)

Kom hem och såg på film. Bröllopsfotografen.
Sen vart det prat om mående och handling och känslor med älsklingen. Tårar rann, och jag hatade mig själv.
Jag har behovet av att göra nytta, att känna att jag gör nåt bra. Det där med att samhället säger att man ska tex antingen plugga eller jobba för att falla i normen "normal"... jag finns inte där, jag gör inte det man ska, borde etc. Det känns tungt. Vad fan e det för fel på mig som inte klarar det?
Men vi diskuterade, pratade... det är samhellets press som får mig att må kasst (bl a). Kraven och stressen på att man borde göra nåt, annars är man inte normal. Jag känner mig utanför. Jag känner mig absolut inte delaktig i nåt... och jag hatar att jag inte heller har energi eller ork att skapa ett tillfälle där det faktiskt kan funka.
Kommer det alltid va såhär?
Aldrig känna sog vanlig? Visst, alla är onormala osv... men de absolut flesta gör åtminstånde en vanlig sak! Antingen har man jobb... eller så pluggar man... eller så har man villa, volvo eller barn...
Hatar att jag inte ens har en vanlig sak som gör mig iallafall lite normal.
Jag har behovet, men jag har inte energin eller orken.

Äh, jag svamlar... ska sova ett tag till nu. Trött som attan, ont osv... sover föresten bättre igen men det känns som att det aldrig blir tillräckligt.

Tradera

Ojoj... man kan verkligen bli mörkrädd när man kollar vissa Traderares omdömen :S

NU!

NU SKITER JAG I OM DET ÄR LAGLIGT ELLER EJ.
JUST NU BLIR JAG GLAD ÖVER ALLA SORTERS PAINKILLERS!!!

SÅ GE MIG GE MIG GE MIIIIIIG!

...va bara tvungen att få ut det... har så ont att jag skriker RAKT UT. Bara så ni vet... Sorry för vredesutbrott..

*ironi i att jag skulle ta vad som helst såklart...*

Om Mezza

Tänkte leta upp ett gammalt inlägg från förra bloggen, men jag hittar det inte. Så jag skriver det på nytt istället.

Vet ju att jag har lite nya läsare... och med jämna mellanrum brukar jag presentera mig lite fakta-mässigt. Så här kommer det!

• Jag kallar mig Mezza på nätet. Jag är inte jättehemlig men vill inte vara superanonym heller.
• Jag är utbildad undersköterska/mentalskötare.
• Jag blev sjukskriven år 2000.
• Jag har sambo och katt. Sambon kallas Amor eller Älsklingen, katten heter Mia och är snart 12 år gammal.
• Jag bor i en av Stockholms förorter.
• Jag är 30 år.
• Jag har haft både anorexi och bulimi. Numera är jag fri från ätstörningar så gott det går. Jag är definitivt inte smal, men absolut inte heller tjock. I nuläget är jag 170,5cm lång med en vikt på 70+ kg. Jag äter för att det är gott nu, inte som innan för att jag måste. Jag försöker gå ner lite i vikt men på ett bra sätt. Jag vägrar få tillbaka en ätstörning!
• Jag har en kronisk smärtsjukdom som heter Fibromyalgi. I korta drag är det överkänslighet i smärtnervssignalerna. Dvs hjärnan får för sig att det gör mer ont än vad det egentligen gör. Det finns inget botemedel mot detta. Inte heller finns det tvärktabletter som funkar. Jag har testat flera olika mediciner som sägs kunna lindra men inga har fungerat på mig. Läkemedlena mot fibro är ofta former av antidepressiva som har visat sig blockera mängden smärtsignaler till hjärnan. Tyvärr funkar det bara på vissa.
• Jag får s.k nervblockader mot mina smärtor. Det innebär att man sprutar in långtidsverkande bedövningsmedel rakt in i nerverna på olika ställen. Detta lindrar i max 2 veckor...men jag har ändå alltid mer eller mindre ont.
• Jag har haft och eventuellt fått tillbaka en borderline-diagnos. Jag hade ett så svårt självskadebeteende att vanliga psykiatrin inte tyckte att de kunde hjälpa mig. 2005 flyttade jag därför till ett behandlingshem med speciell inriktning på detta. Detta blev bokstavligen mmin räddning.
• Jag har nu inte gjort illa mig på ca 3 år.
• Jag hade självskadebeteende i form av rakblad, tändare, intoxer.
• I somras låg jag inne 5½ vecka på avgiftnning av benzo. Jag hade blivit ordinerad benzo i höga doser varje dag i över 8 år. Det var nåt av det vidrigaste jag varit med om!
• Jag har gjort ADHD-utredningar eftersom jag har det beteendet, men har inte fyllt kraven för diagnos ändå (barndomen stämde ej).
• Jag älskar att studera, men har en extrem stresskänslighet. Jag har även testat jobba inom vården, och även om jag tycker det är kul och interssant, så klarar jag det inte.
• Jag har sjukersättning nu på 50% fram tills jag är 65. Jag joppas innerligt att jag kommer kunna jobba iallafall 50% i framtiden.
• Jag fullkomligt älskar barn, men har än inga egna.
• Jag har 4 syskon. 3 av dom har barn.
• Jag harv flyttat närmare 30 ggr. Jag har bott ett år på Sri Lanka. Jag flyttede hemifrån när jag var 17 år.
• Jag har trauma både från barndom och vuxen-tiden. Dessa är i grova drag våldtäckt, incest, psykisk misshandel, mobbing och droger. Jag har oerhört svårt att prata om detta, men vet att jag måste för att i längden må bättre. Jag vill förtydliga att inget av det jag varit med om har med min närmaste familj att göra! Jag har inte heller någon som helst kontakt med något av mina trauman i dagsläget. Jag har gått ifrån det helt. Det har förstört tillräckligt och jag vägrar låta det finnas i min vardag numera.

Ja, det var lite om mig.

Har ni frågor? Kommentera så förklarar jag!!!

Hej. Idag...

Idag ja... Idag har jag NÅT SÅ FRUKTANSVÄRT ONT!
Sprutorna igår triggade verkligen igång smärtan som fanken... Det brukar göra lite ont på kvällen eller dagen efter, men det brukar inte göra SÅHÄR ont. Tror det är ett bevis på att jag verkligen verkligen var i stort behov av sprutorna...
För uppenbarligen är smärtnervsignalerna på riktigt dåligt humör.

Ingen bra sömn inatt pga av detta. Sovit kanske 4 timmar sammanlagt. Jaja, det är iallafall bättre än 2...

Idag vore en underbar dag om jag i ett magiskt vingslag bara kunde få lite morfin fallande från himmeln... Tänk vad bra om man kunde trolla!

Lam

Hemma igen med förlamade armar. Kör pekfingervalsen på datorn och korrigerar varannan bokstav. Men men... jag har iallafall inte ont.

Inte ett endaste piller fick jag utskrivet. Inga smärtstillande, och när det gällde sömnisar ville han att jag skulle snacka med psyk.
Hmm.. jaja, ringer väl dit imorrn. Suck.

Älsklingen spelar in musik (sång o gitarr) och jag säljer böcker på nätet.
Ska käka våfflade varma mackor snart. Kommer bli gott :)

Tröttoch deppig. Det skriker destruktivitet i skallen men intellektet säger att jag bara är trött och det blir bättre.
See Yaa all

Taxi

Jaha, så är man på väg. Dr Pain here I come!
(Dr Smärtläkare kallar jag dr Pain eftersom han har den sällsynta förmågan att faktiskt ta bort en del pain ju...)

Sitter i taxin, som faktiskt kom i tid idag. Frågade om det varit mkt körningar nu när inte tågen går. Imorse hade det tydligen varit kaos, men det lugnade ner sig efter rusningen.
Folk BETALAR för att komma till jobbet och tjäna de pengar de slängt ut på taxin...
Ja, fast det finns ju en massa jobb som innebär en hel del annat med... alla jobb som innebärn kontakt med människor

Jag är vansinnes-speedad... därav en massa svammel bara. Ingen koll på skallen alls. Hoppas jag får en vansinneströtthet efter sprutorna såman iallafall kan få slappna av lite.

Nähäpp... man kanske ska kolla runt lite... igen... hos er asså ;)

Vet ni?

Behöver förslag på två saker:

• Starka smärtstillande som ni har erfarenhet av och som HJÄLPER
• Sömntabletter som inte är benzo...

Har kollat igenom hela FASS register inom dessa ämnena...
Har lite förslag men det kan va klurigt att få:

Smärtstillande:

• Dolcontin
• Oxycodone/Oxynorm
• Targiniq
• Temgesic

Sömn:

• Heminevrin
• Sonata (nödfall, då det är benzoliknande)

Drar till smärtkliniken 13:15, så förslag innan dess skulle va bra...

P3

Sitter i köket. Radion e på och ciggen ryker.
På P3 har de nyss pratat om nån Ultra-löpare... Fatta... han springer 5-7 MIL om dagen! I somras sprang han Göteborg-Stockholm :S
Han sliter ut 10-15 par löparskor per säsong! Han hade världsrekord i att springa flest mil på löpband under 48 timmar... tror det va 24 MIL!
Ojoj... ja, vissa har väl det intresset och kropp...

Jaja. Snön e ju kaos såklart... när jag skulle ringa sjukresa idag säger de att man får räkna med förseningar... Beställde 25 minuter tidigare än vanligt... Måste verkligen till Dr Pain ju.

Igår ringde läkaren och skrev ut mig. Fattar inte vad som pågår i hennes skalle...
Jag sa att Jo, det funkar... dock sover jag inte...
Hon frågade hur länge det varit så, och undrade om det fanns nån medicin som hjälpte... hon raddade upp en massa, och jag har testat alla...
Till slut sa hon: Men ska du inte komma tillbaka till avdelningen så du får sova iallafall? Du kan få Heminevrin här.
HALLÅÅÅÅÅÅÅ! Har ingenting gått in i hennes skalle om hur jag mår av att vistas där???
-Vi har MASSOR med plats här, du får såååå gärna komma!
VAD ÄR DET SOM FATTAS I DIN SKALLE???? Lixom... vad är det som inte går in???

Sen fick hon mig att gå med på att jag skulle ringa psyk idag och få en akut tid för att diskutera sömnmediciner... Jag visste att det inte skulle gå, så jag fick henne att gå med på att jag kan ta det med min smärtläkare idag...

Jaja, jag är iallafall utskriven nu.

Virkning

Ja, jag har börjat virka iallafall. Jag letade upp favvo-mönstret som jag virkat flera ggr innan, och så satte jag igång. Händerna är inte överförtjusta i det, men skitsamma!

Papprena jag har på mönstret började falla sönder, och jag vill ju ha det kvar! Va säkert 10 år sen jag gjorde det sist, så jag är dock lite förundrad över att det ändåhållt.

Hursomhelst, jag beslöt mig att föreviga det på datorn istället... Fota o skriva klippa o klistra.. Nu har jag det här, och jag tänkte dela med mig! Klicka på bilden så tror jag nog den kan bli större... vill ni kopiera bilden e det helt ok. Jag klistrade in en liten bild på virkningen jag gör just nu. Sjalen kommer se lite sned ut tills den är klar, men det rätar man ut i sträckningen i slutet! Så bry er inte om det!

Jag använde min förra som halsduk... underbart skön! Såklart slarvade jag bort den i nån flytt, men det e ju bara att göra om då :P Eftersom det nästan bara är lm (luftmaskor) är det nåt av det enklaste jag nånsin virkat :)

...

Eftersom jag inte sover på nätterna (eller dagarna) känns läget såklart inte så mkt bättre. Förutom den vidriga ångesten, är jag 1000 gånger så mer rastlös, irriterad, osv. Senaste dagarna har jag bläddrat igenom alla bloggar om och om och om igen... Jag har Bloglovin, men jag bläddrar ändå igenom alla i favoriterna... det kan ju hunnit komma nån ändå...
Mycket mer än just det och nagelfixandet har jag inte gjort.
Igår sket jag i disk o allt. Idag har jag iallafall slängt i både en maskin tvätt och disk.

Imorrn blir det att ringa lite telefonsamtal som står på schemat. Inget mer.

Life is lovely :S

Funderar på om jag ska virka en sjal. Jag får vansinnes ont i fingrarna, men det skiter jag nog i. Känns som jag inte orkar bry mig. Dessutom ska jag snart till dr Pain igen...

Tjo på er...

Jaha...

Syns inte kanonbra, men det är inte vitt på naglarna längst ut.. det är silver-glitter...

Det va ju själva f*n!

Tror ni jag fick sova inatt?
NEJ!
Skulle lägga mig... får tandvärk... sprayar xylocain i käften men det hjälper knappt. Efter mkt om o men tar jag en värktablett... en jag vanligen inte tål. XefoAkut heter den. Innehåller acetylsalicylsyra, och det klarar inte min mage. Som tur är köpte jag A-fil igår så jag svalde ner den med det. Gick bra. Somnade tillslut. Efter 2-3 timmar va jag klarvaken igen.
Vred o vände mig, gick upp, gick o la mig, gick upp osv...
Lyckades slumra nån halvtimme på morronkvisten igen.

Vaknade... tandvärken tillbax. Åter igen A-fil och XefoAkut.
Älsklingen har dragit till jobbet.

Snön på terassen är i fönsterkants-höjden nu. Solen skiner. Kallt.

Rastlös.

See ya

Föresten... TACK FÖR ALLA ERA FINA FINA KOMMENTARER! Det värmer i mig...verkligen!

Rastlöst trist

Känner mig vansinnigt onyttig... asså att jag inte gör nån nytta... Naglarna e klara, förlängda o målade i noggrannhet. Tv:n står på och jag har nog kollat era bloggar 500 gånger redan.
Vill göra nåt som jag fastnar i... nåt som stjäl hela min uppmärksamhet, men kommer inte på nåt. Eller jo, jag kommer på massor, men inget jag vill göra.

blä...

trött är jag dessutom. Det blev inte många timmarssömn inatt... somna typ 12 och va klarvaken halv 3... lyckades slumra lite på morrontimmarna (känns som jag skrivit detta innan.. har jag det?)

Väntar på att lacket ska torka...

halloooooo

Nyss käkat. Grillade grönsaker o veg vårrullar... mmm gott.
Drog en snabbis till centrum, skulle bla in på KICKS. tog vad jag skulle och betalade... hmm? det va inte mkt det kostade... gick vidare till bussen, hoppar på och kollar kvittot. Då ser jag att hon tagit 25 spänn för nåt som kostade 150 kr!
Tack! Kändes minsann bra, och jag är faktiskt inte den som hoppar av bussen, springer tillbax till butiken och ber att få betala mer.. nänä. Jag är möjligen både snäll och ärlig, men inte såååå ärlig ;)
Så snart ska jag trixa med mina naglar...förlänga dom. Tar både tid och engagemang, så det är en kanonsyssla när man har svårt att hantera dumma tankar.

Annars har jag inte gjort mkt. Slö och trött...
Ska se till att röja lite här hemma senare. Iallafall köket.

Tjo!

För nårra dagar sen..

...satt jag och ritade. Jag gjorde ett porträtt och nu har jag fått tillåtelse att lägga upp det här :P








Original <---


Porträtt --->



Detta porträtt fick S av mig :)

Kul att göra sånt... man kanske skulle starta med beställningar? :P hehe. Tar ju ändock typ 3 timmar för ett ansikte...
Men kul är det minsann!

Hemma igen.. (långt inlägg)

3 dagars extrem turbulens på alla plan... Säger bara suck för psykiatrin.

Åkte till lokala psyk i onsdags. Hade en tid hos en läkare som skulle göra en bedömning om jag behövde läggas in.
Jag bor mellan två möjliga ställen man kan läggas in på. Dock kan jag inte läggas in på det ena stället eftersom det är extremt traumatiskt för mig där. Hela den orten är bara kaos för mig, och ett av de mest kaotiska ställen där är just psyket. Orten för mig innebär våldtäkt, droger, psykisk misshandel, pedofili + människor som jag verkligen inte ska ha i mitt liv. Dessutom har min sambo jobbat på just det psyket... och jag vet allt och inget om personal där.. och de om mig pga knasiga relationer (inte enbart via min sambo, många andra människor oxå).
Jag åker inte till den där orten av den enkla anledningen att jag inte ska utsätta mig för såna minnen och risker. Jag lämnade det livet för flera år sen.

Hursomhelst... Läkaren på psyk fick veta allt detta. Hon höll med om att jag inte ska vistas där.
Så hon ringde till det andra stället....
Ingen plats!
Hon kommer ut i väntrummet och meddelar mig detta, och tycker ändå jag ska åka till "ställe nr 1" (traumatiska stället)
Hon frågar om jag går med på detta... (suck!) Jag dröjer med svaret för jag vet att det inte är nåt bra val. Då säger hon:
-Men du... du har ju egentligen inget val. (och i den meningen menar hon att om jag inte åker, då sätter hon LPT så jag ändå måste dit).
Jaha.. ja, jag blir ditkörd. Jag har panik, jag kan inte sitta still på nåt sätt. Jag kommer in på avdelningen, dom kollar igenom mina saker (dator o mobil fick jag såklart INTE ha).
Sen är det läkarsamtal igen.
INGEN BRA TIDPUNKT! Jag sitter och är halvt hysterisk, vill bara dö etc etc... och 95% av de känslorna jag hade då var helt framkallade av situationen och platsen.

Återigen frågar de om jag kommer stanna där. Jag frågar vad som händer om jag säger nej...
-Ja då måste vi vidta åtgärder som gör att du ändå måste vara kvar här (LPT).
Svarade att jag ju inte hade nåt val. Dom lovade dock att jag skulle förflyttas snarast och att jag hade högst prioritet.
Efter det ligger jag och gråter hur länge som helst...

Dom håller på att bygga nåt speciellt fläktsystem där så att man kan få röka om man inte får gå ut... Ingen får gå ut det första dygnet. Men eftersom det inte var klart, och man inte får röka på bakongen, och ingen vill ge mig en jävla tändare... ja. Mina 20 cigg om dagen reducerades till noll.
Hur bra mår man i den situationen när man redan har panik?
*fnys*

Andra dagen kommer, jag får ta 3 st 5 min-utgång med personal för att röka. Paniken är på topp hela dagen och jag fattar inte hur timmarna ändå gick. Kallades in på läkarsamtal igen, fick berätta samma sak igen... fick löfte om förflyttning igen...
och igen händer ingenting.

Tredje dagen (idag) kallas jag till läkarsamtal. 2 timmars sömn har jag fått inatt. Dessutom har jag as-ont av fibron pga alla spänningar och skit-mående.
Läkaren säger att de inte lyckats fixa förflyttning, och det kommer nog inte ske heller. Hon frågar (igen) om jag kan stanna kvar där och jag säger NEJ.
Nej nej nej! Jag stannar INTE kvar mer!
Jag sökte hjälp för att det skulle bli bättre men allt har bara blivit sämre!
Hon sa då att hon inte ville släppa iväg mig om jag fortfarande hade tankar på döden. (dvs LPT-hot igen)
Jag svarade att det har jag absolut, men de har aldrig varit så starka som nu när jag varit där.
Jag sa att det är mindre risk att nåt händer hemma än om jag är kvar på stället som får mig att må än mer helvetiskt.
Efter lite diskussioner hit o dit fick jag komma hem på permis, men hon ville jag skulle komma på måndag. Det gick jag inte med på. Förklarade att jag såklart inte åker tillbax till orten som innebär så mycket skit! Det måste hon ju fatta av allt jag berättat!
-Ja... jo, det är i och för sig sant... svarade hon då (varför kan inte läkare TÄNKA innan dom pratar eller beslutar???).
Resultatet blev att jag slapp ifrån LPT, är hemma på permis och hon ringer på måndag för att skriva ut mig via telefon.

Nu är jag hemma, jag är totalt slut, och jag tänker ALDRIG mer be om hjälp från psyk!
Enbart deras behandling hade kunnat kosta mig livet! Och jag har ju definitivt inte ens kunnat/hunnit andas om det som egentligen var/är mitt problem...

Nu ska jag kolla in till er. Jag äter riskakor och lyssnar på radio... hatar livet men lever och tänker fortsätta göra det.

*Bitter*

Packad och klar

Väntar... väskan e packad. Jag vet ännu inte om det ens finns plats eller om läkaren tycker jag ska lägga in mig (annan läkare). Jag vet inte hur det går till... ska jag isåfall åka direkt från läkaren till sjukan (några mil)? Kommer de köra mig? Kommer jag hamna på stället jag tror?
Jag vet inte om de kommer sätta LPT på mig. Jag har bara haft det en gång innan och det va på just detta stället. Då frågade de om de kan lita på att jag inte går o gör nåt dumt...Ochjag sa att det kunde jag inte garantera.
Fan det va länge sen jag låg inne. Känns som ett så jävla stort nederlag! Men jag måste inse att jag inte klarar detta. Jag måste förstå att jag kommit till den punkt där självmordstankarna inte längre är ofarliga.
Jag måste inse att jag inte klarar av att hålla mig mkt längre från självskadebeteende här hemma.
Jag måste allt detta. För vem? Ja, jag vet att det borde vara för mig själv, men jag funkar inte så.
Fröken Mezza lever för andra och har alltid gjort. Det finns ingen vilja för mig själv och jag kan inte minnas att det nånsin funnits.
Mezzza är så duktig med ditten och datten minsann. Hon är så snäll o rar och ställer upp och gör verkligen allt för sina medmänniskor...
Hmm... ja det e ju så. Tyvärr.
Meningen med Mezzas liv är att leva så att andra inte blir lessna. Inget mer.
Detta är Mezzas livs-dom. (Önskar det verkligen funnits en dödsdom istället för mig)
Ett helt jävla liv levande för andra. Hur kul e det på en skala?
Nä, just det. Men jag är född till världen och jag antar att jag får stå ut dom här 80-90 åren innan jag äntligen kan få lägga mig ner o dö.

Usch detta blev riktigt deppigt inlägg... men... Ja, det är så det är, och det är därför jag nu åker in till psyk.

<3

...

13:00 lyckades dom fixa en tid till mig hos läkaren på psyk för bedömning om inläggning. Kommer ta med mig datorn men är osäker på om man får ha den där... olika regler på olika ställen...

Morrn... :S

Max 2 timmars sömn inatt. Varit tvungen att gå upp o äta inatt. Håller med andra ord på att få magkatarr... Sug i magen så jag mått illa. Drack havrevälling vid 4-tiden, och var dessutom tvungen att gå ur sängen lite efter halv 7 för att käka gröt oxå.
Ångesten har börjat ge fler symtom :( Har inte haft magkatarr sen efter operationen i somras (magmunns/matstrups-operation)

Klippte älsklingen igår. Bara toppade lite, men det behövdes. Annars satt jag mest klistrad i soffan med dator och ritande. Ångest som attan. Var förmodligen världens tristaste sambo igår, men men...

Ska ringa psyk idag. Får se hur det går.

Hade ni vågat?

Bilden är på vårt vardagsrumsfönster. Vi bor på 9:e våningen... Utanför fönstret är det en smal liten "gång" på ca ½ meter, sen en liten ypphöjning på ytterligare ½ meter.

Efter det är det stup rakt ner!

Likväl står gubbarna och hackar is och istappar. Visst de har ju sele och sånt... men å andra sidan är det väldigt halt...

Hade ni vågat?

Jobba så timme efter timme, dag efter dag i veckor?

Jag vet inte om jag hade... Några timmar kanske, men sen hade jag fått nog med adrenalin.

Klamp klamp klamp!

Sovit illa inatt igen. Typ halvsovit, vridit o vänt mig och vaknat stup i kvarten. Som pricken över i:et klampar folk omkring på taket. Jag vet inte om dom hackar bort is, eller om det är byggubbarna som ska renovera balkongerna. Hörs gör det iallafall!
MYCKET! Klamp klamp...
Vi har plåttak och bor på vindsvåningen... en tillbyggd extravåning, så i vanliga fall hör jag tom om måsarna trippar på taket... Nu är det gubbar i vinterkängor...
Lovely (not...)

Igår var ångesten helvetisk... mer än vanligt. Jag vet inte var jag ska ta vägen snart.
Spelar Combine på facebook fastklistrad i säng eller soffa dom timmarna. Det är det enda säkra. Eller att ligga under täcket och försöka sova.
Småhallisarna fortsätter. Ljud som viskar i fläkt och vind, saker som inte är så stilla som de borde.
Känslan av att jag måste sjäppa ut den svarta ångestsörjan inom mig är extrem. Det känns som att jag inte kommer bli kvitt den om jag inte sprättar upp mig. Det låter helt j-a sjukt, men känslan är så vansinnigt fysisk.

Älsklingen är ledig idag med. Imorrn startar ett pass på 6 dar i sträck för honom.

Ska kolla rundor hos er nu.
Tack för välbehövliga och värmande kommentarer!

Smakade bra

Jo visst det smakade faktiskt bra! Köttet blev lite mer "grillat" än vad man annars får det. Men godast var nog faktiskt den grillade/våfflade löken :P

I övrigt då?

Såg på en komedi till maten. Rätt kul, men hade svårt att koncentrera mig pga ångesten.

Det river o sliter i mig verkligen.

Ska kolla rundor hos er nu...

Steka kött i våffeljärn?

Sitter i käket med datorn. Jag fick tillsammans med våffeljärnet i födelsedagspresent, en liten bok med våffel-tips.
Där står en massa gott... steka grönsaker, lax, mackor, kött osv... i våffeljärnet.
Så nu står potatisen på spisen och köttet i våffeljärnet. Till det blir det morotsstuvning.
Kanske slänger i nårra lökbitar i våffeljärnet när köttet e klart...

I övrigt håller ångesten på att strypa mig. Jag litar inte på mig själv ett smack, och tror jag lägger in mig imorrn eller på onsdag. Älsklingen är bara ledig idag och imorrn sen jobbar han hela dagarna.
Fan, vad jag planerar... vet inte ens om det finns plats på stället ju :S

Jaja, får la se

Lägger upp bild på våfflandet senare ;)

Drömmar

Senaste nätterna har jag haft minst sagt konstiga drömmar...
Förra natten var det om svart magi och sekter i samband med piercing-smycken i konstiga utformningar sammanhängande över halva kroppen...
Inatt blev jag inlåst på Lunds psyk med LPT (jag har aldrig varit på Lunds psyk och vet inte ens hur det ser ut). En av vakterna var en av mina närmaste vänner söderut och vi gjorde allt för att undkomma de ritualer som skedde där... med allt från avhuggna händer till syra-liknande bad :S

I drömmen om piercingar lyckades jag komma undan till slut, men i nattens dröm fick jag offra både det ena och det andra och jag kom iallafall inte undan...
Eftersom min skalle på ren automatik analyserar sånthär vetjag inte vad jag ska tro längre... Första drömmen va väl nåt i stil med att det går att komma ur den jävligaste av alla situationer... andra drömmen att jag kommer nog inte undan mitt psyke utan att offra livsviktiga saker...

Idag är jag totalt slut. Att drömma intensivt är minsann ingen vila.

Lite födelsedagspresenter

Denna boken var en av sakerna jag fick av en vän i en Goodie-bag :)
Riktigt rolig!

Våffeljärnet hade stått ett tag på önskelistan. Lillebror o hans tjej uppmärksammade det och jag äger nu äntligen ett!

40" LCD-TV (Samsung) fick jag av min älskling :)

Hushållsassistent med massa tillbehör. Fick detta av mamma, pappa o farmor. Välbehövligt som attan då jag inte klarar av varken hackande eller knådande i köket.

Sen fick jag pengar till att fixa naglarna av min lillasyrra + familj. Det är inte utnyttjat än dock.

Så... jag har tänkt lägga upp detta inlägget långt tidigare men jag vet inte varför det inte blivit av . (men nu blev jag osäker.. har jag verkligeninte skrivit om detta innan??????)

Gaaahhh!!!

Har en internet-dosa till mitt Swedbank-konto...
Den har larmat om att det e dags för batteribyte ett tag, och jag har duktigt nog införskaffat mig ett.
Så nu va det asså dags.
"BYT BATTERI" Stod det.
Plockar fram det nya, letar upp en minimal skruvmejsel och ska sätta igång..

GAAAHHHH! J-A APPARAT!

Det ska inte va såhär svårt!
Skruven satt som berget... kvaliten var urusel... vad innebär detta?
Jo... en irriterad Mezza som sitter först med skruvmejsel, sen hårklämma, sen matt-kniv, sen vanlig kniv, sen nåt annat i samband med enn tång...
Nä, jag fick inte upp skruvjäveln!
Vi har såna där pyttesmå mejslar... som är till för tex dator-skruvar o sånt. Men nä, denna skruven va såklart ÄNNU mindre!
Kvaliten som va kass oxå... ja det gjorde ju att huvudet på skruven bara blev trasigare o trasigare...

Jag gav upp "det rätta sättet" tillslut. Istället bröt jag upp plasluckan med våld. Tro fan inte att skruven lossnade då heller... den satt vacker kvar...

Nu är batteriet bytt, jag har kunnat gå in på internetbanken, och jag har satt på plastluckan igen... med gul el-tejp...
Skitsnyggt och underbart.

Tjingeling!

Kärlek till Er!

Hoppas ni alla får en fin Alla Hjärtans Dag!

Ni finns i mitt hjärta!

Och såklart finns alla ni andra där oxå!
<3

Titta vad jag fått!

Fick detta inne hos Lilla My!

Sovit

Åh vad skönt!
Jag har sovit en massa idag, och det var behövligt. Behöver dagar när jag bara sover för att jag ska orka med all ångest. Det är vansinnigt krävande med intensiv ångest.
Somnade på soffan. Tog täcket dit och shiiiit va skönt det va ;)

Förtydligande

Det var länge sen jag gjorde intox med Theralen.
Idag har jag tagit 24 Theralen-tabletter vilket är lika med 3 ml flytande. Dvs en normal dos.

Theralen-tabletterna är mycket svagare, och man behöver ta en hel del för att komma upp i vanlig dos.

Theralen

Hämtade ut en burk Theralen igår. Japp, ni läste rätt : burk. Inte flaska.
Fick ett recept för länge sen, när jag skrevs ut från avgiftningen i somras. Jag frågade varför jag inte fick droppar istället, men då säger läkaren att de inte fick skriva ut det... bara i piller-form.

Ja, jag tycker att det borde va tvärtom. Dom skriver inte ut flytande till folk som avgiftats förmodligen för att det skulle va för lätt att dricka?
Ja men hur smart är det då att skriva ut tabletter till tablettmissbrukare? Ni som haft Theralentabletter vet att de är mycket svagare. Det krävs 8st för att komma upp i 1ml flytande.
När jag tidigare haft Theralendroppar, har jag haft mellan 2 och 4 ml vid behov... Det är 16-32 tabletter!
Ja det känns ju sååååå kul att peta i sig en hel näve tabletter! Wiiiihoooo! (NOT!)

Det är en av anledningarna till att jag inte hämtat ut dom förrän nu. Jag gillar inte att få den påminnelsen... Påminnelsen om att slänga i mig nävar med tabletter. Det känns som jag gör en intox, fast jag inte gör det.

Ja, och sen e ju tabletterna... rosa. Ill-rosa... neon-rosa... Wiiihooo igen! (NOT!)

Jaja, 24 små neonrosa piller guppar nu i min mage. Helt ofarligt, men det känns inte alls bra.

Jag har intoxat med Theralen innan. Det va så jävla idiotiskt... Jag ville inte dö, men jag ville slippa allt för ett tag. I desperation tog jag ett gäng tabletter (minns ej vad det var), blev sen rädd att det va för många o att jag skulle antingen bli typ förlamad eller dö. Då drog jag till sjukan. Väl där va det visst inte så farligt eller nåt, och jag hade en hel flaska Theralen i väskan... In på toa, klunkade i mig hela (fy fan va vidrigt! Ni som smakat vet att det är vidrigt även när man spär ut den... detta va RENT). Kom ut igen... efter ganska kort stund sluddrade jag. Flytande Theralen är så starkt att det bedövar tungan i dom mängderna. Dom frågade vad jag gjort, och erkände.
Jaha. Då va det ju bara att magpumpas...
So what... life´s shit anyway typ.
Ner med slangen i magen... nähä... den kom visst i luftstrupen istället... ner igen... och igen... och igen igen igen.... Av nån anledning gick det inte.
Dom gav upp, jag blev snurrigare o snurrigare... dom kom med kräkmedel... inget hände. Mer kräkmedel.. inget hände ändå...

Dom började bli lite oroliga och tillslut va jag så less på allt att jag sa att jag stoppar fingrarna i halsen. Då kom det såklart upp...
Är man läkemedelstolerant så är man... men de trodde nog inte man kunde va det t o m mot kräkmedel, men jodå! Mezza kan...
Suck.
Ja, jag stannade kvar över natten o va rätt väck ändå. Det hann ju gå in en del i blodet iallafall.

Detta va så vansinnigt vidrigt... Theralensmaken när jag drack, när jag spydde, när jag va klar, och flera dagar efter...
Och ändå gjorde jag samma sak en gång till.
Riktigt stört, idiotiskt, puckat...

Men som sagt... det va inte för att ta livet av mig... det behövs andra saker då. Det var för att döva verkligheten som jag inte stod ut med.

Jag kunde inte ta Theralen på flera år efter det... smaken fick det att vända sig i magen... inte så konstigt ju.

Skämtlistan

Hittade detta hos Kickan34

Alla svar ska börja på första bokstaven i ditt namn.

1. Vad heter du: MEZZA
2. Ett ord på 4 bokstäver: MUPP
3. Flicknamn: MARIELLE
4. Pojknamn: MANFRED
5. Yrke: MENTALSKÖTARE
6. Färg: MINTGRÖN
7. Klädesplagg: MAMMELUCKER
8. Mat: MAJS
9. Sak i badrummet: MATTA
10.Plats: MALLORCA
11.Film: MY SISTERS KEEPER
12.Något man dricker: MJÖD
13.Känd person: MARILYN MONROE

Denna listan e inget annat än ett skämt! Så ta det som ett!!

Det va lite klurigt med nr 9... men konstigt nog var nr 7 enklast :P Så det kan bli...

Tack

Tack för fina kommentarer... för er omtanke och för att ni tycker att jag ger här i bloggen även om jag mår skit.

Hemkommen från centrum nu... det är ju konstigt vad man kan hitta på för att man måste köpa cigg... Vi brukar verkligen inte ha det knapert ekonomiskt, men i o med att jag inte fick studiemedel, så blev det en rejäl krash.
Så jag har pantat guld jag inte kan ha (ring som va alldeles för liten) , växlat in alla småmynt på banken och utnyttjat KICKS-bonusen för att kunna köpa schampo.

Det blev över 400 spänn i kontanter, så nu har jag köpt yoggi, mjölk och en limpa cigg. Ciggen va såklart viktigast :S
Men nu finns det tills jag får pensionen igen iallafall.
Övrig mat har vi hemma, det va bara mejerierna som behövdes.

Går med nån slags förhoppning om att det ska bli bättre i skallen så jag slipper lägga in mig. Men jag vet inte hur det går.

Dagen

Sovit i 2 omgångar under dagen. Lagt mig när ångesten blivit för svår, för ohanterbar. Då har jag såsmåningom somnat och vaknat ett par timmar senare betydligt piggare.
Då tror jag att det är bra igen... men redan efter nån timme så är den tillbaka igen.


Nä, nu blir det House...

Sol

Jag somnade om några timmar... SKÖNT! Det behövdes verkligen känner jag nu! Gick o la mig för att hantera ångesten, vaknade utvilad och på betydligt mer avslappnat sätt!
Riktigt bra.
Hoppas bara det håller i sig ett tag iallafall.

Solen strålar. Skönt och vackert. Dock farligt... det rasar isblock från taket och dom har gått ut med varningar om att man inte får -på några villkor- gå ut på balkonger eller på avspärrade områden. Det förstår jag. Isen är mellan 10 och 30 cm på taket :S Fy föra att få det i skallen...

suck

Ännu en gång håller jag på att spricka... av ångesten. Jag blir tokig!

Skriver en del inlägg i skyddade bloggen.... om ni inte kollat in där på ett tag.

Gick ner o skulle köpa cigg. Tänkte att det va ju klart att iallafall kiosken hade öppet... fnys. Nä inte nåt av de 3 ställena här i närheten hade öppnat än. Kollade på klockan... kvart i 9... vafan kollade jag inte va klockan va INNAN jag gick ner?

Funderar ännu på inläggning. Igår kändes det onödigt, idag vet jag inte hur jag ska palla dagen.

Alltid "nästan klar"

Det är alltid samma sak... Jag startar med nåt, håller intensivt på med det... och när jag nästan är klar... ja då tar energin slut och jag tänker att jag ska fortsätta "imorrn".

Såklart va det så även denna ggn. Jag satt för ett par dar sen eller nåt o ritade på datorn. Typ hela dagen... Sen skrev jag det här på bloggen och avslutade med "ni kanske får se sen..."

Jaja... nu får ni iallafall se den... Men... nä, den är inte klar... Håret, detaljer med skuggorna och lite ögonfransar + annat smått o gott ska dit... men jag får se om jag nånsin gör det.

Well well... Jag tror ni kan klicka på bilden för att få den större och om ni vill se detaljerat..

Off

Känner mig totalt slutkörd, off helt enkelt. Sorry om jag inte kommenterar eller svarar på kommnetarer... jag pallar inte just nu bara. Dock läser jag era bloggar! Men mycket mer än så blir det inte.

Kram!

Det gick okej hos läkaren

Jag är nu sjukskriven heltid i 6 veckor minst. Jag ska skicka mail till skolorna och meddela att jag hoppar av.

Mötet med läkaren gick bra, men var jobbigt. Hon höll helt med om att jag inte skulle plugga, utan istället ta hand om mig själv.
Vi pratade mycket om destruktiva tankar, ångest med psykotiska drag och bristen på livslust. Hon föreslog att jag skulle lägga in mig men just nu känns det bättre hemma. Var lite orolig för ett LPT men hon insåg väl att jag är tillräckligt ärlig och isåfall kontaktar dom om det skulle krisa.

Nu ser jag (inte) fram emot ännu en huvudvärks-dag. För det är ett som är säkert... tårar leder alltid till huvudvärk hos mig.

See ya

Morrn?

Mardrömmar inatt... såklart. När man äntligen lyckas sova så är det bara jobbigt.
Jaja.

Jag slipper kryckorna idag eftersom knät är mycket mycket bättre. Skönt för jag ska ju till psykläkaren idag.
Vill gärna sova mer, men mobillarmet har ljudit och då är det inge bra att sova mer... Det sista jag pallar just nu är stress. Nätack.
Trots det ligger det såklart en stresskänsla i mig. Samtalet med läkaren idag är VIKTIGT.

Vet inte vad jag ska skriva... jaja, see ya. Uppdaterar när jag kommit hem igen

Jag bara MÅSTE!

Ja, jag kan inte låta bli att skriva en sak nu här på bloggen.
Och det handlar om en person... Jag har aldrig träffat henne irl men hon har gjort nåt riktigt riktigt bra idag.
Hon lämnade in alla knivar som hon kan få för sig att använda på fel sätt, till sin ena behandlare idag!

Jag måste ju bara säga Ylva...

KÄNN DIG STOLT!

Wierdo!!

När man som jag har en missbrukarpersonlighet är det alldeles för lätt att hamna i fel tankebanor.
Eftersom jag mår som jag gör, dvs illa som fan, så kommer bla det destruktiva till mig med kraft. Men jag har ju slutat skära mig o så, och därför letar min bångstyriga skalle vidare efter andra lösningar.

Den (min skalle asså) kom på en idé.
Om jag ser till att bli kanonberoende av benzo igen! Ja vad fantastiskt! (öööhrrum...) Då skulle ju ångesten försvinna med benzon, OCH jag skulle göra mig illa genom att vara tvungen att genomlida den totalt vidriga avgiftningen igen!

Men HALLÅ!!! Hör ni hur det låter? Snacka om att leta efter dumheter!
Jag vet hur jag funkar, så även om min knasiga ångestföljare (läs Hjärnan) ger mig detta förslag, så ser jag ju igenom det.
För på samma sätt startade jag anorexin för 10 år sen drygt. Genom att skapa mig en situation som jag visste att jag inte kunde komma ur utan seriös hjälp och en massa slit.

Djupt rotat destruktivt beteende? Nähääää... inte alls!

Suck, jag blir så trött på mig ibland.

Är det fler än jag som är såhär i sin skalle? Jag känner mig så urbota korkad när jag inser vad jag håller på med i tankarna. Vem kommer ens på idén till sånthär...

Mezza gör det bevisligen..

Jahupp

Tiden tickar. Jag hoppar på kryckor och vi har sett på 2 Familjen Flinta-filmer.
2 sprutor i vänster knä är anledningen till 1-2 dagars kryck-hoppande. Fick dessutom en spruta i foten (rakt in under knälen!), en i armbågen och en i handleden.

Kan ni klura ut hur det känns att hoppa på kryckor om man inte känner delar av handen/underarmen??? Mysko känns det, men det går.
Det var bokstavligen vänstersidan av mig enbart som fick sprutor idag.

Skallabank har jag såklart oxå... usch, gnällspiken Mezza.

Jaja, det är som det är. Bra samtal med läkaren dessutom.
Imorrn ska jag hoppa mig till bussen och träffa psykläkaren.

Testar bara att blogga från mobilen. Sitter i taxin nu och är snart framme hos smärtläkaren. Skulle va bra mycket enklare att blogga via sms eller nåt. Men vet inte om det går på blogger. Vet ni? Gick smidigt på metrobloggen iallafall. Kram på er alla underbara läsare!

Morrn morrn

Blev knas med sömnen inatt med. Klarvaken lite efter kl 4... men vid 6-tiden lyckades jag iallafall slumra till lite.
Det va länge sen jag hade såna sömnsvårigheter. Skit att de ska börja igen just nu. Sömnbrist innebär typ katastrof hos fröken Mezza nämligen.

Ska iväg på ett akutbesök hos smärtläkaren idag. Sprutor... japp. det blir definitivt i vänsterfoten, kanske i knäna och definitivt i iallafall vänster armbåge eller handled.
Antar att ni vet vad som då kommer. Just det. Förlamning. Så skönt (enda ggn jag är befriad från smärta!) men tyvärr blir det nog inte så mkt bloggande o sånt...

Måste bara säga... Jag tycker det är så roligt med er som addat mig på msn! Igår va det lite snack där och ... ja det va kanon helt enkelt! Även om samtalsämnena inte alltid var de roligaste, så var det verkligen häftigt. Det va lixom som att mer få "närmre" och mer förtroende-aktig kontakt.
Underbart! Ni är underbara!

Sådär Ja!

Nu har jag skaffat ny mail, ändrat hit o dit på mitt google-konto, på vilken mail bloggarna ska ligga osv.
Om ni kollar högst upp i sidokolumnen så ser ni även att jag skaffat mig MSN till den nya mailen...
Så känner ni för en liten MSN-stund... kolla om jag är online ;)

OM ni inte har anonym möjlighet på MSN, så kan jag lova att jag INTE tänker snoka vidare i vilka ni är. Ni är Ni och jag är jag... svårare än så är det inte. Eller hur?

Kram på er alla!

Bak-dags! Mums!

Idag sysselsatte jag mig med... att baka. Ett recept jag fått från pappa, som bara är huuuuur underbart som helst!
Jag käkar det både som matbröd och som lite fika-aktigt. Bara för att det är så vansinnigt gott!
Det tar inte alls lång tid, och det är inget knådande o sånt.
Jag fick en rejäl hushållsassistent i fördelsedagspresent, men jag använde den idag enbart för att jag har så vansinnigt ont. Annars är det inga problem att röra ihop detta!

Skrev om detta brödet i min förra blogg. HÄR finns inlägget :)
För säkerhets skull lägger jag upp receptet igen:

Recept:

* 10 dl vetemjöl
* 2 dl grahamsmjöl
* 3 tsk bikarbonat
* 1 tsk salt
* 1 dl solroskärnor
* 1 dl linfrön
* 1-1½ dl russin
* 1-2 dl hela nötkärnor (ex hasselnötter)
* 1-1½ dl ljus sirap
* 10 dl filmjölk
(matfett till formen)

Sätt ugnen på 175 grader
Smörj 2 avlånga bakformar som rymmer ca 1½ liter vardera
Blanda alla torra ingredienser i en stor bunke
Tillsätt sirap och filmjölk, och rör samman till en slät smet.
Fördela smeten jämnt i formarna och placera i nedre delen av ugnen
Grädda i 60 minuter
Stjälp de nygräddade bröden ur formarna och låt de svalna inlindade i bakduk/handduk.

hahaha

Dagens första smile bjussade Fashinhaggan på! Läste om Det rosa livet och smilet bredde ut sig i nyllet.
Tack för den!
*fniss*

?

Kan man bokstavligen spricka av ångest? Om inte, ja då undrar jag varför det hela tiden känns som det...

Dagens sysselsättning

Under större delen av dagen har jag bara gjort en enda sak: Ritat.

Inte klar ännu, men nästan. Ni får se sen! ;)

Award igen :D

Snälla S gav mig ännu en award :)

*me happy*

Jag har ju fått denna awarden två ggr innan (av Lianna och Hontass) men jag lovar att jag blir lika glad ändå! TACK!

Här och här finns inläggen om mina awarder...

Det som ska göras när man får en award är:
*kopiera awarden från min blogg
*länka personen som du fått den av
*berätta sju saker om dig själv
*välj bloggar som du vill ge den till
*länka till dem*lämna en kommentar i deras blogg med information om att du har gett dem en award

Jag har ju redan berättat 7 saker om mig samt gett den vidare... Såhär skrev jag innan:

7 sanningar om Mezza:
1. Jag tog bort mitt mellannamn Barbro för några år sen o skaffade mig ett annat
2 Jag är rädd för maneter, myror (många), och tandläkaren
3 Jag kan inte känna av om det finns spöken/andar i min närhet
4 Jag hanterar fiol, trumpet/kornett, blockflöjt, tvärflöjt, gitarr och sång. Även lite piano
5 Jag har vad de kallar "totalt gehör"
6 Jag är världs-sämst i att ta hand om blommor
7 Jag har köpt skor i stl 34 i vuxen ålder

Om kroppen

Idealen har verkligen ändrats... tänker jag nu och minns.

För flera år sen eftersträvade jag en mager anorektisk kropp...

med en minimal rumpa (om ens någon alls)... jag eftersträvade vad bilderna visar... (såklart helt lånade bilder!)

Jag efterstävade skelett och löst skinn. Jag eftersträvade glåmig hud och tomma ögon...

Idag är min åsikt om vad som är kroppsligt vackert nåt helt annat. Det måste va former, det måste definitivt va rumpa!

Visst, jag tycker ännu att magen ska va platt o tränad, men INTE så som jag tyckte innan! Innan tyckte jag revben och höftben skulle sticka ut rejält. Idag vill jag se muskler och framför allt: en KVINNA

Dock är jag verklighetstrogen och inser både mina egna möjligheter och begränsningar. Jag vägrar hata min kropp, även om den inte är som jag vill. Jag älskar den definitivt inte, men jag hatar den inte heller. Jag accepterar ganska väl att den har den storleken som den har, och även om jag skulle vilja (och försöker) gå ner några kilo, så är den faktiskt rätt okej ändå!

Jag ligger på 70 + och det känns okej!

Min jakt på viktnedgång beror en hel del på fysiska komplikationer från min fibro. Visst är en del även annat, men huvudsaken är fibron.

När jag tackade nej till anorexin, tackade jag även nej till viktångest. Ibland gick det bra, ibland inte.

Nu klarar jag det utomordentligt! Iallafallom man jämför med innan... och..

Det är väl ändå det som räknas???

VILL HA!!!

Dagar då deppet e på topp blir jag extra rastlös... DETTA vill jag ha! Önskade mig det men fick andra finfina saker istället...

Den dagen jag blir rik ska jag iallafall köpa det!

Av nån anledning...

...vill jag göra en massa skitsaker idag. Inte bra.
Att missbruka sitter verkligen i efter man slutat. Beroendet är kvar.
Skärandet och döden lockar, men jag låter bli. Såklart. Duktiga Mezza håller inte på med sånt ju.

Men livet är allt utom kul just nu. Vill inte ens gå upp ur sängen, inte ens vakna, inte vara medvetande.
Ändå gör jag som man "ska". Jag har gått upp, jag är vaken, jag är vid medvetande.

Sorry för dåligt bloggande... det är så ibland

Gamla funderingar

Jag skriver ibland ner lite saker som jag inte publicerar just då. Detta är ett sånt inlägg.

Jag såg en video på youtube för inte allt för länge sen.
(HÄR)
Det var om borderline.
En sak som skrevs i texten på videon har verkligen fastnat i min skalle. Det är att dom som har borderline känner så mkt mer. Alla känslor blir extrema. Svämmar över.
Kärlek gör så vansinnigt ont och är så vansinnigt underbart.
Ett elakt ord får en att vilja ta livet av sig för man står bara inte ut.
Lessenhet är aldrig bara litegrann. Det skriker i kroppen.
Ja, alla känslor verkligen SKRIKER. Det är så svårt att förklara.
Man kanske skulle kunna jämföra det med att en planerad träff med en vän, som inte dyker upp, är lika smärtsamt som om en familjemedlem dör.

Kan folk fatta att det kan vara så?
Jag tror inte det. Jag tror ingen som inte har just denna egenskapen att känna så, kan förstå.
Men det gör i vilket fall som helst livet så ofantligt mycket svårare att leva.

Om CSN

I brevet som jag fick, stod det ju att jag inte var berättigad studiemedel. Detta för att jag ej pluggar 120poäng komvuxstudier under en period. Jag läser 100poäng.

Jag tror jag kanske kan korta ner perioden jag läser spanskan på till några veckor kortare (pluggar distans där det nog e möjligt) så att det blir mer intensivt och att poängen därmed stämmer.

Men... Så som jag kännt det den senaste tiden... så vet jag inte om jag orkar ändå. Det känns på nåt sätt övermäktigt.
Fysiologin är verkligen hur intressant som helst. Jag skulle nog kunna orka kursen om det bara gällde den. Den tar en hel del energi av mig, då det är mycket som ska läras in, svåra saker och så tentor på det.
Men jag måste ju dessutom läsa spanskan... och då blir det verkligen för mkt.
Jag har inte öppnat spanskaböckerna på ett par veckor... och jag fattar inte hur jag ska klara den.

Älsklingen ser hur mkt jag pluggar, och han säger rakt ut att det inte är bra att jag sliter som jag gör. Jag säger emot honom med motiveringen att det är kul o intressant.. och han kontrar med att säga att det kvittar hur intressant det är, om jag inte orkar med det och bara rasar istället.
Och...ja, han har ju rätt där.
Men det tar emot så vansinnigt!

Usch... jag vet inte vad jag ska göra... ska se vad läkaren säger på onsdag.

Telefon

Ringer psyk för att be om läkartid.
Får värsta utläggningen om att jag bör nöja mig med den jag har 18 mars. Får även det bra mycket påpekat att jag skulle pratat med läkaren jag träffade för några dagar sen om saker jag nu vill prata om.
Får i gensvar berätta att det bla beror på just det samtalet, men oxå på akuta saker som hänt och som jag insett.
Efter mkt om o men får jag snacka med nån annan som ger mig en snabbtid på onsdag.

Fan, jag skakar nu. Av skit-måendet, upprördhet och stress. Det är sällan det märks så tydligt på mig fysiskt, och jag har faktiskt vissa tankar om inläggning. Men så tänker jag igen och inser att det inte är ett alternativ.

Snurr-skit o helvete... jaja, vi ses väl

Skiten fortsätter

En olycka kommer sällan ensam. Nu kom nästa.
Brevet trillade in genom dörren, jag öppnade det och läste.
Avslag från CSN.
Syon på lokala komvux sa att min spanska-kurs är 25%. Den är 100 poäng. CSN skriver att den måste vara på 120 poäng för att det ska vara 25%
Studerar jag mindre än sammanlagt 50% får jag inget studiestöd. Högskolan är 25% så det ska ju va tillräckligt då.

Men nix.
Nu är allt så upp o ner som det bara kan bli. Jag är så extremt psykiskt utmattad och fattar inte att jag står upp.
Ska nog ringa läkaren idag, prata lite, se om jag kan få hjälp.

Helst av allt vill jag bara sova bort skiten, strunta i livet och sluta va medvetande.
Men det kan jag inte.

Skit

Ja, dessutom börjar KF göra utmätning på älsklingens lön med 5500 spänn nästa utbetalning.
Livet är underbart (not!)

Mina bloggar

Igår kom jag o en vän på att länken bland Mezzas bloggar i sidokolumnen, som går till skyddade bloggen, länkade till den gamla skyddade bloggen.
Det är nu tillrättat så ni ska komma till den aktuella...

Vaknade med huvudvärk. Ingen vettig sömn direkt inatt. Har funderingar på att spendera dagen med Nozinan, men är ändå tveksam.
Nozinan är en lugnande (egentligen antipsykotisk) medicin som jag har. Jag hatar dock att ta den, för biverkningarna är inte roliga. Dock tar jag ett par piller några ggr i halvåret. Det gör mig vansinnigt trött (eftersom jag tar dom så sällan) och jag blir rätt seg i skallen.
Biverkningarna är dock att jag inte kan prata... jag blir så vansinnigt torr i munnen att jag knappt ens kan sluddra... och så blir jag täppt i näsan...
Jag gjorde en intox med just Nozinan en gång.. det var sista ggn jag hamnade på sjukan för intox. Målet var inte att ta livet av mig, men att ta bort snurret o ångesten och jag gjorde en felbedömning. Hamnade på MIVA (Medicinintensiven) på sös, sonder och ekg och kateter och slangar hit o dit... det tog en vecka innan jag va klar i skallen igen.

Så... det finns flera orsaker till att jag inte gillar den medicinen... Numera tål jag inte så mkt som jag gjorde då (åt 200mg x 2 om dagen) utan blir kraftigt påverkad av 25-50 mg.
Jaja, jag får se. Jag kan bara ta dom när jag inte har nåt inplanerat samma o nästa dag...

Chao!

Sorry...

Jag har varit kass på o uppdatera... jag vet.
Mår inge vidare och just nu försöker jag mest att stå ut.

Jag kollar in era bloggar, jag läser en massa. Men jag har ingen energi till att kommentera så därför är jag tystare än vanligt.
Det går över... det vet jag.
Snart är jag på banan igen, jag måste bara vila lite.

<3

Fy fan

Dagen igår var helt okej. Kul med familjen osv...
tyvärr hände en sak senare på kvällen, men har skrivit om det i min skyddade blogg
Fy fan!

Klart!

• Städa/plocka---klart
• Slänga 7 påsar skräp---klart
• Stryka dukar---klart
• Skruva upp bord---klart
• Finduka---klart
• Tina piroger---klart
• Lägga upp på fat---klart
• Köpa tårta + kakor---klart
• Specialare till mamma---klart (hon tål ej nötter)
• Vispa vanilj-visp---klart
• Vika servetter---klart

Ja, nu är det bara att vänta. Skönt att kunna förbereda allt i god tid innan...

100 frågor & svar?

Hittade detta inne hos Emma-Lee. Har tråkigt så här får ni en massa Mezza-info :P

Har ni oxå trist, så gör detsamma ;)

• 1.Vad är klockan? 11:56
• 2.Vilket namn stå det på ditt födelsebevis? en himla massa men som inte stämmer helt med dagens fakta
• 3. Smeknamn? Mezza
• 4.Vad heter dina föräldrar? Ett manligt och ett kvinnligt namn...
• 5.Antal ljus på din senaste tårta? hade inga ljus på den
• 6.Husdjur? Missen-Mia
• 7.Hårfärg? Ljusblond
• 8.Favoritfärg? Rosa
• 9.Piercing? Navel, läpp, tunga, ögonbryn, näsa + massa i öronen. Dock endast smycke i navel och tunga
• 10.Tatuering(ar)? Japp, en vattuman på skuldran
• 11.Födelseort? Södertälje
• 12.Bostadsort? Utanför Stockholm
• 13.Nuvarande bostad? Lägenhet 64 kvadrat
• 14. Har du varit kär? Självklart!
• 15. Har du varit i några andra värlsdelar? Asien
• 16. Har du varit med om en bilkrasch? Japp, när jag va liten, samt busskrasch för nårra år sen
• 17. 2 eller 4 dörrar (på bilen)? Har ingen bil men föredrar ju 4
• 18. Kaffe eller glass? Varför inte blanda dom?
• 19. Snuttefilt eller kramdjur? Nada, men en konstigt formad Uggle-kudde som är kanon
• 20. Salladsdressing? Ja det är oftast gott. Favoriterna varierar
• 21. Färg på strumporna? Ljusgråa
• 22. Lyckotal? 9
• 23. Favoritfilm? Vet inte
• 24. Favoritcitat ur en film? Vet definitivt inte
• 25. Bästa semestern? Spanien 2009
• 26. Favoritmat? Olika sallader, nyttig mat
• 27. Bästa veckodagen? Öh, det vet jag inte faktiskt
• 28. Senaste låt du har lyssnat på? Nån låt på radion just nu
• 29. Tandkräm? Nån blå sak
• 30. Favorit TV-program? Olika dokumentärer/faktaprogram
• 31. Favoritrestaurang? Ingen större koll på det där
• 32.Favoritblommor? Änglatrumpet
• 33. Tycker inte om? Stress och falskhet
• 34. Sport att titta på? Konståkning, gymnastik, dans
• 35. Snabbmatrestaurang? Hmm...Sandy´s?
• 36. Senaste sjukhusvistelse? Magmuns-operationen för ett halvår sen
• 37. Favoritdricka? Latte med extra mjölk
• 38. Vilken färg på väggarna i ditt sovrum? Grå
• 39. Hur många gånger kuggade du på körkortet? Än sålänge inga, eftersom jag inte testat
• 40. Var är du om 10 år? Förhoppningsvis en lycklig familjemamma i radhus???
• 41. Vem fick du senast e-mail från? Blogspot
• 42. Är du dömd för något brott? Japp, åkte fast för snatteri/stöld som 17-åring
• 43. Om du fick ett enda kreditkort, vilken affär skulle du välja? Oj! Panduro eller nån klädaffär
• 44. Vad gör du när du är uttråkad? Läser bloggar om o om igen samt spelar enformiga dataspel
• 45. Fras/ord du använder (för) ofta? Diverse svärord? Försöker bättra mig..
• 46. Vän som bor längst ifrån dig? Tror det måste va Mia... eller?
• 47. Vad retar du dig på? Okunskap, långsamma fotvandrare som inte släpper förbi mig, puckon av olika slag
• 48. Det bästa du vet? Barn, kärlek, nära o kära
• 49. Läggdags? 22-01:30
• 50. Vem tror du kommer att svara snabbast på det här? Jag har inte bett nån svara på detta...
• 51. Vem/vilka tror du kommer låta bli att svara? Väldigt många
• 52. Vad är klockan? 12:10
• 53. Favorit beatle? Beatle? Skalbagge kan jag nog säga Ekoxe, annan tolkning skiter jag i
• 54. Favoritlek? Leker inte
• 55. Favoritfilmmusik? None
• 56. Skostorlek? 36-37
• 57. Syskon? Storebror, lillasyster och två småbröder
• 58. Favoritpålägg? Leverpastej med keso och svartpeppar
• 59. Om du skulle skänka bort pengar till nåt? Isåfall till nån psyk-välgörenhet eller fibro-forskning
• 60. Vilket är det vackraste ordet/orden du vet? Oj, det vet jag inte. Vackrast i uttal eller mening?
• 61. Bästa bok du läst? Läser nästan bara bästa böcker ju!
• 62. Är du internetberoende? Jag får väl erkänna att jag inte är internet-Oberoende iallafall
• 63. Favoritdjur? Min lilla pissemiss-kissen :) Men gillar de flesta man kan kela med
• 64. Gillar du snö? Ja ett tag är det vackert och härligt och luktar gott!
• 65. Favoritglass? Nån kaffeglass med nötter
• 66. När köpte du något åt dig själv sist? Häromdagen köpte jag 4 nya pocketböcker
• 67. Är du långsint? Varierar, men oftast inte
• 68. Favoritgrupp/artist? Winnerbäck, Uggla, HIM, äh, blandat
• 69. Vilken är din bästa egenskap? Empatisk
• 70. Vilket är ditt nästa mål i ditt liv? Klara av själva livet :S
• 71. Skulle du döda en kattunge om du fick 20.000 kr? Om kattungen led och var skadad skulle jag göra det gratis, annars skulle jag aldrig göra nåt sånt!
• 72. Vad gör du? Skriver på datan såklart!
• 73. Mest intressanta stad du varit i? Hmm... Vet inte
• 74. Vilket djur skulle du identifiera dig med? Önskar iallafall att jag va en lejoninna
• 75. Vad fascinerar dig hos andra människor? Styrkan att klara av svårigheter samt dom som verkligen tycker om sig själv utan att va självgoda
• 76. Senaste pojkvännen/flickvännen? Jag har ju min älskling!
• 77. Favoritgodis? Varierar, gillar det mesta men inte för mkt
• 78. Spelar du nåt instrument? Inte nu, men hanterar en del + sång
• 79. Vilken/vilka sporter gillar du mest? Konståkning
• 80. Vilken person i hela världen skulle du helst vilja träffa? Oj... nä jag är nog nöjd med dom jag träffat
• 81. Vilken film såg du på bio senast? Har inte varit på bio på evigheter, så jag minns faktiskt inte
• 82. Senaste köpa skiva? Räknas spel till mitt Wii? Isåfall va det Super Mario Bros
• 83: Roligaste konserten? Måste va Winnerbäck. Har bara varit på 2
• 84. Bästa känslan? Inre lugn
• 85. Samlar du på något? Nope
• 86. Isåfall vad? Jag sa Nope
• 87. Är du feminist? Jo, det är jag nog...kanske
• 88. Om du var ett instrument, vad skulle du vara? Nåt stränginstrument
• 89. Favoritskiva? Inte den minsta aning
• 90. Bästa kompis? Har några som står mig närmast hjärtat
• 91. Hur tror du att folk som ser dig på stan uppfattar dig? Rätt vanlig (precis som jag vill)
• 92. Vad stör du dig mest på i detta ögonblick? Att jag inte hittat nån ren snyggtröja jag vill ha just idag
• 93. Favoritlåt? Nån djup med HIM
• 95. Har du en mobiltelefon? Såklart. Ericsson W595 Blå
• 96. Vem är du kär i just nu? Min absolut finaste älskling som just nu står i duschen
• 97. Vad är det vackraste som finns? Stillhet eller oväder
• 98. Om du fick en resa helt gratis, vart skulle du åka? Chile
• 99. Är du homo- eller bisexuell? Hetro
• 100. Vad är klockan nu när du är klar? 12:36. Tog även en kort paus...

La Familia

Blir ju kalas idag. Igen...
Större delen av familjen är i Stora Staden och knatar in här vid 19-tiden.
Städat o klart är det, men ska snart ner o shoppa fika.

Lillasyster rinngde nyss. Eftersom mamma fyllde år igår, så kommer vi slå ihop kalasandet för henne o mig. Idag får hon sin present som innebär att lillasyster drar med henne på en shoppingtur på stan.

Hmm... undrar vad "lilla" jag får i present ;) hihi.
Fast jag är supernöjd med det jag redan fått... en goodie-bag av en väninna och en TV av älsklingen :D

Nähäpp.. in i duschen blir det nu!

Pain

Smärtan har inte varit att leka med nu ett tag, men inatt tog det mesta priset!
All gråt igår gjorde att jag spände mig nåt så vannsinnigt.Jag får alltid extrem huvudvärk när jag gråtit, just för spänningarna... men igår var inte det tillräckligt.
Spänningarna hade satt sig i kroppen oxå, och fastän jag låg o typ var död i sängen av huvudvärken, så spände jag mig en massa.

Resultatet blev att jag inte sovit alls bra inatt för smärtan i hela kroppen.
Värst är dock min vänsterfot. Jag kan inte stödja på den vettigt, jag kan inte sträcka eller böja den... Inget är svullet eller så, men det gör förbannat ont. Kan stödja på den om den är helt rak, men annars e det skit.
Har en skarp teori om vad det beror på. Jag har ju inte stukat den eller nåt, men däremot tycker mina fötter INTE om att gå i snö-modd! Det är inget stabilt underlag och för var steg så glider ju fötterna hit o dit...
Så nu är det...aj aj aj...

Dessutom har det blivit lite liknande i vänster handled. Det vet jag däremot inte vad det beror på :S

Månadens blogg?

Ja, Johanna håller på fram tills den 10 februari med att leta fram månadens blogg!
Jag tänkte va med o tävla, så man får la se hur det går ;)

Tjingeling på er!

Reductil

Bantningsmedlet Reductil stoppas
Uppdaterat 2010-01-22 14:28. Publicerat 2010-01-21 18:52

Den europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA) drar in bantningsmedlet Reductil (sibutramin) tills vidare, eftersom nyttan med läkemedlet inte uppväger riskerna.

Tidigare har svenska Läkemedelsverket uppmanat till försiktighet när det gäller användandet av läkemedlet eftersom medicinen kan öka riskerna för hjärtinfarkt och stroke.En studie med nästan 10.000 överviktiga patienter med hjärt– och kärlproblem visade att riskerna att drabbas av en allvarlig händelse var förhöjd hos dem som tog Reductil, jämfört med dem som fick sockerpiller. Resultatet av studien har legat till grund för EMA:s beslut.

Så skriver DN den 22 januari

Jag fick reda på det av en slump på samtalet igår. Jag har haft hjälp av Reductil... jag märker tydligt att jag inte småäter samt inte känner mig lika hungrig. Det hjälper mig att gå ner i vikt.
Men tydligen är riskerna för stora och den önskade verkan för liten...
Tur jag hann få ut en extra månads konsumtion innan de slutade med den på apoteket... jag hämtade nämligen ut det bara 2 dagar innan detta skrevs :S

Idag...

Idag önskade jag verkligen av hela mitt hjärta att jag hade varken familj eller vänner... För då skulle jag ju faktiskt kunna skita i detta som tydligen kallas liv.
Nu känns det lite bättre. Jag har fått gråta ut och inser att jag måste stå ut med livet. Dock tycker jag det är vansinnigt orättvist att jag måste det.

Huvudvärk efter alla tårar, men iallafall på mer acceptabelt humör.

Jag klättar väl snart upp på stegen igen... tillbax till orken... eller nåt

Sorry för deppiga inlägg... men jag är inte alltid så jävla bra...

Kaos

Morronen har varit fylld med tårar tyvärr... Länge sen jag kände att allt var så hopplöst.
Var på psyk och träffade både läkare o psykolog ang den eventuella ADHD:n.
De hade fått papprena de beställt från förra utredningen och sa att de enbart höll med om att jag INTE har en sån diagnos.
Detta baserades på vad mamma o pappa sagt om mig när jag var liten.

Eftersom jag inte har mkt mminnen från när jag var barn, så bad jag att de skulle berätta vad ssom stod där... coh då kom det fram.
Mina föräldrar har sagt att jag alltid haft ett bra socialt liv i skolan, har varit kreativ och inte haft problem med läxor. Jag har inte heller varit glömsk när jag lagt saker på ställen osv.
Vad mina föräldrar inte vet, är att jag hela tiden var utstött, utfrusen och jagade efter bekräftelse som jag aldrig fick från mina vänner. De vet inte hur många ggr jag alltid förla saker, nycklar, busskort, etc eftersom när man kommit upp i den åldern att man ska ha koll på detta, hade de flyttat till Stockholm och jag hade bott hemifrån ett bra tag i min egen lägenhet i skåne.
De vet inte heller att jag ofta glömde att vi hade läxor, som jag alltid gjorde på bussen på väg till skolan...

Hur som helst....
Man ska ha visat vissa saker innan 7 års ålder för att få diagnosen... det gjorde jag tydligen inte heller.
Dock var det inte detta jag blev mest lessen för.

Mitt liv, min vardag, går i kampens spår hela tiden. Min överaktiva skalle bränner ut mig gång på gång eftersom jag tar in så mkt, blir så förvirrad osv. För att minska förvirringen måste jag ha koll. Bra koll. Men det är extremt energikrävande. Därför lyckas jag bara hålla mig över ytan ett kort tag innan skallen är så slutkörd att jag rasar.
Och då rasar jag ihop i en hög. Jag orkar ingenting, jag vill inte gå ur sängen, jag blir skitdeprimerad och fattar inte varför jag fortsätter leva.
När jag varit där i skiten ett tag, när jag inte gått ur sängen på ett tag, så kommer energin tillbaka igen. Jag har "vilat upp mig" lite och jag blir rastlös och behöver göra nåt. I takt med detta kommer snurret i skallen tillbaka och jag är åter igen på ruta ett... och så fortsätter karusellen.

Så har det varit de senaste 13 åren... Det är bra en period, men sen rasar det av psykisk utmattning...

Just detta var den största anleednningen till att man började misstänka ADHD. Det var en specialistläkare på en ADHD-enhet som sa detta dessutom.

På förra utredningen ingick detatt man fick testa läkemedel (Ritalin) och se hur bra man kunde genomföra tester med eller utan ADHD-medicin i kroppen. Skillnaden var STOR. Resultaten var extremt tydliga.
Men... ja, utan symtom i barndomen får de inte sätta diagnosen, och utan diagnnosen.... ingen medicin.

Oj, snurrar in lite nu... tillbax till varför jag blev så vansinnigt lessen...
Det här kaoset... som jag haft i minst 13 år, går inte att stoppa. Jag har gått igenom extremt många mediciner, en massa olika terapier osv... men det finns kvar.
Kaoset som faktiskt blev lite lugnare av den där ynka Ritalin-tabletten på förra utredningen...

Jag frågade dom vad man kunde göra... hur jag ska få ett slut på detta snurrande, dessa svackor...
Inget svar... Då brast det.
Då kom tårarna, då kom meningslösheten med livet.
Jag har kämpat så länge, försökt stå ut, försökt försökt försökt... men det finns inget att göra.
Vad är då meningen med att fortsätta leva? Om det ändå bara ska vara såhär? Det finns inget bra i att ha en speedad hjärna, och det finns inget bra med neråtperioderna (mina symtom kan ej jämföras med bipoläritet/manodepressivitet heller).
Alltså... det finns inget bra alls.
Jag lever för andra. För att andra inte ska bli sårade eller lessna. Jag har slutat vara destruktiv av samma anledning.
I hur många år som helst har jag levt, skrattat, funnits, hjälpt... men bara för andra. För att NI inte ska bli lessna o besvikna, sårade.
Men aldrig för min egen skull. Jag har inte den förmågan.
Finns den förmågan? Att leva för sig själv? Att må bra för sig själv? Att känna sig bra, tillfreds?
Jag vet inte för jag har bara kännt detta när jag vet att det varit nåt som gjort en annan människa glad. Ja, jag har varit glad genom andra. Inte FÖR andras SKULL... nej, men glad att jag kunnat se andra glada, så de inte behöver oroa sig för mig.

Alltid andra andra andra...

Nej, jag mådde skit efter mötet. Jag ville ge upp, jag grät för att jag inte har möjligheten att ge upp... för det sårar ju ANDRA.

Men detta är fan inte ett liv.

Nu har jag gråtit med älsklingen, sovit ett tag och har skallabank. Städat lite o ska nu se på film...
Familjen kommer imorrn för att fira min födelsedag, och återigen ska jag vara där...för andra.

Nu drar jag strax

Efter en välbehövd power-nap drar jag nu ännu enn gång till skolan. Hoppas inte foten tar kål på mig bara...

Tjingeling!

Visst fan!

Läser en väns blogg och först en bra stund efter jag läst kommer jag på det... Visst fan. Jag ska fortsätta min ADHD-utredning imorrn!
Och detta kom jag på bara för att hon skrev om SIN utredning... Hmmm. Bra där Mezza. Riktigt stor koll på läget har du!

Så... Tack Mia för att du hjälper mig med minnet. Två haltande blir en hel... så var det va?

Blä

Shoppade lite käk. 1 kycklingklubba, fetaost och 2 avokado... Tänkte slänga ihop nån typ av sallad av just det.
Jag brukar va rätt bra på att välja rätt avocado, men idag blev det verkligen fel.

Båda var klämda så utsidan va lagom mjuk... men inuti?
Nä, konsistensen var nåt mellan äpple och gummi..

Synd för jag va verkligen sugen på avocado... Nu blev det bara kyckling o fetaost.
Jaja, jag blev mätt iallafall ju.

Del 6 Avgiftningen

9 juli -09
Snurrar mig ut från avdelningen. Måste. På besök på annat sjukhus. Sitter och väntar på annan doktor. Det är Vingligt. Golvet är inte så stilla som jag önskar och utsikten är lite för högt uppifrån. Sitter och rycker i spasmer med vanliga människor. Känner mig udda och jag vill bara krypa under täcket.

9 juli -09
Vibrerar mig fram i korridoren. Rastlöst vankande. Myror i armar ben mage rygg. Trött på detta. Trött så in i helvete. Hatar abstinensen mer än tabletterna men tänker inte gå tillbaka till dem iallafall. Vill aldrig mer gå igenom detta igen och därför stannar jag kvar. Jag stannar här tills stormen är ut-riden.
Tycker om liknelsen med stormen. För liksom stormens piskande, får avgiftningen mig att tappa balansen, vingla och darra som ett asp-löv. För att inte tala om den inre mentala stormen.

9 juli -09
Säga vad man vill, men jag är less på att bo med knarkare och alkisar. Det må vara att jag missbrukar, men jag vill inte bo med missbrukare för det.
Jag vill hem... Hem till en lägenhet får man kan prata om annat än knark piller och alkohol. Annat än dumma erfarenheter eller olika behandlingshem.
Slippa gå omkring med försiktighet för att inte kliva i piss spya eller snorkråkor. Jag skulle kunna slicka rent golvet hemma utan att bli äcklad, efter mitt besök här.
Man blir minsann härdad på avgiftning.
Det ska bli totalt underbart att duscha utan inneskor... Underbart att kunna gå omkring barfota... Shit vad jag kommer njuta av att vara hemma när jag kommer härifrån! Sanslöst!
Jag har varit här en månad nu... Det är länge... För länge... Jag vill laga mat, jag vill se på vettig tv, jag vill ställa mig på balkongen mitt i natten och ta en cigg i mån-ljuset... Det är verkligen: Borta pest, hemma bäst...

13 juli -09
Ja! Idag blir det... Hem!!! 33 dagar har jag varit här. Nu äntligen är jag klar!
Visst har jag gott om abstinens fortfarande... Men jag får iallafall vara HEMMA!
Väntar bara på recept och sjukskrivning. Sen drar jag. Och jag tänker INTE komma tillbaka :) Nu startar livet

Del 5 Avgiftningen

1 juli -09
Det river i mig, det klöser sönder mina inälvor och jag ska bombas av tvivel. Men jag rider ut stormen, jag har inte längre mycket val. Jag kan inte fly resten av mitt liv. Jag måste Leva.

1 juli -09
Jag kan inte sova. Jag orkar inte med folk. Jag orkar inte med mig själv. Jag stannar inne från Permisen, jag orkar inte för det. Jag längtar hem. Till älsklingen och katten. Till min säng, till soffan och tv-n. Trött.

3 juli -09
... För kass för att blogga... Antar att det räcker om jag skriver så.
God natt :S

4 juli -09
Flyr avdelningen ut i verkligheten. Flyr för att det är ett jävla tjat om cigg cigg cigg cigg.
Vem får permis, vem kan handla.
Hamnar i skottlinjen då jag är en av de få. Säger att det inte är personligt men jag köper inget till någon.
Det blir kackel kackel. De trissar upp varandra och hoppar inte längre bara på de som har permis. De hoppar på personalen och alla som kan tänkas ha nån kontakt utanför. Nån som kan handla.
De accepterar för stunden att jag inte handlar, men strax efter visar de på alla sätt att man är världens sämsta med-människa. Skulden är total. De har utan att överdriva blivit ett gäng utsvultna desperata hyenor.
Håller mig isolerad på mitt rum eller flyr till verkligheten.
Hamnar på fiket och jag bjuder på cigg till en man som inte tar hela handen när jag ger lill-fingret. Verkliga människor i verkliga världen.
Verkliga världen lockar och jag längtar ut. Längtar efter att få vara här på hel-tid.
Jag är bara en ynka tablett från verkligheten nu. En enda tablett!
Besöket i verkligheten är tyvärr slut nu. Tillbaka till avdelningen. Den vidriga icke-verkligheten.

8 juli -09
Kass på att blogga. Abstinensen är lite för svår just nu. Går på enbart envishet och vilja just nu. Frossa nätterna igenom. Skakar och rycker pådagarna. Gränsar till ep-anfall. Kämpar mig igenom helvetet.

Del 4 Avgiftningen

24 juni -09
Omräkning. Suck. Ville VERKLIGEN INTE att de skulle göra det, men läkarna har kollat min fysik och bedömt att nertrappningen är för snabb :(
Fan. Jag vill ju bli klar! Jag vill tillbaka till jobb och jag vill HEM! Men nä.
Fast det e klart. De vill väl inte riskera ep-anfall o sånt. Fan vad hemlängtan jag har!!!
Men... Jag ska rida ut stormen helt och fullt! Fan bara att det tar sån tid!

25 juni -09
Svag. Otroligt svag. Ligger i sängen för jag orkar helt enkelt varken sitta eller stå. Att skriva detta är som att texta nåt när man har flera kilos tyngder på armar o händer. Tänkte bara jag skulle uppdatera er om läget. Nu blir det VILA.

26 juni -09
Igår låg jag i sängen i princip hela dagen. Jag tvingade mig ut för en latte, men efter det var jag totalt död. Jag klarade inte ens röka för det var för ansträngande. Stapplade tillbaka till sängen. Och ju längre tiden gick, desto värre blev det. Till slut var jag på svag att det kändes som att jag inte orkade andas :S
Sen kl 20 fick jag min medicin. Eftersom det var brist på benzo som gjorde mig klen, blev det paradoxalt nog att jag piggnade till ju. Sen kl 22 fick jag ännu mer och hade Såklart svårt att sova.

26 juni -09
Nu är det inte roligt att va Mezza. Ständiga syn-störningar, ganska ständigt med småhallisar, jämt jämt är ingenting stilla.
Allt rör sig. Skakis, snurrig yr och blablabla..

27 juni -09
Hur förklarar man Benzoabstinens?
Hmm... Ja, jag vet inte riktigt. Det är på mycket. Men jag gör ett försök.
Svagheten i kroppen påminner om när man är riktigt sjuk men ändå har varit tvungen att springa uppför 10 trappor. Svagheten blir inte bättre hur länge man än ligger i sängen.
Frossa men ingen feber.
Syn-störningar hela tiden. Så länge ögonen är öppna syns allt som att du ser på en riktigt kornig tv-bild. Dessutom är inga saker någonsin stilla. Allt är skevt och flyttar på sig, ser ut som maskar i all struktur som hela tiden ringlar nya mönster. Det är dessutom alltid en skugga i ögonvrån som flackar omkring.
Dessutom yrsel ständigt.
Trötthet, lätt-irriterad på allt, ångest... Alltid ångest men i olika grad.
Trots den fysiska svagheten är man så extremt rastlös att det är en plåga att vara i sin kropp. På detta kommer även skakningarna. Det är inte bara fingrar och ben som skakar. Hela kroppen skakar och precis under huden känns det som att det kryper myror.
Skakningarna är mer eller mindre uttalade. Ibland klarar jag bära en tallrik med fil, ibland kan jag inte hålla en mugg med båda händerna. Än mindre en cigg.
Ofta kommer dessutom muskel-spasmer helt okontrollerat i armar, ben, mage. Ibland är de med någon minuts mellanrum, men ofta är det med bara några sekunder. Det kommer ibland även 10 spasmer i en enda lång rad.
Det gör ont att ha spasmer i magen. Hela kroppen rycker. Det känns som om man har kräkts i evigheter. Det är den smärtan och de musklerna.
Vilopulsen ligger runt 100 och blodtrycket är högre än vanligt.
Man riskerar epilepsi-anfall om man inte har koll på detta och ibland måste blodtrycks-medicin sättas in.
Huvudvärk, muskelvärk, ledvärk...
Ja... Det var väl så bra jag möjligen kan beskriva det.