Jag har senaste tiden (lång tid) haft äckligt jobbigt med min kropp...smärt och funktionsmässigt alltså...
Jag har konstant mer intensivt ont, mina nervtrådar verkar trasigare (ben fötter händer o armar domnar omkring 40-50ggr dagligen) och såfort jag blir lite krasslig/förkyld får jag smärtsamma inflammationer i handlederna och vid vissa av händernas små ben. Svullnar o blir rött o totalt ofunktionabla...
Min smärtläkare e pensionerad och jag väntar i kö på en ny (på ny klinik) som kan ge den typ av behandling.
Under tiden kaosar kroppen sig mer för var dag :-(
Igår var min arbetsterapeut här på hembesök.
Jag ska få lite hjälpmedel för att underlätta. En del e beställt redan och en del ska vi prova ut om några veckor.
Det känns bra detta...att få hjälpen.
Idag ska jag även till ortopedtekniska för att hämta ut mina fotbäddar (special-gjutna formade sulor till skor)
Jag e less på att kunna göra mindre o mindre av hushållsarbetet härhemma. Karln får städa det mesta, skära kött o grönt som jag sen lagar, jag kan mer o mer sällan handla...det blir bara lite småhandling isåfall.
Så ja..jag e tacksam över de hjälpmedel jag får. Men det känns samtidigt tragiskt att jag behöver dom :-(
