nostalgi

Hamnat i flemmingsberg i väntan på tåget. Nostalgi! Det var här jag blev inlagd för anorexin för 11 år sen. Här dagvården pågick i 3 x 16 veckor.
Det känns inte alls jobbigt. Tvärtom! Jag segrade på detta stället.
Känns fint.
...och gott med en lunchmacka ;-)

Published with Blogger-droid v1.7.4

på g :-)

Sitter på en buss med winnerbäck i lurarna.
Packning i knät och lappen med sj bokningsnummer i väskans ytterfack.
Jag har mig veteligen aldrig varit i nyköping. Det tar nån timme med tåget, men jag har ändå aldrig varit där.
Men snart...
Vännen bjöd dit mig och helgen spenderas med henne.
Fin vän.
En underbar vän som har skräp i huvudet.
En vän jag älskar och som jag ser styrkorna, inte svårigheterna enbart, hos.
Det blir fina dagar för oss båda.
Jag längtar tills jag e framme <3

Published with Blogger-droid v1.7.4

Haircut ;)

För några dagar sen bestämde jag mig för att kapa av håret. Asså kortare än det va.
Nöjd som attan blev jag :D
Slingade det hemma sen och har kört lite med silverbalsam efter det, men nu känns det perfa :)
(är en av de där som aldrig kan bleka håret utan att det blir gult. kvittar om det är blekning utan ett uns av "guld-toner eller varma toner")

Bjussar på en pic ;)

Öh?

Kommentar från Anonym (?):

"en kommentar... //BH "

från inlägget Skämtlistan.
Sorry, men jag fattar inte?

Edit: Fattar... tog lite tid, skallen e trög ibland...
men vem signaturen BH är vet jag icke.

Fys-koll

Japp, med jämna mellanrum gör jag fyskoll på psyk pga ADHDmedicinen.
Resultatet var bra idag (eller, ja.. bättre i ett avseende).

Blodtryck: 126/83
Puls: 94 (manuellt 90)
Vikt: 65,7 kg (-0,5 kg kläder)

Jag har en rätt hög puls. Beror dels på Concertan men även på påfrestningen av ionstant smärta (som nu e extra intensiv). Detta va inte heller vilopulsen.
Blodtrycket är bra, kunde va lite lägre undertryck men även det förklaras av konstant smärta.
Vikten då? Ja, den va ju kanon :) Känner mig lite stolt att jag faktiskt kunnat stoppa viktnedgången precis där jag ville. Stått stilla i vikt nån månd nästan och det e bra.

Just dessa sakerna kollar man oftast n'r typ Concerta sätts in och man ska kolla det med vissa mellanrum enligt schema.
Men jag vet att vissa skriver ut medicinen utan vidare koll.
Jag har även en nästkusin som ätit Concerta ett tag och när det gäller henne har man inte kollat sånt här.
Möjligt att om de gjort det, hade hon inte varit så nonchalant till den anorektiska vikten hon nu har... Kanske hade hon varit mer medveten om riskerna om hon följts upp bra istället.

Concerta är en medicin med risker.
Det finns hundratals biverkningar listade i bipacksedeln och även om man kanske bara råkar ut för några få, så är de allvarliga.

Ska erk'nna att jag blev paff när jag läste listan. Finns nämligen med en ovanlig biverkan och som iallafall jag aldrig sett innan:
"Plötslig kardiell död"
Dvs plötslig hjärtdöd.

Vanliga biverkningar är väl de jag oxå märkt av.
Blodtryckförändringar, hjärtklappning, högre puls, viktnedgång, aptitlöshet (mest i början), darrighet (mest i början). Många märker sömnskillnader, antingen bättre eller sämre. jag fick rätt snabbt en bättre sömn men nu på senaste har det knasat till sig med insomning. Kan dock ha med sommarljus och ljud att göra oxå.

Kram på er! Nu blir det bakad potatis med bacon/lök/gräddfil-röra :D Yummmm.... hehehe

Kommentarsvar...

Maria skrev:
Starkt att du delar med dig av denna händelse! Men, hur lång tid har gått? När pratade du med honom sist? Kram

Svar:
Tack.
Skilsmässan gick igenom sensommaren 2005. Ungefär ett halvår efter det pratade jag med honom nån gång i telefon (ang. ekonomi, lån, pengar han va skyldig osv) och det är möjligt att jag kanske pratat nån gång till däromkring men inget jag minns. Pratade en del med hans advokat i samband med domen och första tiden han va inlåst men sen inget mer.
Det ekonomiska tog jag och betalade. Inte värt smärtan att ha kontakt med honom för ett par tusenlappar i månaden, allt e iallafall betalt nu med lån o sånt så jag slipper den påminnelsen med.

om förra inlägget..

... jag har fått lite kommentarer om förra inlägget... hur man tar sig ugenom sånt.. hur man reagerar...
Tänkte berätta lite hur det var.

Strax efter skillsmässan (som han ansökte om) flyttade jag till behandlingshemmet. Det var då jag fick veta en del saker. Bla att han var skyldig till grov misshandel alternativt mordförsök och rån. För det hamnade han på rättspsyk.
Ett kort tag senare ringde hans förra fru (innan mig) och berättade hur dottern pratat om konstiga saker... Saker de anmält, sexuella saker. Hon ville veta om jag märkt nåt. Sett nåt. Anat nåt.
Nej, det hade jag inte. Och herre gud vad hemsk jag kände mig. Varför (!!!) såg jag inget? Jag har ju själv varit med om samma saker!
Såsmåningom kom det fram att det skett under tillfällen han haft barnen och jag varit inlagd.

Jag var chockad. Kunde inte riktigt förstå först. Men det sjönk ju in snart...
Jag är glad att jag bodde på behandlingshemmet då. Jag hade terapeutiskt stöd hela dagarna och telefonkontakt de nätter som behövdes.
Jag minns inte om jag blev inlagd nån gång i samband med detta, jag tror inte det.

Jag fick veta att eftersom min förra man fått ett straff som innebar Rättspsykiatrisk vård utan tidsgräns, så skulle han inte få något annat straff för vad han gjort mot dottern.
Det ingick i straffet på rättspsyk tydligen.
Särskilld utskrivningsprövning tror jag det hette... Vilket innebar att han kunde komma ut nästa vecka eller om 20 år ungefär. Och jag fick inte veta ett skit.

Barnen och deras mamma skulle troligen få veta när han släpptes ut eftersom det va hans barn, men jag hade bara varit gift med honom och iochmed skillsmässan skulle jag inte få veta nåt.

Bara en sån sak... att inte kunna förbereda sig på när eller om jag kanske skulle stöta på honom en dag... Det var jobbigt.
Jag vägrade befinna mig i orten han och jag en gång bott (vägrar ännu). Jag fick på papper att jag aldrig skulle behöva läggas in på den psykavdelning som han ibland legat på (dock gick det åt skogen flera år senare och jag hamnade där ändå, men jag slapp träffa honom. slumpen var väl snäll den gången...)
Jag hade hjärtat i halsgropen och kokade inombords varje gång jag var tvungen att ta nån buss som jag visste han kunde va på.

Efter nåt år fick jag kontakt med en vän. Gamla grannar. Grannar till mitt ex.
Jag fick på den vägen veta om han va hemma eller ej.
Han släpptes efter ett drygt år.

Jag och min älskling flyttade från kommunen.
Åren har gått. Jag har lärt mig att mer avslappnat kunna åka buss förbi hans lägenhet om jag måste, men jag är ännu alltid vaksam.

Han var aldrig elak mot mig. Inga slag, inget sånt.
Men när jag fick veta allt efter skillsmässan växte nåt inom mig som verkligen inte är jag.
Känslan av att vilja göra en annan människa illa, plåga en annan människa... Slå, skrika, misshandla... det är vad jag fick av honom.
Och jag hatar det.
Det är inte vem jag är. Inte vem jag vill vara.

Jag har inte sett honom på åratal nu och det är skönt.
Jag har jobbat med mig själv för att han inte ska förstöra mig. För att jag tex ska kunna åka till min syster som bor i närheten och kunna åka dit glad.
Min älskling jobbar ett par kilometer från hans bostad. Han har sett honom flera gånger men aldrig pratat med honom.

Mitt ex är en man som periodvis jobbat med att leta upp folk. Kräva in skulder etc. En fd främlingslegionär (legosoldat) som vet hur man gör livet jävulskt för nån.
Jag är glad att han låter mig va. Även om jag flyttat, bytt namn etc så är jag övertygad om att han antingen vet var jag bor eller lätt kan ta reda på det om han känner för det.

Jag vill inte ha med honom att göra. Han är en vidrig människa med vidriga tankar. Slipper jag honom är jag glad. Jag skapar ett liv utan honom.
Men den 11 sept varje år är en sån dag då jag minns och det är tungt.
Men samtidigt tror jag att jag behöver minnas... för att inte förtränga allt. Jag vill inte att det ska komma en dag om 15 år då jag knäcks av en flashback av minnen jag förträngt... det har redan hänt för många ggr.

Skitdag.

Ja 11 sept asså.
Alla vet ju om vad som hänt då, det va ju USA, Anna Lindh... det va ju nåt i Chile med för ett antal år sen.

Jag har en sak som jag själv lägger till i skiten. 11/9 -04.
Det borde blivit lycka men icke.
Dagen jag gifte mig.

Med fel man.
Med en vidrig man.

Mindre än ett år senare va jag skild och det e jag glad över. Några månader efter skillsmässan får jag veta sanningen.
Det gör ännu ont. Det äcklar mig ännu.
Vissa dagar orkar jag hata, annars avskyr jag honom bara. Avskyr utan att lägga energi. Han är inte värd energikrävande hat. Men idag hatar jag faktiskt. Idag vill snälla, duktiga Mezza, som aldrig nyttjar våld, skära diverse kroppsdelar av honom, strypa honom, slå slå slå och få honom lida.

Vad var det jag fick veta?

Det gör ont. Det är fruktansvärt.

Men jag var gift med en pedofil. En man som var på sin 3-åriga dotter.
Som tog tillfällen i akt när hans fru låg inlagd på psyk.

Det smärtar än. Det kommer alltid göra det.
En tid på rättspsyk för hans del gör inte saker ogjort.

Förklaring, diagnoser?

Jag läser ju en hel del bloggar... och vissa jag läser är av personer med olika typer av ätstörningar.
En sak som verkar va återkommande är huruvida man har anorexi eller bulimi...
Många har en svår undervikt kombinerat med hetsätningar+kompensation (tex kräkningar) och tycker då inte att de har den diagnos de fått (anorexi).

har ju lite kunskap inom detta... både genom egna erfarenheter och utbildnings + jobbmässigt, så jag tänkte skriva lite om det...

Låt säga att en person har en ätstörning. Personen är underviktig, undernärd, och har viktfobi.
Personen äter lite ibland, svälter helt ibland och hetsäter+kräks ibland flera gånger om dagen.
Anorexi eller bulimi?

Svar: Anorexi med undertypen hetsätning självrensning.
Inte bulimi.

Kriterierna för anorexi säger dessutom att kvinnor inte ska haft mens 3 följande cykler. Men det finns undantag där med.
Första undantaget är såklart att hon inte har fått sin mens än, dvs inte kommit in i den åldern, eller att hon inte har mens pga menopausen (klimakteriet). Är det att hon är för ung, ska man kolla om den borde ha kommit tex...
Men å andra sidan finns det de som har svår anorexi men ändå regelbunden mens.
Det innebär inte att anorexin inte är allvarlig... det kan helt enkelt bero på att man har preventivmedel. P-piller, p-stav, p-ring, spiral, whatever...
Nåt som hos vissa gör att mensen inte försvinner trots att kroppen inte klarar av det egentligen.

Iallafall.. Det här med undertyper...
Det finns mer eller mindre outtalade meningar huruvida man har en "fin" ätstörning. Det finns de som romantiserar det så... Att det skulle va "finare" med "ren anorexi". Eller att det annars inte ens ÄR anorexi.

Men ingen anorexi är "fin". Vare sig man kräks eller inte, laxerar eller inte, tränar vanvettigt eller inte... anorexi är inte fint.
Anorexi är ångest, smärta, värk, kyla, blåa läppar, fingrar, fötter... Tussar med hår som trillar av, tomma ögon, seg skalle, trasiga naglar, dålig hy, finnar, illaluktande kropp (pga olika ämnen), hos vissa hjärtproblem, njurproblem, hjärnproblem... Orkeslöshet, uselt humör, självhat, äckel, skräck....
Anorexi kan aldrig bli "rent och fint" för att man enbart svälter. För att man inte kompenserar.

Ni som fått diagnosen Anorexia Nervosa men tvivlar. Ni som tror nåt annat. Jag klistrar in klartext från DSM IV:s diagnoskriterier här. För både anorexi och bulimi.
Skillnaden mellan de är .... det jag strukit under i bulimikriterierna. Det säger en del.
******************************************'

ANOREXIA NERVOSA:
A. Vägrar hålla kroppsvikten på eller över nedre normalgränsen för sin ålder och längd (t ex viktnedgång som leder till att kroppsvikten konstant är mindre än 85 % av den förväntade, ökar inte i vikt trots att kroppen fortfarande växer, vilket leder till att kroppsvikten är mindre än 85 % av den förväntade).

B. Personen har en intensiv rädsla för att gå upp i vikt eller bli tjock, trots att han eller hon är underviktig.

C. Störd kroppsupplevelse avseende vikt eller form, självkänslan överdrivet påverkad av kroppsvikt eller form, eller förnekar allvaret i den låga kroppsvikten.

D. Amenorré hos menstruerande kvinnor, d v s minst tre på varandra följande menstruationer uteblir. (En kvinnas menstruation anses ha upphört om hon endast menstruerar till följd av hormonbehandling,t ex med östrogen.)

Undertyper

Med enbart självsvält:
under den aktuella episoden av anorexia nervosa har personen inte regelmässigt hetsätit eller ägnat sig åt självrensande åtgärder (dvs självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang).
Med hetsätning/självrensning:
under den aktuella episoden av anorexia nervosa har personen regelmässigt hetsätit eller ägnat sig åt självrensande åtgärder (dvs självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang).

BULIMIA NERVOSA
A. Återkommande episoder av hetsätning. En sådan episod kännetecknas av (1) och (2):

(1) Personen äter under en avgränsad tid (t ex inom två timmar) en väsentligt större mängd mat än vad de flesta personer skulle äta under motsvarande tid och omständigheter.

(2) Personen tycker sig ha förlorat kontrollen över ätandet under episoden (t ex en känsla av att inte kunna sluta äta eller kontrollera vad eller hur mycket man äter).

B. Återkommande olämpligt kompensatoriskt beteende för att inte gå upp i vikt, t ex självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, lavemang, diuretika eller andra läkemedel, fasta eller överdriven motion.

C. Både hetsätandet och det olämpliga kompensatoriska beteendet förekommer i genomsnitt minst två gånger i veckan under tre månader.

D. Självkänslan överdrivet påverkad av kroppsform och vikt.

E. Störningen förekommer inte enbart under episoder av anorexia nervosa.

Undertyper

Med självrensning:
under den aktuella episoden av bulimia nervosa har personen regelmässigt ägnat sig åt självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang.

Utan självrensning:
under den aktuella episoden av bulimia nervosa har personen använt andra olämpliga kompensatoriska beteenden som fasta eller överdriven motion, men har inte regelmässigt ägnat sig åt självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang.
******************************************

Alltså... har man en undervikt, en fobi att gå upp i vikt, störd kroppsupplevelse (och de som kan räknas in i Amonerré) och uppfyller därmed kriterierna för anorexi, så har man inte bulimi. Kvittar hur ofta man kräks... man har endast bulimi om man INTE uppfyller kriterierna för anorexi.

Har funderat på detta ett tag och tänkt jag skulle skriva om det... Nu är det gjort.

Kram på er fina.

ps. med detta inlägget säger jag INTE att det ena är värre än det andra. Sjukdomarna är lika jävulska. Lika lömska, kanske bulimi snäppet värre på lömskhet...
Detta var enbart en förklaring på att anorexi har en undergrupp som är ganska lik bulimi.

Då och Nu.. om mina ärr. (starka bilder)

Ett inlägg med bilder... ansvaret ligger på Dig att läsa/titta. Blir du triggad av ärr, skippa detta inlägget.

**********************************
Jag har rotat bland gamla bilder... för att jämföra då och nu med mina ärr på armarna.
2009 gjorde jag en massa ärrbehandlingar (ni som följt mig länge.. minns ni?) på mina underarmar, främst höger och tänkte jag skulle visa skillnaden.
Vänsterarmen har jag ju tatuerat över, men innan jag gjorde det behandlades även den ett antal ggr.

(klicka på bilden så går den sen att förstora)

--2009. Innan jag började behandlingarna för ärren








--idag. som synes är skillnaden på hö-underarm stor. Hö-överarm har ett ärr som är behandlat endast en gång, ett annat som inte behandlats alls. Vä-armen behandlades och sen dessutom tatueringen över som villar bort bra.




--närbild vä-arm














--hö-underarm





Jag gjorde mellan 13 och 15 behandlingar. Omständigheterna gjorde att jag tyvärr inte fullgjorde de som va kvar, men som ni förstår är jag extremt nöjd ändå :D
Enstaka större ärr samt överarmarna är inte klara.
Men jag är klar. JAG är nöjd :)
Ett enskillt ärr tog mellan 2 och 5 behandlingar, pga mängden ärr tog det naturligtvis fler behandlingar sammanlagt. Misstänker att ca 100 ärr inkl de små strecken, fick behandling denna perioden.
Det som idag syns på underarmarna är vissa upphöjningar och lite glansig hud på vissa ställen.

väntar...

Sitter o väntar utanför sjukgymnasten. Rätt skönt väder ute och radion i lurarna.
Jag är fundersam idag. Lite halvdepp. Japp... Även mezza får tillbaks sånt ibland...
Fast det är andra anledningar än det varit innan. Det är numera dippar då och då och modet kommer snabbt tillbaka.
Tankarna just nu är om barn. Graviditet. Längtan.
Och vi har försökt 8 månader och ännu ingen bebis. 9e månaden inledd nu...
Jag har väntat så många år. Längtat. Velat. Men väntat på ett ansvarsfullt sätt. Väntat tills jag mår bra, stabilt. Väntat på det rätta förhållandet...
Känns surt att det inte blivit bebis ännu... 16 års längtan... Jag hoppas eet blir nåt snart...

Published with Blogger-droid v1.7.4

Jag föddes 5 veckor för sent och hade en mjölktand då. Sen trillade jag i trappan som två-åring och slog ut den.
När jag sen konfirmerades 13 år senare fick jag tanden i ett smycke av farmor o farfar <3
De sparade alltså den under alla år, behandlade den så den höll och gjorde detta halsband av den...

Published with Blogger-droid v1.7.4

Kommentarsvar...

Carola skriver:Var har du köpt den? Har en kaotisk vardag som jag försöker få ordning på? Vilket spännande jobb du har, känner att efter alla år kämpandes med bup och psyk så vill jag utbilda mig själv. Berätta gärna lite mer för mig om du vill. kram carola

Just denna hittade jag i vår vanliga lokala lilla bokhandel faktiskt. Men kika in på nån vanlig större bokhandel så borde det finnas nåt liknande där.
Får inte riktigt ihop vad för arbete du syftar på... jobbar nämligen inte utan är varaktigt sjukskriven.... Däremot har jag jobbat ju... Senast på en plastikklinik med specialitet på ärrbehandlingar...
På tavlan är det sambons jobbtider som står uppskrivna... och hans jobb är onekligen intressant oxå. Jobbar på ett kortis-hem för barn med olika handikapp via LSS (vissa SoL).
Vad vill du veta? Jag är undersköterska och mentalskötare men senaste 11 åren har jag varit sjukskriven med ett kort undantag bara...
Kul du kikar in här! Ska kika in på din sida nu ;)


Ninja skriver:nice nice =D får jag länka dig på min sida hun?

Jamen Självklart rara fina! <3

Hej hej bloggen :) Bröllop + massa bilder

Ja jag e ju hemma efter trippen med bröllopet... så kanske dags för en update då?

Bröllopet var helt fantastiskt. Vackert och med rörda tårar... underbar mat, roliga tal, knäppa spex, knäppare lekar mm. Bjöds även på eld-shower som kompisarna fixat som en överaskning :) Häftigt.

Natten mellan torsd-fre sov jag ynka 3 timmar innan vi skulle iväg med tåget på morronen. Lyckades inte heller sova på tåget så jag va lagom sliten när vi väl kom fram. Blev hämtade i GBG och sen hem till bror. Sen strax iväg igen för att fixa lite ute på bröllopsstället. Hade ju textat alla placeringskorten + alla som skulle upp på en tavla...170 kort... Så när vi kom ut dit satte jag mig o limmade 85 namn på ett ark som skulle visa överblicken av var alla skulle sitta.
Sen slappade vi bara... Underbart ställe de valt.

På kvällen va vi inne i Boråd på restaurang Oliven o käkade planka... nom nom. Sen ut till huset vi bodde i och sussa gott.

Stora dagen D för bror+ maka på lördagen. Lyckades åka lite vilse tackvare minsta brorsans kassa kartläsande men kom iallafall fram i god tid till stället som heter Torpa Stenhus.
Som sagt... tårar i kyrkan, skål i riddarsalen, fotande, brudbuketts och strumpebands-kastande, mat, tal, mer mat, mer tal, skratt, eld-shower med eldsprutande o jonglerande, kaffe, tårta, bildvisningar frånb möhippa o svensexa, skratt, skål, lekar och väl inövat brudvals-nummer :)
Mycket hamnade på film och foto och det e jag glad över ;)

Åkte hem vid midnatt och somnade väl vid 2 kanske?
Söndagen kördes vi in till GBG där vi strosade runt några timmar innan vi tog tåget hem igen till sthlm.
Älsklingen har aldrig varit i GBG innan och sist jag va där va väl typ 15 år sen.
Men tack till kartor på mobilen... vi gick inte vilse iallafall hehe.

Mäkta irriterad dock på resan hem... lagom slitna hamnade vi i en vagn fylld av jobbiga stockholms-fjortisar (Ja, just Sthlm-fjortisar är ett slag för sig... fjortisar i övriga landet kan sällan ens mäta sig med dessa varelser... suck...) och dessutom funkade inte luftkonditioneringen på det proppfulla tåget... Lovely? Nä...

Men hem kom vi iallafall. Kroppen min har tagit stryk som tusan och jag återhämtar mig ännu, men med helgens alla underbarheter i minnet var det värt det.

Nu: ett gäng bilder!

Vackra Borås under fredagen

Gudomligt god "planka" (fredagen)

Tjuv-kikade på lokalen dagen innan...

Strax före bröllopet... fotograferingen. Håll med om att det va väl valt ställe!

Torpa Stenhus

Promenerar från vigseln till festlokalen som skymtas bakom ladan längst bort

Presentpåsar vid bordet... i min låg en underbart passande "Bad HairDay-mössa" hehehe

Det va allt! Tjingeling på er!

hjälpmedel...

Bästa inköpet ever... Visst, denna veckan e rätt tom pga semester men annars e den fylld rätt bra.
Enkelt sätt att avlasta skallen ;-)

Published with Blogger-droid v1.7.4

på väg...

Så, nu sitter vi på bussen, jag o älsklingen på väg mot imgenmansland utanför borås...
Brors bröllop imorrn ;-)
Nyhetskoll via mobiler liksom bloggning just nu. Datorn åker inye fram förrns på tåget :-P

Published with Blogger-droid v1.7.4