Tack för idag, slut för idag.

Firat Valborg i Goda vänners lag. God grillning och folksamling vid maj-brasan.
Är inpyrd med den sedvanliga rökdoften från elden. Självklart regnade det ikväll, men med skratt och finfin stämning gjorde det inget.

Lagom tills jag kommit hem och kaffet blivit klart, började ett enormt fyrverkeri. Det verkade ärligt som man samlat alla de stora raketerna som blivit över sen nyår, och smällde dom kl 22:15.
Vi har onekligen den mest perfekta utsikten när det gäller fyrverkerier. Så jag och älsklingen stod i terassdörrens öppning och sa oooohhh... aaahhhh...ååååhhh...titta!!!

Nu har jag ont.
Jag längtar tills ett besked om tid för tatuering.
Jag är trött.
Jag stinker eld.

Godnatt på er alla. Hoppas ni haft det bra ikväll.

Tjo!

Piggat på mig lite nu. Älsklingen o jag drog ju till centrum för att shoppa byxor till honom. Såklart hade vi vår vanliga "tur" och det visade sig att Dressman haft den där rean 4 veckor redan och allt var slut :(

Kollade in lite på HM, och minsann! Där hittade karln min 2 par byxor för summan av 150 kr.... ordinarie pris skulle varit 700!
Ibland har man tur!

Hade inget att göra ikväll, då karln jobbar, men nu blev jag bjuden hem till ett par vänner o fira valborg. Trevligt :)

In i duschen nu!
See ya!

Fnys...

Ingen vettig sömn inatt kan jag ju erkänna... Smärta som inte gav mig en minsta stund av ro.
Men ja, jag får verkligen skylla mig själv.
Skurade lite utemöbler igår eftersom vi grillade. Dessutom sydde jag en del. Både på maskin och för hand. Älsklingen har suktat efter en tub-formad kudde, så jag fixade det. Dessutom sydde jag två örngott som passar till den.

Fullkomligt hatar att jag inte kan göra enkla saker utan att få sota för det sen. Hur meningsfullt känns livet då? När man inte ens kan göra minimala sysslor utan att straffas för det gånger tusen sen...
Suck.

Jaja. Som ni ser så satt jag o pysslade lite med en ny header igårkväll. Upptäckte en massa roliga saker i PhotoShop som jag inte testat innan. Blev rätt ok. Vad tycker ni?

Ska fixa kaffe och sen väcka älsklingen. Han har extremt klädbehov, och Dressman säljer ut en massa tröjor, skjortor och byxor för 50-75kr. Se om man hittar nåt.
Blir att dra fram symaskinen idag med isåfall. Inget jag har emot. Jag tycker det är kul att sy.
Älsklingen är inte så lång, och även om man köper kortaste byxorna (brukar va 30 tum) så får jag sy upp dom 2-5cm.

Jaja... see ya later!

Äckligt positiv idag?

Värst vad positiv jag är idag då...
Nu tänker jag skriva om hur uuuuunderbart vädret är.

Nej, det är ingen sol längre, som det var tidigare idag.
Nu spöregnar det och åskar.

JAG ÄLSKAR ÅSKA!!!

Regnet smattrar, men det är inte genomgrått ute. Molnet är ensamt, så ljuset från solnedgången tittar fram ändå.
Det blir ett mystiskt sken. Mörkt, disigt med svart moln ner till husens nivå, och ett lila-gul t sken från solnedgången..
Smatter smatter... brak o blixtar.

Jag har öppnat fönstret lite och frisk vår-regns-doft letar sig in. Sån där klar lukt som bara kommer direkt efter åskan.

Ja, jo... jag är nog äckligt positiv idag. Iallafall på ytan.

Och jag väljer att inte gå på mina djupare känslor just nu. Jag får lov att vara ytlig om det innebär att jag får njuta.

Mina tankar och känslor fladdrar bara. Nuddar utanför kroppen och smeker mig med vårens fjärilsvingar.

HÄRLIGT!

Årets absolut första grillning är avklarad! Undebart väder och underbar mat. Det som inte orkades ätas upp tar jag imorrn till lunchen.

En grogg i solen slank ner oxå ;)

Älsklingen jobbar hela valborgshelgen, så det blir inte nåt sånt för mig vad jag vet.

Egentligen har vi bästa läget för att se elden... våning 9 på terassen och rakt ner.

Men nu är det massa byggställningar ivägen och de är heltäckta med vit plast.. så man ser inte ett skit :(

Aaaahh...

Bättre än såhär tror jag inte det blir.
Sitter nämligen på terassen och vaktar grillen som e igång för första ggn i år.
Köttet ligger i marinaden och grönsakerna som ska grillas e redo.
Solen skiner och Mezza sitter enbart i sporttopp.

Fått lite positiva besked idag ang. ekonomin. Känns bättre och nu vet vi att vi inte kommer ha det galet fattigt så himla länge till.

Uppdaterar mer senare. Nu ska det grillas kött!

Klart

Ja, det blev 7 enorma portioner köttgryta. Nu ligger en i min mage, de andra 6 i frysen. En sockerkaka står i ugnen och väntar på att älsklingen ska komma hem från jobbet (han är galen i sockerkaka...).
Jag sussade en stund, men blev väckt av telefonen. Banken ringde, och jag ser en liten ljusning i vår obefintliga ekonomi. Hoppas hoppas...

Min gamla chef ringde och ville jag skulle hälsa på. Ska göra det nån dag. Har lite att prata om oxå med henne. Men det blir säkert bra när den dagen kommer.

Har följt doktorns tips om att dricka massor efter kontraströntgen igår. Verkar som jag sluppit den fruktade förstoppningen som brukar komma efter, och det är med säkerhet mitt vätskeintags förtjänst.

Vet inte vad jag ska skriva riktigt. Känner mig lite depp. Lite nere. Längtan efter positivare vardag med mindre strul och problem.
Kollar rundor på nätet. Spelat meningslösa spel... ja, inte mkt mer.
Slö.

See ya

Puh!

Ja, jag tyckte jag kunde slänga ihop lite käk.. eller..nja, MYCKET käk. Nu kokar största kastrullen full med kött/grönsaks-gryta. Blir nog 7-9 portioner iallafall. Bra att ha det gjort, och ekonomiskt.

Dock är jag huuuur trött som helst, så snart ska jag fixa sista med grytan o sen lägga mig en stund.

Gomorrn!

Som vanligt strålande sol här ;)
Men det blir inte nåt solande på terassen idag... inte ens öppna balkongdörren. Gubbarna som jobbar med att glasa in balkonerna under oss, har hållt på med nåt medel som gör att det stinker typ målarfärg-sanering här. Får lätt skallabank av sånt, så det blir inomhus idag.

I takt med att våren och solen tittar fram mer o mer, så blir jag såklart brunare. Men det är inte enbart bra. Det gör nämligen att alla ärren syns mycket mycket mer. De är ju vita... och mer eller mindre lyser nu. Och värre blir det... det vet jag ju.
Antar att det snart blir dags att inhandla Brun utan sol... för armarna iallafall. Benen kan jag inte ta. Jag har eksem som jag kliar sönder extremt mkt, så benen e fulla med diverse sårskorpor. Brun utan sol på sårskorpor... nej, det e ingen hit...

La märke till armarna igår när jag skulle till röntgen. Jag visar mig nästan aldrig på stan eller på sjukhus i kortärmat eller linne, men igår hade jag en ganska lång 3/4 tröja. Det brukar gå bra, eftersom jag då döljer de djupaste, största och synligaste ärren, eftgersom de finns på överarmen. På underarmen finns en hel del större oxå, men de största har jag behandlat bort så de syns inte lika mkt (www.shama.se). Mest smalare och riktigt vita ärr kvar, och de är dessutom så många att det mer eller mindre är jämnt vitt. Men som sagt, de syns ändå mer nu när det kommer solbränna på vanliga huden.
Ser rätt dumt ut föresten. Bara små fläckar som blir solbrända resten vitt :S

Jaja, nog om det.
Morronmedicinen är intagen, jag är vaken, både katten o jag har fått i oss frukost och nu börjar väl dagen. Dagen som inte har nåt alls i planeringen.

Men jag ska iallafall kika in till er!
Kram på er!

Jaha..

Jo, jag skulle ju blogga. Det skrev jag sist ju, och mellan då och nu, så har jag myst med min karl. Njuter av att han är hemma idag.
Käkat pommes och kött. Kollat på romantik... Don Juan DeMarco.
Nej jag hade inte sett den innan... men igår när vi kollade på Imaginarium, och kom på att J.Depp va med, så började vi snacka om hans otroligt fängslande roller.
Jag verkligen vrål-älskar Edward Cicczorhand (ingen aning om stavningen), Chokladfabriken, alla Pirats of the Carrabian mm.
Älsklingen babblade på om Don Juan-filmen och vi insåg båda att jag inte sett den.
Så ikväll blev det den... sen blev det Håkans Bar, sen lite youtube, msn osv.

Jaja.
Imorse då?
Jo, det var ju en verkligen vidrig röntgenundersökning jag va med om.
Kom till sjukan, hungrig som en varg..och törstig. Inget hade sluppit ner sen gårdagskvällen. Magen kurrade som attan runt 10-tiden och fram tills min tur. Mår illa när jag är så hungrig.

Kommer upp till väntrummet och där sitter ALLA och dricker! Alla hade nån kanna med vatteliknande i. Inte kul o sitta törstig där då. Det såg svalkande gott ut, och det smakade tydligen lite lakris.
Tyvärr var detta såklart inget för mig.

Jag blir inkallad, byter om, och ser uppdukade vita helt ogenomskinliga sörjor.
Läkaren berättade lite och sen var det bara att bita ihop och svälja skiten.

Först en cement-tjock vit sörja som påminde om gips.. Stor klunk. Hålla kvar i munnen tills läkaren säher ok. Sen svälja. Men smaken var ju såklart fastetsad i munnen då.
Klick klick klick...samma sak igen...

Över till del 2.
Ny kontrastvätska. såg likadan ut, men konsistensen var lite tunnare. Smakade oparfymerad sjukhustvål, industri och desinfektionsmedel... nåt sånt. Ett helt glas av detta skulle snabbt ner. Sen lägga sig på britsen direkt efter. Höll såklart på att spy upp allt igen eftersom det letade sin väg upp i matstrupen igen.. men jag lyckades förhindra det. Med nöd o näppe!

Det var att vrida sig hit o dit o provocera magsäcken osv. Kontrasten svajade som vanligt mellan tungan och magsäcken. Blupp.. blopp... allt den ville verkade va att få spys ut.

Jag frågade läkaren vad han trodde om allt. Han sa att min läkare där kommer ringa om en vecka med svar. Han tyckte dock att det var solklart att det inte var tätt vid magmunnen, och det var ju såklart problematiskt.

Ojoj.. ögonen trillar ner ner neeer... märks att man gjort massor idag.

See ya

Nu!

Nu ska jag slänga in lite pommes i ugnen o fixa en köttbit... till mig o älsklingen.
Sen... ska jag blogga :P

Morrn morrn måndag!

Morrn på er! Ny vecka, sol och kelig katt.
Dagen bjuder inte på mycket. Shoppa mjölk... ja, det är väl det mest exalterande som sker idag.

Imorrn är det röntgen som gäller. Dricka kontrastmedel och kolla magen. Har oturen att inte få nån jätte-tidig tid, men det ska nog funka.
Ingen mat eller dricka 6 timmar före. Förra tiden jag hade var kl 8 på morronen, så då hade det ju inte varit nåt problem. Men jag var tvungen att avboka den tiden och nu blev det halv 11 istället. Jag är en som bara måste ha i mig mängder till frukost. Annars mår jag illa, blir skakis, yr osv. Jaja, det får väl funka ändå...

Jag måste erkänna en sak: Jag stör mig på mig själv... För att jag stör mig på andra.
Jag är ingen expert på stavning, och jag vet att jag slarvar med ord, skriver förkortningar osv.
Ex: tbx, morrn, funka, oxå, morron...
Just för att jag själv slarvar på detta viset, känns det som att jag inte har rätt att störa mig på det jag gör.
Men det är speciellt ett ord... eller, ja egentligen två.
Ända och enda.

Varför det gäller just detta ordet vet jag inte. Jag har lixom (ja där var det igen... "lixom/liksom") ingen direkt anledning.
Iallafall så är det ju skillnad på ända och enda.
Det enda jag vill är att man ska veta att ändan sitter där bak! En enda ända...har man.

Och jag blir såååå irriterad på att jag blir irriterad på detta! Tvångstanke typ...

Jaja, nog om detta. Tror det blir en stund ute på terassen i solen idag. Men jag tänker inte göra samma misstag som sist: Lägga mig med ansiktet rakt ner i plankorna, och därmed sniffa en hiskelig mängd med pollen.

See ya!

Missen-Mia

Härom dagen satt jag och älsklingen med cigg i köket som vanligt. Missen pep och ville få hoppa upp i knät. Så då fick hon det ju...

Då fick vi dengeniala idén att vi skulle se om hon reagerade på bild och ljud av katter på YouTube.

Haha, ja hon lyssnade ju garanterat! Öronen spetsades till max. Hon kollade även p skärmen, men lite mer osäkert. Hon såg väl mest att det rörde sig, och kunde inte koppla ihop det med att ljudet inte kom från skärmen utan från högtalarna.

Jag har läst nånstans att katter inte kan se tvådimensionellt, och därmed kan de inte känna igen vad det är i typ en tv-bild.

Hursomhelst, så fick hon hoppa upp i knät nyss, och jag slog på web-cam. Skulle se om hon reagerade på sina egna rörelser på bilden.

Det gjorde hon inte... men jag lyckades ändå få en rätt söt bild på henne ;)

(sorry för bildkvaliten... det va rätt mörkt i köket...)

(ja, jag vet att min hand ser konstigt knögligt deformerad ut. Det är den inte...)

Hemma igen

Ja, nu e jag iallafall hemma igen. 3 timmars besök, 4 timmars resväg. Men det var värt det.
Skönt att träffa mamma igen. Pappa var kvar nere i skåne i jobb och städ av gamla lägenheten. Lillasyster och hennes son var där oxå.

Systers sambo gjorde slut för ett litet tag sen, och det blev knas med det mesta där då. Hon fick inte bo kvar, och hade ingenstans att ta vägen. Tur i oturen var att mamma o pappa flyttade till sthlm i samma veva. Nu bor de hos dom i väntan på att flytta in i en lägenhet 1 juli.

Har svårt att fatta hur man kan göra som killen gjorde.
En dag var det bara: Jag älskar inte dig längre, och jag vill inte va plastpappa till en 8-åring. Men ni kan bo kvar tills ni hittat nåt annat. Sen, ett par dagar senare: Ni får flytta... Idag!

Syrran har natt-jobb. Sonen har precis kommit in i skolan... Så det va ju "bara" att flytta, säga upp sig från jobbet, och planera för skol-byte.
Ja, hon kan ju inte ha natt-jobb när hon är ensam mamma... Och där de bodde, fanns noll möjlighet till ny lägenhet. Och därmed är det ett måste att sonen byter skola.

På allt detta... Så måste de avliva hunden.
Hon har i många år haft cancer-knölar på magen, men veterinären har sagt att det inte gör nåt. Hon störs inte av dom. Det gör inte ont och de ställer inte till fysiska problem heller. Däremot skulle syrran ha koll på dom, ifall de ändrat sig.
Hunden blev 13 år. Gammalt för en Labrador.
Cancerknutorna började läcka. De åkte till veterinären som sa att hon skulle dö inom några veckor.
Syrran tog beslutet att avliva henne innan hon skulle få ont av dem. Slippa lida in i döden.
Hunden var pigg och glad just eftersom syrran beslöt pm avlivning innan hon fick ont. Känns verkligen som att edt var rätt val. Vi har egentligen bara väntat på att knutorna skulle göra sin rätt. Hon har säkert haft dom i 10 år, så att de började strula nu när hon förmodligen ändå inte hade så lång tid kvar, var egentligen det bästa. Pigg och glad, svansen ivrigt swischande hela tiden.
R.I.P
I torsdags somnade hon in.

Ja, det var väl den trippen... till mamma o pappa.
Nu ska jag kolla rundor hos er.

Föresten:
Resan till mamma o pappa gav inte en enda tillstymmelse av nostalgi.
Tyckte det va lite trist faktiskt.
Men men, det ska väl va ner till skåne om nostalgin ska infinna sig ;)

På väg

Mamma o pappa flydde i påskas skåne, och har nu bosatt sig (återigen) i 08-området. Har inte träffat dom på evigheter, så nu tog jag mig i kragen och bestämde att jag skulle åka dit.
Eftersom jag helst undviker en del områden så blir det en resa på ganska exakt 2 timmar. Vet inte om det blivit nån enorm skillnad om jag valt att åka genom det där stället jag inte vill.. men hursomhelst så känns detta bättre.

Kommer sitta nästan 1½ timme på pendeln. Men jag gillar att åka tåg, så det gör knappast nåt. Sålänge man slipper byta femtielva gånger, samt har med sig bla datorn på färden, så tycker jag att jag har det väldigt bra där på tåget.

Dock är det inget som slår att åka tåg ner till skåne. Då sitter man på ett o samma tåg i 4-5 timmar (beroende på om det är X2000 eller inte). Många skulle nog dra sig för att göra det, men för mig blir det ett påtvingat sätt att inte göra nåt.
Man kan inte stressa och fixa och dona om man sitter fast på ett tåg. Det finns ingen disk, inga affärer, ingen tvätt, ingen matlagning som ska fixas osv. Man bara sitter där.
Sysselsätter sig med att sova, sitta med datorn, se på film, ta en kopp varm choklad i kafeterian... Inget mer.
Kraven och stressen är bortblåsta, och det är bara att gilla läget.

Underbart.

Visst blir jag rastlös och så, men även det är bara att acceptera. Inget att göra åt.
I slutet av resan, när det kanske är en timme max kvar, sitter jag klistrad vid fönstret och blir nostalgtisk. Minns ställena jag susar förbi. Minns vart jag bott, vart jag gjort dittan och datten. Känns som jag skuttar inombords och jag mår bra. Längtar. Fast utan nåt särskillt att längta efter. Vill återuppleva allt, men det kan man såklart inte. Men ändå... Jag minns och jag ler.

Stället mamma o pappa flyttat till nu, är samma ställe de bodde på innan de flyttade ner till skåne. Det var flera år sen jag var där, och jag kan inte sticka under stol med att jag faktiskt är lite nyfiken på om denna resan kommer bjuda på nostalgitrippar eller inte.

See U

Video...

Psykos har gjort en riktigt bra video...
Handlar om människor, ångest, sjukdomar, bemötande, medmänsklighet, ömhet och värderingar. Eller... nja, snarare bristen på det.
Kolla!

HELP?!

Nån som vet hur man gör på Blogspot för att lägga in en video? Nån sa till mig att man skulle in på Redigera HTML och klistra in det där...men jag får det inte att funka...
Help???

Trodde jag ja!

Det är verkligen superfint väder här nu. Strålande sol och knappt blåsigt. Tog en enorm filt och kudden och tänkte sova ute på terassen ett tag. Jag gör det ibland... Förra våren var det standard. Dock är jag noga med att inte bränna mig av solen, utan lägger mig halvt i skuggan med nåt över mig. Sen sover jag ett par timmar ute i friska luften.



Nu blev det inte så.

Efter mindre än en halvtimme gav jag upp. Halsen kliade utav bara helsike av allt pollen. Host och harkel... men nej, det gick bara inte.
Så nu sitter jag här inne i lägenheten igen. Lite butter faktiskt.

Det var bara några år sen (2006 tror jag) som jag började känna av pollen. Jag var tydligen känslig som spädbarn, men sen har det inte varit några problem alls.

Mamma är jätteallergisk mot bla pollen. Även stenfrukter och nötter. Hennes allergi kom i 20-årsåldern.
Två av mina bröder har nu blivit allergioska oxå. Samma saker: Nötter och pollen.
Tycker inte det är det minsta kul att få en massa allergier helt plötsligt. Sen jag fick min har det bara blivit mer o mer för varje vår/sommar...

:(

Tänk om...

Läste på aftonbladet om en kille som vann 1,9 MILJARDER!
En familje-far med 5 ungar, obetald elräkning och utan framtänder.
-Det här innebär en stor lättnad, att veta att jag nu kan betala min elräkning, säger Chris Shaw.

Tänk om man ändå hade vunnit en massa pengar!!! Visst, lyckan sitter inte i mängden pengar, men det underlättar sannerligen en hel del!

Med en vinst på en massa miljoner, hade jag:

• Betalt lån och kronofogden för mig, älsklingen, syskonen, föräldrarna och älsklingens familj i Chile.
• Flyttat till hus, och även anställt en städerska som kommer 1 gång i veckan.
• Rest en massa (och absolut inte åkt med billiga flygbolag där man sitter på små inträngda hårda plastsäten).
• Fixat till mig med frisyr, naglar, hudvård mm
• Shoppat
• Investerat
• Fixat körkort till mig och älsklingen, samt varsin bil.

...ja, säkert en himla massa mer...

Had det varit en extremt massa miljoner, så hade vi köpt hus i Spanien och Chile oxå... + att vi köpt ett bättre hus till älsklingens familj.

Jaja. Drömma kan man...

Och appropå drömma... Tidigt imorse hade jag som hobby att åka ner för vilda forsar och vattenfall i en urholkad trästam... Iklädd tomtenisse-kläder och med direktiv från Jultomten själv. Allt utspelade sig utanför en stormarknad här i stan...

Spänning i drömvärlden minsann!

Ny dag

Jaha, då var det en ny dag då... Solen vrål-strålar. Skönt.

Igår skrev jag på fb att jag bara sover o sover... och så fick jag en kommentar om det tillbax från lillebrors tjej.
Hon skrev att hon inte alls tyckte det stämde. Att jag jämt har att göra enligt fb kommentarstatus. Antingen så bakar jag sockerkaka eller bröd, färgar håret eller bloggar, diskar och syr... osv.
Det fick mig att tänka till lite.

Det känns som att jag inte gör nåt vettigt på dagarna. Det känns som att jag bara sover o sover o latar mig.
Just det där med att känna mig lat... det har länge känts som en skuld. Att jag inte gör nåt, att jag bara latar mig. Men samtidigt har jag senaste åren börjat lyssna på de som motsäger detta. Jag har börjat ta in att jag kanske inte ska klassa det som att jag är lat, utan istället som att jag lyssnar på mig själv och vad jag behöver.

Jag kan inte flänga fram o tillbaka och göra massa nytta hela tiden. Min kropp går inte med på det. Och om jag skulle göra det, ja då straffar kroppen mig med smärtor som får mig sängliggande i flera dagar efter.
Mitt psyke pallar inte stress eller röriga ställen. Jag blir snurrig och speedad av folk och köpcentrum. När jag väl kommer hem igen efteråt, så kan jag omöjligt slappna av trots att jag är hur trött som helst. Övertröttheten knasar till hela mig.

Så ja... att jag känner mig lat är nog fel. Jag börjar tro på det nu. Jag gör saker jag orkar. Som jag inte behöver lida för efter.

Det är viktigt att lyssna på sin kropp.

Sorry...

Sorry att jag inte skriver en massa i bloggen.
Jag vet inte vad det e med mig, men senaste dagarna har jag varit extremt trött. Sovit flera ggr på dagen + att jag sovit rätt ok på natten.
Fattar inte varför...

Imorrn blir det barnmorskan kl 16 för nytt recept på p-ringar...

See ya

Bröd

Gick ner till Ica, skulle köpa mjölk o lite annat. Vandrar runt där, och kommer på hur gott det vore med pappas nöt-bröd.
Så det blev att inhandla även sakerna till det.
Eftersom det inte behövs nån jäsning, så står det redan i ugnen nu. Doftar ljuvligt!

Annars har det inte hänt så mkt.
Vaknade kl 8, somnade om vid 10, och gick upp igen vid 12.

Har hållt på med håret ett par dagar nu. Insåg att jag inte ville va rödhårig, utan blond. Så, i förrgår blekte jag det. Beredd på att bli morotsfärgad, eftersom mitt hår väldigt lätt suger till sig röda pigment och vägrar släppa det sen. Men det gick bra! Visst, det blev inte blont som på bilden, men det blev heller inte orange eller gult!
Igår fortsatte jag med nästa steg. Mellanblond färg med ljusa slingor.
Gick väl ok, men jag e ändå kinkig. Kommer gå omkring med silverbalsam i håret tills det inte finns ett uns av "guld" kvar i håret.
Hur som helst, så är håret acceptabelt. Det funkar att gå till ica utan att vara ett stopp-ljus. Och som sagt: med tidigare erfarenheter av att byta från rött till blont... så har detta gått över förväntan.
Idag ska jag bara gå med balsamet i håret. Sen får det va.

See ya!

För känsligt än

I flera bloggar har det tipsats om dagens Oprah. Jag brukar inte kolla på det, men tänkte att jag skulle väl försöka ändå.

Men nej.
Det handlade om pedofiler. Visst, jag brukar klara av att se och läsa om pedofili...men i dagens program var det mer än bara om. Det var med.

4 pedofiler (män/gubbar) medverkade i programmet. De hade gått många år i en terapi-grupp, och det var hos terapeuten det filmades med Oprah närvarande.
När första mannen (närmare 70) började berätta om vad han gjort, vad han varit åtalad för osv... då blev det för mkt.
Höra någon berätta vad han gjort mot flickor i 5-14 årsåldern... vart och hur han rört dem samt samlag...
Nej, jag stängde av.

Jag mådde riktigt dåligt av de där få minutrarna jag såg. De själva som berättade.. Att se ett ansikte på pedofilen samtidigt...
Jag kan som sagt läsa om det i böcker... men har aldrig hört eller läst det av en pedofil. Aldrig haft ansikte på förövaren.

Jag har nyss skrivit om att jag lätt känner empati. När jag ser såna här saker, så önskar jag att den empatiska förmågan inte var så himla stor hos mig. För av automatik sätter jag mig så vansinnit mycket in mig i offrenas situation.
Jag mår illa. På riktigt.
Usch.

Som jag oxå skrivit tidigare, försöker jag se på saker ur flera vinklar.
Jag försökte verkligen det här också. Att det var "bra" att berätta om det, att träda fram så.... men jag har svårt att ta det till mig.
Pedofili är så vansinnigt fruktansvärt. Få saker är så vidriga enligt mig. Det skadar barnet så enormt! För livet!

Givetvis kommer även gamla känslor fram med detta. När jag själv utsattes tex.
Jag är inte ovan längre att tänka på det, men vissa gånger blir det ändå..f. ör mycket. Typ.

Trots att jag reagerade som jag gjorde, så tror jag det var ett viktigt program. Oprah sa kloka saker innan jag stängde av.
Att syftet med programmet var att bla få föräldrar att vara mer vaksamma om pedofili. Att få "inside-information" från förövarens sida och få veta hur de tänker. Just för att skyddas från dessa människor.
Men även att få veta hur barnen kan ha skadats. Hur de rört vid dem och vad som kan ha hänt osv.

Det är rätt vanligt att läsa om pedofili från offrets sida. Jag har massor med biografier om just det i min bokhylla. Och var gång jag läser, frågar jag mig samma sak:
Hur är en människa egentligen funtad om man gör såna här saker?!?

Ja, nu fick man ju möjligheten att få en del svar på just detta... men jag kunde ändå inte se programmet.

Kanske gör jag det nån gång i framtiden. Men inte just nu.
Jag har lärt mig säga stopp till saker jag inte vill se... när jag inte klarar det. Jag tvingar mig inte, utan tar det när eller om jag kan vid bättre tillfälle.

Jag lägger upp länkar till programmet för er som vill se det. Men samtidigt ber jag er:
Är det för jobbigt att se, stäng av. Tvinga er inte att se det om ni mår för dåligt.

Del 1http://www.oprah.com/oprahshow/Oprah-Talks-to-Child-Molesters-Part-1-Video

Del 2http://www.oprah.com/oprahshow/Oprah-Talks-to-Child-Molesters-Part-2-Video

Del 3http://www.oprah.com/oprahshow/Oprah-Talks-to-Child-Molesters-Part-3-Video

Länkarna är från Eriizas sida

Här kommer de!

Ja, jag har tagit mig i kragen nu och fotat den där grejen jag sydde :P

Första bilden: Toarulls-hängaren i sin helhet. Tyget är i två lager. Ett svart/vit mönstrat, och ett tunnt transparant plommon-lila.

Andra bilden: Detalj jag satt o pysslade med bara för skkojs skull. Blev lite kul med rutmönstret tyckte jag.
Snöret jag hängt den i är vanligt fätat garn.

21 april kl 13:20

* Vilken svordom använder du mest? Fan eller Skit

* Äger du en iPod? Nope

* Vilken tid är din väckarklocka inställd på? 08:00, men används sällan

* Var köper du dina matvaror ifrån? Ica

* Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Ta bilden. Är för kräsen om andra ska ta på mig

* Vilken var den senaste filmen du såg och med vem? Twilight med älsklingen

* Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän? Med en vän. Mindre rörigt :)

* Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? Beror såklart hur mkt jag vunnit! 25kr=nu trisslott. 1 miljon= div. prylar efter lån är betalda o jag flyttat ;)

* Har någon någonsin kallat dig lat? Tror jag nog... men mest kallar jag mig själv det i förakt

* Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare? Har gjort. Nu tar jag de för att sova överhuvudtaget. Inte snabbare, utan för att kunna..

* Bästa låten just nu? Absolut ingen aning!

* Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan? Ja, mamma

* När var senast någon stötte på dig? Oj. Tror det måste va när jag o älsklingen blev tillsammans. Jag slutar vara uppmärksam på sånt när jag redan har ett förhållande.

* Vad åt du till middag senast? Kuckling med ris

* Använder du huvtröjor? Japp

* Kan du vissla? Jajamensan

* Vem var den senaste som ringde dig? Nån som ville köpa nåt från anonsen på Blocket

* Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält? Bergochdalbanan såklart!

* Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? Inser att sånt finns överallt, men kan inte peka på nån som gör det

* Vilket riktnummer befinner du dig i? 08

* Tittade du på tecknat när du var liten? Ja, och det gör jag ännu

* Hur stort är ditt närmaste köpcentrum? Oj, nja, inte så stort. Men det har de sedvanliga kläd och elektronik-butikerna iallafall

* Hur många syskon har du? 4 (1 syster, 3 bröder)

* Är du blyg inför det motsatta könet? Njaee.. Nä, jag e väl blyg för alla innan jag känner dom tillräckligt bra

* Vilken film kan du alla replikerna till? Ingen

* När flög du senast? I oktober, hem från Spanien-semestern

* Hur många stolar står kring ditt köksbord? Har inget köksbord. Istället liknande bar-bänk med 2 höga pallar

* Läser du för skojs skull? Absolut! Kan inte tänka mig ett liv utan att läsa! Vare sig det är böcker eller bloggar eller artiklar

* Pratar du några andra språk? Engelska bara. Usel på att lära mig nya språk. Engelskan gick bra pga att jag bott utomlands. Lätt

* Diskar du din egen disk? Diskmaskinen gör det mesta, men ja, jag diskar själv...kastruller mm som inte går in i maskinen

* Har du gråtit offentligt? *Tänka tänka* Inte typ på stan eller så, men inför andra människor i tex grupp eller vänner/älskling

* Har du en stationär dator eller en laptop? Liten laptop

* Försöker du alltid lära dig nya saker? Lär mig intressanta saker hela tiden. Med stort nöje!

* Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? Ja. Vill ha en tatuering på vänster underarm, samt en anchor på högra långfingret

* Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? Beror på vad dejten är. Mysigt när nån skämmer bort en, men lika mysigt att skämma bort honom ibland oxå

* Kan du kasta macka? Japp

* Vad har du med dig in på bion? Dricka utan kolsyra och godis

* Har du dejtat någon av en annan religion? Jag är kristen, och har dejtat folk som inte är det

* Vad har du för väder? Väldigt grått. Nyss snöade det, men det är uppehåll nu

* Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? Bild, Musik och Akutsjukvård. Kan omöjligt välja bara ett

* Gillar du att flyga? Ja, jag tycker om känslan. Men jag tycker inte om små hårda säten...

* Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Vettiga värderingar som håller

* Vilken är din favoritdrink? Frozen strawberry daqiuri (stavas det så?) och Piña Colada

* Gillar du din boende-situation? Det duger. Men skulle mer än gärna bo bättre

* Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? Många! Helst mellan 8 och 10 timmar. Absolut inte mindre än 6 iallafall

* Är dina dagar fullbokade och stressiga? Fullbokade? -Nej. Stressiga? Oftast känner jag mig stressad, fast jag inte har nån riktig anledning

* Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? Inte alls. Har varit i det träsket, och tänker inte gå tillbaka till det

* Hur gammal blir du nästa födelsedag? 31 (uuuggghhh... påminn mig inte tack!)

* Vem var den sista personen som gjorde dig arg? Minns inte. Jag blir sällan arg. Istället blir jag irriterad. Vet inte vem jag blev det på sist

* Vad var det senaste du åt? Knäckemackor med kaviar

* Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta? Samma

* Vad heter du i andranamn: Sofie

* Gillar du senap? Till vissa saker e det gott

* Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Inget. Jag försöker bara stå ut. Det går ju över.

* Tycker du om att krama folk? Beror på vem. Älsklingen kramar jag självklart med glädje. Vissa vänner med. Men annars har jag svårt att tycka om det. Snabba kramar är dock mer ok då

* Äger du en digitalkamera? Ja, en finfin rosa :P (såklart!)

* Senaste sms:et: Hej Såg din annons på blocket...blablablablaba

* Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det? Ja! Då kan jag inte slappna av förrän det ringt. Svårt att göra annat om man måste passa telefonen...

* Vilka böcker, om några har fått dig att gråta? Inte många. Nån enstaka har fått det. Minns inte vad den hette, men det var en biografi såklart

* Tycker du att du är attraktiv? Ibland, ibland inte

* Vad är du allergisk mot? Pollen och vissa läkemedel

* Får du dåligt samvete efter du ätit kött? Absolut inte!

* Vem av dina bloggisar vill du helst veta allt detta om? Så många som möjligt i min lista!

Summan

Summerar dagen:

• Iväg till ekonomi-möte


• Shoppa på apotek + åhlens


• hem


• handla mat


• pussa karln min


• blogg


• internet


• twilight-filmen


• bli av med röda kalufsen


• slapp


• sömnpiller


• snart sova

Ja, och sen ca mitten av filmen ´har jag dessutom haft olidlig skallabaank. Hur jag ska lyckas ligga med huvudet på en kudde nu och sova... ja det blir verkligen en utmaning.

Riktigt off känner jag mig idag.

Sorry.

Men jag är inte mindre interesserad av era liv för det. Jag orkar lixom bara inte kommentera eller knappra fram ord på datorn.

Zzzz....

Tankar om Skitsnack...

Klurar på ett ämne de flesta säkert känner igen på ett eller annat sätt.
Skriver ner mina privata funderingar. Mina försök att förstå. Mina analyseringar.
Ta därför inte mina ord som fakta. Jag har visserligen fakta bakom vissa saker, men hur jag sen använder faktan i mina egna funderingar… gör det till enbart Min Teori….dessutom ofullständig sådan.

Jag tror inte på något sätt att jag är den bästa och snällaste människan i världen. Det är nog nästan tvärtom faktiskt.
Jag är istället livrädd att folk ska tro jag är manipulerande och utstuderad i handlingar.
Eftersom jag är livrädd för det, så analyserar jag därför alldeles för mycket. Yttrar mest noga genomtänkta saker osv. Jag vill helt enkelt inte att folk ska få den uppfattningen om mig eftersom den inte stämmer.

Jag antar att det är en blandning av erfarenheter och stor empatiförmåga.
Jag står inte ens ut med tanken att jag skulle såra någon.
Jag sätter mig så vansinnigt lätt in i den eventuella personens sits, och jag mår fruktansvärt dåligt om jag hypotetiskt skulle vara den som var ansvarig att göra någon illa.

Jag fick min dos av skitsnack om mig i skoltiden. Tissel tassel… fniss och tystnad.
Då slog jag det från mitt medvetande. Ville inte tro att andra verkligen gjorde så.
Men det kröp in i det undermedvetna ändå. Jag mådde dåligt.

Jag tror att jag skrivit det innan: Jag tror det bästa om människor. Jag har svårt att tro att man ”bara” kan vara elak. Att det finns en personlig anledning hos den personen som gör den elak. För vem vill vara elak???

Men med tiden har jag insett att det inte riktigt är så enkelt. Mycket handlar istället om mognad. I hur man utvecklas och hanterar saker i och runt om en. Vad man prioriterar osv.
Prioriteringen är tex helt olika i tonåren jämfört med medelåldern.

Hur många är det egentligen inte som tycker att fjortisar är ego?
Bara själva grejen att det finns ett uttryck för den åldern: Fjortis.
Det är inte längre bara en ålder, det har blivit ett sätt som lätt blir det karaktäristiska för den åldern. Fnittrig, flamsig, skitsnackande och ytligt ego.
Är det då så fel?
Jag tycker inte det. Det är inte fel, det är en utvecklings-fas.
I tonåren genomgår man en enorm identitetsutveckling. En del av utvecklingen handlar om att lära sig att se omvärlden på ett mognare och mer realistiskt och kritiskt sätt. Därför ifrågasätter man massor. Tycker saker som skiljer sig från mängden osv. Man skaffar sig förebilder och idoler. Letar efter likasinnade kompisar.

Att säga Nej till någon tidigare vän är också en del av utvecklingen. Behovet av att vara med sin gamla dagis-kompis byts ut mot mer utforskande och okända områden. Nyfikenhet.

Därmed säger jag inte att det är okej att behandla omgivningen illa.
Men tonåren handlar om att lära sig gränssättningar också. Och som med allt man lär sig, så gör man fel många gånger innan man lyckas få det rätt.
Att man dessutom är extra känslig/förvirrad mentalt i tonåren gör ju inte saken lättare. Varken för kompisen man säger Nej till, eller för en själv.

Det finns ett betydligt mer utbrett område av förnedrande ord och rykten nu än vad som användes för 15-20 år sen.
Rykten blir sanningar. Sanningar bres på mer och mer med pinsamheter och smuts.
Allt för storyn lixom.
Det är nu så vanligt att vi sällan ens reflekterar över det. Ingen tänker på sannings-nivån när nån säger att en viss person kysst en annan nån gång.

Men om en kyss sen i ryktet blir ett förhållande, att man rymt ihop, knullat, haft gruppsex, knullat med kompisens tjej, är homosexuell, sexberoende, missbrukare, langare, knarkare, inlåst, skadad, psykskadad, fängelse…osv osv osv… Ja, detta va ju såklart ett rätt överdrivet exempel, men ni fattar..

Det var inte länge sen man såg på Tv om ”Linnea” och ”Oskar”… eller hur? Jag menar.. Hallå! En 50årig dam i grannbyn uttalade sig om Linneas promiskuösitet och Oskars trevliga snygga oskuld i det hela… med enbart skvaller och rykten som stöd för sin åsikt.
Det uppmärksammades. Och det med all rätt.
Och kanske ringde det en liten klocka hos en del om att man inte bör lita blint på skvaller.
Men sånt glöms snabbt bort i vardagen och storyn fortsätter.

Jag försvarar absolut inte folk som snackar skit. Varje människa har ett eget ansvar till vad man pratar om, vad man tror på osv. Sen kvittar det om man är fjortis eller 50+.

Ja, vart var jag…
Jo, mognad.
En tonåring utforskar livet. Lär av felen osv. Tankarna finns ofta runt sig själv, hur folk ser på en, förväntningar, rebeller, osv.
Med detta kommer mognad. Man lär sig världen mer och mer ur vuxnas syn, och såsmåningom står man själv i vuxenvärlden.
Har man tur har man fått lära sig om empati, etik, moral och medmänsklighet på vägen. Fullärd blir man väl aldrig, men man har i alla fall fått lite inblick i detta.

Varför snackar då även vuxna skit? Om man nu skulle kunna förklara tonårs-tiden som en kritisk utvecklings och identitets-fas där allt är kaos, så borde det väl bli bättre med åren isåfall?
Så är ju inte fallet.
Alla tar inte till sig den där insikten om etik, moral och medmänsklighet. Vissa tar till sig det extremt. Som i allt antar jag att man ska vara lagom även med detta.

Men varför snackas det skit då för? Om det nu är så enkelt att man måste tänka på sin medmänniska?
Spänning och dramatik.
Saltade sanningar och nyfikenhet.
Ingen vill väl ha ett dött och trist liv utan svängningar hit och dit…(eller?)
Men om alla funkar så, om alla söker spänning i det undermedvetna, eller medvetna, så blir det lätt…hmm Ja, samhället fortsätter bli intressantare än verkligheten om jag säger så…

Det skadar så vansinnigt mycket.
Prat och tjatter… skvaller och rykten.
För att nån ska få bekräftelse, så såras en annan. Är det medmänsklighet? Omtanke?

Det känns som att man kan prata om detta hur mkt som helst. Ändå sker ingen ändring. Tillfälligt kanske det blir lite tystare, lite allvarligare, lite sannare. Men snart är man tillbax på ruta ett igen.

Jaja. Det var lite funderingar såhär en helt vanlig vardag i Mezzas värld… Nu e det dags att kika in en runda hos er!

...föresten

Ja, och för er som undrar hur det gått med symaskinen :) Så kan jag säga att den funkar igen.
Med skruvmejsel, pincett och våld gick det att fixa.
Jag kommer lägga ut bild senare när det jag pysslat med är färdigt ;)

Vissa ställen.

Av Dr Pain fick jag 2 sprutor idag. Denna gången blev det rakt in i nacken. Ungefär där man känner att ryggraden slutar, och kraniet börjar.
När han satte dom rakt in i nerverna där, så var det solklart: Det är exakt där min huvudvärk/nack och ryggvärk har sitt centrum. Precis Just Där.
Oj vad ont det gjorde... Har inte fått sprutor där innan, och det var och är en mindre trevlig upplevelse...

Det finns vissa ställen jag fasar mer än andra, för att få sprutor i. Än så länge har det varit bara knäna, eftersom det gör på nåt sätt att jag omöjligt klarar av att användå nån muskel runt knäna, då det känns som knät går av.
Nu finns det alltså ännu ett ställe... och ja, det är ju i nacken.

Det känns som nån ger ett enormt hårt karate-slag rätt i nacken. Så att man knappt kan hålla upp huvudet. Samtidigt som varenda liten milimeter av skallens baksida samt tinningarna, är fyllt av en brännande smärta och extrem känslighet. Detta samtidigt som det finns en illusion om att man har nackspärr...fast man inte har det.

När jag får mmina sprutor, så är den första effekten förlamning. Ingen känsel eller kraft eller funktion i det behandlade stället på mellan 5 och 15 timmar.
Efter det kommer extrem smärta för att nerverna har retats med sprutorna. Det brukar sitta i max 2 dagar.
Sen... Sen kommer den önskade effekten.

Den där förlamande perioden brukar jag tycka är vansinnigt skön, eftersom det är enda gången jag verkligen är helt smärtfri på ett område. Struntsamma just då, att jag inte kan använda delen. Huvudsaken är att jag slipper smärtan.
Eftersom jag vanligen får ett mer långtidsverkande bedövningsmedel som heter Naror, istället för det vanliga Xylocainet, så är den bedövande känslan ganska lång.

Idag fick jag inte Narop. Eftersom det var ett nytt ställe, började han med att ge Xylocain första ggn istället.
Tyvärr blev det en kraftigt förkkortad bedövad effekkt. Knappt en timme senare så har jag all känsel tillbaka... och mer därtill.

Dr Pain konstatterade att jag var ovanligt extremt spänd i musklerna i nacken. Pga detta ligger nerverna i kläm, och därför har jag alltid så himla ont. Han sa att vi ska ha lite exra koll på nacken ett tag, så att vi verkligen kan bli av med den där spänningen och därmed smärtan.
Det innebär asså att det blir fler ggr med sprutor i nacken...

Han passade dessutom på att knäcka rätt en kota i korsryggen som jag tp aldrig lyckas få på plats själv. Det gör att ischias-nerven spökar när kotan e fel.
Herre Gud vvad skönt det var att få tillbax den på rätt plats!

Tjingeling! Det blir sängen större delen av dagen, men jag kommer kolla in till er iallafall såklart!

See ya!

Jaha.

Så var man vaken igen. Vaknade redan vid 5-tiden menm somnade om runt 6. Bara för att vara hur trött som helst när klockan ringde 07:00.
Men men... jag får sussa vidare efter smärtkliniken. Blir både Dr Pain och Ssk Pain idag.
Hepp! Dags att få på sig kläderna!

Gaaaahhhh!!!!

SÅKLART!!!
Suck! Så j***a typiskt!

Med extreeeem noggrannhet (den stavningen såg konstig ut...?) har jag suttit ett bra tag med mitt syende. Och et har belönat sig! Det ser riktigt riktigt bra ut. Nästan proffsigt.
Men vad händer???

Jag e på slutspurten... det lättaste... och ser verkligen fram emot att bli klar, då energin börjar sina.
Men längre kommer jag inte.
Maskin-jäveln bestämmer sig SÅKLART för att trassla in sig på det mest knepiga vis. Allt stannar. Går inte fram, inte bak, ingenting. Inte för hand, med våld eller ström.
Öppnar luckan till undertråden. Trassel. Drar ut massa tråd.. försöker igen... Nope. Fast. Stilla. Låst som faaan.
Fram med pincett och sprättaren. Försöker få fatt i sista lilla trådbiten. Sitter som berget (ja, själva spolen e ju såklart ute för länge sen, men nån ynka centimeter sytråd sitter kvar). Ser inget. Pillrar lite där inne i apparaten... får fram liten stump tråd, och tar fatt i den. Näää då. Icke. Istället är det bara 1/4 av biten som slits loss. Det andra sitter kvar minsann. Igen...lite tråd.. pincett... Nä, inte det inte.
Igen...
Igen...
Nu ser jag inget alls. Mitt finfina jobb jag slängt ner timmar på, sitter fast i maskinen med nålen i sig. Såklart i ett läge där inte nålen går att skruva bort.

Nu skiter jag i det. Väntar tills älsklingen kommer hem. Han får hjälpa mig. Antar att det blir fram med skruvmejsel etc och montera isär lite. Dock är jag skraj för just det... för tänk om den inte går igång sen då?

Mår illa ännu. Ligger i soffan nu och kämpar mot att spy. Fönstret öppet för friskluft.

Fy fan vad allt e ROLIGT just nu!!!

Anpassad startsida. Design

Min startsida... Det finns hur många teman som helst att välja mellan om man har iGoogle. Sen e det bara att välja vilka gadgets man vill ha.
Jag har: Klockor med tid för Sverige och Chile. Vädret. Aftonbladet. Twitter.

Hur har ni er startsida???

Söndagspyssel

Jag har mina stunder jag med.
Just nu håller jag på att sy en sån där sak som man hänger toarullar i så det finns när pappret tar slut. Dessutom gör jag den (såklart) lite krångligare, då jag valt att lägga ett ultratunnt tyg som andra lager på det vanliga...
Mätt, klippt o nålat ihop tygen nu. Laddade maskinen... och inser att jag är lite väl skakig. Bäst att käka innan jag börjar, så det inte blir totalknas när jag ska sy.

Så nu e den frysta grytan på upptining i micron. Jag satte mig ute på terassen med datorn. Molnigt men inte så himla kallt. Skönt med luft. (Fast jag anar regnmoln, så jag får väl strax gå in)

See ya!

Länk

Ylva:
HÄR är länken till del 1. Det är 6 delar. Alla ges som förslag direkt efter varje del.

Morrn morrn!

Upp kl 7. Ingen anledning...
Men jag har iallafall sussat gott inatt :) Skönt.

Sitter nu o kollar Oprah på Youtube. Om Montreaux-kliniken. (Anorexi-klinik i USA)
När jag och syrran var anorektiska, vet jag att mamma köpte hennes bok Ätstörningarnas hemliga språk.
Det var 10 år sen... Nu finns enorma mängder böcker, artiklar osv om anorexi, men då var detta en av de "större" böckerna.

Annars händer inte mkt... softar. Kommer garanterat bli trött igen om nån timme, och då slänger jag mig på sängen igen.

See ya! :)

Twitter!

Haha, ja jag är nog den sista med att skaffa Twitter... Men egentligen har jag haft det himla länge, men det har varit med mitt driktiga namn osv.
Jag använder den inte, och tänkte att då kan jag ju lika gärna skaffa en Mezza-Twitt. Där jag vet att jag kan slänga in vilken kommentar som helst. Utan att tänka på vem som läser...

Senaste uppdateringen på Twitter rullar in i min sidokolumn. Följ mig gärna! :)

Har ni Twitter??? Skulle mer än gärna följa er :)

Kors i taket!

Ojoj! Minsann! Ja, kors i taket e det ju iallafall... För Mezza bloggade inte igår!
Helt otroligt... inte ofta det sker..
Gårdagen spenderades i soffa och säng... därav inget bloggande.
Skallabanket var tillbaka på full styrka, och painkillers var slut. Fick små förpackningar gånger flera, så jag ska strax iväg o hämta fler...

Jaha,,, mer då?
17 april... en månad kvar tills Norges nationaldag... inte för att jag firar, det bara slog mig lixom.

13 Maj har jag o älsklingen varit tillsammans i 4 år (!). Vet inte vad vi ska hitta på, men nåt blir det säkert. Nåt som inte e allt för dyrt...
Appropå pengar... Kollade kontot igår, och såg att FK kommer sätta in lite extra pengar. VÄLKOMMET!!!
Omräkningen för hur mkt jag ska få i bostadstillägg e klart, och jag får lite retoraktivt oxå. Skönt. Visst, det försvinner lika snabbt som det kommer in, men som jag sa till en vän:
Det är bättre att ha pengar till massa utgifter, än att inte ha dom men ändå ha utgifterna...

Över till annat:
Vet ni hur OTROLIGT ONT det gör att ha ett sår i snoken?
Asså ett riktigt sår, med sårskorpa och allt...
Är man dessutom snuvig av pollen, och måste snyta sig i ett... ja, då gör det extra ont! Gaaahhh!!!

Nä, nu blir det ner till bussen för att hälsa på Kronans Droghandel...

See ya!

Öh???

När man lägger upp saker på Blocket.se, så ska man tydligen vara beredd på precis vad som helst.
Även en utskällning (!?)

Har lagt upp en grej för 450kr. Originalpriset var 650, och den är typ ny och oanvänd.
Så ringer en kille, och frågar om jag har kvar den. Sen frågar han vad mitt slutgiltliga pris är... och jag svarar att det är 450kr, och att det står klart och tydligt i annonsen att jag INTE går ner mer i pris, då det ÄR ett bra pris.

Killen säger ultra-kaxigt att på Elgiganten är det minsann bara en femtilapp upp i pris,för en NY, och jag säger att Ja, men då kan du ju köpa den på Elgiganten då.
-Men det är ju DIN grej jag vill ha! (Öh?)
-Ja, men då får du betala 450 kr då. Säger jag.
-FY FAN I HELVETE HELLER! DU E INTE MIN POLARE I SOMMAR IALLAFALL! hELVETE HELLER!!! Skriker killen tillbaka i luren för att sen lägga på.

Jaha....?
Är det mitt fel att du ringer på nåt du vill köpa för skampris???

Kollade upp Elgigantens pris sen, och fattar varför han inte kan köpa det där. Det är såklart internet-priset han babblade om, och på det tillkommer ju "halva Sveriges extra avgifter såklart" + att han inte kunde få det IDAG.

Men jag förtjänar ändå inte en utskällning av en pryl-kåt snorvalp!

Änglar

***

Änglar

Finns dom?

Ja, jag säger absolut att dom finns.

Det är vännerna runt oss.

Människor som hjälper oss med något.

Jag tror även fullt ut att det finns himmelska änglar.

Någon form av livet efter detta.

Min bild av himmelska änglar liknar nog

en blandning av en ande/spöke och en

genomgod människa efter livet.

Någon som ser till mig.

Ja, jag tror det finns någon

eller något mer i världen...

som ger någon slags mening.

Jag blev tipsad att gå in på Gunillas Blogg angående Änglar. Hon älskar dem.

Gunilla har skrivit flera böcker, och vinsten i sin tävlling, som hon nu har fram tills 4/5, är just en av hennes böcker.

Jag har valt Ängla-bilden nedan med omsorg.

Letat efter en som verkligen liksom är den perfekta.

Kan ju knappast neka till att vilja ha dessa antika kakelplattor

i ett snyggt mönster utspritt i köket...

Harmoni!

Så, Gunilla: Jag ger dig just dom här Änglarna till Dig.

...

... Jag är så vansinnigt trött. Ska ner o köpa cigg, sen blir det sängen igen för min del. Vaknade kl 7 idag, slumrade om en halvtimme, och nu deckar jag snart igen.
Tröttheten visar sig tydligt genom bla svårigheter att hålla syn-skärpan samt småhallisar. Då vet jag att det e dags o sova.

See ya!

Nope

Aktiviteten från Mezzas sida är låååångt ner. Sover, vilar, röker,äter och försöker att inte må illa. Tv:n är på, datorn med. Men jag pallar inte komma med varken djupa filosofiska tankar, ren fakta eller mitt aktuella känsloliv.
Jag återkommer väl senare...

Ps. Snälla, kan nån gå in och göra den där undersökningen på Spotify som jag skrev om?

Klicka in HÄR.

Tack :)

Urk.

Ja,jag måste ju säga att Tradolanen har sin verkan. Jag kan ligga i sängen och slippa känslan av att ligga pressad mot betong istället för madrass och kuddar.

Jag har en paus med skallabanken. Betydligt lindriigare är det även i rygg, nacke och axlar.

Men... Ja, för det finns ju alltid ett Men.

Tradolan är ett morfinliknande preparat.
Jag mår illa av morfin.
Just därför tar jag alltid Postafen samtidigt för att slippa må illa.

När jag kom hem idag från VC.. så märker jag att de är slut! Tog painkillers ändå. Tänkte att jag ska ju vila idag, så jag behöver inte va uppe och ränna.

Men nej, nej.
Jag har legat i sängen. Sen har jag sprungit på toa. Och vrål-spytt! Inget i magen ville stanna kvar. Inte enligt hur Tradolanen verkade i min kropp iallafall.
Vilat, spytt, vilat, spytt...osv.

Men jag fick iallafall en rätt tydlig bekräftelse ang. min kassa magmun och det (verkar det som) som dom försökte fixa, har nog dessvärr inte hållt.
Sist jag spydde (Ja, även jag spyr, men då är det för att jag är sjuk fysisk) fick jag vansinnigt idiot-ont!
De hade ju tajtat till matstrupen och det gjorde att det blev ett sånt tryck som skulle förbi.

Idag var det borta. Ingen smärta allls i magen. Inget!
Vilket bara tyder på en sak: MissionOperationMagmin misslyckades.

Nu ska det sovas. upp i tid imorrn.

Kram och godnatt!

Spotify Premium Gratis?

Ja, det finns möjlighet att få det! Jag såg det inne på Saras blogg, och tyckte det var riktigt bra ju!
Det kostar i vanliga fall 99kr/månaden. Men om jag lyckas värva 6 st så är det gratis!!!

Så snälla. hjälp mig med detta!

***********

Gör så här:

*Klicka på länken: http://www.gratispremium.com/?ref=111878

*Logga in genom att bara skriva din mailadress och ett lösen. ENKELT! Då får du ett Nytt konto/är registrerad.

*När du loggat in, se till att GENOMFÖRA EN GRATISKAMPANJ! Detta är det viktigaste! Det är detta som gör att du kan räknas som en jag värvat. (Dessutom har du chans att vinna tusenlappar i olika butiker samtidigt)

*Gratis-kampanjen är en massa frågor man bara ska svara på. (Ganska många men mest reklam-frågor) När du e klar, är det färdigt!

VILL DU SJÄLV HA GRATIS SPOTIFY PREMIUM KAN DU SPRIDA DETTA LÄTT PÅ FACEBOOK ELLER BLOGGAR!

Tack och varma kramar till er alla där ute!

Home...

Ja jag kom ju iväg till vårdcentralen iallafall. Träffade en mycket bra läkare. Snackade lite, gick o tog prover, kom tillbax och pratade lite till.
Hon kollade mest för säkerhets skull att jag inte hade nån infektion i halsen/bihålorna, samt snabb-CRP. Det hade jag inte.
Kry som en nötkärna.

Men hon förstod min situation. Med nacke, axlas,rygg och huvud. Samt att fibron inte gjorde saken bättre, utan spädde på allt, plus att det triggade många andra ställen med genom nervsmärta.
Vi pratade om att jag inte ska ha benzo. Om olika läkemedel jag testat, samt om min förmodade knäppa metabolism i levern som verkar va en av anledningarna till att jag pissar ut större delen av medicinerna, istället för att det ska ut i kroppen o verka.

Pratade varmvattenbassäng-behandling. Jag berättade om vattengympan i varmvattnet, och att det tog knäcken av mig. Jag kommer kontakta VC igen om sjukgymnastik o även korta "pass" i varmvattnet. Typ 10 min istället för 45-50. Kanske få nån avslappnande behandling och kanske även parafin-bad för händerna igen. Får se hur mkt jag pallar.

Vi diskuterade iallafall fram en högre dos Tradolan under en kort tid, samt att jag fick nytt recept på min allergimedicin.
Hon höll helt med om att smärtan måste brytas, för att jag ska kunna slappna av och bli bättre sen.
På måndag ska jag till dr Pain, och ska diskutera detta vidare med honom då.

Solen skiner som attan idag med. På terassen (i solen) står termometern på över 35 grader. Även fast vi bor på 9:e våningen, och det är takterass, så blåser det inget om man ligger o solar. Det är byggt så att det ska bli mkt lä. Tror ni nån kommer ligga där ute i dag i solen? Hehehe... Självklart!

See ya´!

VECKANS BLOGG!

Inne hos WILLOW blev jag Veckans Blogg!

Så himla glad för det! Har aldrig blivit veckans blogg innan...

TACK!

Måååååndag morron...

Morrn på er!
Idag va det upp med väckarklockan. 7:55 ringde den. Enbart för att jag var tvungen att ringa VC. Tog en halvtimme nästan att komma fram, så nnu väntar jag bara på att de ska ringa upp. Nåt bara måste göras åt min låsta spänning. Så jag hoppas få träffa en läkare och sen bli remitterad till sjukgymnasten.

Frossa inatt. Har det hur ofta som helst. Men jag är inte sjuk. Fattar inte varför.

*riiiiinnnngggg.... plockar upp telefonen*

Så.. Ja, 11:00 ska jag va där, så det va ju bra. Hinner jag llåna älsklingens busskort med innan han drar till jobbet.

Tjingeling på er!

Att hitta sig själv igen.

I många många år var jag allt utom mig själv. Men det var inte förrän när jag var ca 25 som jag insåg det.

Ända sen jag var liten, ja, så länge jag kan minnas faktiskt, så har jag varit "som man ska".
Jag är en människa som är väldigt empatisk. Jag Lider med folk, jag Skrattar med folk och jag Är med folk. Jag har ett enormt stort känslo-liv. Jag känner massor på samma gång hela tiden.
Jag tror jag alltid varit sån.

Och detta är en bra sak!
...Tills det blir för mycket. För mycket av det goda är inte alltid bra alls.

Jag har mina teorier om varför jag var hungrig på vänskap och bekräftelse från människor, men det tar jag inte upp nu.
Däremot tänker jag skriva om hur det visade sig.

I grundskolan var jag den som fick folk att skratta. Skratt är ju bra, och det fick människor att trivas med mig. Detta eskalerade, och till slut blev jag skolans clow, spexaren. Hon som alltid hade leendet på läpparna och inte hade långt till skrattet.

Till slut tappade jag kontrollen över vad som var okej och vad som var överdrivet. Jag gjorde allt för att få folk att skratta eller tycka jag var knäpp-tokig.
Dock kan jag säga redan nu, att inget av detta beteende var planerat eller medvetet.
Hursomhelst blev mitt spex mer o mer överdrivet och tillslut även jobbigt för de runt mig.
Clownmasken växte fast i mig. Jag behandlade alla känslor ochbehov som clownen skulle gjort.
Jag viftade bort och gjorde narr av mitt mående. Jag tog inte till mig svåra och jobbiga saker. Jag var inte medveten om mitt känsloliv riktigt. Jag var bara "den glada, duktiga tjejen".

Hon som skrattar.
Hon som är glad.
Hon som sköter studierna bra.
Hon som är snäll.
Hon som alltid orkar.
Hon som... ja, osv osv osv i all evighet...

Klart jag blev förbannad ibland. Hur väl masken sitter på, hur väl jagtrodde det verkligen var Jag.. ja det brakade ibland. Det visade sig som explosiva utbrott helt utan förvarning.

Men jag fortsatte vara den bästa vännen man kan tänka sig. Mitt clownbeteende lugnade sig lite, men istället trädde den snälla duktiga tjejen fram mer tydligt.

Jag var den som alltid ställde upp. Som alltid fanns om nåt var tungt.
Jag satte aldrig mina egna behov före någon annans. Jag menar... jag var ju en vän. Och vänner ställer upp o finns för varandra. Eller hur?
Men hur långt går man som vän egentligen?

Jag var så rädd att mista mina vänner att jag slarvade bort mig själv.
Utan att inse det, gillade jag plötsligt bara den sortens musik som mina vänner gillade. Jag klädde mig i kläder som vännen skulle gillat. Jag hade samma typ av smink. Samma politiska åsikter. Samma ideer om massa saker.
Allt detta utan att jag egentligen fattade det.

Om en vän frågade en sak, så svarade jag automatiskt på det sätt som vännen skulle svarat. Kanske inte samma ordval, men ändå samma svar.
Om jag senare på dagen fick samma fråga av en annan vän, så anpassade jag svaret efter henne istället.
På det sättet är det lätt att bli omtyckt. Det känns som man hittat sin likasinnade.

Det var sån jag var. Återigen: Helt omedvetet.
Det är underligt och faschinerande hur människan kan anpassa sig när man är förvirrad.

Jag tror säkert att det är många som kan känna igen sig i detta. Det är trotts allt den identitets-kris och utveckling man går igenom i tonåren. Man söker efter insikter, och är det nån/något man gillar, så beaktar man den personens resonemang, åsikter osv. (Hur många har inte sett "den där populära tjejen" som har såååå snygga jeans... och som genast verkligen ha likadana, för de passar ju så bra på henne!).

Men att gå steget längre. Att anpassa sig helt och fullt till omgivningen. Och att inte hitta sig själv (som man iallafall bör gööra till en viss del i tonåren) hur mycket man än omger sig med olika människor och försöker hitta nåt man känner är rätt.
Där hamnade jag.

Tillsammans med detta fanns ju såklart "Duktighets-syndromet". Snäll, fin flicka med bra betyg. Sportar, umgås med vänner, sköter läxor, lagar mat, rastar hunden, bäddar sängen, är proper, festar mindre än lagom, behåller oskulden länge, strular inte med killar... Ja... Duktig, präktig, smart flicka helt enkelt.
Inga problem med henne inte!

Jag behövde bekräftelse på att jag var en bra vän. Det fanns inte i min acceptans att någon skulle tycka illa om mig. Såklart var det dom som gjorde det, men jag vägrade låta dem behålla den uppfattningen om mig. Jag var alltid vänlig mot dom, och jag vägrade tro ont om nån människa. Elaka ord kastade jag bort. Kom med nån undanflykt för mig själv och gjorde allt för att försäkra mig om att det säkert inte vad mig dom menat.

När jag var 20 visste jag inte vilken färg jag egenligen tyckte om. Vilken musikstil som jag gillade.
Automatiskt svarade jag på vilken klädstil jag gillade, genom att tänka att "den där personen tycker om den stilen, jag gillar ju henne massor". Och så bara för att jag gillade någons personlighet, så gillade jag hennes klädstil.
Istället för att köpa kläder jag själv gillade (fast det visste jag ju inte vad det var då) så gick jag in på HM med kompisens tanke och tyck-sätt istället.

När jag bodde på behandlingshemmet uppdagades mitt beteende. Jag insåg det själv. Jag vet att jag tänkte: Men vem är JAG? Vad tycker JAG om?

Jag fick börja från start. Jag tittade mig omkring, såg massor med färger... och försökte klura ut vilken färg JAG verkligen gillade.
Det kan tyckas va en lätt fråga, men det var jättesvårt! Hela tiden flög tankarna till vänners favoriter, kändisar som passade i vissa färger, osv. Jag fick avbryta mig själv hur många gånger som helst, och att bara klura ut vilken färg jag egentligen gillade, tog en vecka.
Jag vet att detta var det absolut första steget. Det var min första egna rannsakning om vad jag själv verkligen tyckte om.

Men livet är komplicerat. Det räcker såklart inte med att veta vilken färg man gillar, för att man ska hitta sig själv.
Än idag kämpar jag med dessa frågorna.
Musik har jag riktigt svårt för. Det enda jag verkligen vet är att jag INTE gillar techno. Jag har ett hum om vad jag nog föredrar, men jag är långt ifrån säker.

Jag har skapat mitt liv genom att anpassa mig för andra. För att bli accepterad, omtyckt, älskad.
Min förmåga att känna empati för människor är jag övertygad spelar roll. Annars skulle jag inte göra allt detta för andras skull.
Skapa ett liv för andras skull... Alltid ta mig själv i andra hand..eller tredje, fjärde, femte, sjuhundraåttonde...

Tillslut rasar det. Rejält. Och det är hemskt att inse att man aldrig levt för sig själv. Aldrig gjort nåt man verkligen tyckt om...för sig själv.
Jakten på bekräftelse...den som gick över styr och lämnade mig, Mezza, där längs dikeskanten som en ofullständig kropp.

Nu är jag 30. Jag försöker skapa det jag skulle gjort de 25 första åren. Men det är svårt. Man kan inte klämma in 25 års livserfarenhet på 5 år.
Men det går att hitta sig själv. Hitta det man aldrig nånsin funnit.
Nu är jag på väg. Äntligen.

Gör inte som jag. Stanna upp i stressen och fundera på vad ni egentligen tycker om nåt. Se på era första plötsliga krav med kritiska ögon och fundera på om det verkligen stämmer.
Och har ni redan tappat bort er själva: Det är inte livets undergång. Så länge ni har insikt kan man förändra!

Och snälla: Känn inte skuld eller skam för att ni har känslan av att vara falska, spela dubbelspel osv. Jag tror fortfarande det bästa om de flesta människor, och tror inte att ni menat göra det av ondo. Det är okej att anpassa sig i olika situationer. Det är okej att vara snäll, ställa upp osv. Det som inte är okej är att stå ut med skit, kränkning osv. Tänk på er själva emellanåt. Jante-lagen är ingen bra uppfinning för oss som tar oss själva i sista hand för jämnan.

Söndag morron

Tjo!
Lite mer sömn fick jag inatt, och det var behövligt. Smärtan e såklart kvar, men nu fick jag iallafall sova till lite innan 9.


Kvällen igår som jag spenderade hos en vän, var bra. Lyckades ha trevligt även om jag hade big big pain. Men eftersom "the big big pain" var som den var igårkväll, så blev blogginlägget efter ett mer grinigare humör. Men, jo. Jag hade det ändå bra igår :)
Vissa dagar e man helt enkelt bara mindre tålig mot smärtan, vilket lätt överskuggar andra saker.


Har funderat på en sak sen jag skrev det där långa inlägget om fibromyalgi. Tänkte jag skulle lägga till en förklaring ang en sak.


Som jag skrev, så är smärtimpulserna/signalerna fler och starkare osv. Och samtidigt som jag haft smärtan länge, så har jag ju ändå haft ett vansinnigt beteende med rakblad,tändare osv. Då kan man ju lätt tolka det som att jag får skylla mig själv om det nu e att jag får så mycket mera ont.
Men saken är den att viss smärta är lättare att hantera än andra. För mig asså...

Ända sen jag gjorde mig själv illa första gången, så har jag kunnat stänga av den sortens smärta. Stänga av och acceptera.
Inte bara under tiden jag gjort såren, utan även läkningen efter.
Skador på huden är inga problem för mig just därför. Den sortens smärta är så extremt olik den smärtan som fibron ger. Det är svårt att förklara varför...


Men min smärttröskel är både väldigt hög och väldigt låg.
Hög när det gäller att jag slagit sig på nåt, fått blåmärken, eller skadat mig själv. Skoskav, bulor, sår, osv... Det är ingen match för mig.
Nervsmärta, dunkande och ömmande smärt samt smärta inuti kroppen... det är det jag inte kan hantera. Den molande, brännande, blixtrande, huggande, svidande smärtan som finns inuti kroppen, utan sår eller andra skador... Där har jag extremt låg smärttröskel.

Klart att jag många gånger tänkt att mitt självskadebeteende måste gjort smärtsjukdomen värre. För som jag tidigare skrivit, så kan ju orsaken till att fibromyalgi bryter ut, vara en fysisk skada/kris.

Jag har aldrig (tror jag iallafall) fått en nervskada av mitt skärande. Nånstans har min utbildning och mitt intresse för fysiologi legat som grund för att jag inte gjort illa stora nerver eller blodkärl på det sättet att det skulle ge mig men för livet.
Jag har automatiskt haft det i bakhuvudet hela tiden. Ibland medvetet, men oftast inte.
Ändå tycker jag nästan att jag borde ha fått nån mer permanent skada, med tanke på hur jag hållt på. Men nej, faktiskt inte.


Jag vet inte hur många människor med självskadebeteende jag känner/träffat, som fått bestående men. Människorsom skurit av viktiga nervtrådar och som gjort att det idag inte har känsel eller funktion i vissa fingrar, delar av händer eller t o m hela armen.

Jag är glad att jag inte lyckats paja mig själv på det sättet iallafall. Det är lättare än man tror att komma åt en nerv, led, eller annan viktig sak.
För skadar man sig själv, är riskerna många.

Infektion, blodförgiftning, nervskador mm. Saker man sällan tänker på när man sitter där i ångesten och är destruktiv.

Jaja, nu ska jag slå på kaffet, ta en cigg och kika runt till er.

See ya´!

2day

Dagen idag:

00:00 --> SMÄRTA.
01:30-06:00 = För lite sömn.
06:00 = För tidigt uppvaknande.
06:00 --> SMÄRTA. SMÄRTA.
06:05 --> Rastlöshet.
06:30 = Frukost.
06:00 -->SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA.
06:30-13:00 = Kollat rundor på nätet.
13:00 = Msn.
06:00 --> SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA.
15:00 = Snabblunch/middag.
16:00 = Liggande position i soffan
17:00-20:30 =Vänskap.
17:45-20:30 = Keliga katter.
06:00 --> SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA.
18:00-20:30 = Photoshop.
06:00 --> SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA.
19:00 --> YRSEL.
20:40 = Hemfärd.
21:00 --> Pussar.
22:00 = Mat.
06:00 --> SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA.
22:00 = MD House
06:00 --> SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA. SMÄRTA.
23:30 = ...Sängen.

Go´natt. Nu tackar jag för mig...

Morrn morrn lördag

Kroppen skrek att jag skulle upp kl 6 imorse. Grrr!
Ont som attan i kroppen. Har tydligen legat och knäckt fotlederna hela natten, så kl 6 kunde jag inte sova mer. Sen har såklart nacke, armar och knän hängt med på smärtan, när den lixom ändå kom igång. Trött e jag, men nope... kan inte ligga ändå.

Så, jag har asså suttit uppe sen 6. Började kolla nyheterna på aftonbladet.se, och hittade en kul länk där: http://makeover.dailymakeover.com/virtual-makeover/#/home
Har man inget bättre för sig, så kan man ta ett neutralt foto på sig själv, och sen e det bara att styla och sminka och frisera :D Haha, ja det e iallafall sysselsättning ;)

See ya´!

Zzzzz...

Jenna: Kul du råkade komma in på min blogg. Kan inte kolla din dock, eftersom jag inte fick nån bloggadress eller länk...

Snart blir det kadunk in i sängen. Trött som attan...

Naglarna e rätt fina. Använt min födelsedagspresent för första ggn :) Fick ju "nagel-stämplar". Krävs lite teknik, men jag börjaar få haj på det nu :D

Annars e mina naglar kaputt som alltid. Tunnare än plastfolie och flisiga. Hade ju varit roligare o pyssla om de kunnar bli långa. Men men... man tager vad man haver... :) Kul var det iallafall, och här e resultatet av min första gång :)

Jaaa, jag veeeet :P

Inte mycket aktivitet från Mezza just nu.
Kollar allas bloggar såklart, men sitter med tom skalle när jag själv ska skriva. Kollat Youtube och fixar naglarna. Slappar och klappar katten.

See ya´!

Ny...

Ja, jag har tillbringat dagen med kameran och datorn. Fotat, ritat, redigerat osv.
Resultatet syns här ovan ;)
Vad tycker ni? Gillar ni nya headern???

Boored...

Ja, jag sitter här i lägenheten... uttråkad och rastlös. Ja, men då ska man ju hitta på nåt att göra... eller hur?
Men samtidigt som rastlösheten är solklar, så är även orkeslösheten det.
Känner mig tung/sänkt i kroppen. Ingen energi. Rädd för att ens bara sätta upp håret med risk för att huvudvärken ska bli än värre...

Jaja, jag får väl fortsätta kika rundor här på nätet...

See ya´!

Scones :)

Sconesen står i ugnen.

Kaffet e klart och jag ska snart väcka älsklingen.

Nyheteskanalen är igång på datorn.

Solen skiner.

Ja, jag säger väl

Kropp, själ och fördomar

Senaste tiden har det funnits en massa artiklar och inslag i olika slags media, ang. fördomar om psykiskt sjuka. Det har publicerats rapporter om huruvida människor skulle känna sig trygga i deras närvaro, om de skulle vilja jobba med nån som är psykiskt sjuk osv.
Det som kommit fram är skrämmande.

Större delen av svenska folket vill inte ha med psyksjuka att göra. Alltför många kan inte tänka sig att ha en kollega som är psykiskt sjuk. De känner sig osäkra, rädda eller obehagliga till mods i deras närvaro. I alla fall tror dom det…

Samtidigt visar statistik att 1-2 av 10 människor behöver vård pga psykisk ohälsa, och mellan 20 och 40% uppger att de mår psykiskt dåligt på nåt sätt. (Socialstyrelsen)
Om man kollar på dessa siffror så går det inte ihop. Det är omöjligt att alla arbetande människor som inte kan tänka sig jobba med psykiskt instabila kollegor, faktiskt inte jobbar med just dessa människor.
Om nu var så många mår psykiskt dåligt, så måste det ju vara så att majoriteten antingen skäms över det eller håller det hemligt för sina kollegor av andra anledningar.

Varför?
Ja, det är väl inte så konstigt att man inte vill berätta för folk att man mår psykiskt dåligt, när fördomarna är som de är.
När det finns fakta på att många inte vill ha med oss att göra.

Psykiskt sjuka… många associerar det med svåra störningar, där man är riktigt ”knäpp”. Att man ser eller hör saker, och att man inte kan skilja ur verkligheten i olika situationer.
Men det är mer än detta som ingår i psykisk ohälsa!

Depressioner, ätstörningar, tvångstankar och långvariga ångesttillstånd är några av de saker som ingår. Om man då istället skulle fråga vår befolkning om de skulle kunna jobba med nån som är deprimerad eller har en ätstörning… då är jag säker på att det statistiska resultatet skulle bli annorlunda.

Det känns som att allmänbildningen om psykiska sjukdomar/ohälsa, lärs ut via media. Där talas om personer som begått mord, misshandel och våldtäkt. I samma mening skrivs orden Schizofreni, Psykopat och Borderline.
Vad får man då för uppfattning egentligen?
Så sent som idag läste jag på aftonbladet.se om en kvinnlig misstänkt seriemördare. Med fet text kan man även läsa: Psykiater: Allt tyder på att hon är schizofren ”En tickande bomb.”
Visst finns det människor som är svårt sjuka och begår hemska brott. Men det finns en himla massa som inte gör det också! Att ha tex Borderline, innebär inte att man dödar Anna Lind. Det innebär inte att man bor på en psykiatrisk avdelning, eller att man är farlig för sig själv eller samhället.
Likaså är det med Psykopater och människor med Schizofreni. De som syns i media är en minimal bråkdel av alla som finns! Många klarar av att hantera sin sjukdom och lever ett bra liv. Utan att gå in på brottets bana. Men dessa människor läser vi inte om i tidningarna, och därför existerar dessa tydligen inte…

Det har blivit fult att vara psykiskt sjuk. Är det en människa man inte begriper sig på, används ordet Psyksjuk som skällsord.

Psyksjuk, psykiskt störd, knäppgök, kocko, störd, en skruv lös…

Men det är inte heller ovanligt att människor som ska ha kunskap om detta, ger samma stämpel. Det finns vårdpersonal som inte är sena med att ge liknande stämpel hos patienter, trots att det enda ”symtom” egentligen är oförståelse för en annans människas synvinklar eller idéer. Och det ges då som en nedvärderande kommentar.

Vårdpersonal som jobbar med psykiskt sjuka… ja, även där hör det till vanligheterna att förringa individens intellekt och ha inställningen ”Men lilla rara vännen. Du begriper inte vad jag menar eftersom du är psykiskt sjuk!”

Så, vart är vi på väg? Samhället har mer och mer accepterat handikappade och psykiskt handikappade nu. Människor med Asberger, Down Syndrom, förlamningar, CP-skador mm, har haft en svår stämpel under lång tid. Nu när folket lärt sig mer om detta, har det blivit mer okej, accepterat. Men det var faktiskt inte så himla länge sen som samhället var rädda för dessa människor. Stämplade dom med skällsord osv.
Istället läggs nu fokus på de som har en psykisk sjukdom/störning. Negativ fokus, och det gör att vi smusslar med våra psykiska krämpor… för vi vill inte folk ska stämpla oss, bli rädda för oss osv.

Jag är själv en av dom som inte gärna skriver på facebook att jag bott på behandlingshem. Att jag spenderat åtskilliga nätter på låst psykavdelning, eller att jag ens äter antidepp-medicin.
Folk har för lite förståelse, och ja, jag erkänner: Jag vågar inte stå upp alla gånger för att visa att jag inte är farlig. Jag har redan blivit nertryckt i mitt självförtroende. Både i min uppväxt och av sjukvården (psykiska och fysiska).
Jag får fortfarande den stämpeln om jag går med bara armar på sommaren. Och då har jag kommit långt i mitt mående och hanterandet av det destruktiva.

Ibland önskar jag bara att människor runtomkring en kunde förstå hur otroligt mycket man har kämpat. Hur svårt det varit och hur lång tid det krävt.
Förmodligen kommer jag ses som ”galen” även när jag är 50 bast, bara för att mina ärr inte går bort.

Tjo!

Ja, gårdagen blev det inte mkt bloggande av. Feber, smärta och tv blev min dag. Sussade nån timme på dagen oxå.

Idag e det smärtkliniken för B-spruta. Får inte tag på smärtläkaren dock, skulle verkligen behöva det... men jag får väl nöja mig med sjuksyrran.

Mycket mer än så kommer det inte bli idag. Har inga fungerande painkillers, så det blir mest att bara stå ut.

See ya!

Morrn morrn!

Ja, jag lyckades iallafall sussa längre idag! Typ...halv 10-10, nåt sånt.
Pratat in på tfn-svararen på smärtkliniken. Hoppas dr Pain ringer under dagen. Ska dit imorrn i vilket fall som helst för min B-spruta. Men det är ju sjuksyrran som gör det. Vore bra om jag fick tid till dr Pain samma dag så man slipper åka hur mkt som helst. Borde kommit upp i frikort på sjukresorna nu, så det e skönt att man kan åka dit utan att det strular till ekonomin än mer.

Vaknade utan huvudvärk. Skönt!
Men jag ropade inte hej förrän jag är över ån... och det gjorde jag rätt i. Skallabanken kommer smygande tillbax, och med den pajar rygg, nacke och axlar oxå.
Men det var iallafall skönt med en paus i smärtan nån knapp timme innan dess.

Haha, missen har nu fått fnatt igen. Solen skiner och hon fattar ju att det är vår.
Snön som kom igår är puts väck. Trots att det kom 7-8 cm här.

Jaha... vad ska man göra nu då?
Älskingen sussar gott. Mannagrynsgröten e klar att ätas...

Tjingeling på er!

...

...smärtan är förlamande. Skallen är totalsprängd och smärtan i nacke, axlar, armar och övre rygg är vansinnig.

Fan, jag måste bryta detta... sist det va såhär illa fick det bli en tripp till sös-akuten. Med misstanke om hjärnhinneinflammation.
Dock var det ju inte det, utan det var "bara" att jag fastnat i spänningen. Tog en veckas hårt medicinerande enligt schema för att bryta det då.
Kan ju dock inte gå efter samma schema nu, eftersom det innehöll massa benzo. (Benzo är ju även muskelavslappnande och används vid tex epilepsianfall)

Trots smärtan kan jag ju iallafall lugna mig med att det med största sannolikhet inte är hjärnhinneinflammation, eftersom det enkla tricket att nå bröstkorgen med hakan funkar.
Men ljus och ljud 0 skit för mig.
Svårt att vara upprätt sittande eller stående, trippar på tå när jag måste röra mig eftersom varje steg får mig att bli knäpp av dunkandet i skallen.
Ligga är sisådär... allt jag vilar huvudet på känns som betong-hamrande...

Nu blir det inte mer nbloggande idag...

Suck!

Skallen bankar nåt otroligt. Gör ont i kraniet lixom. Som nån slagit en hammare på 2-3 ställen.
Nacke o axlar e knas. Känns som jag fastnat bi spänt läge. Låst det. Kommer inte ur det spända hur jag än gör.
Naproxen funkar inte, och jag har inget annat hemma. Så det blir väl en kelstund med vetekudden och Orudis-gel.

Måste bara ner o handla lite på ICA först... Tur det inte e långt iallafall...

*Mezza är verkligen inte på topp idag...*

WHAT!!!???

Igår satt jag o solade i bara sport-top... idag SNÖAR det!
WHAT!!!???

D-a aprilväder!

Outch :(

Klippte älsklingens hår... det tar minsann sin lilla tid då det är extrem-tjockt. Men det blev bra. Kort, men bra.
När jag är fokuserad, i samband med att vara nnoga, som tex vid hårklipping... då svettas jag. Detta är det jag lägger märke till.
Det jag lägger märke till nån timme efter, är att jag får idiot-ont.
Ansträngningen att klippa hår tre kvart, svettand och den idiotiska klippar-ställningen... nä det5 e inte nåt som passar mig. Eller snarare:
Det passar inte min fibromyalgi.

Nu är det skallabank, nacksmärtor, axel och ryggsmärtor.
Dessutom ont i handlederna och fingrarna av saxen o kammen.

Detta är nåt jag alltid lyckas förtränga tills nästa gång jag ska klippa honom.
Visst, jag har lärt mig att jag absolut inte kan använda maskin.. vibrationerna av den triggar nervsmärta som attan. Och det är än värre än hur det är nu.

Jaja, älsklingen e fin o nyklippt, och det tar nog ett par månader tills nästa gång.
Dock lutar dety åt ett akutbesök hos dr Pain efter helgen. Måste avbryta den ökade smärtan innan den blir ohanterbar.

??? Sömn ???

Fattar verkligen inte vad jag gör uppe såhär dags. Vaknade kl 6.
Senaste nätterna har det bara blivit mindre o mindre sömn, men jag vet inte varför.
Tar mina vanliga piller (Circadin och Propavan) men icke. Vaknar hur ofta som helst på natten, och upp tidigt på morronen. Trött men rastlös. Vaknar speedad, men ändå med känslan av att inte vara utsövd.

Kollade på nåt psogram igår. Det var i två delar, men missade första delen. Dödstrött hette det.
Och, ja, det handlade ju som man kan förstå av titeln, just om relationen mellan sömnlöshet och självmord/depressioner, ökad ångest osv.
Ett faktaprogram där de visade forskning på Melatoninnivån och kortisolnivån hos de som sover bra, jämfört med de som inte gör det.

Och så pratades det om hur sömnen och den kroppsliga dygnsklockan "spårar ur" i tonåren. Väldigt intressant, och det har visat sig att detta är en av de större anledningarna till varför tonåringar mår dåligt, samt att det är inte är helt främmande med tonåringar som försöker eller tar sitt liv. Det psykiska måendet rubbas totalt.

Men att sömn o psyket hör ihop var inte nytt för mig.
Mina sömnstörningar började när jag var anorektisk. Sen har de hållt i sig. Alltså 10 år...
De första 8½ åren fick jag vanliga sömntabletter i mängder, men kunde inte sova ändå.
Imovane/Zopiklon, Stilnoct/Zolpidem, Nitrazepam, Flunitrazepam, Sonata, Propavan, Heminevrin, Nozinan, Theralen, Atarax, Lergigan, Remeron, Tryptizol, Seroquel, Circadin...är en del av det jag käkat...
Det har varit fler antipsykotika och antidepp som jag käkat tillfälligt på kvällen, än de jag nyss skrev, men kommer inte på namnen just nu.

Jag hade under långa perioder många samtidigt, och många som var ordinerade överdoseringar.
Tex:
100mg Propavan (=4st, fast max ska vara 2)
15mg Imovane (=2 st men max ska helst inte va över 7,5mg)
200mg Nozinan
900mg Heminevrin
20mg Stilnoct (=2st, normaldos max 10mg) vid uppvaknandet på natten.

Fattar verkligen inte att jag inte sov på detta!
Vi snackar doser som tillsammans skulle klubba en vanlig människa i en vecka!

Så kom jag till en ny läkare efter behandlingshemmet, och vi började prata Melatonin (läkemedlet heter Circadin) och brist på naturligt Melatonin (sömnhormonet/ hormonet som reglerar kroppens dygnsrytm).

Jag sänkte mina sömntabletter under en periods nertrappning. Sömnbristen var övermäktig och mitt mående katastrof. Och sen var jag nere på bara 50mg Propavan (=normal-dos) samt 2mg Circadin Depot.
Och jag sov!

Så alla dessa år med extrema mängde sömntabletter, visade sig alltså vara en brist på mitt naturliga sömnhormon!
Nu har jag käkat bara dessa två mediciner ett par år.
Sömnen strular lite ändå, men det går nästan inte att jämföra med hur det var innan.
Visst, jag har testat Seroquel men den gjorde ingen nytta.
Jag har även tagit många fler atarax än vad man ska, men jag har fått klartecken från läkare att göra det. Dock är detta undantag, vanligen håller jag mig till 3 små piller till natten.
Jämför detta med 13 piller per natt!

Jaja.
Hur som helst så var tv-programmet intressant.
Hur som helst vaknade jag kl 6 en söndag, och inte kan somna om.

Kan jag inte sova under en period, är jag en sån som har allvarliga problem med att hantera livet.
Jag hamnar i djupa depressioner, Suicid-längtan, svår ångest och självskadebeteende (nu hamnar jag dock "bara" i självskadetankarna, men det är nog ännu jobbigare, eftersom jag då måste anstränga mig för att bemästra impulserna)

Nu ska jag ta en smoke och kila vidare i cyberrymden!
Tjingeling!

lite störigt

börjar man skriva ett inlägg, och sen sparar det för att fortsätta senare, ja då läggs det upp den dagen man började skriva. Asså många inlägg innan det senaste, vilket gör att man ju kan missa en del.

Hursomhelst.

Vi har kollat på House och käkat god mat o godis.
Älsklingen "skapar musik" (läs: testar ett nytt datorprogram) och "råkade" skapa techno.
Jag hatar techno!
Allt annat går bra, men techno funkar bara inte.
Han förstod det ganska snart, älsklingen min, och lovade att skapa annan musik :P

Haha, vi e bra knasiga båda två... vi kollade som sagt på House, och som vanligt pausade vi för en cigg. När vi väl sitter där under fläkten i köket och ryker, börjar vi uppspelt spekulera i vad det kan va för fel på MD House patient.
Vi har sett en hel del av denna serien, och helt naturligt började vi undra om det inte var en ovanlig form av epilepsi som störde det autoimmuna nervsystemet. Kanske var de epileptiska störningarna (el-impulserna) begränsade till bara lillhjärna och hörseln, då det bara var syn o hörsel som påverkades?
Nej, det kunde ju inte va en tumör, för det skulle dom sätt på MRT isåfall.
Men hjärtat knasade ju oxå, så då kanske detta även påverkade sinusknutan som ger el-impulserna så hjärtat ska slå? Kanske påverkades även denna av epilepsi-liknande anfall? Var det därför hon fick hjärtattack men inte kände smärta av den eftersom det inte handlade om ett förstoppat kranskärl?

Ja, ni hör ju... vilda fantasier!
Plötsligt "kom vi på" att vi ju faktiskt kunde kolla klart avsnittet för att få reda på lösningen...

Vårdskadade eller bara House-skadade?
*asg*

I solen

Sitter på vår takterass o njuter bav solen. Vindstilla e det med, trotts 9e våningen.
Det kvittrar och ungar leker o busar.
Snart kan man ligga o sola här hela dagarna...och bli lika kräftröd som jag blev förra våren ;)

Sett på film med älsklingen. Flickan från ovan. Underlig film, minst sagt. Men om man sett Ink och The Box innan, så ser man direkt likheterna med hur världens oförklarliga dimensioner försöker tolkas o visas. "Den andra sidan", dvs ande-sidan, himlen, helvetet, oförklarliga händelser osv... visas på ett nytt sätt i alla dom här tre filmerna.
Lite segt, men stannar man kvar i filmen är den ändå rätt fin.

Mib:
Jag bvet inte direkt vad som kommer hända med anmälan nu. Jag har redan varit i kontakt med patientnämnden, och genom dom fått svar från det aktuella stället. Dom har haft sin chans att förklara sig. Tyvärr gick det inte upp till Socialnämnden, utan avslutades på Patientnämnden. Dock tyckte min PaN-kontakt att jag skulle skicka detta till LÖF, så nu e det bara att vänta.
LÖF ska egentligen ha in anmälan inom 3 år, men har man inte kännt till dom, kan man bli godkänd som anmälare i upp till 10 år efter.
Jag får helt enkelt börja med att hoppas de tar sig an ärendet... håll tummar o tår! ;)

Jessica:
Jag gick till en specialistklinik där de hade den där behandlingen. Då fixade jag mina tänder osv. Men det är dyrt att få den specialiten.
Som det ser ut nu, klarar jag inte tandläkaren ens med lustgas. Då är det narkos kvar som gäller. Räkningen stiger då genast med flera 10.000-tals kronor.
Jag ska försöka få ett läkarintyg/psykiatriker-utlåtande som bekräftar min rädsla. Då kan man få tandvård på sjukhus. Innebär att narkos finns tillgängligt utan att man betalar den enorma extrakostnaden. Är nog inte det lättaste att få ett sånt intyg,men jag vet ju att jag inte kan strunta i tandläkaren hur länge som helst.

?

Somnade på soffan... tre timmar kadonk! Så skönt! Och det känns ändå som jag kommer kunna sova gott inatt.
Blopggen har strulat med felmeddelande idag. Därför kasst bloggande.

Jaja, see ya later!

Äntligen!

Äntligen är den klar! Anmälan till LÖF. Om felbehandling i vården.
Hållt på med den huuuur länge som helst ju. Sammanfattat journaler, läkare, mediciner. Men nu e allt klart!

Ska bara läggas på lådan. Måste köpa en bunt frimärken,för det blev ju ett gäng papper...

Älsklingen e på G hem från jobbet. Jag har diskat lite o fixat.
Scannat en massa foton har jag med.

Imorrn e det... Långfredag.
Idag e det SKÄRTORSDAG! (fast vi har inte fått en enda unge som ringt på dörren efter godis...)

Min svaghet

Ja, VC ringde ju upp... en snorkig distriktssköterska möttes i luren.
Nej, jag får inte träffa nån läkare... jag får gå till tandläkaren. Punkt. Dom gör inget då de inte kan åtgärda grunden till det... Inte ens smärtstillande.

Jaha.
Innan hon sa detta så hade jag förklarat att jag absolut inte klarar av att gå till tandläkarn.
Men såklart tyckte hon väl att jag va löjlig bara.
-Gå dit idag, så blir det inte så dyrt. Dubbla priset på helgerna...

Kanske tycker ni oxå jag e grinig och larvig som inte vill gå dit...
Kanske tror ni att jag bara e snål? Det verkade iallafall hon i telefonen tycka...

Men faktum är...att jag verkligen inte klarar av det.
Jag får panik. Jag ligger i stolen och hyperventilerar. Jag är mer spänd än en fiolsträng. Och så börjar allt snurra av paniken (nej, inte av hyperventileringen...den bemästrar jag efter ett tag...men det snurrar både före under o efter iallafall).
Efteråt är jag helt knäckt. Bokstavligen!
Jag tappar allt vad kontroll är... jag hysteri-gråter och skakar. Jag tappar all impulskontroll... och det slutar alltid med alldeles för dåliga självskador.

När jag säger att jag inte klarar det... ja då menar jag verkligen att jag inte klarar det.

Jag har gått på KBT-liknande tanläkarskräck-behandling. Det hjälpte en kort tid. Mindre än ett år efter behandlingen, var jag tillbaka i min rädsla som jag inte kunde hantera.

Scheizze... jag blir skakis bara av att skriva om det här o nu.

Så... jag fortsätter väl med Diklofenac och Naproxen. Och hoppas att inflammationen inte sprider sig mer.
Men smärtlindrande e det då inte. Men det verkar ju inte dom på VC bry sig om iallafall...

*gnällspiken Mezza*