...skulle jag åka för o hälsa på alla er bloggare.
Jag skulle gått på Annas begravning.
Jag skulle hälsa på Milla på rättspsyk.
Jag skulle åka till Lund och kört en runda med Sophie i rullstolen och lyssnat på våren.
Jag skulle göra allt för att Monélia inte skulle känna ensamheten.
Jag skulle skrattat med Pegah i nån park.
Jag skulle ta Sara i handen och släppa alla måsten.
Jag skulle hjälpa en annan Anna packa inför behandlingshem och ny lägenhet.
Jag skulle ta med Issa till stallet och njuta hejdlöst med hästarna.
Jag skulle åka till Y på Åland
Jag skulle skratta åt tokerier tillsammans med Sandra
Jag skulle hämta Gräddi och hälsa på Angelica.
Jag skulle prata minnen med en annan Sara i skåne
Jag skulle kramas med Helén
Jag skulle bevisa för Jazzy att det finns de som förstår
Jag skulle ge Aleks en dator som kan skriva svenska bokstäver
Jag skulle göra Lizzie-Linda sällskap till varenda möte
Jag skulle göra allt för att få bort Zitas oro om så bara för en stund
Jag skulle visa Robin Hood att det finns hopp
Jag skulle åka galen-färder i Mibs Jeep
Jag skulle få Minna att skratta sig till trötthet och sova äkta sömn
Jag skulle sitta och pyssla en vardag med Tess
Jag skulle fota järnet med Wiilow
Jag skulle babbla bröllop och kärlek med Abi
Jag skulle skapa konst med Carro
Jag skulle sitta i timmar och filosofera med Eriiza om precis allt
Jag skulle göra galen tv med Manda
Jag skulle få Osynliga bekännelser att uppleva Livet oftare
Jag skulle gå promenader med Kickan och Freddy
Jag skulle skratta och gråta och prata kärlek med FutureHope medans vi plockar vitsippor
Jag skulle vara en ny vän till Becka
Jag skulle .......................
Ja, jag skulle vilja så mycket. Och finns ni inte i listan ovan.. så är det inte för att jag inte vill... men hur långt inlägg med sånthär kan man skriva? Antar att jag skulle vilja ca 5 miljarder saker.. minst en för varje människa i världen.
En massa vill jag såklart även med vänner IRL. Som jag inte skrivit just för att det är IRL-vänner.
En massa vill jag till alla med låsta anonyma bloggar
Och jag vill en göra massor för anhöriga.
och för alla som kämpar för andras skull... på alla plan.
Men jag är bara Mezza. Och jag kan inte göra allt jag vill.
Men jag tänker på er
Allihopa, nämnda eller inte nämnda.
Kärlek till er alla
24 april 2011
20 april 2011
Lite svar på kommentarer och en del annat :)
Först:
Missen tackar för grattisarna hon fick :)
Igår började jag behandla hennes Svarthaka. Frågade veterinären i djuraffären igår hur jag skulle göra. Enkaste va att börja med vanlig alsollösning 2 ggr om dagen, så det va ju inget konstigt. Köpte det och invigde henne i proceduren... Inte särskillt omtyckt men som tur va inga jätteprotester. Tar bara lite på en tvättlapp och baddar/torkar hakan. Bjussar på kattmjölk efter. Idag va det nästan ingen protest alls :)
Emma-Lee, Leks och Ylva om Cymbaltan:
E: ja, du e nog lite knäpp haha. Nä men skönt att slippa utsättningssymtom... Tror du haft Cymbalta nästan lika länge som mig? Jaja, lyllans dig iallafall! Kram
L: Dagen kommer när den inte behövs! Stressa inte till den, blir sällan bra då :P Och OM du mår kasst under utsättningen, så är det ju faktiskt övergående! Kram
Y:Hoppas det går bra! Försiktig uttrappning brukar bli mer ok...
Sorry att jag inte läst/kommenterat på ett tag, jag ska ta mig i kragen! <3
Willow: Tack :) Ja jag hoppas bebis-bakandet ger resultat snart... Inte för att just det är otrevligt hehehe, men man vill ju få till det så snart som möjligt när man väl bestämt sig.
Kram
Mia, Ylva Leks, FutureHope om läkaren:
TACK! Ja, det va så j*a skönt med denna läkaren!
M: Du får mer än gärna hjälpa mitt minne på traven om hur virrig jag va haha. Visst, minns en del från högstadiet och framåt, men ändå väldigt lite... Va ju en rätt turbulent tid för flera av oss då...
L: Dessa dumma spöken som förföljer en... suck. Skulle va så skönt om fler kunde se framstegen istället... Men skönt att även du lyckats få en tillslut. HÄRLIGT att det går bra!
****************************
Somnade sent igår, typ 2-3 kanske. Vaknade först vid lite efter 11 tror jag... men nä, det räckte inte. Ögonen ville INTE hålla sig öppna... sussade vidare och vaknade inte förrän halv 2! ...ojojoj... Är så himla trött nu för tiden. Som att jag har ständig sömnbrist, men jag sover ju.
Hostan e kvar, men själva lunginflammationen tror jag e på bättringen.
Visst, hostar upp slemklumpar (uäck, jag vet... rätt fasta sådana dessutom) fortfarande, men det gör inte lika ont i lungorna och jag hostar inte om nätterna.
Hoppas innerligt jag blir av med detta snart.
Skärtorsdag imorrn! Ser fram emot drösar med påskkärringar o gubbar som ringer på dörren och massa godis e inhandlat hehe.
Tidigare år har vi inte haft så mkt besök, men tror det blir mer nu eftersom hissen går till denna våningen. Förra lägenheten va man ju tvungen att veta att den fanns... och gå upp till "vinden" typ.
Nä, nu blir det lite slappande på balkongen! Lagt ut en bäddmadrass där så det e fritt fram o slappa järnet hehe.
Kram på er!
Missen tackar för grattisarna hon fick :)
Igår började jag behandla hennes Svarthaka. Frågade veterinären i djuraffären igår hur jag skulle göra. Enkaste va att börja med vanlig alsollösning 2 ggr om dagen, så det va ju inget konstigt. Köpte det och invigde henne i proceduren... Inte särskillt omtyckt men som tur va inga jätteprotester. Tar bara lite på en tvättlapp och baddar/torkar hakan. Bjussar på kattmjölk efter. Idag va det nästan ingen protest alls :)
Emma-Lee, Leks och Ylva om Cymbaltan:
E: ja, du e nog lite knäpp haha. Nä men skönt att slippa utsättningssymtom... Tror du haft Cymbalta nästan lika länge som mig? Jaja, lyllans dig iallafall! Kram
L: Dagen kommer när den inte behövs! Stressa inte till den, blir sällan bra då :P Och OM du mår kasst under utsättningen, så är det ju faktiskt övergående! Kram
Y:Hoppas det går bra! Försiktig uttrappning brukar bli mer ok...
Sorry att jag inte läst/kommenterat på ett tag, jag ska ta mig i kragen! <3
Willow: Tack :) Ja jag hoppas bebis-bakandet ger resultat snart... Inte för att just det är otrevligt hehehe, men man vill ju få till det så snart som möjligt när man väl bestämt sig.
Kram
Mia, Ylva Leks, FutureHope om läkaren:
TACK! Ja, det va så j*a skönt med denna läkaren!
M: Du får mer än gärna hjälpa mitt minne på traven om hur virrig jag va haha. Visst, minns en del från högstadiet och framåt, men ändå väldigt lite... Va ju en rätt turbulent tid för flera av oss då...
L: Dessa dumma spöken som förföljer en... suck. Skulle va så skönt om fler kunde se framstegen istället... Men skönt att även du lyckats få en tillslut. HÄRLIGT att det går bra!
****************************
Somnade sent igår, typ 2-3 kanske. Vaknade först vid lite efter 11 tror jag... men nä, det räckte inte. Ögonen ville INTE hålla sig öppna... sussade vidare och vaknade inte förrän halv 2! ...ojojoj... Är så himla trött nu för tiden. Som att jag har ständig sömnbrist, men jag sover ju.
Hostan e kvar, men själva lunginflammationen tror jag e på bättringen.
Visst, hostar upp slemklumpar (uäck, jag vet... rätt fasta sådana dessutom) fortfarande, men det gör inte lika ont i lungorna och jag hostar inte om nätterna.
Hoppas innerligt jag blir av med detta snart.
Skärtorsdag imorrn! Ser fram emot drösar med påskkärringar o gubbar som ringer på dörren och massa godis e inhandlat hehe.
Tidigare år har vi inte haft så mkt besök, men tror det blir mer nu eftersom hissen går till denna våningen. Förra lägenheten va man ju tvungen att veta att den fanns... och gå upp till "vinden" typ.
Nä, nu blir det lite slappande på balkongen! Lagt ut en bäddmadrass där så det e fritt fram o slappa järnet hehe.
Kram på er!
19 april 2011
ÄNTLIGEN!!! :D (långt inlägg, hoppas ni orkar..)
Ja, äntligen...
Träffade nämligen min nya Dr Psyk idag.
Förra Dr Psyk, som va fast anstäld och specialist på bla ADHD sa upp sig med omedelbar verkan 2 dagar innan jag skulle träffa honom... (nån jobbkonflikt anar jag). Det va i ...februari om jag inte minns fel.
Sen dess har jag träffat psyk-läkare, men det har varit allmänpsyk-läkare som jourat bara.
Men nu äntligen...
Det gick minst sagt BRA.
Inget stress, lugnt och bra.
Men framför allt var han kunnig på bla personlighetsstörningar och Uppmärksamhetsstörningar (specialist).
Efter halva tiden fick jag veta att han jobbat heltid på behandlingshem med bla borderline-personer.
Först började han med att korrigera min läkemedelslista. Dvs radera alla gamla mediciner som jag inte längre tar...
Sen säger han:
-Tycker du att du uppfyller en Bordelinediagnos?
-Nej. Det har jag inte gjort på länge...
-Vad jag läser av din journal, så tycker inte jag heller det. Jag vill avskriva den.
-Ja Tack!
Sen snackar vi lite om min tid på behandlingshemmet, hur jag tyckte jag blev hjälpt där, hur jag utvecklats sen jag hamnade där men även hur jag fortsatt utvecklas efter.
Han sa rakt ut att han tyckte det va jätteintressant hur terapier och annan hjälp inkl beh.hemmet hjälpte mig. Och det märktes. Att han var intresserad asså.. på riktigt.
I slutet av detta sa han att han jobbat på ett..
Sen öppnade han DSM IV (diagnosboken bla läkare har för psykiska och neuropsykiatriska diagnoser) och ville att jag skulle säga ja eller nej på de olika kriterierna för Emetionellt Instabil Personlighetsstörning (även kallat Borderline).
Han babblade upp dom och jag sa nej på... alla. Vissa ett mer kraftfullt, andra vagt. Beskrev även hur det hade varit jämfört med nu.
Jag har tex aldrig varit promiskuös, vilket kan va ett destruktivt beteende, så det va ju lixom nej både innan och nu.
-Ok, jag skriver definitivt av den diagnosen.
Sen snackade vi även om hur dömande diagnosen ofta är och vilka föreställningar olika vårdpersonal har om den. Han sa att många läkare inte alls tycker man ens kan skriva av en personlighetsstörning. Har man fått diagnosen, har man den alltid... Och av både hans erfarenhet och yrkeskunskap vet han att så är inte fallet. Kändes som en total seger att han sa så!!!
HJÄLP vad många jag diskuterat just detta med! Och även så många som haft helt olika åsikter om det. Vissa: Ja den har man alltid. Andra: Det är inte permanent.
Han undrade även om jag upplevt att diagnosen blivit som en "stämpel".
..oh ja...
Förklarade att jag hur många ggr som helst tydligt märkt att läkare, sköterskor, mentalskötare och en massa annan vårdpersonal, haft rejäla förutfattade meningar.
Som att jag garanterat är:
...extremt manupilativ...
...gör allt för att få det jag vill...
...inte går att lita på när det gäller vare sig förtroende eller särskilda läkemedel...
...utnyttjar både den ena och den andra och självklart den tredje och hela samhället oxå för den delen...
Ja, jag har känt av stämpeln... Och visst, jag har varit sån. Jag har varit grymt sjuk och med svår personlighetsstörning. Men det var Då.
Så förbannat extremt hårt jag slitit för att komma ifrån det beteendet... på alla plan.. Så jävla mycket (bokstavligen) blod, svett och tårar. Så lång tid... och så mycket annat som gått förlorat i den tiden...
Att ha fått den stämpeln för att jag fick en diagnos för en herrans massa år sen (första ggn 11 år sen) är INTE rättvist. Inte efter allt jag slitit.. Nej tack.
Det kändes så j-a bra att han sa det, att han visste hur man blir dömd, hur man behandlas även när diagnosen inte alls stämmer med verkligheten.
Och det va så j-a skönt att han aktivt tog bort den, skriver i permanenta journalanteckningar att den inte på något sätt är aktuell.
Missförstå mig inte... Jag har inget emot 1000 olika diagnoser på samma gång... men de ska vara korrekta. Aktuella.
Då, när jag hade borderline var den korrekt, men idag har den blivit en orätt last som gett orätt värdering av mig som utvecklande människa.
Då, vid den tiden, var diagnosen förmodligen nödvändig på fler sätt än på pappret. För att få den anpassade hjälpen, stödet, och kunna kartlägga mina brister, svårigheter osv. För att kunna jobba med något som inte var abstrakt utan veta istället. Även att veta... att jag inte va dum i huvudet, ensam i det osv. Att det fanns kartlagt och det fanns hjälp. Även om allt är individuellt så finns det massa likheter och det är ofta beskrivet.
... ja härnäst i läkarsamtalet då...
Diagnosen ADHD?
Jag ville ju få ett fastställande av en ev ADHD-diagnos. Dels för att ha det säkerställt så att medicinering och recept inte ska strula när nästa oväntade händelse sker... Skriver när inte om...
Oväntad händelse... som gör att jag inte har samma läkare längre. Oväntad på oväntat sätt... har ju hänt ett antal ggr. Men även för att när jag väl får ett + på graviditets-stickan, så kommer jag sluta med Concerta ju. Först efter jag slutat amma kommer jag börja igen, och då behöver jag veta att jag får det. Att det är 100% säkert.
Han hade kollat journalen, mesta av den iallafall, och frågade lite extra oxå.
Eftersom mkt av diagnos-sättningen beror på barndomsbeteende... har det varit klurigt, eftersom jag inte minns min nästan alls.
Han frågade från när ungefär jag minns, och det började väl lite i högstadiet. Undantag finns såklart... men det är mer "punkt-minnen" som jag uttryckte det och punktminnen är inget man använder i utredningen direkt.
Berättade hur skolan varit, med läxor, lektioner osv. Har ju aldrig haft svårt att lära... vilket varit en av anledningarna att utredningen varit tveksam.
Hade inte problem att koncentrera mig om något intresserade mig... såvida klassen va hyfsad lugn.
Snabb inlärning. Bra betyg i både högstadie (nja, JAG tyckte de va medelmåtta 3,8 i snitt men läkaren tyckte det va bra..hmm) och gymnasiet. Gymnasiet gick bättre eftersom jag valde det jag hade intresse av... Han frågade hur betygen va i kärnämnena dvs inte intressevalda och de va ju bra där med.
Läxorna gjordes i princip alltid... även om det oftast va i absolut sista minuten (på bussen till skolan eller i korridoren utanför klassrummet).
Däremot vet jag inte hur många ggr jag glömt skåpnycklar, busskort, böcker eller vadsomhelst... som jag förlagt nånstans..
Antar att jag va rätt vimsig med mycket utom just själva inlärningen av ämnena.
Snackade om hur jag upplever att allt är nu när jag haft Concerta ett tag. Hur vimsigheten, minnet, förmågan att hålla en röd tråd i samtal är... men även hur min inre rastlöshet ter sig.
STOR skillnad.. i allt.
Snackade om biverkningar som kan komma.. typ hjärtklappning, sömnproblem osv. Men nä, det e inget sånt. Visst, har väl en lite snabbare puls, men den har varit så längre än Concertan och beror en hel del på konstant smärta. Sömnen har ju tvärtom blivit bättre, så det e ju ok.
Sen gjorde han samma sak som med kriterierna för borderline. Läste ADHD-kriterierna ur DSM IV och jag fick svara.
Till slut:
-Ja, du har definitivt en uppmärksamhetsstörning och den behöver dessutom behandlas för att underlätta. Du har däremot inte en klassisk ADHD, och det beror mycket på att du kompenserat svårigheterna med intellekt. Jag ska kolla mer på QB-testen och sen bestämmer jag om jag sätter diagnosen ADHD eller Uppmärksamhetsstörning UNS. Båda har samma behandling, dvs Concerta för din del, så det är inget som kommer ändras om jag väler den ena eller den andra.
(QB-test = ett datortest som mäter uppmärksamheten, rektionstid och koncentrationsförmågan på ett mätbart sätt. Uppmärksamhetsstörning UNS = Utan Närmare Specifikation, dvs det finns klara likheter men antalet kriterier som uppfylls är för få eller sprider sig bland flera olika uppmärksamhetsstörningar)
Sen avslutade han med kommentaren:
-Du är verkligen en sån människa som man vill ta med till läkarskolan som ett levande bevis på att man KAN komma ifrån en personlighetsstörning. Ett bevis på att inget är för evigt. En sån som skulle kunna bekräfta personlig utveckling i den grad som många av dagens läkare inte tror är möjlig.
Vi ses efter semestern, jag lägger in en tid i september och är det nåt innan dess så är det bara att ringa.
*********************************************************
:D
Tack och hej, leverpastej
Träffade nämligen min nya Dr Psyk idag.
Förra Dr Psyk, som va fast anstäld och specialist på bla ADHD sa upp sig med omedelbar verkan 2 dagar innan jag skulle träffa honom... (nån jobbkonflikt anar jag). Det va i ...februari om jag inte minns fel.
Sen dess har jag träffat psyk-läkare, men det har varit allmänpsyk-läkare som jourat bara.
Men nu äntligen...
Det gick minst sagt BRA.
Inget stress, lugnt och bra.
Men framför allt var han kunnig på bla personlighetsstörningar och Uppmärksamhetsstörningar (specialist).
Efter halva tiden fick jag veta att han jobbat heltid på behandlingshem med bla borderline-personer.
Först började han med att korrigera min läkemedelslista. Dvs radera alla gamla mediciner som jag inte längre tar...
Sen säger han:
-Tycker du att du uppfyller en Bordelinediagnos?
-Nej. Det har jag inte gjort på länge...
-Vad jag läser av din journal, så tycker inte jag heller det. Jag vill avskriva den.
-Ja Tack!
Sen snackar vi lite om min tid på behandlingshemmet, hur jag tyckte jag blev hjälpt där, hur jag utvecklats sen jag hamnade där men även hur jag fortsatt utvecklas efter.
Han sa rakt ut att han tyckte det va jätteintressant hur terapier och annan hjälp inkl beh.hemmet hjälpte mig. Och det märktes. Att han var intresserad asså.. på riktigt.
I slutet av detta sa han att han jobbat på ett..
Sen öppnade han DSM IV (diagnosboken bla läkare har för psykiska och neuropsykiatriska diagnoser) och ville att jag skulle säga ja eller nej på de olika kriterierna för Emetionellt Instabil Personlighetsstörning (även kallat Borderline).
Han babblade upp dom och jag sa nej på... alla. Vissa ett mer kraftfullt, andra vagt. Beskrev även hur det hade varit jämfört med nu.
Jag har tex aldrig varit promiskuös, vilket kan va ett destruktivt beteende, så det va ju lixom nej både innan och nu.
-Ok, jag skriver definitivt av den diagnosen.
Sen snackade vi även om hur dömande diagnosen ofta är och vilka föreställningar olika vårdpersonal har om den. Han sa att många läkare inte alls tycker man ens kan skriva av en personlighetsstörning. Har man fått diagnosen, har man den alltid... Och av både hans erfarenhet och yrkeskunskap vet han att så är inte fallet. Kändes som en total seger att han sa så!!!
HJÄLP vad många jag diskuterat just detta med! Och även så många som haft helt olika åsikter om det. Vissa: Ja den har man alltid. Andra: Det är inte permanent.
Han undrade även om jag upplevt att diagnosen blivit som en "stämpel".
..oh ja...
Förklarade att jag hur många ggr som helst tydligt märkt att läkare, sköterskor, mentalskötare och en massa annan vårdpersonal, haft rejäla förutfattade meningar.
Som att jag garanterat är:
...extremt manupilativ...
...gör allt för att få det jag vill...
...inte går att lita på när det gäller vare sig förtroende eller särskilda läkemedel...
...utnyttjar både den ena och den andra och självklart den tredje och hela samhället oxå för den delen...
Ja, jag har känt av stämpeln... Och visst, jag har varit sån. Jag har varit grymt sjuk och med svår personlighetsstörning. Men det var Då.
Så förbannat extremt hårt jag slitit för att komma ifrån det beteendet... på alla plan.. Så jävla mycket (bokstavligen) blod, svett och tårar. Så lång tid... och så mycket annat som gått förlorat i den tiden...
Att ha fått den stämpeln för att jag fick en diagnos för en herrans massa år sen (första ggn 11 år sen) är INTE rättvist. Inte efter allt jag slitit.. Nej tack.
Det kändes så j-a bra att han sa det, att han visste hur man blir dömd, hur man behandlas även när diagnosen inte alls stämmer med verkligheten.
Och det va så j-a skönt att han aktivt tog bort den, skriver i permanenta journalanteckningar att den inte på något sätt är aktuell.
Missförstå mig inte... Jag har inget emot 1000 olika diagnoser på samma gång... men de ska vara korrekta. Aktuella.
Då, när jag hade borderline var den korrekt, men idag har den blivit en orätt last som gett orätt värdering av mig som utvecklande människa.
Då, vid den tiden, var diagnosen förmodligen nödvändig på fler sätt än på pappret. För att få den anpassade hjälpen, stödet, och kunna kartlägga mina brister, svårigheter osv. För att kunna jobba med något som inte var abstrakt utan veta istället. Även att veta... att jag inte va dum i huvudet, ensam i det osv. Att det fanns kartlagt och det fanns hjälp. Även om allt är individuellt så finns det massa likheter och det är ofta beskrivet.
... ja härnäst i läkarsamtalet då...
Diagnosen ADHD?
Jag ville ju få ett fastställande av en ev ADHD-diagnos. Dels för att ha det säkerställt så att medicinering och recept inte ska strula när nästa oväntade händelse sker... Skriver när inte om...
Oväntad händelse... som gör att jag inte har samma läkare längre. Oväntad på oväntat sätt... har ju hänt ett antal ggr. Men även för att när jag väl får ett + på graviditets-stickan, så kommer jag sluta med Concerta ju. Först efter jag slutat amma kommer jag börja igen, och då behöver jag veta att jag får det. Att det är 100% säkert.
Han hade kollat journalen, mesta av den iallafall, och frågade lite extra oxå.
Eftersom mkt av diagnos-sättningen beror på barndomsbeteende... har det varit klurigt, eftersom jag inte minns min nästan alls.
Han frågade från när ungefär jag minns, och det började väl lite i högstadiet. Undantag finns såklart... men det är mer "punkt-minnen" som jag uttryckte det och punktminnen är inget man använder i utredningen direkt.
Berättade hur skolan varit, med läxor, lektioner osv. Har ju aldrig haft svårt att lära... vilket varit en av anledningarna att utredningen varit tveksam.
Hade inte problem att koncentrera mig om något intresserade mig... såvida klassen va hyfsad lugn.
Snabb inlärning. Bra betyg i både högstadie (nja, JAG tyckte de va medelmåtta 3,8 i snitt men läkaren tyckte det va bra..hmm) och gymnasiet. Gymnasiet gick bättre eftersom jag valde det jag hade intresse av... Han frågade hur betygen va i kärnämnena dvs inte intressevalda och de va ju bra där med.
Läxorna gjordes i princip alltid... även om det oftast va i absolut sista minuten (på bussen till skolan eller i korridoren utanför klassrummet).
Däremot vet jag inte hur många ggr jag glömt skåpnycklar, busskort, böcker eller vadsomhelst... som jag förlagt nånstans..
Antar att jag va rätt vimsig med mycket utom just själva inlärningen av ämnena.
Snackade om hur jag upplever att allt är nu när jag haft Concerta ett tag. Hur vimsigheten, minnet, förmågan att hålla en röd tråd i samtal är... men även hur min inre rastlöshet ter sig.
STOR skillnad.. i allt.
Snackade om biverkningar som kan komma.. typ hjärtklappning, sömnproblem osv. Men nä, det e inget sånt. Visst, har väl en lite snabbare puls, men den har varit så längre än Concertan och beror en hel del på konstant smärta. Sömnen har ju tvärtom blivit bättre, så det e ju ok.
Sen gjorde han samma sak som med kriterierna för borderline. Läste ADHD-kriterierna ur DSM IV och jag fick svara.
Till slut:
-Ja, du har definitivt en uppmärksamhetsstörning och den behöver dessutom behandlas för att underlätta. Du har däremot inte en klassisk ADHD, och det beror mycket på att du kompenserat svårigheterna med intellekt. Jag ska kolla mer på QB-testen och sen bestämmer jag om jag sätter diagnosen ADHD eller Uppmärksamhetsstörning UNS. Båda har samma behandling, dvs Concerta för din del, så det är inget som kommer ändras om jag väler den ena eller den andra.
(QB-test = ett datortest som mäter uppmärksamheten, rektionstid och koncentrationsförmågan på ett mätbart sätt. Uppmärksamhetsstörning UNS = Utan Närmare Specifikation, dvs det finns klara likheter men antalet kriterier som uppfylls är för få eller sprider sig bland flera olika uppmärksamhetsstörningar)
Sen avslutade han med kommentaren:
-Du är verkligen en sån människa som man vill ta med till läkarskolan som ett levande bevis på att man KAN komma ifrån en personlighetsstörning. Ett bevis på att inget är för evigt. En sån som skulle kunna bekräfta personlig utveckling i den grad som många av dagens läkare inte tror är möjlig.
Vi ses efter semestern, jag lägger in en tid i september och är det nåt innan dess så är det bara att ringa.
*********************************************************
:D
Tack och hej, leverpastej
Idag
...blir det först nya Dr Psyk, sen till centrum och handla.
Införskaffa nån AloeVera gel till missen som har svarthaka.
Shoppa mat, mediciner och sen hem...
...vore ju bra om man kunde vakna först. gääääsp!
Införskaffa nån AloeVera gel till missen som har svarthaka.
Shoppa mat, mediciner och sen hem...
...vore ju bra om man kunde vakna först. gääääsp!
13 april 2011
Visst ja...
... liiite har ju hänt iallafall under min kassa bloggning...
Största är väl kanske att jag slutat med Cymbaltan (antidepp som även är för fibromyalgi-smärtor).
Jag har trappat ner den under en tid och den 24/3 tog jag sista tabletten. Slutat med den eftersom man inte ska käka Cymbalta om man planerar graviditet eller är gravid (planerar ju).
Har inte skrivit om det tror jag... Men jag kan ju säga att det va inte en trevlig upplevelse.
Nertrappningen fram tills den 24 gick hur bra som helst. Mådde prima, inga dippar, inga utsättningssymtom.
Underbart såklart...
tills den 25:e...
Fy fan säger jag bara...
Nä, jag mådde inte psykiskt dåligt. Inga dippar, tecken på depression eller ångest...
men fysiskt! Ughhhh...
Läkar-Fass om utsättningssymtom, Cymbalta:
"Utsättningssymtom är vanliga vid avbrytande av behandling med duloxetin (särskilt vid abrupt utsättning). Yrsel, känselstörningar (inklusive parestesier), sömnstörningar (inklusive insomni och intensiva drömmar), trötthet, agitation eller ångest, illamående och/eller kräkning, tremor, huvudvärk, irritabilitet, diarré, kraftiga svettningar och svindel är de vanligast rapporterade biverkningarna.
Vanligtvis är dessa biverkningar med SSRI- och SNRI-läkemedel lätta till måttliga och övergående. Emellertid kan de hos vissa patienter vara allvarliga och/eller långvariga. När behandling med duloxetin inte längre behövs rekommenderas därför en gradvis nedtrappning av dosen."
Jag hade:
Svår konstant yrsel
Konstant illamående
Kass mage
Konstanta svindelkänslor (även om jag satt eller låg ner)
Svett-attacker
Känselstörningar (stickningar, domningar + som elektriska impulser ut i armarna).
Ärligt... Det kändes som jag svept en 75:a rakt upp o ner hela tiden.
Från eftermiddagen den 25:e och en vecka framåt kunde jag inte flytta blicken utan att hela världen snurrade och pga det även magen snurrade...
Efter en vecka började det bli lite bättre och efter ca 10-12 dar va det typ helt borta.
Det jobbigaste va väl att jag inte fick nån paus i det. Det fanns från jag vaknade tills jag somnade på natten.
Yrseln va som sagt lika med när man supit sig alldeles för full. När man hamnat i stadiet att man snart,vilken sekund som helst, deckar/somnar. När allt snurrar, vare sig man blundar eller tittar.
Illamåendet kom mest pga yrseln, vilket gjorde att det inte skulle blivit bättre om jag spytt. Det satt inte i magsäcken ju utan i skallen.
Lyckades undvika spy, så det va ju skönt.
Däremot sprang jag på toa för nr 2 hur ofta som helst.
Ungefär likadant mår jag av morfin/morfinliknande läkemedel. Men då kan jag ta 1-2 Postafen (mot illamående) för att lindra det... Postafen hjälpte inte ett skit mot detta dock.
Eftersom jag hade lunginflammation samtidigt som detta (har än) gjorde ju inte det saken bättre.
Coccilana Etyfin (hostmedicin med morfin) skulle tas, men uuggghhh... nä, jag va inte pigg på det. Tog slut på flaskan enligt ordination, men nä, fler flaskor vill jag inte ha (fast skulle väl behöva det).
Men det POSITIVA då!
Ja!!! Det finns ju sånt med! Massor av det! Hihi...
Nu när utsättningssymtomen e väck upptäcker jag mkt.
Det häftigaste är att jag känner så mkt mer. Bra och dåligt.
En närmare kontakt med känslorna typ.
Att bli rörd till tårar av lycka i en film, eller arg som ett bi av samma film... det hade jag glömt jag kunde bli.
Det känns konstigt att ha sån kontakt med känslor, men det känns bra.
Hade jag INTE mått bra psykiskt + stabil... då hade jag nog tyckt detta va fruktansvärt eftersom det nog hade plågat mig mer att ha känslor så extremt nära. Men nu är det ju så att jag mår finfint och ser istället känslorna som ett äventyr att utforska.
Jag har verkligen INTE varit UTAN känslor innan. Nejnejnej.
Jag har alltid upplevt att jag haft extremt mycket känslor, nära och intensivt. Men detta är lixom... ytterligare på nåt sätt.
En kass sak jag upptäckt dock...
Jag har mer ont nu en jag slutade. Fibro-ont.
Men allt annat är positivt :)
Största är väl kanske att jag slutat med Cymbaltan (antidepp som även är för fibromyalgi-smärtor).
Jag har trappat ner den under en tid och den 24/3 tog jag sista tabletten. Slutat med den eftersom man inte ska käka Cymbalta om man planerar graviditet eller är gravid (planerar ju).
Har inte skrivit om det tror jag... Men jag kan ju säga att det va inte en trevlig upplevelse.
Nertrappningen fram tills den 24 gick hur bra som helst. Mådde prima, inga dippar, inga utsättningssymtom.
Underbart såklart...
tills den 25:e...
Fy fan säger jag bara...
Nä, jag mådde inte psykiskt dåligt. Inga dippar, tecken på depression eller ångest...
men fysiskt! Ughhhh...
Läkar-Fass om utsättningssymtom, Cymbalta:
"Utsättningssymtom är vanliga vid avbrytande av behandling med duloxetin (särskilt vid abrupt utsättning). Yrsel, känselstörningar (inklusive parestesier), sömnstörningar (inklusive insomni och intensiva drömmar), trötthet, agitation eller ångest, illamående och/eller kräkning, tremor, huvudvärk, irritabilitet, diarré, kraftiga svettningar och svindel är de vanligast rapporterade biverkningarna.
Vanligtvis är dessa biverkningar med SSRI- och SNRI-läkemedel lätta till måttliga och övergående. Emellertid kan de hos vissa patienter vara allvarliga och/eller långvariga. När behandling med duloxetin inte längre behövs rekommenderas därför en gradvis nedtrappning av dosen."
Jag hade:
Svår konstant yrsel
Konstant illamående
Kass mage
Konstanta svindelkänslor (även om jag satt eller låg ner)
Svett-attacker
Känselstörningar (stickningar, domningar + som elektriska impulser ut i armarna).
Ärligt... Det kändes som jag svept en 75:a rakt upp o ner hela tiden.
Från eftermiddagen den 25:e och en vecka framåt kunde jag inte flytta blicken utan att hela världen snurrade och pga det även magen snurrade...
Efter en vecka började det bli lite bättre och efter ca 10-12 dar va det typ helt borta.
Det jobbigaste va väl att jag inte fick nån paus i det. Det fanns från jag vaknade tills jag somnade på natten.
Yrseln va som sagt lika med när man supit sig alldeles för full. När man hamnat i stadiet att man snart,vilken sekund som helst, deckar/somnar. När allt snurrar, vare sig man blundar eller tittar.
Illamåendet kom mest pga yrseln, vilket gjorde att det inte skulle blivit bättre om jag spytt. Det satt inte i magsäcken ju utan i skallen.
Lyckades undvika spy, så det va ju skönt.
Däremot sprang jag på toa för nr 2 hur ofta som helst.
Ungefär likadant mår jag av morfin/morfinliknande läkemedel. Men då kan jag ta 1-2 Postafen (mot illamående) för att lindra det... Postafen hjälpte inte ett skit mot detta dock.
Eftersom jag hade lunginflammation samtidigt som detta (har än) gjorde ju inte det saken bättre.
Coccilana Etyfin (hostmedicin med morfin) skulle tas, men uuggghhh... nä, jag va inte pigg på det. Tog slut på flaskan enligt ordination, men nä, fler flaskor vill jag inte ha (fast skulle väl behöva det).
Men det POSITIVA då!
Ja!!! Det finns ju sånt med! Massor av det! Hihi...
Nu när utsättningssymtomen e väck upptäcker jag mkt.
Det häftigaste är att jag känner så mkt mer. Bra och dåligt.
En närmare kontakt med känslorna typ.
Att bli rörd till tårar av lycka i en film, eller arg som ett bi av samma film... det hade jag glömt jag kunde bli.
Det känns konstigt att ha sån kontakt med känslor, men det känns bra.
Hade jag INTE mått bra psykiskt + stabil... då hade jag nog tyckt detta va fruktansvärt eftersom det nog hade plågat mig mer att ha känslor så extremt nära. Men nu är det ju så att jag mår finfint och ser istället känslorna som ett äventyr att utforska.
Jag har verkligen INTE varit UTAN känslor innan. Nejnejnej.
Jag har alltid upplevt att jag haft extremt mycket känslor, nära och intensivt. Men detta är lixom... ytterligare på nåt sätt.
En kass sak jag upptäckt dock...
Jag har mer ont nu en jag slutade. Fibro-ont.
Men allt annat är positivt :)
OBS
Obs:
Tintin jag hittar inte din blogg! Finns inte på din blogger-profil vad jag kan se, och jag verkar ha slarvat bort den nånstans bland alla bloggadresser jag har i fav. på datorn.
Pleeeease help me?
Ja, annars e jag så skamligt lat med bloggandet... och även bloggläsandet.
Men orkar inte känna skuld för det.. och tyvärr inte heller ork att bättra mig just i denna sekund.
Jag hittar väl tbx snart hoppas jag... med full blogg-energi.
Men jag vet inte när.... Men tro mig, även JAG är trött på att va trött! Vill ha min energi tillbaka NU!
Kram på er alla fina finisar!!!
Tintin jag hittar inte din blogg! Finns inte på din blogger-profil vad jag kan se, och jag verkar ha slarvat bort den nånstans bland alla bloggadresser jag har i fav. på datorn.
Pleeeease help me?
Ja, annars e jag så skamligt lat med bloggandet... och även bloggläsandet.
Men orkar inte känna skuld för det.. och tyvärr inte heller ork att bättra mig just i denna sekund.
- Sjuk än... lunginflammationen.
- Mycket tankar runt barn-verkstan. Försöker o hoppas, får se när det blir nåt.
- Slö o trött, men kämpar för att promenera 15 min på gåbandet 2ggr/v (sjukgymn)
- Mår psykiskt bra, menfysiskt kass. Trist o tråkig kombination
Jag hittar väl tbx snart hoppas jag... med full blogg-energi.
Men jag vet inte när.... Men tro mig, även JAG är trött på att va trött! Vill ha min energi tillbaka NU!
Kram på er alla fina finisar!!!
11 april 2011
GRATTIS MIA!
Published with Blogger-droid v1.6.8
6 april 2011
5 april 2011
Pyssel
Mina naglar e knas... som alltid.
Efter för lång tid med skit-naglar tog jag tag i saken.
Filade, klippte, smorde, osv.
Buckliga och flisiga + lika hårda som plastfolie... japp.. en utmaning.
Men nu sitter jag här med (tror jag) de snyggaste naglarnajag nånsin åstadkommit! Haha.
Förlängda med tippar, filade, polerade och såklart målade.
Dekoration och blingbling.
Känner mig lite stolt över resultatet :)
Dekorationerna är gjorda med speciella stämplar. Man målar lack på en metall-platta med mönster, tar en gummi-grej sen som man för över mönstret med till nageln. Pillrigt? Japp.. mycket. Men snyggt blir det!
Tålamod... ger resultat haha. 2½ dagar tog det... men det blir så när man vägrar stressa... och gör det extrem-noga. Hatar kladd.. blir bara jobbigt då.
(Självklart inte 2½ hela dagar... lite då o då bara)
Efter för lång tid med skit-naglar tog jag tag i saken.
Filade, klippte, smorde, osv.
Buckliga och flisiga + lika hårda som plastfolie... japp.. en utmaning.
Men nu sitter jag här med (tror jag) de snyggaste naglarnajag nånsin åstadkommit! Haha.
Förlängda med tippar, filade, polerade och såklart målade.
Dekoration och blingbling.
Känner mig lite stolt över resultatet :)
Dekorationerna är gjorda med speciella stämplar. Man målar lack på en metall-platta med mönster, tar en gummi-grej sen som man för över mönstret med till nageln. Pillrigt? Japp.. mycket. Men snyggt blir det!
Fixade ihop en liten bild... (men det glittrar mer än det ser ut)
1. När mina egna naglar e rengjorda, filade osv.
2. Med genomskinliga tippar (inte det lättaste att få dom bra när nagelns form liknar den man får när man totalt klämt sönder den)
3. Slutresultatet. Metallic-lila med vita blommönster, blingbling och lite glitter-detaljer dessutom.
(Ignorera att jag på bilden ännu har genomskinligt lack utanför naglarna... det pillar jag bort sist eller så åker det bort i duschen)
(Ignorera att jag på bilden ännu har genomskinligt lack utanför naglarna... det pillar jag bort sist eller så åker det bort i duschen)
Tålamod... ger resultat haha. 2½ dagar tog det... men det blir så när man vägrar stressa... och gör det extrem-noga. Hatar kladd.. blir bara jobbigt då.
(Självklart inte 2½ hela dagar... lite då o då bara)
Svar på kommentarer
Gryningsljus frågade om Skyddade bloggen:
Hej igen! Jag har försökt men det står att min inbjudan till bloggen har gått ut? Och att jag ska kontakta administratören, dvs dig;)
Jag tog bort din mailadress ur listan för tillåtna nu, och la sen till den igen. Antar att du kommer få ett inbjudningsmail nu med info. Sånt du fick förra ggn. Hoppas det funkar!
Visste inte att den kunde gå ut så... är det fler som har det problemet, hör av er!
...visst, jag skrivar typ nada i skyddade bloggen, men det finns några inlägg som är starkare + lite extra om mig.
Anonym skrev:
Måste man vara gift för att få bli frälsningssoldat, jag är sambo och förlovad (2 barn som vi fick under förlovningen), betyder det att jag inte kan bli frälsningssoldat.
Hej. Nej man måste inte va gift för att bli det. Man kan bli frälsningssoldat långt innan tex.
Jag blev det när jag va 14. Man kan va ung, gammal, gift, ogift, sambo, förlovad, förälder osv.
Det finns nån regel för de som är frälsnings-officer (dvs pluggat på Frälsningsarmens officerskola och jobbar med detta på officer-nivå). En officer får inte gifta sig med en som inte är officerare. Man ska inte heller bo med nån utan giftemål. Barn efter giftemålet etc.
Enligt mig antika regler, jag har inte dunder-koll på dom. Jag är inte ihop med en officerare och bryr mig inte om det.
När man blir frälsningssoldat är det en ceremoni där man skriver på lite papper o sånt, införstådd med dess mening. Typ vittna om kristendomen, avhålla sig från alkohol o droger mm. Tror man ska lära sig en del om just frälsningsarmen (William Booth som startade det, varför etc. Varför man inte dricker alkohol inom frälsis osv). Man ska va införstådd i kristen lära mm.
Man skriver under Krigsartiklarna och lovar leva så.
Jag hade varit juniorsoldat i många år så övergången till frälsningssoldat va naturlig för mig. Men det va 17 år sen... kan inte påstå jag minns så mkt.
Man ska iallafall "uppdatera" att man är frälsningssoldat en gång om året. Jag har aldrig gjort det... visst, jag står än som soldat, men lever inte efter krigsartiklarna och tycker mycket är antikt i regler.
Men det är ärligt talat många soldater som inte lever punkt och pricka.
Visst, man super kanske inte skallen av sig, men ett glas vin till en god måltid... det gör rätt många.
Som sagt... länge sen för mig. Mycket har hänt på 17 år och jag lever inte på det sättet man ska. Jag har inte nå¨t aktivt liv inom frälsis... knappt ens passivt. Det jag har är min tro.
Hej igen! Jag har försökt men det står att min inbjudan till bloggen har gått ut? Och att jag ska kontakta administratören, dvs dig;)
Jag tog bort din mailadress ur listan för tillåtna nu, och la sen till den igen. Antar att du kommer få ett inbjudningsmail nu med info. Sånt du fick förra ggn. Hoppas det funkar!
Visste inte att den kunde gå ut så... är det fler som har det problemet, hör av er!
...visst, jag skrivar typ nada i skyddade bloggen, men det finns några inlägg som är starkare + lite extra om mig.
Anonym skrev:
Måste man vara gift för att få bli frälsningssoldat, jag är sambo och förlovad (2 barn som vi fick under förlovningen), betyder det att jag inte kan bli frälsningssoldat.
Hej. Nej man måste inte va gift för att bli det. Man kan bli frälsningssoldat långt innan tex.
Jag blev det när jag va 14. Man kan va ung, gammal, gift, ogift, sambo, förlovad, förälder osv.
Det finns nån regel för de som är frälsnings-officer (dvs pluggat på Frälsningsarmens officerskola och jobbar med detta på officer-nivå). En officer får inte gifta sig med en som inte är officerare. Man ska inte heller bo med nån utan giftemål. Barn efter giftemålet etc.
Enligt mig antika regler, jag har inte dunder-koll på dom. Jag är inte ihop med en officerare och bryr mig inte om det.
När man blir frälsningssoldat är det en ceremoni där man skriver på lite papper o sånt, införstådd med dess mening. Typ vittna om kristendomen, avhålla sig från alkohol o droger mm. Tror man ska lära sig en del om just frälsningsarmen (William Booth som startade det, varför etc. Varför man inte dricker alkohol inom frälsis osv). Man ska va införstådd i kristen lära mm.
Man skriver under Krigsartiklarna och lovar leva så.
Jag hade varit juniorsoldat i många år så övergången till frälsningssoldat va naturlig för mig. Men det va 17 år sen... kan inte påstå jag minns så mkt.
Man ska iallafall "uppdatera" att man är frälsningssoldat en gång om året. Jag har aldrig gjort det... visst, jag står än som soldat, men lever inte efter krigsartiklarna och tycker mycket är antikt i regler.
Men det är ärligt talat många soldater som inte lever punkt och pricka.
Visst, man super kanske inte skallen av sig, men ett glas vin till en god måltid... det gör rätt många.
Som sagt... länge sen för mig. Mycket har hänt på 17 år och jag lever inte på det sättet man ska. Jag har inte nå¨t aktivt liv inom frälsis... knappt ens passivt. Det jag har är min tro.
3 april 2011
1 april 2011
Inte bara jag...
Ja, det va ju inte bara jag som reagerade på det där med BigBrother-chatten...
Jag skrev ju inlägget mitt i natten (mellan 30 och 31 mars) och hade inte kollat runt i olika BB-bloggar. Så att BBelva bloggen skrivit om samma sak bara timmar tidiare, hade jag ingen anng om. Men det känns bra att det va uppmärksammat på flera ställen!
BBelva-bloggen skrev 30/3:
För oss som har 24-7 vet ni säkert att det finns en tillhörande chatt som går via Facebook. I denna chatt har det på senaste tiden, eller ja, det har väl alltid varit ganska omogna och inkompetenta personer som gör personliga påhopp, internetmobbar andra användare och deltagare i huset samt massa gör massa onödiga inlägg som inte ens har med Big brother att göra.
När artikeln om Vanessa och HBT-personer kom ut har det blivit mycket snack om den saken. Många håller med och försvarar Gurkan, som har bland annat mordhotat Vanessa. Jag tycker personligen att det är helt orättvist att man ska kunna bli dömd efter hur man en gång i tiden har varit. Tror ni inte att Vanessa har genomgått en jobbig period redan?
Nu har i alla fall Big brother börjat ta tag i saken och sagt att de ska ha bättre översyn i chatten och blockera de personer som uttrycker sig på ett påhoppande/rasistiskt sätt. När jag för en tid sedan mejlade Big brothersupporten och hade åsikter om chatten svarade de att de inte hade något ansvar för den, utan att det var Facebook som hade hand om den. Nu, i deras senaste Twitterflash, skriver de att det är Big brother som har hand om chatten. Hur ska ni ha det? Om det är någon ansvarig på Big brother som läser detta får ni gärna skriva en kommentar och stå till svars för era handlingar.
Jag skrev ju inlägget mitt i natten (mellan 30 och 31 mars) och hade inte kollat runt i olika BB-bloggar. Så att BBelva bloggen skrivit om samma sak bara timmar tidiare, hade jag ingen anng om. Men det känns bra att det va uppmärksammat på flera ställen!
När jag kollade in på Live idag kommer
denna rutan fram och man måste acceptera innan
man kan läsa eller skriva i chatten.
denna rutan fram och man måste acceptera innan
man kan läsa eller skriva i chatten.
BBelva-bloggen skrev 30/3:
För oss som har 24-7 vet ni säkert att det finns en tillhörande chatt som går via Facebook. I denna chatt har det på senaste tiden, eller ja, det har väl alltid varit ganska omogna och inkompetenta personer som gör personliga påhopp, internetmobbar andra användare och deltagare i huset samt massa gör massa onödiga inlägg som inte ens har med Big brother att göra.
När artikeln om Vanessa och HBT-personer kom ut har det blivit mycket snack om den saken. Många håller med och försvarar Gurkan, som har bland annat mordhotat Vanessa. Jag tycker personligen att det är helt orättvist att man ska kunna bli dömd efter hur man en gång i tiden har varit. Tror ni inte att Vanessa har genomgått en jobbig period redan?
Nu har i alla fall Big brother börjat ta tag i saken och sagt att de ska ha bättre översyn i chatten och blockera de personer som uttrycker sig på ett påhoppande/rasistiskt sätt. När jag för en tid sedan mejlade Big brothersupporten och hade åsikter om chatten svarade de att de inte hade något ansvar för den, utan att det var Facebook som hade hand om den. Nu, i deras senaste Twitterflash, skriver de att det är Big brother som har hand om chatten. Hur ska ni ha det? Om det är någon ansvarig på Big brother som läser detta får ni gärna skriva en kommentar och stå till svars för era handlingar.
Lite saker har ju gjorts iallafall. För även om det finns mängder av andra sidor att skriva skit på... Så kan man ju HOPPAS att vissa får sig en tankeställare när man tex MÅSTE se den där info-rutan om chatten innan man alls KAN skriva.
Upp till ytan med sånt, så kanske man får se en liten ändring iallafall... nånstans för någon kan det ju spela större roll än andra tror.
Upp till ytan med sånt, så kanske man får se en liten ändring iallafall... nånstans för någon kan det ju spela större roll än andra tror.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)