Visst ja...

... liiite har ju hänt iallafall under min kassa bloggning...
Största är väl kanske att jag slutat med Cymbaltan (antidepp som även är för fibromyalgi-smärtor).
Jag har trappat ner den under en tid och den 24/3 tog jag sista tabletten. Slutat med den eftersom man inte ska käka Cymbalta om man planerar graviditet eller är gravid (planerar ju).

Har inte skrivit om det tror jag... Men jag kan ju säga att  det va inte en trevlig upplevelse.
Nertrappningen fram tills den 24 gick hur bra som helst. Mådde prima, inga dippar, inga utsättningssymtom.
Underbart såklart...
tills den 25:e...

Fy fan säger jag bara...
Nä, jag mådde inte psykiskt dåligt. Inga dippar, tecken på depression eller ångest...
men fysiskt! Ughhhh...

Läkar-Fass om utsättningssymtom, Cymbalta:
"Utsättningssymtom är vanliga vid avbrytande av behandling med duloxetin (särskilt vid abrupt utsättning). Yrsel, känselstörningar (inklusive parestesier), sömnstörningar (inklusive insomni och intensiva drömmar), trötthet, agitation eller ångest, illamående och/eller kräkning, tremor, huvudvärk, irritabilitet, diarré, kraftiga svettningar och svindel är de vanligast rapporterade biverkningarna.


Vanligtvis är dessa biverkningar med SSRI- och SNRI-läkemedel lätta till måttliga och övergående. Emellertid kan de hos vissa patienter vara allvarliga och/eller långvariga. När behandling med duloxetin inte längre behövs rekommenderas därför en gradvis nedtrappning av dosen."

Jag hade:
Svår konstant yrsel
Konstant illamående
Kass mage
Konstanta svindelkänslor (även om jag satt eller låg ner)
Svett-attacker
Känselstörningar (stickningar, domningar + som elektriska impulser ut i armarna).

Ärligt... Det kändes som jag svept en 75:a rakt upp o ner hela tiden.
Från eftermiddagen den 25:e och en vecka framåt kunde jag inte flytta blicken utan att hela världen snurrade och pga det även magen snurrade...
Efter en vecka började det bli lite bättre och efter ca 10-12 dar va det typ helt borta.
Det jobbigaste va väl att jag inte fick nån paus i det. Det fanns från jag vaknade tills jag somnade på natten.

Yrseln va som sagt lika med när man supit sig alldeles för full. När man hamnat i stadiet att man snart,vilken sekund som helst, deckar/somnar. När allt snurrar, vare sig man blundar eller tittar.
Illamåendet kom mest pga yrseln, vilket gjorde att det inte skulle blivit bättre om jag spytt. Det satt inte i magsäcken ju utan i skallen.
Lyckades undvika spy, så det va ju skönt.
Däremot sprang jag på toa för nr 2 hur ofta som helst.

Ungefär likadant mår jag av morfin/morfinliknande läkemedel. Men då kan jag ta 1-2 Postafen (mot illamående) för att lindra det... Postafen hjälpte inte ett skit mot detta dock.

Eftersom jag hade lunginflammation samtidigt som detta (har än) gjorde ju inte det saken bättre.
Coccilana Etyfin (hostmedicin med morfin) skulle tas, men uuggghhh... nä, jag va inte pigg på det. Tog slut på flaskan enligt ordination, men nä, fler flaskor vill jag inte ha (fast skulle väl behöva det).

Men det POSITIVA då!
Ja!!! Det finns ju sånt med! Massor av det! Hihi...
Nu när utsättningssymtomen e väck upptäcker jag mkt.

Det häftigaste är att jag känner så mkt mer. Bra och dåligt.
En närmare kontakt med känslorna typ.
Att bli rörd till tårar av lycka i en film, eller arg som ett bi av samma film... det hade jag glömt jag kunde bli.
Det känns konstigt att ha sån kontakt med känslor, men det känns bra.
Hade jag INTE mått bra psykiskt + stabil... då hade jag nog tyckt detta va fruktansvärt eftersom det nog hade plågat mig mer att ha känslor så extremt nära. Men nu är det ju så att jag mår finfint och ser istället känslorna som ett äventyr att utforska.

Jag har verkligen INTE varit UTAN känslor innan. Nejnejnej.
Jag har alltid upplevt att jag haft extremt mycket känslor, nära och intensivt. Men detta är lixom... ytterligare på nåt sätt.

En kass sak jag upptäckt dock...
Jag har mer ont nu en jag slutade. Fibro-ont.
Men allt annat är positivt :)