På väg

Mamma o pappa flydde i påskas skåne, och har nu bosatt sig (återigen) i 08-området. Har inte träffat dom på evigheter, så nu tog jag mig i kragen och bestämde att jag skulle åka dit.
Eftersom jag helst undviker en del områden så blir det en resa på ganska exakt 2 timmar. Vet inte om det blivit nån enorm skillnad om jag valt att åka genom det där stället jag inte vill.. men hursomhelst så känns detta bättre.

Kommer sitta nästan 1½ timme på pendeln. Men jag gillar att åka tåg, så det gör knappast nåt. Sålänge man slipper byta femtielva gånger, samt har med sig bla datorn på färden, så tycker jag att jag har det väldigt bra där på tåget.

Dock är det inget som slår att åka tåg ner till skåne. Då sitter man på ett o samma tåg i 4-5 timmar (beroende på om det är X2000 eller inte). Många skulle nog dra sig för att göra det, men för mig blir det ett påtvingat sätt att inte göra nåt.
Man kan inte stressa och fixa och dona om man sitter fast på ett tåg. Det finns ingen disk, inga affärer, ingen tvätt, ingen matlagning som ska fixas osv. Man bara sitter där.
Sysselsätter sig med att sova, sitta med datorn, se på film, ta en kopp varm choklad i kafeterian... Inget mer.
Kraven och stressen är bortblåsta, och det är bara att gilla läget.

Underbart.

Visst blir jag rastlös och så, men även det är bara att acceptera. Inget att göra åt.
I slutet av resan, när det kanske är en timme max kvar, sitter jag klistrad vid fönstret och blir nostalgtisk. Minns ställena jag susar förbi. Minns vart jag bott, vart jag gjort dittan och datten. Känns som jag skuttar inombords och jag mår bra. Längtar. Fast utan nåt särskillt att längta efter. Vill återuppleva allt, men det kan man såklart inte. Men ändå... Jag minns och jag ler.

Stället mamma o pappa flyttat till nu, är samma ställe de bodde på innan de flyttade ner till skåne. Det var flera år sen jag var där, och jag kan inte sticka under stol med att jag faktiskt är lite nyfiken på om denna resan kommer bjuda på nostalgitrippar eller inte.

See U