Ja, nu e jag iallafall hemma igen. 3 timmars besök, 4 timmars resväg. Men det var värt det.
Skönt att träffa mamma igen. Pappa var kvar nere i skåne i jobb och städ av gamla lägenheten. Lillasyster och hennes son var där oxå.
Systers sambo gjorde slut för ett litet tag sen, och det blev knas med det mesta där då. Hon fick inte bo kvar, och hade ingenstans att ta vägen. Tur i oturen var att mamma o pappa flyttade till sthlm i samma veva. Nu bor de hos dom i väntan på att flytta in i en lägenhet 1 juli.
Har svårt att fatta hur man kan göra som killen gjorde.
En dag var det bara: Jag älskar inte dig längre, och jag vill inte va plastpappa till en 8-åring. Men ni kan bo kvar tills ni hittat nåt annat. Sen, ett par dagar senare: Ni får flytta... Idag!
Syrran har natt-jobb. Sonen har precis kommit in i skolan... Så det va ju "bara" att flytta, säga upp sig från jobbet, och planera för skol-byte.
Ja, hon kan ju inte ha natt-jobb när hon är ensam mamma... Och där de bodde, fanns noll möjlighet till ny lägenhet. Och därmed är det ett måste att sonen byter skola.
På allt detta... Så måste de avliva hunden.
Hon har i många år haft cancer-knölar på magen, men veterinären har sagt att det inte gör nåt. Hon störs inte av dom. Det gör inte ont och de ställer inte till fysiska problem heller. Däremot skulle syrran ha koll på dom, ifall de ändrat sig.
Hunden blev 13 år. Gammalt för en Labrador.
Cancerknutorna började läcka. De åkte till veterinären som sa att hon skulle dö inom några veckor.
Syrran tog beslutet att avliva henne innan hon skulle få ont av dem. Slippa lida in i döden.
Hunden var pigg och glad just eftersom syrran beslöt pm avlivning innan hon fick ont. Känns verkligen som att edt var rätt val. Vi har egentligen bara väntat på att knutorna skulle göra sin rätt. Hon har säkert haft dom i 10 år, så att de började strula nu när hon förmodligen ändå inte hade så lång tid kvar, var egentligen det bästa. Pigg och glad, svansen ivrigt swischande hela tiden.
R.I.P
I torsdags somnade hon in.
Ja, det var väl den trippen... till mamma o pappa.
Nu ska jag kolla rundor hos er.
Föresten:
Resan till mamma o pappa gav inte en enda tillstymmelse av nostalgi.
Tyckte det va lite trist faktiskt.
Men men, det ska väl va ner till skåne om nostalgin ska infinna sig ;)
Vad tråkigt med din syster och hennes son. Hoppas att dom får det bättre nu i Sthlm.
SvaraRaderaTrist även med hunden men av din beskrivning så måste jag hålla med om att det var det rätta beslutet.
Kram.
Jobbigt för din syrra, men hon kommer komma på fötter igen, hon har ju familjen som stöttar.
SvaraRaderaOch vovven, jobbigt, men det har ju blivit 13 underbara år. Starkt beslut av din syster, att göra det innan vovven lider, det är svårt för man som ägare vill ju gärna ha sina djur så länge det går.
Härligt att ha föräldrarna nära igen för dig =)
Du det är med nostalgi när man reser... Jag känner det fortfarande när jag åker tillbaka till stan bara av att varit iväg från skolan, men resorna ner när jag bodde i Uppland var precis som du beskrev det i förra inlägget. Allt man minns som man åker förbi... Härligt att åka tåg.
Får inte samma känsla om jag åker uppåt nu... Bara just inne i Stockholm, konstigt med tanke på att jag inte bodde där inne.
KRAM