Del 5 Avgiftningen

1 juli -09
Det river i mig, det klöser sönder mina inälvor och jag ska bombas av tvivel. Men jag rider ut stormen, jag har inte längre mycket val. Jag kan inte fly resten av mitt liv. Jag måste Leva.

1 juli -09
Jag kan inte sova. Jag orkar inte med folk. Jag orkar inte med mig själv. Jag stannar inne från Permisen, jag orkar inte för det. Jag längtar hem. Till älsklingen och katten. Till min säng, till soffan och tv-n. Trött.

3 juli -09
... För kass för att blogga... Antar att det räcker om jag skriver så.
God natt :S

4 juli -09
Flyr avdelningen ut i verkligheten. Flyr för att det är ett jävla tjat om cigg cigg cigg cigg.
Vem får permis, vem kan handla.
Hamnar i skottlinjen då jag är en av de få. Säger att det inte är personligt men jag köper inget till någon.
Det blir kackel kackel. De trissar upp varandra och hoppar inte längre bara på de som har permis. De hoppar på personalen och alla som kan tänkas ha nån kontakt utanför. Nån som kan handla.
De accepterar för stunden att jag inte handlar, men strax efter visar de på alla sätt att man är världens sämsta med-människa. Skulden är total. De har utan att överdriva blivit ett gäng utsvultna desperata hyenor.
Håller mig isolerad på mitt rum eller flyr till verkligheten.
Hamnar på fiket och jag bjuder på cigg till en man som inte tar hela handen när jag ger lill-fingret. Verkliga människor i verkliga världen.
Verkliga världen lockar och jag längtar ut. Längtar efter att få vara här på hel-tid.
Jag är bara en ynka tablett från verkligheten nu. En enda tablett!
Besöket i verkligheten är tyvärr slut nu. Tillbaka till avdelningen. Den vidriga icke-verkligheten.

8 juli -09
Kass på att blogga. Abstinensen är lite för svår just nu. Går på enbart envishet och vilja just nu. Frossa nätterna igenom. Skakar och rycker pådagarna. Gränsar till ep-anfall. Kämpar mig igenom helvetet.