24 februari 2010

Om Mezza

Tänkte leta upp ett gammalt inlägg från förra bloggen, men jag hittar det inte. Så jag skriver det på nytt istället.

Vet ju att jag har lite nya läsare... och med jämna mellanrum brukar jag presentera mig lite fakta-mässigt. Så här kommer det!
  • Jag kallar mig Mezza på nätet. Jag är inte jättehemlig men vill inte vara superanonym heller.
  • Jag är utbildad undersköterska/mentalskötare.
  • Jag blev sjukskriven år 2000.
  • Jag har sambo och katt. Sambon kallas Amor eller Älsklingen, katten heter Mia och är snart 12 år gammal.
  • Jag bor i en av Stockholms förorter.
  • Jag är 30 år.
  • Jag har haft både anorexi och bulimi. Numera är jag fri från ätstörningar så gott det går. Jag är definitivt inte smal, men absolut inte heller tjock. I nuläget är jag 170,5cm lång med en vikt på 70+ kg. Jag äter för att det är gott nu, inte som innan för att jag måste. Jag försöker gå ner lite i vikt men på ett bra sätt. Jag vägrar få tillbaka en ätstörning!
  • Jag har en kronisk smärtsjukdom som heter Fibromyalgi. I korta drag är det överkänslighet i smärtnervssignalerna. Dvs hjärnan får för sig att det gör mer ont än vad det egentligen gör. Det finns inget botemedel mot detta. Inte heller finns det tvärktabletter som funkar. Jag har testat flera olika mediciner som sägs kunna lindra men inga har fungerat på mig. Läkemedlena mot fibro är ofta former av antidepressiva som har visat sig blockera mängden smärtsignaler till hjärnan. Tyvärr funkar det bara på vissa.
  • Jag får s.k nervblockader mot mina smärtor. Det innebär att man sprutar in långtidsverkande bedövningsmedel rakt in i nerverna på olika ställen. Detta lindrar i max 2 veckor...men jag har ändå alltid mer eller mindre ont.
  • Jag har haft och eventuellt fått tillbaka en borderline-diagnos. Jag hade ett så svårt självskadebeteende att vanliga psykiatrin inte tyckte att de kunde hjälpa mig. 2005 flyttade jag därför till ett behandlingshem med speciell inriktning på detta. Detta blev bokstavligen mmin räddning.
  • Jag har nu inte gjort illa mig på ca 3 år.
  • Jag hade självskadebeteende i form av rakblad, tändare, intoxer.
  • I somras låg jag inne 5½ vecka på avgiftnning av benzo. Jag hade blivit ordinerad benzo i höga doser varje dag i över 8 år. Det var nåt av det vidrigaste jag varit med om!
  • Jag har gjort ADHD-utredningar eftersom jag har det beteendet, men har inte fyllt kraven för diagnos ändå (barndomen stämde ej).
  • Jag älskar att studera, men har en extrem stresskänslighet. Jag har även testat jobba inom vården, och även om jag tycker det är kul och interssant, så klarar jag det inte.
  • Jag har sjukersättning nu på 50% fram tills jag är 65. Jag joppas innerligt att jag kommer kunna jobba iallafall 50% i framtiden.
  • Jag fullkomligt älskar barn, men har än inga egna.
  • Jag har 4 syskon. 3 av dom har barn.
  • Jag harv flyttat närmare 30 ggr. Jag har bott ett år på Sri Lanka. Jag flyttede hemifrån när jag var 17 år.
  • Jag har trauma både från barndom och vuxen-tiden. Dessa är i grova drag våldtäckt, incest, psykisk misshandel, mobbing och droger. Jag har oerhört svårt att prata om detta, men vet att jag måste för att i längden må bättre. Jag vill förtydliga att inget av det jag varit med om har med min närmaste familj att göra! Jag har inte heller någon som helst kontakt med något av mina trauman i dagsläget. Jag har gått ifrån det helt. Det har förstört tillräckligt och jag vägrar låta det finnas i min vardag numera.

Ja, det var lite om mig.

Har ni frågor? Kommentera så förklarar jag!!!

4 kommentarer:

  1. Bra sammanfattning om dej tycker jag. Jag är allt här och kikar ibland. Hälsningar från Mib.

    SvaraRadera
  2. Hej där... då fick jag en hel del svar på de frågor jag hade... tack..

    Hoppas du får en bra dag.. kram på dig. /tess

    SvaraRadera
  3. Vad härligt att du inte skadat dig på så länge!
    Det där med Sri Lanka låter spännande. Om du vill får du gärna berätta mer om det.
    Håller på att skriva en uppsats om samhällets stöd till kvinnor som har blivit misshandlade just nu. Om du har någon erfarenhet av det får du hemskt gärna berätta! Förstår om du tycker att det är jobbigt att prata om, men jag menar inte misshandeln i sig utan tiden efter.
    Stor kram

    SvaraRadera
  4. Ser att ajg läst här innan och jag får lite mera svar igen jag som inte minns och blandar ihop... bra bra... ler.

    Ja fy... Borderline om du har de så är de ju inte så enkelt... OM du är som den jag träffat... hon höll fullkomligt på att ta slut på hela vår familj... hon var tillsammans med barnens pappa och jaaa de va de värsta jag varit med om. Men nu vet jag oxå fler med samma diagnos som inte alls har samma bettende....

    Hoppas du har det lite lättare än va hon verkar ha haft.

    //tess

    SvaraRadera

Skriv en kommentar! Jag blir så himla glad då! Tack!!!