Klamp klamp klamp!

Sovit illa inatt igen. Typ halvsovit, vridit o vänt mig och vaknat stup i kvarten. Som pricken över i:et klampar folk omkring på taket. Jag vet inte om dom hackar bort is, eller om det är byggubbarna som ska renovera balkongerna. Hörs gör det iallafall!
MYCKET! Klamp klamp...
Vi har plåttak och bor på vindsvåningen... en tillbyggd extravåning, så i vanliga fall hör jag tom om måsarna trippar på taket... Nu är det gubbar i vinterkängor...
Lovely (not...)

Igår var ångesten helvetisk... mer än vanligt. Jag vet inte var jag ska ta vägen snart.
Spelar Combine på facebook fastklistrad i säng eller soffa dom timmarna. Det är det enda säkra. Eller att ligga under täcket och försöka sova.
Småhallisarna fortsätter. Ljud som viskar i fläkt och vind, saker som inte är så stilla som de borde.
Känslan av att jag måste sjäppa ut den svarta ångestsörjan inom mig är extrem. Det känns som att jag inte kommer bli kvitt den om jag inte sprättar upp mig. Det låter helt j-a sjukt, men känslan är så vansinnigt fysisk.

Älsklingen är ledig idag med. Imorrn startar ett pass på 6 dar i sträck för honom.

Ska kolla rundor hos er nu.
Tack för välbehövliga och värmande kommentarer!