Packad och klar

Väntar... väskan e packad. Jag vet ännu inte om det ens finns plats eller om läkaren tycker jag ska lägga in mig (annan läkare). Jag vet inte hur det går till... ska jag isåfall åka direkt från läkaren till sjukan (några mil)? Kommer de köra mig? Kommer jag hamna på stället jag tror?
Jag vet inte om de kommer sätta LPT på mig. Jag har bara haft det en gång innan och det va på just detta stället. Då frågade de om de kan lita på att jag inte går o gör nåt dumt...Ochjag sa att det kunde jag inte garantera.
Fan det va länge sen jag låg inne. Känns som ett så jävla stort nederlag! Men jag måste inse att jag inte klarar detta. Jag måste förstå att jag kommit till den punkt där självmordstankarna inte längre är ofarliga.
Jag måste inse att jag inte klarar av att hålla mig mkt längre från självskadebeteende här hemma.
Jag måste allt detta. För vem? Ja, jag vet att det borde vara för mig själv, men jag funkar inte så.
Fröken Mezza lever för andra och har alltid gjort. Det finns ingen vilja för mig själv och jag kan inte minnas att det nånsin funnits.
Mezzza är så duktig med ditten och datten minsann. Hon är så snäll o rar och ställer upp och gör verkligen allt för sina medmänniskor...
Hmm... ja det e ju så. Tyvärr.
Meningen med Mezzas liv är att leva så att andra inte blir lessna. Inget mer.
Detta är Mezzas livs-dom. (Önskar det verkligen funnits en dödsdom istället för mig)
Ett helt jävla liv levande för andra. Hur kul e det på en skala?
Nä, just det. Men jag är född till världen och jag antar att jag får stå ut dom här 80-90 åren innan jag äntligen kan få lägga mig ner o dö.

Usch detta blev riktigt deppigt inlägg... men... Ja, det är så det är, och det är därför jag nu åker in till psyk.

<3