I brevet som jag fick, stod det ju att jag inte var berättigad studiemedel. Detta för att jag ej pluggar 120poäng komvuxstudier under en period. Jag läser 100poäng.
Jag tror jag kanske kan korta ner perioden jag läser spanskan på till några veckor kortare (pluggar distans där det nog e möjligt) så att det blir mer intensivt och att poängen därmed stämmer.
Men... Så som jag kännt det den senaste tiden... så vet jag inte om jag orkar ändå. Det känns på nåt sätt övermäktigt.
Fysiologin är verkligen hur intressant som helst. Jag skulle nog kunna orka kursen om det bara gällde den. Den tar en hel del energi av mig, då det är mycket som ska läras in, svåra saker och så tentor på det.
Men jag måste ju dessutom läsa spanskan... och då blir det verkligen för mkt.
Jag har inte öppnat spanskaböckerna på ett par veckor... och jag fattar inte hur jag ska klara den.
Älsklingen ser hur mkt jag pluggar, och han säger rakt ut att det inte är bra att jag sliter som jag gör. Jag säger emot honom med motiveringen att det är kul o intressant.. och han kontrar med att säga att det kvittar hur intressant det är, om jag inte orkar med det och bara rasar istället.
Och...ja, han har ju rätt där.
Men det tar emot så vansinnigt!
Usch... jag vet inte vad jag ska göra... ska se vad läkaren säger på onsdag.
Hej vännen,
SvaraRaderaTack för din kommentar..
Ja jag står för mina fel fast jag vet att min mamma har gjort mig riktig illa mer än vad smällerna..
Misshandel går över men aldrig dessa hemska ärr som hon har satt i mig och gör det ännu idag..
Men det jag mår dåligt och erkänner,oavsett vem det är så vill jag inte slåss,ddet är själva saken jag mår dåligt att göra andra illa.Fast mamma gör mig illa så vill inte jag sjunka lågt och göra samma sak,men hon driver mig till vansinnen på riktigt...Men hon utsätter mig för detta och klart jag mår dåligt..jag vill inte använda mål...
Visst har jag inte använt våld mot någon där ute på 4 år bara mot mamma fortsätter det men hon gör detta med flit,psykar mig upp och ner,kastar ut mig varje dag,älska och hata mig hela tiden...
Men jag erkänner och detta har jag aldrig gjort tidigare i mitt liv..
Jag gör illa min mor,
Jag har mobbat personer som ja har satt ärr livet ut,och idag inser jag vad jag har gjort,,leva med detta är hemskt dagligen för jag har aldrig velat göra en människa illa..
Puss gumman