Idealen har verkligen ändrats... tänker jag nu och minns.För flera år sen eftersträvade jag en mager anorektisk kropp...
Jag efterstävade skelett och löst skinn. Jag eftersträvade glåmig hud och tomma ögon...
Idag är min åsikt om vad som är kroppsligt vackert nåt helt annat. Det måste va former, det måste definitivt va rumpa!
Visst, jag tycker ännu att magen ska va platt o tränad, men INTE så som jag tyckte innan! Innan tyckte jag revben och höftben skulle sticka ut rejält. Idag vill jag se muskler och framför allt: en KVINNA
Dock är jag verklighetstrogen och inser både mina egna möjligheter och begränsningar. Jag vägrar hata min kropp, även om den inte är som jag vill. Jag älskar den definitivt inte, men jag hatar den inte heller. Jag accepterar ganska väl att den har den storleken som den har, och även om jag skulle vilja (och försöker) gå ner några kilo, så är den faktiskt rätt okej ändå!
Jag ligger på 70 + och det känns okej!
Min jakt på viktnedgång beror en hel del på fysiska komplikationer från min fibro. Visst är en del även annat, men huvudsaken är fibron.
När jag tackade nej till anorexin, tackade jag även nej till viktångest. Ibland gick det bra, ibland inte.
Nu klarar jag det utomordentligt! Iallafallom man jämför med innan... och..
Det är väl ändå det som räknas???
You go girl! det är rätt inställning, undrar bara när jag själv ska kunna inse detta om mig själv.
SvaraRaderaDet är nog en rätt sund inställning men jag kan inte acceptera min kropp så som den ser ut nu.
SvaraRaderahm jag har oxå eftersträvat det där med smal kropp, men på nåt sätt ville jag bli tjock men det slog tillbaka omvänt.. :S
SvaraRaderaMen ja ja har oxå släppt det där, emd att ha perfekt kropp, lite mage e ok tycker jag. :)
men jag vill börja på gym bara för att aktivera mig nåt, just nu går jag bara ute.. Kramar