Elin:
Hej, jag hittade din blogg av en slump i mitt hjälpletande. Känner igen mig i en hel del av det jag hunnit läsa nu och blir bara mer och mer säker på att jag har fibro jag med. Jag har haft ont i ca 9 år och inte fått hjälp så jag letar och letar just nu. Om det är okej att fråga så undrar jag om du klarar av att jobba? Är som du nog misstänker rädd för hur allt kommer bli i framtiden ekonomiskt pga min smärta.
Svar:
Hej. Kul att du hittat hit. Kom inte till nån sida/blogg när jag klickade på ditt namn så jag svarar här.
Jag jobbar inte. Är 100% varaktigt sjukskriven (varaktig sjukersättning) dvs tills jag blir 65.
Blev sjukskriven redan för 11 år sen men då av andra anledningar (psykiska mest) och hade 100% aktivitetsersättning, sen sjukersättning i många år. Testade arbetsträna, plugga osv och sänka sjukersättningsprocenten men det funkade inte. Därav beslutet att få det 100% varaktigt.
Fibrodiagnosen fick jag i början av 2006.
Psykiskt mår jag betydligt bättre än jag gjort innan men å andra sidan är det betydligt värre smärtmässigt med både fibro och neuropati.
Kanske kommer den dagen när jag känner att jag orkar och klarar testa nån form av jobb men just nu existerar det inte. När eller om den tiden kommer, vet jag hur jag ska göra för att få hjälp till att det ska funka genom arbetsträning, lönebidrag, hjälpmedel osv eftersom jag redan kört allt det där innan. Men som sagt... det tar jag om det blir aktuellt.
Visst vore det skönt att kunna jobba, göra nåt, tjäna sina egna pengar... men realismen är att det nu skulle knäcka mig och ta mig tillbaka till "under ytan" där jag kämpat mig ifrån och kämpar för att hålla mig ifrån.
Vet inte vad för jobb du har nu men med en fastställd diagnos kan du kontakta arbetsförmedlingen så att de kan ge dig anpassade hjälpmedel. Exempelvis så fick jag (jobbade då på plastikklinik som undersköterska, mentalskötare/receptionist) en anatomisk stol till receptionen, en speciellt utprovad kontorsstol/fåtölj, ett mer anpassat tangentbord+ mus och en särskilld sax.
Det finns alltså möjligheter att få ett arbete att funka bättre om man tror det skulle hjäpa. Tyvärr var det för påfrestande för mig i vilket fall som helst...
Kontakta din vårdcentral och be dom skicka remiss till smärtklinik/läkare för utredning.
Fibro kan ta tid... man ska nämligen redan innan helst ha uteslutit alla andra möjliga diagnoser som man kan testa sig till. Gick o sökte fel många år innan en av alla vårdcentral-läkare misstänkte fibro och remitterade mig till smärtklinik.
Hoppas du får nån typ av diagnos snart för det kan ge dig större möjligheter till att fortsätta jobba samt även ev deltid/heltid sjukersättning om det skulle bli så illa. Det är tyvärr svårt att få hel sjukersättning enbart pga fibro, men hur som.. diagnosticering = viktigt
Kram
Tack för att du svarade.
SvaraRaderaJa, diagnostiseringen är viktig. Både för att få hjälp och för mitt mentala mående. Då kanske jag slipper att folk bara tror att jag är lat/otränad.
Jag var konditor/bagare när jag började bli så pass dålig att det påverkade mig dagligen, så det kommer jag troligen aldrig kunna återvända till. Nu därimot är jag föräldraledig student. Studietiden fungerade inte riktigt för mig, inte mycket fastnar och koncentrationen är i bott så det kan jag inte fortsätta med känns det som just nu. Jag kämpar med att ens få vardagen att flyta, allt är en kamp. Att jobba kan jag inte ens se hur de ska gå till just nu.
Jag har blivit röntgad (händer, handled och underarmar) men det var inget fel där. Har fått en remiss till neurofys för att kolla nerverna i armarna, väntar bara på att få en tid dit. Har även ringt vc och bett att bli kollad för fibro så nu väntar jag på det med. Mycket väntan blir det.
Jag vill också jobba; tjäna pengar och kunna jobba...utan att få ont. Men jag blir bara värre och värre, i ett rasslande tempo just nu. Bara att ta hand om mina barn är tungt. Psyket får ta mycket när kroppen inte orkar.
http://hyssochbus.blogg.se/