Snö?

På ett dygn blev hela Stockholm tydligen lamslaget.

Inga bussar som går... kaos med bilar.

Tåg o tunnelbana går nån liten sträcka ibland.

Tur facebook finns, för det va där jag såg andra som kommenterat om bussarna.
Kollade in på sl.se och japp... alla är inställda.
Innebär alltså att älsklingen inte kommer till jobbet idag... och det har jag ju inget emot :P skönt att ha han hemma.
Igår hamnade han mitt i busskaoset när han skulle hem. Bussen fastnade, en annan gled och blockerade hela vägen vilket ledde till att inga bussar eller bilar kom fram. Alla hopade sig där.
Han kom iallafall till  stället han skulle byta buss på... men det va genom att åka en lååång bit med en backande buss.
Han skulle varit hemma senast 21.30, men kom efter 23...

Får se om bussarna kör igång... annars e han hemma hela dagen :)

Gårdagen för mig då?
Ja, det va fys-koll på psyk + psykologen efter det.
Fys-kollen va bättre än den nånsin varit i min journal där.
Började ju kolla puls, blodtryck och vikt när jag startade med Concertan.
Dock var det en äldre sjuksköterska som kollade fram till början av december. Hon gick i pension sen. Värdena hon kollade skrev hon aldrig upp, och jag tror inte det stämde det hon kollade... Hon var jätte darr-hänt och fick min puls till att va mellan 66 och 72... något den aldrig varit (de senaste 8-10 åren). Alltid haft mellan 70 och 80 i vilopuls...

Jaja, när hon slutade fick jag en annan syrra såklart, och sen dess har värdena skrivits upp. De skaffade ny blodtrycksmätare (digital som även kollar puls) efter att den manuella gamla fått fnatt och visade att mitt BT var sky-högt.

Nu va iallafall pulsen 89 och BT var 123/72. Kanon :)
Concertan gör lätt att puls o BT rusar iväg lite.
Den 19/1 var det puls 103 och BT var 135/86
Den 14/1 var det puls 112 och BT var 128/84

Känns bra att pulsen tickat ner lite och BT blivit som vanligt. Ett tecken på att min Concerta-dos ligger rätt och att jag hittat balans i den och att kroppen vant sig.

Psykologen gick bra. Pratade framsteg och tillbakablickar.
Ska inte ses nu förrän om 4 veckor. Känns bra. Ska lixom mest bara ses för att uppdatera läget, reflektera över beteendeändringarna jag tränar på och se till att jag fortsätter va uppmärksam på dom och tränar.

På måndag är det dr Psyk.
Utvärdering av Concertan + att jag vill börja trappa ner antidepp med tanke på att vi nu försöker skaffa barn.

Psykologen sa föresten en kul sak.
Hon tyckte jag var så otrolig, fantastisk osv. Jag har såna enorma mängder kunskap och erfarenheter och det är värdefullt.
Vi pratade lite om att jag delar med mig av dessa erfarenheter här på bloggen. Och att det kanske kan hjälpa iallafall någon.
Hon sa att hon kände sig övertygad om att jag nån gång i framtiden kommer dela dessa saker på ett sätt som kanske liknar nåt arbete lite.

Det känns skönt att folk tror på en, att de ser kunskapen jag har, ser mina möjligheter etc
Det kanske tar 10 år innan jag jobbar igen, men erfarenheterna och kunskapen försvinner ju inte!

Tjingeling på er!