9 februari 2011

Dagen

Startade med att åka till sjukgymnasten. Bara prat, ingen träning. Lika bra det med tanke på hur ont jag har...
Fick dock kommentar om både håret (klippte ju av det runt nyår) och kroppen.
Nästan 6 kg e det nu. Räknar från 4/10-10 då jag började med adhd-medicinen.
(Man kollar ändå vikt, puls och blodtryck när sån sätts in, lika bra att börja räkna från då ju.)

Ja, sen va det Ica i centrum, bankomaten och bussen hem.
Hjälpte älsklingen fixa sista i matlådan och sen stack han till jobbet.
2 maskiner tvätt, 1 maskin disk, vikt 1 ställning tvätt, fixat med älsklingens förberedelser o sånt inför kursen han ska läsa, snackat med myndigheter, fixat lite ekonomipapper... ja, jag tror det va allt...
Nä förresten...  har lusläst villkor etc på komplett.se oxå ifall man ska skaffa avbetalningskonto där. Dessutom fixat BankID nu.

Ska strax slipa lite kanter jag spacklat på ett par skåpsdörrar (köket). Älsklingen tar de stora ytorna sen med slipmaskinen.
Mat tills imorrn e upptagen ur frysen, ska väl laga till nåt sen oxå.

Yeah vad ROLIG dag jag haft va! Haha, nämen allvar... jag trivs med dessa dagar. Jag trivs att va vuxen.
Jag har inget alls emot en massa sysslor som kanske andra tycker Guuuuuuuu´va trååååkigt! hehe.
Men sen å andra sidan... jag e 31... kanske det mest va trist när man va 15?
Eller?

Vet inte hur normal jag e på det planet. Jag kan verkligen njuta nuförtiden av tristess och vardags-måsten. Sålänge jag slipper ångest och dåligmående, så är jag totalt nöjd.

Jag vet inte hur jag ska beskriva den känslan...
Känslan av att känna sig tillfreds med sig själv, nån slags inre harmoni, balans, utan oro och ångest, bra sömn, bra mat och utan en enda liten liknande tanke eller känsla som fanns med ätstörnngen.
Känslan av att... Leva!
Att få detta.. varje dag. När jag 24 timmar om dygnet i MINST 10 år (troligen 13-15 år) slet med oro, ÅNGEST, självskadetankar och handlingar, överdoser, humörsvängningar, dödslängtan och försök, helt enkelt TOTALT mörker från morron till kväll samt i drömmar och uppvaknanden...

Det är så otroligt underbart SKÖNT!

Jag trodde verkligen inte denna verklighet fanns. Jag kunde inte föreställa mig det faktiskt.
Jag visste inte hur det kändes att må bra, stabilt osv.

Jag tror banne mig att jag är ett levande bevis på att det går att ändra! Man kan bli FRI från de jävligaste demonerna.

Kram på er alla!

1 kommentar:

  1. Du är fantastisk! Och jag känner precis igen mig i det du skriver. :) Det går verkligen att bli bättre. Jag funderar på en sak, du kanske kan fundera lite på den. Om du skulle vilja vara coach online hos mig? Det är två timmar i veckan, och du chattar hemifrån.

    Kram Helena

    SvaraRadera

Skriv en kommentar! Jag blir så himla glad då! Tack!!!