10 november 2010

Tiden rusar!

Hinner inte hinner inte!!!
Känns som jag bara stressar... men gör ju inte det.
Hjälp, det e snart jul ju! Inte en endaste klapp är fixad. Inte nåt alls e fixat för den delen... inget av allt!

Det var sjukgymnasten idag. Haft äckelont i fotleder o knän under natten (och även de senaste dagarna men det är värre nu). Vaknat och ajaj...
Så det blev lugnt hos sjukgymnasten. 10 min låååångsam promenad på gåbandet och 10 x 2 övningar på rygg/mage-maskinen (har ingen aning om vad den heter...).
Jag ska väl vara glad att jag ens kom iväg... och utan mina fotledsstöd och knästöd hade det definitivt inte gått.

Så kom jag sen hem... hade glömt älsklingens bank-kort hemma, så det var bara att ta sig hemåt för att sen ta sig ner till Ica strax efter. Gillar inte trappan. Vi bor på 9:e våningen men hissen går bara till 8:an. Sen är det en smal spiraltrappa upp till oss. Att gå just i trappor e det som gör mest ont i knän o fotleder. Jag har inga större problem att stödja jämnt på fötterna eller benen, men vinkla och stödja är inge bra.

Hur som helst. Hem kom jag såsmåningom med matkassen.
Packade upp och satte igång med att skica de benfria fläskkotlett-bitarna jag köpte (bara 39 kr/kg!).
Men eftersom det inte bara är lederna i benen som strular (även om de är de mest märkbara) utan även handlederna och fingrarna... så har jag såklart ont ännu mer efter köttskivandet nu.

Vanligen överlåter jag just sånt till min älskling, men han ringde från jobbet idag och sa att han tagit semester imorrn... Han är sjuk. Vi har försökt tillsammans att få honom piggare genom värktabletter och inflammationshämmande... tidiga kvällar, mycket sömn och en hel del frukt och vitlök.
Asså... han e inte JÄTTEsjuk, men han tog iallafall semester imorrn eftersom han inte har riktigt ork med barnen på jobbet.
Han är ledig på fredag... och jobbar sen helgen. Semesterdagen + fredagen... ja, vi får hoppas det räcker för att bli piggare.
Ja... just det... jag överlåter vanligen såntdär till honom... köttskärandet. Men jag vet att han e helt slut när han kommer hem om några timmar, och det är ju helst sånt som ska göras samma dag man köpt det om man vill frysa in det..

Jag kan egentligen inte komma på så mkt jag gjort idag. Och ändå känner jag mig sönderstressad till max.
Men.. jag vet ju att smärta stressar mig... och får mig att tappa både ork och tid.

Pratat med mamma i telefonen idag med. Stackarn... dubbelsidig lunginflammation. Kåvepenin och Coccilana.
Hon ringde för att hon var orolig över en sak.
Mamma är raka motsatsen till mig när det gäller medicintolerans... Tar hon en halv 25mg Atarax, är hon deckad minst 24 timmar. Jag märker knappt av om jag tar 10 st....
Samma sak med Coccilana såklart. Hon pallar knappt 5 ml till natten... utan hon blir deckad då tills det är dags för nästa dos 24 timmar senare.
Men nu har hon fått strikta order. Hon MÅSTE ta mellan 5 och 10 ml även på dagen. Hon har aldrig tagit det på dagen innan...
Så hennes oro var... att hon inte kände sig riktigt närvarande med sig själv. Hon tänker klart, pratar klart, rör sig som vanligt... men är frånvarande från sin egen kropp lixom. Hon vet ju att hon e riktigt sjuk, men orolig... för det aldrig känts såhär innan.

Jag, som behöver ta betydligt mer Coccilana än mamma, även på dagtid (min astma gör att jag rätt lätt för olika infektioner i lungor/luftrör) när jag e sjuk, känner såklart till det hon känner o är oroad för. Dessutom har jag ju perioder då jag käkar rätt mkt starka morfinliknande piller...
Ja, iallafall... Jag fick berätta för mamma att det är Coccilanans fel att det känns så.
Hon frågade om det var detta folk var ute efter som använder Coccilana i missbruk...
Ja, det kan det va. Känslan av att inte riktigt bry sig, att vara längre från sig själv osv.
Hennes svar:
-Men denna känslan är ju avskyvärd! Jag fattar inte hur man kan VILJA känna såhär!

Min mamma har alltid, måste alltid ha kontroll.
Hon dricker aldrig sig berusad. Inte ens i närheten faktiskt. Hon vill ha koll på tankar känslor kropp och sinne.
Hon har ALDRIG varit full. Nånsin. Inte som barn tonåring eller vuxen.

Hur som... Hon blev iallafall lugnare när jag försäkrade att detta var morfinets effekt. Inte lunginflammationen.
Min mamma... hon är bara för go´...
:)

2 kommentarer:

  1. Lämnar en hälsning, var länge sen jag gjorde det. Ha det gott!

    SvaraRadera
  2. Stackars din mor. Jobbigt med biverkningar.
    Hoppas du blir bättre i fötterna och knäna.

    SvaraRadera

Skriv en kommentar! Jag blir så himla glad då! Tack!!!