Resten av dagen

(Edit: var beredda på ett virrigt inlägg!)

Ja, resten av dagen då... Efter Psyk-träffarna.

Ringde älsklingen på vägen hem. Han sa att FK (försäkringskassan, förstrulningskassan, förnekningskassan, fördämningskassan... whatever...) hade ringt o jag skulle ringa dem.
Kom hem, drack kaffe och tog itu med telefonandet.

Ja, det va en handläggare som ville fylla i en del ang. min ansökan om 100% sjukersättning (har 50% nu och är sjukskriven de resterande 50%)
Läkarutlåtande va ju inskickat o sånt.. men...
Ja, för med FK är det såklart alltid ett eller mängder av "men..."

Hon frågade saker, jag svarade..
Sen sa hon att det kunde bli problem...
Läkarutlåtandet från smärtläkaren sa att en ny bedömning KAN vara aktuell om 2 år.
Läkarutlåtande från psyk har inte skickats... utan bara vanliga sjukskrivningar.
Anledningen till att det inte skickats, är att min förra psykläkare begärde möte med FK.. 2 (!) gånger... men de behagade inte dyka upp.
På mötena skulle det ha diskuterats just detta... 100% sjukersättning.
Eventuellt skulle en utredning påbörjas för att verkligen kolla att jag inte kan gå tillbaka till arbetslivet.
...Sen efter att vi för andra ggn suttit där o väntat på FK och viktigt möte... så slutar sen läkaren jobba där.
Därav inget utlåtande.

Nya läkaren då?
Näää... han ska bara jobba t o m nov. och bara varannan vecka.
Jag har träffat honom en gång och på det mötet var han virrpannan själv med en bestämd uppfattning om att jag visst är kapabel att jobba. Jag är bara... Gnällig o lat. Typ...

FK ville iallafall att psykläkaren skulle skicka ett utlåtande baserat på förra läkarens anteckningar i journalen.
Detta för att...
FK ändrat sina regler.
Såklart.
 Eftersom min smärtläkare skrivit att det KAN va aktuellt med ny bedömning om 2 år, så innebär då detta att utlåtandet inte är stadigvarande tills jag blir 65.
Att jag nångång under mina 35 år fram tills dess... skulle kanske vilja testa arbeta och begära arbetsprövning eller vilande ersättning.. nä, det funkar inte så längre.
Antingen kan jag, eller så kan jag inte.
Punkt.

Det finns några som kan få sjukersättning under tidsbegränsad period, men då ska man INTE ha fått ett stadigvarande beslut redan.
Och det har ju jag.
Jag har ett beslut på 50%.

Detta gör... att smärtläkarens utlåtande och bedömning inte räknas ens som ett ruttet lingon.
Nekande.

Då var det ju viktigt att en läkare från psyk kunde skriva ett STADIGVARANDE utlåtande...
... jo, tjena... Med den läkaren som finns nu???
Som skiter i vad andra läkare, som faktiskt känner mig, har för åsikt?
Suck.

Jaja. FK-tanten ville prata med min psykolog iallafall. Jag gav henne numret.
Hon ringde min psykolog, och pratade in ett meddelande. Sen ringde FK-tanten upp mig igen.
När jag lagt på luren 2a gången, ringer min mobil.
Det är min psykolog.
Hon hade hört meddelandet, men ville prata med mig först innan hon pratar med FK. Förbereda sig.
FK kan luska minsann...
Pratade läääänge med psykologen. Om reglerna jag nyss fått veta om från FK. Om vad min förra läkare på psyk skrivit. Om vad den nya läkaren skrivit. Om de enorma skillnaderna i det...

Min psykolog är ganska nybakad. Hon är ung, men definitivt inte dum.
Hon sa att detta var verkligen läkar-ärende och inte psykologärende. Hon ville prata med både sin chef och den nye läkaren innan hon gav sig in på samtal med FK.
...för att inte minska mina chanser till korrekt bedömning o därmed min chans till 100% sjukersättning.
Bla bla bla... prat prat o en upprörd Mezza med alldeles för mkt i skllen på en o samma dag.

Vi la på tillslut iallafall. Jag ringde upp FK-tanten igen... sa att min psykolog vill prata med sin chef + läkaren (som inte jobbar denna veckan såklart) innan hon ev pratade med FK.
Meddelade även läkarens tfn-tid o nummer.
Min psykolog kommer dock ha ett snack med läkaren INNAN FK får chansen att prata med idioten.

Ja... och sen då?
Ja, klockan tickade på.
Efter ytterligare lite telefonsamtal till olika ställen med både frågor o förklarngar.. så var jag äntligen klar.

Mer än detta har hänt. Både bra och dåligt.
Jag kan inte skriva om det, men det har verkligen tagit musten ur mig.

Suck... Nej, detta har varit en såndär dag som jag ABSOLUT INTE ska ha att göra med alls i mitt liv/i min närhet ens.
Såna här dagar, med alldeles för mkt, med strul, med stök och koncentration och allt däremellan...
Såna här dagar får det att vrida sig inom mig och jag undrar om livet ens är värt detta.

Jag kan inte hantera sånthär. Jag kan verkligen inte.
För mycket på en gång... jag går sönder och nu på kvällen känner jag hur tårarna vill spruta och destruktiviteten knackar på i hjärnspökena.

Jag har verkligen kommit alldeles för långt för att följa impulser. Men känslor finns. De kommer väl alltid finnas kanske.
Men...
Känslorna är inte farliga... bara man inte gör känslor till handlingar.

Nu är jag snurrig och trött. På alla sätt.
10:00 är det psykologsamtal imorrn och jag vet inte hur jag ska palla.
Nu ska jag iallafall sova.

Godnatt... Typ