Ja då var det maj 2010 då.

Vaknade lite efter 7 idag. Alltid samma sak. Dricker jag kvällen innan, så är jag pigg och klarvaken hur tidigt som helst nästa morron. Blir inte bakis. Inte tung i skallen, och inte trött. Upp och ta morron-röken, kaffe och frukost.
Känns alltid lika konstigt när jag inser att hhuvuddelen av umgängeskretsen sussa är och är allt utom välmående när de vaknar framåt 12.

Jag har nog varit såhär nästan sen min första fylla för en herrans massa år sen. Visst, ibland har jag ju sussat o slappat länge, men jag har bara varit bakis en enda gång i mitt 30-åriga liv.
Inte så himla konstigt att jag var bakis den gången... Jag var 20 bast. Anorektisk och på tillfällig visit i småland över julen.
Jul= mat ju, och det va ju solklart att jag hatade allt o alla då.
Men jag gjorde ett försök att supa bort dåligmåendet. Haha, ja det var verkligen kaos. Visst jag kan skratta till det nu, men då var det inte alls kul.
Under 2-3 timmar svepte jag 1½ cider samt 1 flaska Bailys och 1 flaska mintlikör. Bailysen och mintlikören shottade jag... blandade dom i shotglaset så det blev 2 lager på varandra och svepte det.
Såklart med minimalt mat-mängd i magen...
Jag mådde definitivt inte bättre psykiskt. Det funkade alltså inte att supa bort dåligmåendet.
Min dåvarande sambo somnade, och jag satte mig på toan och skar skar skar... Min kompis fick hjälpa mig linda armarna med bandage efter... (usch, stackare... fy vad ego man va...) eftersom jag var för packad och för blodig... från överarmen ner till fingrarna.. på båda armar.

När hon bandagerat om mig var det bara att spendera resten av natten över toastolen.
Shit vad jag spydde. Halv-sov omsom spydde hela natten på ena toaletten.
När jag tidigt på morronen skulle kravla mig till sovrummet hade jag jordens värsta baksmälla. Plus ont i magen av allt spyende, och blodintorkade bandagerade armar. Wihooo va underbart va!
Nej, just det...

Men det va iallafall 10 år sen. Jag har aldrig mer blivit så svinigt full, aldrig mer supit i tron och av anledningen att jag skulle supa bort all skiten i skallen.
Och så har jag aldrig varit bakis heller efter det.

Dessutom tog det TVÅ ÅR(!) innan jag kunde äta mintchoklad igen utan att må illa av bara tanken...

Visst har jag druckit när jag inte mått kanon efter det, men inte med föreställningen att jag skulle bli av med min ångest.
Ser inte det minsta nöje i att supa när man mår halv eller hel-kasst. Aldrig kunnat ändra måendet ändå, även om det bara varit slumpen att jag mått psykiskt dåligt just då.

Jaja... det blev visst en story där mitt i skrivandet om att jag e pigg dagen efter.

Däremot... Så blir fibromyalgin 5000 ggr värre dagen efter.
Det är inte ovanligt att de med fibro får mer ont av alkohol.
Dessutom.... så är man kanske inte riktigt så försiktig med sin kropp när man tagit en dring eller två... och det får jag ju såklart oxå sota för.

Så, nu ligger jag i sängen igen.
Pigg i skallen. T o m rastlös.
Men ryggen, knäna, höfterna, fötterna och axlarna... de plågar mig sv smärta..
Ensorts baksmälla i form av värre fibro-smärtor... Ja, det e väl den baksmällan jag får.

Men det blev ju en bra kväll igår trots allt... och eftersom det inte händer så ofta, så antar jag att jag får stå ut.

See ya!