Drömmar såklart

Morrn...
Asså, jag fattar inte vad det e med min skalle. Drömmer jag om folk jag känner, så är det stor sannolikhet att jaag drömmer elaka saker.
Drömde inatt om en vän jag hade från 9an och tills jag flyttade till Sthlm (2000). Även flera år efter att jag flyttat hade vi kontakt, men nu e det knappt ett hej på fejjan, men ändå vänligt.

Inatt i drömmen fick jag träffa henne och hennes familj igen. Vi babblade på och hon frågade hur jag haft det och om mina sjukdomar o mående osv. Jag berättade och helt plötsligt så avbryter hon mig med att säga:
-Asså, om du inte kan berätta nåt så att jag blir intresserad så vill jag inte höra.

VA???!!! Jag blev tyst i drömmen medans hon fortsatte med att förklara att om jag inte klarade den simpla uppgiften, så skulle hon minsann inte finnas där om mitt liv skulle behövas räddas.

Vaddå knäpp dröm!

Vännen i fråga har verkligen inte gjort nånting knäppt eller sagt nåt dumt eller så.
Eftersom jag är knas i skallen så har jag typ ett tvång om att jag måste hitta förklaringar på allt.
Så jag analyserar:

Ganska klart visar drömmen att jag är rädd för att bli sårad, sviken osv. Jag berättar privata saker eftersom jag så gärna vill ha vänskap. Jag ger av mig själv väldigt mkt, och detta just för att folk kanske ska uppfatta mig som varm, godhjärtad och ärlig. Vilket jag faktiskt är.

Men jag har vuxit upp med detta tillvägagångssättet och det har resulterat i många tårar och besvikelse då det inte gått som jag önskat. Jag blev ändå utstött i skolan osv. Folk fick mig ändå att känna mig mindre värd än skiten under skorna.
Jag är rädd för svek. Svek som jag inte kan förstå, inte kan analysera fram en vettig förklaring på.
Jag är numera även rädd för hopp.
För hopp gör så ont när det inte blir som man hoppas.
Och den största smärtan kommer såklart när man tror sig känna en person och därmed har ett hopp för vänskap... men så händer det som inte ska hända, och både vänskapen och hoppet går förlorat.

Tjejen jag drömde om hade jag en väldigt nära vänskap till. Vi stöttade varandra och fanns där för varann i vått o torrt.
Men förutsättningarna runt oss gjorde att vi gled isär.
Jag flyttade först några mil längre bort till min fd pojkvän, hon skaffade pojkvän, köpte hus osv. Jag flyttade från skåne till stockholm, och avståndet rent fysiskt blev längre.
Hon hade sina psykiska svårigheter och jag blev anorektisk här uppe.

Vi som funnit varann, vi som skulle bo grannar och prata skvaller över staketet med ungarna rännande runt oss... ja det blev ju inte så.

Valde jag bort henne för anorexin eller valde anorexin bort henne?
Hursomhelst saknar jag henne, men kan inte säga det. Vi känner inte varandra längre och har inte alls det förtroendet för känslomässiga tankar hos varandra längre.

Drömmen har även med all säkerhet att göra med att jag i dagsläget inte vågar hoppas på förbättringar då allting bara skiter sig tillslut.
Jag vågar inte hoppas på ett bättre liv, för jag blir bara besviken och det gör så satans ont.