Gammal dagbok

99-06-18
Kära dagbok.
Hos kuratorn på BUP snackar vi om vikten ibland. Inte direkt om vikten utan snarare om mitt sätt. Att jag stirrar upp mig och att prestationskraven ligger på topp och att jag pressar mig tills jag nästan faller död ner.
Sen syrran blev sjuk i Anorexia har kuratorn påpekat några gånger att jag måste ta det försiktigt. Jag måste sänka mina krav.
Jag kan inte ha det så stressigt som det är nu och tänka ”men jag måste bara klara detta”. För det kommer alltid något efter det som också ”bara måste klaras av”. Och ändrar jag inte på det så kan jag mycket väl hamna där syrran är nu.
Men jag vet att jag inte kommer hamna där.
Visst, jag vill ner i vikt, men jag kommer inte bli anorektisk.

I alla fall så har jag nån gång berättat detta för A och M.
Givetvis skulle jag inte sagt det för nu håller de på med att påpeka att jag inte äter. Att jag är så himla smal. Men jag vet att de bara säger så för att jag berättade.

Ännu ett dagboksinlägg från "före anorexin"
Idag önskar jag istället att jag verkligen lyssnat på A och M istället för att tänka som jag gjorde då. För trots varningar från BUP så hamnade jag precis där de förutspådde ju.