Från Mezzas Metroblogg (gammalt)

Bläddrar i gamla blogginlägg. Detta är från min Metroblogg som jag hade för ett tag sen. (Ni hittar länk till den bloggen i sidokolumnen)

Jag var 20.
Ganska sen debut för anorexi... och min tanke var så bestämt: VARFÖR ska alla mina vänner må dåligt och jag förtjäna må bra??? (ja, jag levde med min clown-mask och var fullt inställd på att jag FAKTISKT hade det bra!)
NÄ! Nu ska jag minsann få vad jag förtjänar... Jag ska bli så anorektisk att jag mår skit och inte klarar av att ta mig ur det! för jag förtjänar inte att gå omkring o må så d-a bra!
Hur sjukt låter inte det!
Att bara få den tanken borde väl sätta igång lite aktivitet i skallen på mig att NÅGOT var JÄVLIGT FEL!
Jag slutade snabbt äta. Åt jag så tvingade jag mig spy upp det... jag laxerade, jag sprang, jag ljög
... fy fan vad jag ljög...
Inte bara för ALLA runt mig...även för mig själv.

Jag har inte hunnit dokumentera mina dagböcker på datan än från den tiden... det var 8 år sen. Men jag skrev dagböcker fulla med kaloritabeller, intag, kräkningar, laxerande, motion....ALLT!
Och självklart:VIKTEN. Jag vägde mig 10-20 ggr per dag...
Jag lyckades manipulera hela livet runt mig... jag jobbade på 2 ställen (inom vården!) och pluggade på komvux samtidigt... dessutom jobbade jag på dagis.
Men är man envis ... -är man sjuk... så klarar man mycket.
Till en gräns...
Snabbt sjönka jag från 65 kilo till 45 kilo... då blev det sjukan...dropp och panik och trotts det ytterligare viktnedgång... jag fick ju faktiskt följa med ut o promenera! Trotts att varje steg jag tog gjorde mig svimmfärdig...
Jag kom ner till 43 kilo, 170cm lång... visst, man hör talas om alla dessa tjejer som gått ner till 35...men alla är individuella... min gräns var nådd.

Jag vet att jag ENDAST EN GÅNG såg hur jag VERKLIGEN såg ut...
43 kg Mezza i spegeln...som kunde gömma händerna under revbenen och bäckenet! det var ingen kul syn... jag minns den..
Lika snabbt som jag såg mig själv som hur andra såg mig... lika snabbt kom det tillbaka att "näää...det där är fett... usch va äckligt" och så var jag tillbaka i min syn på mig själv igen.