Anonym:Hej! Jag trillade in på din blogg när jag googlade tatueringar. Jag har läst allt det du skrivit om det men skulle gärna vilja fråga ändå:) Är du nöjd med resultatet idag? Känner du dig (mer) bekväm att ha tex tshirt (vet inte hur mkt du använde det innan tatueringen iofs) Jag har själv ärr och är så trött på dom! Funderar själv på att tatuera över, vill bara hitta en bra tatuerare och någon som VILL tatuera över, har förstått att inte alla är så förtjusta i att tatuera på ''utsatta'' områden. Jag använder aldrig kortärmade tröjor och bara tanken på att kunna göra det skriker ju frihet:) Ha en trevlig dag:)
Svar:
Hej!
Jag är verkligen nöjd med tatueringen än idag! Jag går ofta i t-shirt och ibland linne (men oftast t-shirt som kan dölja lite av andra överarmens största ärr). Innan hade jag nästan alltid långärmat. Om jag inte hade det, var jag ständigt medveten omo hur folk tittade och kunde inte va riktigt avslappnad.
Det kan jag idag.
Att tänka på: Undvik skarpa linjer över ett ärr, de flyter lätt ut. Bättre med skuggor eller anpassa linjerna så mkt som möjligt till icke-ärrad-hud. Heltäckande funkar ofta bra om man gillar det, men samma med linjer/kanter där. Jag valde ju att göra en som "villar bort" ärren istället för att tatuera över dom.
Kram
Ninja: glad påsk rara! tittade på mina förhårliga vinterben i en undring om när jag ska ta itu med dem nu till våren. skrattade till av ett minne när vi satt på balkongen med kaffe i vårsol och jag visade dig min behåring och du blev nästan rädd :S hähähä ta hand om dig! hälsa karln och koka ägg i massor! kramar
Svar:
Hahaha, vilket minne du har! Bättre än mig, för jag minns inte att jag blev så förskräckt? Men jag vet ju att mina hår på benen VS dina... e rätt stora i konstrasten (jag o mina fjuttiga vita fjun)
Ska hälsa älsklingen och japp, ägg ska kokas, målas o bakas med..o ätas!
<3
det är en liten överdrift från min sida i välmening <3
SvaraRaderalåter härligt najs!
___
minnen är så diffust. man kan ägna hundra år åt att försöka minnas för att må bra. man kan ägna hundra år att hålla kvar vid minnen för att må bra. oftast i menlöshet, oftast, inte alltid.
jag minns väldigt få saker i mitt liv, speciellt under åren i min ålder 20-28år. var som hjärnan inte kan registrera det, om det var för mycket i livet i kombination med för mycket medicin låter jag vara osagt.
jag tänker nu förtiden sällan bakåt, men när små minnen ploppar upp som tex igår när jag funderade över att raka mig kom jag och tänka på oss där och det var ett varmt och skönt minne som ploppade upp. det är välkommet och gör mig glad. ja, det blev ju som en trigger för minnet.
adhd förklarar ju mycket för dig och jag är glad att du fått den hjälpen som är rätt(?). och att allt kan landa och falla på plats för dig.
sista stycket är så fint skriven av dig (på det över inlägget). håller med till fullo i det. att det finns människor som hjälper till att minnas ohh <3 man är ju alltid två om minnet men ensam om upplevelsen.