1 november 2010

Någonstans i Småland

Sitter i en sk Tyst vagn på X2000. Framför mig sitter en av de suraste kärringarna jag sett på länge. Mungiporna är beslutsamt fastnaglade så långt ner de bara går. Glasögonen sitter på näsan och tidningen strax under.


Minsta lilla ljud och danten ger världen mest hatiska killer-blick.

En tjej som svarade i sin mobil fick en åthutning med en viftande penna av henne. Men hon själv sa inte ett ord.

Vad är det för vits med att vara så sur/bitter/gnällig?

Även om man har en piss-dag, så finns det faktiskt nåt som heter artighet och vett o etikett. Särskillt mot vilt främmande människor.

Concertan är höjd till det dubbla idag. 36mg.

Märker av det... på biverkningarna. Mådde lite illa innan, så jag tog en Postafen. Skallabanken är ständig den med. Men bara i tinningarna. Ca 1 cm i omkrets.

Jag kommer hem vid halv 6-tiden ikväll. Älsklingen är på jobbet då, så vi ses inte förrän kl halv 22 typ.

Återkommer såsmåningom antar jag...

Tjingeling

1 kommentar:

Skriv en kommentar! Jag blir så himla glad då! Tack!!!