Vill..

Önskar jag kunde komma på nåt vettigt att skriva. Typ nåt i stil med det som finns i Viktigt av Mezza-bloggen. Har inte skrivit nåt sånt inlägg på alltför länge nu och det känns sommin blogg bara blir mindre o mindre intressant.



Samtalet med stödpersonen på psyk gick bra idag. Eller... nja, det känns rätt så meningslöst faktiskt. Jag bara babblar, hon lyssnar. Och ja, det e väl det som e meningen. Hon är inget mer än en stödkontakt ju. Inte terapeut eller psykolog. Mentalskötare.

Jag bara babblar där om hur läget är. Ventilerar mig. Men jag ska ju snart sluta hos henne och istället få en psykolog. Nybakad tydligen, men det gör mig inte det minsta.



Ibland känns det ok att gå till Mentalskötaren o snacka, men nu när det gått ett tag, känner jag att jag faktiskt behöver nån mer än mig själv att analysera och sönderdela mina tankar, funderingar osv. Nån som ifrågasätter det jag inte själv orkar ifrågasätta. Nån som hjälper mig att komma nån vart med mig själv. Självklart e det bara jag själv som kan jobba med mig.. men jag behöver ha nån som frågar de jobbiga frågorna så jag kan ge mig de svåra svaren osv.



Äh... svammel. Just nu e jag mest gnällig. Jag e hur övertrött som helst. Jag är på nivån att kroppen är överspänd och jag kan omöjligt slappna av. Istället blir det spasmer så fort jag testar.

Smärtan har såklart största fingret med i läget.

Nervsmärta... den smärta som blir värre när man slappnar av. Och den smärtan som gör det värre om jag inte slappnar av.. asså efteråt.



Gaaah! Inte ett vettigt jota kan jag få fram ju!

Grr. Cigg, här kommer jag! Och sömnpiller... ja, ni får trilla ner för min strupe när jag ändå e i köket (propavan).



Bläää... just nu e jag på gnällig-skit-unge-obstinat-kärring-humör.

Lägger bort bloggen för denna kvällen.



Sov gott.. jag hoppas göra det... om ett