Smärta

Ja, detta blev ett långt inlägg, men det är bra och informativt och har ni emellanåt riktigt ont, så tror jag ni kan tycka det kan va bra o läsa det!

Jag antar att det inte finns nåt bättre sätt att lära sig om smärta än när man upplever den ständigt...
Jag har skrivit inlägg innan om smärta, men orkar inte sitta o leta upp det.

Mina källor till smärtvetenskap är många. Mest är det från olika ställen på nätet samt min smärtläkare, men även från Fysiologikursen jag startade på i början av året (som jag inte gick klart...)Andra läkare har också fyllt på min informationsbank (även kallad hjärnan) samt de grundläggande lärdomarna jag fick i gymnasiet på omvårdnadsprogrammet.

Är det nåt jag behöver som person, så är det vetskap om hur det fungerar. Jag behöver logiska förklaringar eftersom det hjälper mig att stå ut bättre. Kroppen, sjukdomar, hjärnan, farmakologi osv har varit mitt stora intresse så länge jag minns.


Förenklad grundförklaring till smärta:
Om vi tex slår oss nånstans reagerar nervimpulserna och skickar smärtsignaler till hjärnan. Dessa smärtsignaler gör inte bara att vi känner och uppfattar att det gör ont. Om smärtan håller i sig reagerar kroppen även med att skicka ut "inflammations-signaler" till stället vi har ont på.

Detta gör kroppen i ett slags försvar. För att skydda sig.
Kroppen vill att vi ska ta det försiktigt med området vi har ont på. Därav inflammationssignalen, som producerar ämnen som kan (i vissa fall) senare ge en riktig inflammation.
Detta sker hur ofta som helst i kroppen, men det är sällan vi märker av det eftersom kroppen hinner läka området innan det blir för inflammerat.
...med FÖR inflammerat innebär alltså att vi kanske börjar undra om det e dags att ta en Ipren eller kanske gå till läkaren.

Var inte rädd för smärtstillande läkemedel!
Min sambo kom hem häromdagen och hade fått sig en törn på jobbet. Ett barn hade omedvetet busat huvudet in i hans sida och han har nu väldigt ont i mjukdelarna runt nedersta revbenen.
Detta kan man tex räkna som lite mer långvarig smärta än den man får om man skrapar upp knät eller bränner sig på spisen...
Han fick svårt att sitta ner och det gör ont konstant.
Men han vill inte gå till läkaren än... " Det går nog över om nån vecka..."

Jag misstänker att kanske några delar av en muskel kan ha slitits lite eller sträckts så det nästan slitits. Han beskriver det på ett sätt som gör att jag misstänker det.
Jag propsar då på han lite Voltaren som vi har hemma och tycker han ska käka dem ett par ggr om dagen i 3-4 dar.
Men han e kinkig med piller så man får lixom se till att han tar dem.

Varför gör jag detta?
Jo, eftersom det är tydligt att han har nån form av mjukdelsskada och han har ont, så är det ju just det där att kroppen gärna vill skicka inflammationssignalerna. Men eftersom han vägrar hålla sig lugn eller hemma från jobbet och ta hand om skadan, så lär det ju ta än längre tid att få ordning på det.
Inflammationssignalerna har sällskap av smärtsignaler. Smärtsignaler gör ofta att man spänner sig omedvetet för att undvika smärtan. Detta i sin tur gör att musklerna blir överspända vilket gör att han får ont i ännu större område. Särskillt då detta sitter i stora ryggmuskeln (man känner ju till hur det är att ha en spänd och öm rygg... inte så skönt).

Smärtan gör att inflammationen sprider sig och den onda cirkeln är i full gång.

Voltaren/Diklofenak och Ipren är exempel på läkemedel som är både smärtstillande och inflammationshämmande.

Även om älsklingen inte för tillfället skulle ha ont, ber jag honom ändå käka nåt piller till. Området är ännu skadat och det är ännu risk att han får mer ont pga andra spänningar runt om.

OBS!
Om man vet med sig att man har en allvarlig skada, ska man SJÄLVKLART uppsöka sjukvård!
Min sambos skada är inte allvarlig.
Har man ont någonstans är det kroppens livsviktiga signal till att man ska ta hand om sig!

Jag käkar smärtstillande flera gånger i veckan.
Pga min fibro.
Men till skillnad från min älsklings skada, så har jag ingen. Mina nerver ljuger för mig och skickar fel signaler. Hjärnan tror på signalerna och skickar ut inflammationsämnen.
Smärtan sprider sig eftersom jag spänner stället omedvetet som jag har ont i. Onda cirkeln igen...

Har jag ont i ryggen, men utan anledning (dvs fel-signaler) kan jag välja att ta en smärtstillande eller stå ut med smärtan.
Den smärtstillande tabletten gör att jag får mindre ont vilket i sin tur gör att jag inte spänner mig omedvetet längre och smärtan sprids inte.
Men det finns ju gänser på hur mycket man ska ta... Och jag e jävligt less på att ta painkillers vilket gör att jag får mina ryck o skiter i dom.
Tyvärr då oftast med kasst resultat eftersom det blir värre... men det e en annan historia.

Dessutom har jag även en slags smärta som kallas Nervsmärta. Inga piller jag testat (och jag har testat en heeeeeel del...) biter på den och den är rentutsagt för jävlig.

Iallafall. Det går bra att ta milda smärtstillande. Det är ibland bra att ta dem även om man tycker man kan stå ut utan dem. För läkningens skull.
Dessutom... Har man riktigt ont på ett ställe under en tid, kan kroppen bli "överbelastad" av inflammationämne vilket gör att man påskyndar en smärtprocess som kan finnas på ett annat ställe i kroppen, men som man inte lagt märke till än.

Nociceptorer heter ett slags celler som reagerar på smärta.
Det finns många olika signaler som går i nervtrådarna. Signaler som gör att vi känner värme, kyla, beröring osv. Men nociceptorerna är de som aktiverar signalerna som påvisar smärta.
Dessa har en speciell egenskap som skiljer sig mycket från de andra nervcellerna i kroppen som tar upp signaler.

En liten historia för att förenkla förklaringen:
Tänk dig att du åker till en bondgård. Du ska in till kossorna i ladan. När du kommer in i ladan känner du hur fruktansvärt det stinker. Men när du varit där en stund lägger du inte längre märke till stanken.
Man har vant sig.
Hjärnan har insett att det inte skett nån förändring på lukten på ett tag, vilket gör att den tycker det är onödigt att skicka signaler på hur det luktar. Den reagerar ändå på nya lukter, men de som funnits ett tag ser den inte som en nödvändighet att skicka signaler om.
Den kan lägga energin på nåt bättre.

Det är detta som är den stora skillnaden med nociceptorerna som säger till smärtsignalerna att de ska skickas. De beter sig inte på detta viset. Man kan inte vänja sig vid smärtan trots att den är konstant.
Det är ett sätt att skydda kroppen från skada. Ett sätt att ständigt påminna om att detta inte är bra.
Smärta = fara.

Nociceptorerna beter sig snarare tvärtom än exemplet med lukten och ladan. Ju längre man har ont utan uppehåll, ju mer ont gör det. Smärtsignalerna blir fler och fler och bombar smärtcentrum tills man åtgärdat skadan/faran.
Det är därför det är lättare att stå ut med en snabb övergående smärta än en långvarig molande värk som vägrar ge med sig.

Självklart ska man inte äta överdrivet med smärtstillande läkemedel. Det är inte det jag vill få fram. Jag vill snarare få fram att man inte ska va rädd för att ta en Ipren eller två om man vet att man kommer ha smärtan under längre tid, eller om den inte går över.
Dessutom ska man dessutom uppsöka vård om den blir outhärdlig eller om det vägrar ge med sig trots receptfria läkemedel.

Man kan få ont av smärtstillande läkemedel också. Äter man sådana läkemedel under en längre tid, kan de i längden ge motsatt effekt.
Detta gäller inte bara starka sådana, utan även receptfria.
Men det gäller som sagt om man äter dem regelbundet och länge. Läs på bipacksedeln. Där står det hur länge man får lov att äta dom utan uppehåll. Följ det! Räcker det inte, kontakta läkare.

Jag åt under en 3-månadersperiod mellan 200 och 300 mg Tradolan om dagen.
Tradolan är ett morfinliknande läkemedel men inte av den starkaste sorten.
Just Tradolan kan ge motsatt effekt, vilket den gjorde på mig. Min smärta blev för stunden bättre, men under ett längre perspektiv blev den betydligt värre.
Eftersom min smärta aldrig försvinner helt, kan jag säga att efter den blev värre igen, så återgick aldrig smärtnivån till det den var innan Tradolanen, trots att jag slutade med den.


Så, det blev som sagt ett låååångt inlägg (mindre uppsats ju haha) men nu har ni fått lära er lite om smärta ;)