"Ryck upp dig va!"

Hur många ggr har man inte hört den meningen? Uttalad i en blandning av trötthet och tillrättavisning.
Jag tycker inte om den meningen. Inte alls.

Under mina år som mentalt instabil har jag hört det ett antal gånger. Från olika människor.

För mig är det en mening som inte bara säger att jag ska ta mig i kragen o fixa till mitt liv. Nej, för mig är det en mening som bagatelliserar mitt tillstånd, kränker min funktion som människa, förnedrar det jag känner så starkt, minimerar min rättighet som människa att känna det jag gör...

Som om jag har FEL i min skalle som känner saker som är SANNA för mig.
Som att jag inte har rätt att känna o må som jag gör i min egen skalle o kropp.

Förnedrande.
Minimerande.
Kränkande.
Ogiltigförklarad...

Mår man dåligt... så har man rätt att må dåligt. Det kan ingen annan människa neka en. Även om folk gör det med just den kommentaren.

Det är inte bara att "rycka upp sig". "Ta sig i kragen". "Skärpa till sig" osv.
Hade det varit så enkelt så hade man ju gjort det för länge sen!

Det man kan göra, är att göra ett aktivt VAL. Man kan välja om man vill stanna i skiten eller kämpa sig ur den. MEN(!) för att komma till punkten därman väljer, så tar det tid. Man måste mogna in i processen och innerst inne verkligen VILJA göra valet.
Och det kan ingen utomstående tvinga en fram till genom dumma kommentarer...

När man sen gjort valet, som för min del varit i slutändan bra o konstruktiva, så tar det en jävla tid att GENOMFÖRA valet. Inte heller det påskyndas med ett "ryck upp dig".

Det är bara JAG som kan laga mig själv.
Mina känslor är precis lika starka som JAG känner dom. Inte som nån annan tycker att de ska kännas.
So what om den o den har varit med om värre saker etc. Jag snackar inte om DOM, jag snackar om MIG.
MINA känslor är sanna för mig och det är det som spelar roll. Det är mina känslor jag måste jobba med, inte nån annans som enligt statistik eller andra folk, har det så mkt sämre.
Hur jag mår, hur jag hanterar det, hur jag UPPLEVER mina känslor... det är det som räknas för mig. Det är det jag ska jobba med.
Våga inte förnedra eller trycka ner mina känslor. Det är inte du som känner dom, det är jag.


Oj vad hetsigt inlägg det blev nu känner jag.
Det är inte nåt som hänt eller så, det är bara att jag fick en liten tanke i min skalle och minns hur jag fått höra dessa dumma kommentarer.

Men av en tjej, som under många år uttryckligen sagt till mig att jag skulle skärpa mig, ta mig i kragen, rycka upp mig osv... fick jag senare höra nåt annat.
Hon hamnade själv i en jobbig period och mådde allt utom bra.
En dag sa hon till mig att hon ångrade alla ggr hon sagt till mig att rycka upp mig.
Nu visste hon själv hur det var, och insåg att det är nåt av det mest dumma man kan kan säga.
"Jag ska aldrg mer säga till nån att skärpa till sig osv. Jag vet att det inte funkar så nu. Jag vet att det inte går till så. Jag känner det ju själv"
Jag har aldrig hört den meningen från henne igen... asså att jag ska ta mig i kragen osv.


Ja, det va iallafall lite morgontankar från mig.
Älsklingen sussar gott ännu. Funderar på o fixa kaffe o väcka honom med en kopp på sängkanten ;)