Jag hatar att vakna på morgonen och ha känslan av extrem stor sorg i mig. En sorg som inte har den minsta verkliga anledning. En sorg som skapats enbart för det jag drömt.
Det gör ont inuti. Sådär så man bara vill skrika rakt ut och gråta.
Och enda orsaken till känslan är att jag drömt.
Nej tack, jag står gärna över detta. Ska jag över huvud taget känna sån smärta, så kan den väl ändå ha en verklig anledning!
Suck
Så vaknar jag också. Antingen med känsan av en befintlig sorg, eller... känslan av att nåt katastrofalt ska kommma att hända. Eller har hänt, utan att jag fått veta det.
SvaraRaderaDet är väl skitsamma. MEn känslan inuti. Just att den inte har nån verklig botten, utan baseras enbart på illusioner från ens egen hjärna. Det är skumt. Dumt. Och energikrävande.