Rastlösheten rotar sig allt värre. Nånstans där bak så har hoppet börjat ge vika.
Ja, jag pratar om ADHD-utredningarna.
Läkaren säger ditten o datten och förstår att jag verkligen vill att en större utredning ska göras.
Han håller med om att mycket inte är som det ska och att det mkt väl kan handla om en ADHD-diagnos.
Diagnosen hade inte varit så förbannat viktig, om det inte varit för att det är olagligt att få medicinen utskriven utan diagnosen...
Denna ständiga INRE rastlösheten. Den som gör att jag inte klarar att tänka en tanke i taget. Finnas här o nu. Jag klarar det ibland... några sekunder. Inte mer.
Det är extremt stressande...
Brukar förklara det såhär:
Jag kan inte tänka en tanke i taget. Jag kan heller inte vara en sån som "inte tänker på nåt alls" ens minimala stunder.
Istället surrar min hjärna på som attan.
Jag tänker 10 olika sakerpå en o samma gång.
Var o en av dessa 10 olika sakerna, tänker jag sen ytterligare 10 olika följdscenarion.
Och för varje följdscenario tänker jag på 10 olika lösningar...
Är det konstigt att jag e snurrig?
Att jag tappar tråden så fort jag öppnar munnen?
Att jag glömmervad det var jag tänkte på jämt?
Att jag plötsligt kommer med en mening som verkar vara helt tagen ur luften, bara för att jag speedat på tankebanorna i processen och kommer på nåt som samtalet kanske skulle lett till om 10 minuter?
Jag har haft det så sålänge jag minns.
Jag har tränat tränat o återigen tränat för att få ner skallens verksamhet.
Jag har testat 1000 olika avslappningsmetoder, inkl hypnos.
Jag har testat Qi Gong, massage, aktiv avslappning, musik, akupunktur... mm mm mm...
Men nej, inget funkar.
Jo föresten... En sak har funkat. Och det var det häftigaste jag varit med om.
För jag kände mig lugn... rofylld... avslappnad. På ett sätt jag aldrig upplevt tidigare.
Vad var då detta?
Ritalin.
I smaband med min första ADHD-utredning ingick det ett QB-test. Ett slags reaktionstest på en dator. Första ggn utan Ritalin. Andra gången med 10 mg Ritalin korttidsverkande.
Resultatet av testat var solklart.
Utredningen av min barndom gjorde dock att man sket i testresultatet.
Och... så säger de att man inte kommer reagera alls på medicinen såvida man inte har en ADHD-störning.
Men jag reagerade ju... tydligt...
Men det sket man i.
Ja, så det e väl inte så konstigt att jag vill att de fortsätter med den nya utredningen.
Men ingen verkar fatta att det e viktigt. Läkare tar hur lång tid på sig att ens snacka lite med kollegan om det... och här sitter jag och bränner sönder kontakterna i skallen med för mkt aktivitet under tiden.
Snart e det kortslutning igen, och jag är ännu en gång utbränd... av min egen surrande hjärna.
Jag vet preeecis hur du känner dig när tankarna går i 180km/h och man tappar tråden i samtalet som man har, för att man är helt fokuserad på nåt annat. Läsa tex, det har jag skitsvårt för...att läsa bloggar går bra för det är INTRESSANT. Din tex, den e superbra! Men en bok, det är helt omöjligt för mig för jag har såna enorma koncentrationssvårigheter. Jag försöker trotsa dom och hoppade på en intensivutbildning till undersköterska, och det gick ju som det gick....käpprätt åt helvete. Då hade jag ännu inte fått diagnosen men stod i kö för utredning. Jag tröttnade på att stå i kö och sökte mig till en privatläkare, han konstaterade utan en massa tester att jag har ADHD. Då fick jag insatt Concerta som har funkat bra..och det är som du skriver, om man inte har ADHD så funkar ju inte heller den typen av medicin. Jag har testat Ritalin också, men får bättre effekt av Concerta eftersom dem är depå-tabletter och håller i 12 timmar. Min privatläkare som jag går hos nu och som satte diagnosen på mig tycker det är URLÖJLIGT med en så lång utredning för allt som krävs är några frågor och medicinen....och funkar den så har man ju klart ADHD.
SvaraRaderaSorry att detta blev en så lång kommentar, men jag är så inne i detta ämnet. Hör gärna av dig om du vill prata mer.
Varm kram
Allt du säger känner jag igen!
SvaraRaderaDu har bara haft så mycket annat också...
Och jag vet att om man har en massa annat innan man börjar utredningen så är läkarna mer motvilliga till det.
Och man märker tydligt på frågorna om man har ADHD eller inte. För visst kan man ha svårt med allt om man är "normal" så är problemen 100ggr svårare om man har ADHD.
Hoppas att du får igång utredningen ordentligt snart så du VET om det är så och att du kan få RÄTT hjälp.
KRAMAR i massor!!
Hm...
SvaraRaderaDet är ändå ganska intressant. Därför att alla läkare jag mött på, som har frågat om mina symptom har börjat fråga och utreda kring adhd, men stannat tvärt när jag berättar om barndom och skolgång.
Nä... jag har inte varit hyperaktiv fysiskt. Men inuti har det pågått ett världskrig så länge jag kan minnas.