Känner mig nere. Känner mig värdelös o som att jag inte gör nåt vettigt. Känner mig lat. Känner mig ful. Känner mig... ja, en massa negativt.
Och så en liten släng ångest och en stor släng rastlöshet.
Serverat med trötthet till.
Men känslorna har ingen anledning att finnas och vara som de är just nu.
Intellektet säger faktiskt det.
Det finns ingen grund, ingen logisk och hållbar förklaring. Och definitivt ingen sanning.
Det är ofta ett maktspel hos Mezza likt detta.
Känslor VS Intellekt/Förnuft.
Hoppas på en bättre dag imorgon.
För det har verkligen inte varit så hela dagen. Nej, jag har ju suttit i solen, kelat med katten utomhus. Jag har, när det blivit för svettigt, satt upp parasollet och lagt pärlor i skuggan.
Jag har slappat, tagit det lugnt.
Jag har diskat.
Jag har ringt viktiga samtal.
Jag har fixat räkningar o sånt.
Jag har försökt ta hand om min kropp. Dvs jag har inte stressat runt i halva byn.
Jag har köpt cigg.
Jag har dessutom hanterat rastlösheten rätt ok under dagen, och jag har NÄSTAN kunnat slappna av ibland.
Där ser ni. Intellektuellt sett, så HAR jag ju verkligen varit duktig, inte för lat, fått saker gjorda och tvingat mig ta det lugnt.
Men så nu framåt kvällen... ja, då bråkar känslorna med mig.
Denna förbannade maktkamp ideligen.
Jag blir så j-a trött på att alltid övertala mig själv om allt...
Särskillt när det bara kommer som en blixt från klar himmel.
Det är just glappet mellan hjärna och hjärta. Eller känsla och intellekt som är det stora problemet för mig också.
SvaraRaderaJag får sällan ihop det. Det ena övertar det andra. Oftast känslorna som talar starkast, och så måste jag upp i hjärnan och leta intellektuella förklaringar. Men det är som du säger. En jävla kamp. Att liksom bara stå och och stå kvar.
Men... man gör ju det. Av nån anledning.
Jag hoppas att det kan ljusna nångång. Annars hade jag hoppat av tåget för längesen.
du är....
SvaraRaderavacker
underbar
duktig
smart
hjälpsam
du har ett <3 av guld