Känslor

Sett ytterligare en film nu. Om en tjej som skär sig.
Dom varnar för att den är triggande, och det måste jag hålla med om.
För trots att det var flera år sen jag slutade, så kom känslan att vilja döva med rakbladen tillbaka.
Såklart gjorde jag inte det.

Men för mig var det inte scenerna med skärandet som triggade. För mig var det allt annat runtomkring. Det som skapade situationen. Mobbingen, utnyttjandet, folk som inte kan förstå, maktlösheten.... Känslorna, frustrationen...
Kände igen mig åt vansinnigt i filmen, och istället för tårar (som kröp fram i den förra), ville jag nu bara skrika rakt ut: Faaaaan! Fattar ni INGENTING???
Och då menar jag människorna runtom. Jag menar inte hon som skar sig.

Jag har svårt att tro att man kan se den filmen utan att känna hennes smärta. Den själsliga smärtan. Den man bara vill skrika ut...men vänder in.
Filmen kan jag starkt rekomendera till alla anhöriga. Vare sig det är rakblad, ätstörningar eller andra missbruk som spelar in, så kan jag ärligt säga att det är samma sorts smärta.

Dock... rekomenderar jag den inte för er som ännu skär er, har de tankarna, eller inte klarar av att begränsa det till ett filminnehåll och inte agera impulsivt under eller efter filmen.
Nej, jag tror väl inte att nån egentligen gör sig illa just bara pga filmens hjandling.
Men det är lätt att känna igen sig och då kan ens egna känslor fara all världens väg utan att man har kontroll.

Ja, jag är medveten om att flera säkert tänker kolla på filmen iallafall nu när jag skrivit om den... Men med tanke på att jag vill starkt rekomendera den till anhöriga, så kan jag ändå inte låta bli.

Det som är fruktansvärt dock... är att det inte alls är så sällsynt som det verkar i filmen. Tyvärr är det alltför många redan i högstadiet som håller på med detta.
Det om något... gör ont att veta.

Filmen heter Painful Secrets.
Tack Ap för tipset... de andra har jag redan sett.