Jaha... ja nu ligger jag och ska sussa för tredje ggn (hemma) idag.
(4:e ggn om man räknar den på sjukan ju)
Shit asså, det känns som att det har varit på tok för mkt den senaste tiden. Jag hänger inte med, jag kommer inte på vad det är för dag eller datum, jag minns inte vad som hände för några timmar sen ens...
Och jag känner igen detta. Det blir för snurrigt i skallen när det är kaos och jag dessutom mår kasst.
Snart kommer hallisar och extrem stirrighet. I just know it.
Hoppet då?
Ja, det vet jag inte ens om jag vill tänka på. Men visst, jag vet att jag inte heller kan tränga bort de tankarna...
Hoppet är borta. Jag är nu helt övertygad om att jag inte kommer få hjälp från psyk. Det bara är så. Och om jag grubblar vidare på det så kommer jag gå under. Grubblar därför inte mer än så.
Smärtan? Nerverna som trasas sönder?
Inte så mkt hopp på den fronten heller faktiskt. Vet inte vad som orsakar det, vet inte nåt egentligen och inte läkarna heller. Så då känns det onödigt att ha nåt hopp. För hur ska man kunna ha det när man inte vet grunden till felet???
Trots detta gör jag allt det där som alla vill jag ska göra. Jag går på läkarmötena, jag ska ta min b-spruta imorrn, jag äter mina piller, jag fortsätter överleva.
Men jag känner inte att jag är helt medveten om nåt längre. Meningslöshet och avstängdhet. Jag lever inte längre, jag är väl mer som nån zombie antar jag. Ler när man ska, betalar räkningar, lagar och äter mat, umgås med älsklingen... Ja, det rullar på utan att jag är med alls egentligen.
Intresse för att skriva känns långt borta oxå. Allt som va intressant o kul innan spelar lixom ingen roll.
Föresten... jag har nu maxdosen på Cymbaltan, 120mg. Nästa vecka ska jag ta mini-dos Seroquel till kvällen i förhoppning om att sova lite bättre. Dock med stor försiktighet. Jag går LÄTT upp i vikt av mediciner, och ett enda kilo påverkar smärtan i kroppen enormt. Så det är överenskommet att om jag går upp av mini-dosen Seroquel (bara 50mg) ska jag sluta direkt.
Jaja... nu e det sussandet som gäller.
Natti natti bloggers
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv en kommentar! Jag blir så himla glad då! Tack!!!