Knas

Asså de senaste dagarna har varit så otroligt knas att jag inte hängt med alls.
Jag har varit destruktiv utan att det varit meningen... rivit mig sönder på diverse ställen, sprickor i hälen, bortriven leverfläck, sönderslitna eksem-skorpor...tuggat mig halvt fördärvad i munnen. Sånt här händer när jag sover! (eller håller på att somna...) Det är såååå inbyggt så jag blir knäpp!
Ja, så jag svepte i mig 7-8 st atarax(25mg) och så blev det liiiite lugnare dagen efter.
Älskklingen skickade iväg mig på akut läkarsamtal, jag fick ett okej till att ta så många atarax av 2 läkare eftersom jag är så medicintolerant och dessutom inte får äta benzo. Bieffekten blir bara tt jag blir så muntorr att jag har svårt att prata.
Ja, sen var det ju läkaren där som kallade in en läkare till för ett avtal.
Jag fick visa det jag rivit sönder (inte sååååå många ställen dock som tur e). Order om mängder av plåster o tejp så jag inte KAN riva mer i sömne...Och så sussar jag nnumera ju med tajta kläder dessutom.
Ja, och i avtalet kom det fram att jag ska få Ritalin på måndag om jag lyckats att inte skrapa sönder mig mer...(konstigt avtal jag vet...) och läkaren jag träffade har dessutom faktiskt satt en ADHD diagnos på mig nu (ojoj vad händer???)
Jahapp.... ja, sen var det ju den där helvetesnatten när jag hade så ont att jag höll på att tappa medvetandet... den natten jag satt i duschen 1½ timme pga smärtan, den natten allt gungade och jag verkligen inte hade koll på nåt.
Den natten jag skrek efter painkillers men har bara alvedon hemma...
Sen så var det nästa natt... när jag knappt vågade sova. När jag under hela dagen innan knappt vågade använda armar eller händer med rädsla att trigga igång smärtan igen...
Ja, och mitt i allt så har det ju varit jordbävning o tsunami i Chile... och tankarna på älsklingens familj där har varit många...

Nu då?
Ja, nu är det förvirrat och jag försöker verkligen rensa i skallen allt som varit de senaste dygnen. Det känns som jag varit morfinpåverkad (fast jag har naturlitvis inte varit det alls) och allt är bara som en virrig dröm där jag minns lösryckta delar.
Akuttid till smärtläkaren imorrn. Taxi beställd.
Älsklingen sussar ännu, hann har under tiden mitt kaos härjat, varit sjuk o feber-snurrig...
Men han ska till jobbet imorrn.. ska nog sätta på kaffet o väcka honom.

Tror att jag har rätt att känna mig vimsig efter dessa dagarna...
eller?