Berörd...

Jag har inte skrivit nåt om Norge, men idag läste jag en sak i expressen som fick tårarna att titta fram...
Jag tänkte dela med mig av det...

För att underlätta har jag överatt det till svenska, hoppas och tror det är korrekt.

16-årige Ivar Benjamin Østebø överlevde terrorn på Uöøya.
Nu har han skrivit ett brev till misstänkte terroristen Anders Behring Breivik, som har publicerats på Dagbladet.no. Du kan läsa hans brev här:

Bäste Anders Behring Breivik


Många av mina vänner jag träffade på Utøya dödades, och det är du som är förövaren. Du är den mannen som av ren tillfällighet inte dödade mig, jag är lyckligt lottad.
Du kanske tror att du har vunnit. Du kanske tror att du har förstört Arbetarpartiet och människor världen över som är ansvariga för ett mångkulturellt samhälle genom att döda mina vänner och kamrater.
Vet att du har misslyckats. Du har inte bara samlat världen, du har satt våra själar i brand, och som aldrig förr är vi nu alla tillsammans.
Du refererar till dig själv som en hjälte, en riddare. Du är ingen hjälte. Men en sak är säker: du har skapat hjältar.
På Utøya den varma julidagen skapades några av de största hjältarna världen har sett, du samlade alla världens folk. Svarta som vita, män som kvinnor, barn som vuxna, röda som blå, kristen som muslim.
Du har gjort dina offer till martyrer, till odödliga, och du har visat världen att när en person kan visa så mycket hat som du har gjort, hur mycket kärlek kan vi inte då visa när vi är tillsammans?
Människor jag trodde hatade mig har gett mig kramar på gatan, folk jag inte har haft kontakt med på många år har skrivit 300-400 ord om hur mycket det betyder för dem att jag överlevde.
Vad kan du säga om det? Har du ödelagt något? Du har förenat oss. Du har dödat mina vänner, men du har inte dödat vår sak, våra åsikter, vår rätt att uttrycka oss. Muslimska kvinnor har kramats av slumpmässiga norska kvinnor på gatorna i sympati, och ditt mål var att skydda Europa från Islam? Ditt verk hade motsatt verkan, vi har istället skapat gemenskap.


Du förtjänar inget tack, du förtjänar att höra om din plan fungerade.
Många är arga, du är den mest hatade mannen. Jag är inte arg. Jag fruktar dig inte. Du kan inte röra oss, vi är större än du. Vi svarar inte ont med ont, som du ville.
Vi bekämpar det onda med det goda.
Och vi vinner.


Denna mannen, terroristen, förtjänar inte publicitet på annat sätt än just detta.
Offrena, anhöriga, berörda på annat vis, världen, mänskligheten... VI förtjänar publiciteten, de som dog förtjänar att hedras och minnas.
Att vända något så hemskt till kärlek, gemenskap och omtanke... DET är stort, DET är... Ja det är fanimej underbart och fantastiskt. Det är en bedrift som saknar motstycke...