Ja... vart va jag?
Jo, att skriva saker, tankar osv som främmande folk kunde läsa.
Det kändes bra. Jag kunde få kommentarer om synvinklar jag inte haft innan, stöd och tröst.
Utan att behöva vara beredd på att konstiga situationer om det poppade upp IRL.
Jag fortsatte skriva i dagböckerna, men det blev mer o mer på nätet (om jag hade tillgång).
Eftersom jag hade pseudonym kunde jag delge saker jag knappt yttrat i dagböckerna (med risk att nån skulle läsa dom).
Sen va det mkt tid på psyk, olika behandlingar osv. Jag hade inte bärbar dator, inte internet. Då vart det dagböckerna som fick duga under de åren.
Men sen började jag igen.
Det va Mezza-metrobloggen då. Och som jag skrev i det första inlägget där, så var det mkt för att jag ville skapa kunskap. Ville få folk att ändra sina förutfattade meningar. Jag brann mkt för det då.
Sen gick det vidare... det blev mer och mer dagboksaktigt. Jag trivdes med det.
Jag ville ha kommentarer, bekräftelse, diskussioner, debatter osv. Om ALLT! Jag ville utforska. Både mig själv, andras reaktioner och andras bloggar.
Jag skriver BÅDE för mig själv och andra.
För folk som känner igen sig i mina texter.
För folk som finner intresse i dom.
För nyfikna, fördomsfulla och fördoms-lösa.
För vänskap
För bevis att det GÅR att komma ur skit efter skit.
För människan i mig och människorna runt mig.
Jag antar att jag skriver... för jag känner att jag har nåt att GE.
Det får avsluta utmaningen...
Den som känner att detta är intressant, är det bara att ta den! Jag utmanar den som känner att det lockar :)
Jag tycker det är bra att du bloggar (trotts att det blivit lite mindre med tiden ;). Du har faktiskt hjälpt mig. Känns lite lustigt att skriva. Jag menar, jag känner inte dig men ändå kan din text, dina tankar och åsikter ha en betydelse i mitt liv (egentligen lite läskigt hur människor kan påverka varandra genom internet, bloggar m.m) men för mig är det bara positivt.
SvaraRaderaSkolan har gått sådär. Eller vi har bara träffats 2gånger och efter har jag fått sådana ångestattacker att jag behövt blivit hämtad och åkt tillbaka till psyk tidigare än sagd tid. Vi får se om jag klarar det:S
Hoppas allt är bra med dig.
Många kramar!
Hej jag älskar verkligen ditt bloggande! Så härligt att följa dina tankar. Och det är så mycket som touchar mitt liv. Dels din smärta och värk som du kan förklara på ett helt annat sätt än Tjabolina gör fast jag ändå förstår att det är för jävligt helt enkelt.
SvaraRaderaOch dels är du rätt så lik mig....
Du har fått namn på en del saker som ADHD och så.... jag har funderingar på om det finns diagnos på mig också.... är helt inne på att jag nog trots allt är bipolär typ 2 eller nån annan typ. Det finns ju nåt som heter Cyklo??? Fasen nu har jag glömt bort vad det hette... Ursäkta. Vilken konstig kommentar det här blev *fniss*
Kram på dej!