Precis som vädergudarna förutspått.. så kom första snön hit till denna lilla hålan tidigt imorse.
Bilden togs för ca en timme sen, och det fortsätter snöa... Ca 6-7 cm är det uppe i nu :)
Jag gillar snö. Särskillt den första för vintern!
Det doftar rent, det lyser upp, det är annorlunda.
Längtar tills det är dags för mig att dra till sjukgymnasten. Då blir det på med mössa, halsduk och vantar. HÄRLIGT!
Dock har det inte blivit nån ny vinterjacka... så det blir skinnrocken idag.
Skaffade ingen vinterjacka förra året heller... minns inte varför.
Det blev inga drömmar med känslan att jag kände mig vacker inatt. Synd. För det var verkligen häftigt. När egentligen har man den känslan som vaken? Alltså total känsla av att vara fin, vacker, bra, duga, STRÅLA inifrån och ut?
Jaja, jag får väl se om jag får känna denna totala härlighet igen.
Drömmarna inatt var förvirrande.
Ena stunden var jag hos en vän med min katt... på fest (?). Nästa försökte jag återberätta mina känslor när jag gifte mig. Strax efter det, lurade jag mamma att jag visst skulle vara hemma på söndagsmiddagen och ja, jag skulle va vrålhungrig... men egentligen kom jag direkt från en middag där det var konstiga kinesiska ritualer för att man ens skulle kunna komma in i byggnaden där middagen/maten serverades...
Wierd.
...Ang. drömmandet om att jag återberättade mina känslor från mitt bröllop... Så var det med den sanna insikten att han är en stor skitstövel och jag hatar honom verkligen. Men i drömmen var jag tvungen att minnas bara själva dagen (11 sept 2004) och pirrandet som var just då.
I verkliga livet (alltså inte i drömmarna) så är det ofta jag glömmer bort att jag varit gift. Att jag ens varit tillsammans med snubben.
...medveten bortträngning antar jag att man bäst kan beskriva det som.
Jag har den förmågan.. eller vad man ska kalla det.
Jag väljer att inte tänka på de jobbiga sakerna jag varit med om, och såsmåningom blir det automatiskt och jag glömmer det.
Tyvärr har ju sånt en extrem förmåga att dyka upp senare i livet när man minst anar det, och då gör det 1000 gånger ondare.
Minns när jag bodde på behandlingshemmet. Det borde ha varit efter ca 1-1½ år där...
Jag kollade almanackan i köket och såg vem som hade namnsdag.
PANG!
Namnet för dagen kastade mig tillbaka till ett minne där amfetamin sömnbrist och valium fanns. Det kastade mig tillbaka för det var namnet på mannen som våldtog mig när jag var alldeles för väck för att fatta situationen.
Vet att min reaktion på den flashbacken var att jag blev kritvit på en sekund, skakande/darrande, svag i benen, snabb och ytlig andning och fokuserad på att komma upp för trappan till mitt rum.
Samtidigt kördes en automatisk kamp i min hjärna för att tränga bort bort BORT flashbacken...
Utan resultat såklart.
Mycket mer minns jag inte. Jag antar att jag snackade med min terapeut och tog nåt lugnande. Möjligt att jag gjorde nåt destruktivt som lite för många piller eller skära mig. Jag minns inte. Men det var så jag hanterade sånt då. Eller... det var så jag hade hanterat det fram tills min tid där, samt ibland under tiden jag bodde där.
Ojoj... morgonbloggen blev visst djup...
Ska kolla runt till er nu, och ta en cigg såklart ;)
Hej!Det du beskriver låter exakt som mig. Skönt att veta att folk har det likadant. Saker som hänt i mitt liv dyker också upp i mina drömmar. Jag har alltid haft svårt för att sova. Jag har därför tagit ett stort steg med att börja prata om mitt liv och mina drömmar (ska tydligen hjälpa att prata om) och nu fått lite hjälp på traven med någon sorts sömntablett. Jag lixom du har trängt bort det man inte vill ha i sitt liv men som som du säger dyker det upp någon gång i livet när man minst anar det. Jag är vuxen nu och vill inte att allt jag varit med om ska ta över mitt liv eller att det ska komma när jag är 30 och förhoppningsvis kanske har en bulle i ugnen ;) Hehe... hoppas du förstår. Älskar din blogg. KRAM
SvaraRadera