Ett stycke från min KBT-uppgift

Har en uppgift tills jag ska till psykologen imorrn. Tänkte jag delar med mig lite av den:


Uppgift:
Skriv ner det som är mest påtagligt /besvärligt /mest förekommande situationerna där jag känner prestation i vardagen.
Hur uttrycker sig prestationen (kroppsligt, stressande, känslomässigt?)?Hur hanterar jag prestationen?


Tillåta mig vila/ta det lugnt 21/9
Skuld över att jag inte gör nåt vettigt men går med känslan att jag helt enkelt inte KLARAR det. Jag är för trött, slutkörd. Försöker övertala mig själv att det är ok att jag vilar/sover ett tag. Inget blir ändå bättre för att jag tvingar mig va vaken (som jag knappt klarar ändå). Det innebär ändå bara att jag mår kasst psykiskt samt blir irriterad på allt o inget.
Tvingar mig lyssna på min kropp och efter 10 minuters kliande inom mig lyckas jag ha slappnat av såpass att kroppen kollapsar och jag somnar. Känner mig oduglig som inte orkar nåt, men tränger undan känslan. Orkar inte med den utan flyr på olika sätt psykiskt (typ tänka på nåt annat eller aktivera mig eller bara... vägra typ.)


Sjukgymnast-tid på måndag 21/9
Sjukgymnasten ringde och ville boka nya tider. ORKAR INTE!!! Men måste.
Skitsamma om jag trillar ihop. Jag gör det inte för min skull. Jag gör det enbart för att folk ska sluta tjata om att det kommer bli bättre med allt då.
Det är lönlöst att argumentera.
Smärtan blir inte mindre. Jag blir inte piggare. Istället blir tröttheten, irritationen och smärtan värre. Men skitsamma. Ingen fattar ändå. Måste göra detta. Dessutom måste jag va äckelduktig och aldrig missat ett pass. Jag vill ju inte folk ska tro att jag e lat.


Pärlor och FK 21/9
Lägger pärlor och försöker hålla mig till bara det. Men jag stressas av att jag måste skriva klart ett par rader till FK.
Istället för att lägga pärlorna i lugn och ro blir det därför att jag stressar mig själv med att lägga dom.
SKA se till att få det där till FK klart idag!
Myndighetspapper måste va korrekta.
Problemen måste framhävas tillräckligt bra för att de ska fatta att det är allvar. Samtidigt ska det inte va för lång text, eftersom ingen orkar läsa det noga då.
Att jag läser i tidningen var och varannan dag om folk som blir nekade ersättning från FK gör inte prestationen mindre.
Åtgärden jag just nu gör, är att fly. Jag stannar kvar i pärlandet varvat med facebook.


Denna uppgiften 21/9
Blir frustrerad och irriterad över att jag aldrig kan komma ihåg vad jag ska skriva här.
Jag kommer på nåt viktigt som jag bara måste få nerskrivet, men när jag väl har tid att skriva det, så är det borta.
Prestationen är att jag vet att jag måste göra detta. För min egen skull. Men det sliter och tär på mig och jag blir mentalt utmattad. Alltid frustrerad över att jag inte känner att jag presterat tillräckligt bra med uppgiften. Inte fått nerskrivet det som är viktigt.

Uppgiften 26/9
Har inte pallat skriva på 2 dagar. Orkar inte med prestationen så då kan jag inte skriva alls.
Blir otroligt stressad vilket leder till just det: Ingenting.
Måste ta mig i kragen nu. Dessutom har jag ju följdfrågan att svara på... hur jag kulle vilja att det var...
Känner så väl igen mig att det är allt eller inget som gäller.
Perfekt eller nada.
Känner mig som en kass o dålig människa. Fan jag kan inte ens klara av att skriva här ju!