Ahhh... det va skönt.

Nyss vaknat från en otroligt behövande tupplur.

Käns nu när det gått några timmar, att jag suttit still under tatueringen. Jag sitter nämligen aldrig still... jag ändrar ställning var 3e minut... Så nu känns det som att ryggrad och revben är helt ihopknycklade.

Armen gör inte så himla ont just nu. Det är som att det fortfarande är bedövat lite av kroppens egna bedövningsmedel. Lite stymt o så där. Som en stor sårskorpa.

Shit, sista 2 timmarna var riktigt jobbiga faktiskt. Det var mycket arbete som skulle göras i armvecket men sen dessutom en del på handryggen. På handryggen trodde jag nästan jag skulle gå sönder ett tag.

Asså, visst, oftast var det ok smärta, men han började tatuera på handryggen och gick sen uppåt. Mest konturer (som gjordes långsamt o mkt pga att få bästa resultat så det inte flyter ut på ärren). Sen när han va klar där uppe, så vände han neråt igen... och det sista blev ju då handryggen ännu en gång. Han fick gå djupt... och jotack, det kändes vill jag lova... som att jag hade ett stort hål ner till senorna och skelettet..

Jaja, nu e det gjort iallafall och jag är supernöjd. Det stämmer verkligen det där med "Vill man va fin får man lida pin". Det var verkligen värt det.

Ska föra över lite bilder till datorn nu. Tog både före och efter denna gången.
Så det kommer snart!

Ps: Ni glömmer väl inte Frågestunden???

Går ut inatt... kl 23:59.

Ha det!