Nu då?

Tvätt i maskinen... disk i andra maskinen... handlat mjölk och vindruvor... Pastagratängen jag gjorde föll inte riktigt mig i smaken, men älsklingen kommer nog gilla den...

Och nu då?

Ja, jag vet inte.
Jag har de senaste dagarna (kanske tom över en vecka?) kännt att det inte står rätt till i skallen. Nåt e på gång.
En känsla av bottenlös tomhet, ångest och depression. Men det ligger ännu under ytan. Ligger och väntar på att ha samlat på sig mängder av kraft, för att sen explodera.
Inget särskillt som e orsaken...som vanligt.
Det har helt enkelt bara varit en lite bättre period ett tag, men som alltid kör jag slut på mig själv psykiskt och då kommer det där fallet hur jag än gör.

Börjar med att rastlösheten blir 1000 gånger värre. Som att jag letar omedvetet efter nåt att sysselsätta mig för att hålla bort det där fallet in i det längsta.
Och efter en tid så inser jag att det är just det som rastlösheten finns för. Det är därför jag sover sämre än vanligt, vankar oftare fram o tillbaka, måste göra nåt hela tiden, bara för att avbryta det innan jag är klar för att det tagit för lång tid.

Alltid alltid... efter var bra/bättre period kommer det.
Dock inte likt nån manodepressivitet. Nej, mina toppar och dalar har ingen likhet med den sjukdomen.
Vet att det bla är borderline-liknande kast. Blandat med nån form av utbrändhetskänslor och total inre tomhet.

Chansar på att jag faller om en dryg vecka.

*Tänker...*

Jo, det kan nog stämma.
Den 13:e firar jag o älsklingen 4 år, och när det är nåt sånt, så tycker min hjärna o kropp att jag ska klara det tills det är över, för att sen rasa.

Det är bara så irriterande att allt detta sker helt omedvetet, och för att komma fram till vart jag står, måste jag verkligen leta efter tecknen. Aktivt sökande.

See Ya