31 januari 2010

Känns inte bra

En av anledningarna till att jag varit sjukskriven, är att jag är så extremt stresskänslig. Testar jag jobba eller plugga, så kan jag inte låta bli att ge mig in i det till 120%. Och då ska man komma ihåg att jag inte varit mer jobb eller studieaktiv än 50%...

Hur jag än tvingar mig att ta det lugnt, så stressar jag upp mig. Är det inte stress som syns -dvs fysisk- så är det psykisk stress.
Jag klarar inte av att hantera känslan av att bara kunna en del. Jag kan inte slappna av förrän jag kan allt istället.
För om jag bara kan en del, så sitter jag och omedvetet grubblar sönder mig, vilket gör att jag inte kan slappna av.

I längden gör detta att jag blir utbränd. Om och om och om igen. Det enda som kan få mig att må bättre när jag kommit dit, är 100%-inget-att-göra. Verkligen INGET.
Då kan jag andas och ta mig upp till ytan igen.

Tyvärr är det ju väldigt tråkigt att inte göra nåt alls... Ett tag går bra, men när man känner att energin börjar komma tillbaka så kryper det i kroppen. Då står jag ut ytterligare ett tag, med motiveringen att jag inte är redo än eftersom jag då ännu snabbare kastas ner i skiten.

Men sen måste jag göra nåt.
Jag har ju valt att plugga, eftersom jag tyckler det är intressant och roligt.
Men denna gången jag pluggar, är det skillnad mot tidigare gånger.
Denna gången är det Högskola, men FRÄMST är det första gången jag egentligen har ett RIKTIGT krav påmig att jag MÅSTE klara kursen.
Ekonomin hänger nämligen på det...

Innan har jag fått plugga trots hel sjukersättning. Studieträna. Och även arbetsträna.
Men jag tog ju beslutet att jag inte ville det mer... jag ville klara mig själv.
Därför har jag nu studiemedel till de 50% som jag pluggar.

Hursomhelst.
Jag har blivit utbränd så många gånger att jag känner igen hur det startar.
Och nu är det på G.
Jag känner mig stressad, tiden räcker inte till, kroppen är trött, jag vill bara gömma mig från allt, tankarna snurrar snabbare än vanligt, flackande blick, spänd andning, noll fokus eller extrem fokus...
Jag hoppas verkligen jag kan bromsa det.
Vanligtvis kör jag på ändå tills terminen eller kursen är klar. Men denna gången ska jag nog ta till alla erfarenheter jag samlat och försöka klara av dem utan att bli totalt kaotisk.
Jag hoppas jag bara blir halv-kaotisk, för då kanske det ändå går...

1 kommentar:

  1. Håller tummarna för dig att du lyckas bromsa utvecklingen.

    SvaraRadera

Skriv en kommentar! Jag blir så himla glad då! Tack!!!