Mezzas Rosa Blogg

Yes :) Det går åt rätt håll.

2012-02-13T12:52:00.000+01:00

en månad med näringsdrycker kombinerat med snörvel, krasslighet o allmän skitsmärta (dvs jag e typ stillasittande) har visat sig med resultatet ca 1,5 kg upp i vikt. Nu e det bara 1,5 kg kvar till målet :)
Känner att jag trivs bättre i mig själv än innan. Känner mig inte lika benig o "klen" vilket e skönt.
Ska till distriktssköterskan kl 15 idag o kolla läget (uppföljning).
Dock ska jag erkänna att jag inte följt ordinationen som innebar 1 näringsdryck om dagen... viktuppgången har krävt 2 om dagen och enstaka dagar t o m 3...
Och på detta.. rätt mkt skräp i form av godis och chips. MEN (!!!) jag har även kunnat njuta av några tillfällen med hälsosammare mat. Lite mer grönt, lite mindre fett o grädde (även om det är en del). Känns skönt att kunna käka mat man gillar med nu ;)

tjingeling!

Glas

2012-02-08T18:39:00.001+01:00

Virkar vidare :-)

2012-02-08T18:31:00.001+01:00

Virkat en hel del på sistone. Sjuk/krasslig och långdraget... Då e det bra med lugn virkning för att få tiden att gå :-)

Testar just nu att virka spets med supertunnt garn :-)

Har även experimenterat med virkade latte-glas-värmeskydd/prydnader och stärkt de med blandning av vatten och trälim
Formade att passa våra ikea-latte-glas :-)

Moi...

2012-01-31T17:00:00.001+01:00

Förlängt o pysslat naglarna fina..
Bilden visar rätt bra mig...
Mys-missen, egenvirkad katt-filt, egenpysslade naglar... och finfina piercingen såklart :-P

Svar på kommentrar..

2012-01-25T14:16:00.000+01:00

jennieylove frågar: innehåller den näringsdrycken laktos??

Svar:
Ja, men enligt deras sida på nätet är laktoshalten låg (mindre än 0,5g). Finns ju fler sorters näringsdrycker i samma märke. Vissa mer som saft osv.
http://www.nestlenutrition.se/HEALTHCARE/SE/PRODUCTS/Pages/Slip_Feed.aspx

Nu och då...

2012-01-25T11:49:00.001+01:00

Jag dricker näringsdrycker. Vanilj, choklad och kaffe-smaker.
Inga problem alls att dricka dom faktiskt.
Märker att jag får i mig ämnen jag saknade innan. Märker att lusten till mat blivit lite bättre också. Mer aptit faktiskt.

Enorm skillnad mot när jag hade dom (samma märke till o med) sist (11-12 år sen). Då hatade jag dom. Tyckte de smakade skit o tröttnade nästan efter mina första.
De va jobbiga. Motiga. Kalorier som växte i mig.
...tyckte jag då. Som en vetenskap. Fakta.
Idag är det annorlunda.
Jag tycker om dom. Mest chokladsmaken...
De är inte jobbiga att dricka. Jag tänker inte på kalorier som innan och jag ser de inte som "att de växer, gör mig större". Det är vitaminer och mineraler. Kolhydrater, fett och proteiner. Sånt jag vill och behöver. Sånt som jag försökt få i mig i vanlig mat men inte lyckats tillräckligt pga aptitlöshet.

Vad jag vill komma fram till är...
Att det slår mig hur mycket psyket och de psykologiska inställningarna/förutsättningarna kan påverka uppfattningen av SMAK.
2 helt olika inställningar. 2 helt olika uppfattningar av exakt samma produkt.
Intressant. Faschinerande.

..Och konstigt
:-)

32

2012-01-23T00:42:00.000+01:00

Klockan har passerat 24:00 och det är därmed min 32:a födelsedag idag.
2012-01-23

För 32 år sen va mamma gravid i vecka 45 (!) och efter mkt tjatande på läkaren blev hon tillslut igångsatt.
Ut kom en bredaxlad Mezza som gjorde mamma lite väl illa tyvärr...
Mjölktand i munnen hade jag med.
Uttorkad och sprucken av de extra 5 veckorna i magen.
Tillbringade tydligen min första tid i världen insmord i jordnötsölja pga detta...

Pappas första barn.
Mammas andra barn och första flicka.
Född på Södertälje sjukhus.

Bjussar på en bild från min 6-månadersdag då jag även tog mina första steg :)
(dock med händerna fast nånstans jämt)

svar på kommentar:

2012-01-19T18:15:00.000+01:00

Hejsan! hamnade här av en slump när jag googlade. Det är så att jag äter cymbalta och funderar på att börja ta Reductil men har hört,läst att det är farligt att blanda antidepressiva med reductil. Ser att du tar båda,hur har det funkat för dig? några biverkningar eller annat?

Svar:
Hej
Ja, jag tog både Cymbalta och Reductil samtidigt. Ett tag fick jag sänka cymbaltan lite men det va väl typ allt jag märkte.
Reductil får inte skrivas ut i sverige längre, det va anledningen till att jag slutade med den. Tydligen va det för oklara positiva effekter och riskerna för stora. Vet att andra som haft den kombinerat med antidepp kännt av hjärtat. Snabb eller väldigt oregelbundna hjärtslag.
Jag gick inte ner nämnvärt av Reductil heller. Bara några kilon.
Tror det va ca 2 år sen man förbjöd Reductil i Sverige.

Numera äter jag inte heller Cymbalta
(har bara vitaminer, concerta och smärtmedicin regelbundet. Propavan eller Atarax vid behov för sömnen)

Igår...

2012-01-19T16:52:00.000+01:00

Igår vart det dr pain-dag. 1 nervblockad med xylocain i höger armbåge.
Några timmer senare här hemma plingade det på dörren. Posten levererade paket.
Jaha, oj ja det gick ju snabbt.

Måndags innebar träff med distriktssköterskan på vårdcentralen. Min psykläkare skickade remiss dit nämligen ang. näringsdryckerna.
Och ja, de kom asså igår. 35 st på en månad, ca 1 om dagen.
Smakerna Choklad (helt ok), vanilj (rätt ok, men väldigt söt) och kaffe (går att dricka men för söt för min smak).

Hur som helst.. det jag skulle skriva handlar iallafall om effekten av drickan.
Jag har anat (varit rätt säker) att jag genom min onyttiga energirika skräp-mats-kost inte får i mig riktigt all näring man bör få. Att jag har brist på nåt. Nåt som man får i sig genom att äta bra o nyttig kost, men som jag inte äter eftersom jag fokuserar på så energirik mat som möjligt.
Tror inte det är nåt så enkelt som typ c-vitaminer bara, det kan jag faktiskt lyckas få i mig ibland.
Nej, nåt annat... men vet inte vad. Nån mineral eller del av vitamin eller nåt tror jag.

Iallafall... Det känns som jag fick det bekräftat strax efter jag tog en näringsdryck. Typ nån halvtimme efter kände jag mig nämligen... påverkad? Hmm.. hur ska jag beskriva det.. Inte full. Inte drogad... men helt klart påverkad i skallen. Inte sockerpåverkad, inte "mat-koma-aktigt" heller.
Kan omöjligt tolka detta på annat sätt än att jag faktiskt fick i mig nåt som kroppen skrek efter. Nåt ämne jag verkligen behövde. Och att jag kände mig påverkad pga den snabba ändringen i att jag plötligt fick det där ämnet eller mineralen eller vad det nu va.. i mig.
Det gick över rätt snabbt och va inte jätteobehagligt, men ändock märkbart.
Nästa näringsdryck gav även den en liknande effekt en stund men mildare.

Tänker tillbaka till år 2000. När jag låg inlagd pga anorexin och fick Vitrimix-dropp (komplett näringsdropp). Då hade jag ju verkligen brist på typ.. allt i näringsväg.. och även då reagerade jag starkt på plötslig näringstillförsel. Då var det såklart 100 ggr värre och jag va helt väck i skallen + att jag spydde galla.. men då och där fick jag ett par olika förklaringar.
Första förklaringen jag fick va från avdelningspersonalen (låg på vanlig psykavdelning på sjukhuset) som slängde ur sig att det bara va en psykisk reaktion på droppet.
Andra förklaringen fick jag av överläkaren på ÄS-mottagningen (hon som sett till så jag skrevs in på psykavd. och som även hade ansvar över mig där) och den va att kroppen helt enkelt chockades av den plösliga näringen, komplett med allt man behöver av allt, och därför va jag knas i skallen o spydde. Även fast jag inte hade nåt i magen.
Vill man dra liknelsen ännu längre och ännu extremare kan man ju hänvisa till att det finns en stor risk att ge tex ett svältande barn i afrika en massa mat uppdukat på ett bord. Barnet är i så grav svält och har varit så länge att det blir svårt sjukt och riskerar dö om det får äta vad det vill. Man ger istället anpassad kost eller tillägg för att vänja det vid näring lite i taget.

Ja, det va en liten parantes...där ett försök till förklaring om en minimal sak ledde till extremt exempel.. hmm..
Men iallafall.
Jag tror det är bra att jag får den här lilla boosten med rätt näring o energi ett tag.
Brist på vissa saker kan i sig tex ge minskad aptit... och det vore ju kanon om jag kunde rätta till den bristen o få tillbax aptiten... så att jag sen kan få i mig mer o rätt saker o därmed behålla matlusten :)

Och för att förtydliga för er som inte hängt med riktigt här i bloggen:
Jag är inte underviktig. Jag har ett BMI på strax över 21. Men pga ADHD medicin har jag tappat aptit och gått ner 17-18 kg och enligt mig själv o min trivsel vill jag upp några kilo samt ha en bättre aptit. BMI 22,5-23,5 är önskvärt.

Tjingeling på er! Nu blir det ner till Ica, käk etc måste handlas. Känns skönt att det kom in lite pengar idag ;)

44

2012-01-14T15:24:00.001+01:00

44 dagböcker är nu datum och nummer-märkta och ställda i ordning i låsta stället. Puh...
Men jag har mer kvar... Nånstans finns fler + alla datorskrivna blad, handskrivna lösa sidor och alla blogganteckningar...
Känner mig lite duktig som kommit såhär långt iallafall :-)

Dagböcker

2012-01-14T12:48:00.001+01:00

Jag har sparat alla mina dagböcker sen jag skrev i min första som typ... 8-9-åring.
Jag har alla här i rummet bredvid.
Igår kikade jag lite för att försöka komma ihåg en grej.
Slogs av att jag faktiskt e rätt impad att jag skrivit sååååå mkt som jag gjort. Inte många uppehåll faktiskt.
En dag ska jag sammanställa dem. Inte nu dock. Men nån dag.
Tiotusentals hand eller datorskrivna anteckningar om mig o mitt liv.

Snörvel snörvel...

2012-01-08T14:45:00.000+01:00

Jag snörvlar mig vidare genom dagarna. Seg sjuka denna gången... vill inte gå över.
Har visserligen inte ont i halsen längre men snörvlar miljoner liter istället.
Sår under näsan av allt snytande.. smörjer o smörjer...

Ekonomin e minst sagt i botten. Länge sen det va som nu. Malta-resan tog rejält på plånboken :(
Men snart e det den 19e igen (hmm... nja, snart o snart... känns soom evigheter ändå) och sjukpenningen trillar in.
Nästa månad blir snål med... men förhoppningsvis inte så illa som denna....

Om 15 dagar blir jag 32. Egentligen ingen siffra som direkt skrämmer mig men det känns ändå konstigt.
Va? Redan 32? Vad hände typ? Var jag inte 22 härmdagen?
Tiden rusar.

Annars tar jag det lugnt.
Väntar på att det ska bli vardag o remiss eller kallelse till distriktssköterskan ska komma.
Dr Psyk som jag va hos för några dagar sen skrev ut näringsdrycker men saker blev lite knas och för att jag ska få dem till bra pris (200kr) behövs nån kod som tydligen dietister o distriktssköterskor har tillgång till.
Ska ta en om dagen 2-3 månader o sen utvärdera.
Eftersom vi sänkte Concerta-dosen för nån månad sen drygt ville läkaren inte sänka mer för snabbt. Låta den stabilisera sig lite innan man ev sänker mer. Och eftersom jag tyvärr fortsatt gå ner i vikt sen jag kom till "mitt målområde" trots att jag försökt att stanna det så ska jag även kolla mitt sköldkörtelvärde igen. Plus då näringsdryckerna.

Att bara fokusera på extra kaloririk mat har inte funkat jättebra för mig. Jag blir mest bara trött på det o missar troligen lite av de vitaminerna, mieralerna osv när jag bara äter.. typ skräp.
Vet ju att ND är nyttiga... och möjligen kan ge mig en boost som även peppar upp min aptit.
Minst 3-4 kg hoppas jag den boostar upp mig ;) På nyttig väg.

Hoppas innerligt att sköldkörteln inte e knas. Kollade den för typ 1½ år sen o då va det bra. Men det va innan concertan.
Sköldkörtel-knas kan även försvåra att bli gravid...och det e jag ju inte än.

Min piercing på fingret läker finfint. Så himla nöjd med den. Love it.
Håller dock ännu på att vänja mig vid att inte fastna med den hör o där. Typ när man stoppar ner byxfickorna eller sånt... Gjorde det på nyår o den slet lite.. visserligen va den ju väldigt ny då o mer ömtålig men inget jag känner för att göra om igen :P
Gjorde inte ont... gick inte sönder eller nåt.. men förlängde läktiden lite.

Kram till er

2012

2012-01-03T13:58:00.000+01:00

Välkommen 2012.. eller nåt.
Börjar nämligen årets tredje dag med dunderont i halsen..
Årets första dag innebar knasont i hela kroppen efter nyårsfirandet men det hade jag räknat med. Dock inget huvudet... blir inte bakis så. Blir bara fibro-öm i kroppen efter allt man rör sig på en festkväll...

Dagen däremellan.. dvs igår, var en okej dag.
Va hos dr Psyk (ny sådan.. igen.. De byter läkare ofta där) och sen avslut med psykologen. Båda gick bra.

Nyårsafton då? Ja den firades hemma hos oss med ett glatt gäng. Slutade på 12 pers sammanlagt.
Kul.
Lagom gäng med lagom dricka. Blev tomt här lite efter halv 2.
Käkade tacos på kvällen, åt tårta och hade öppen bar... Trots det finns sprit kvar här... ingen stordrickare på festen som tömde den :)

Kram kram på er o hoppas ni får ett bra 2012!

Fixat nyårstårtan :-)

2011-12-31T15:39:00.001+01:00

2011

2011-12-30T19:48:00.000+01:00

Året som gått!

Bra som dåligt.. och med en bild för varje månad :)

Januari

Jag fyllde 31 samtidigt som vi packade järnet för att byta lägenhet med de under oss. Lillebror fyllde 30 dagen innan jag fyllde så jag va nere i skåne o firade honom
Mamma fyllde 56 bara några dagar efter mig så det blev gemensamt firande när jag kom tbx till Stockholm :)

****************

Februari

Flytten avklarades på... va det 1½ timme? Eller 3 h?

Ja nåt av det iallafall.. snabbt att flytta ner en våning bara :)

Stylade upp kaklet i köket med svarta kakelklisterrutor med

Vi beslutade även att nu va det dags att försöka med bebis... slutade med p-ring och trappade ut antideppmedicin + slutade med en del andra mediciner

***************

Mars

Mykoplasma-tider. Sjuk o hostig o lunginflammationen höll i sig i evigheter.. blä.

Hostan o skiten gjorde dessutom att kroppen smärtade ännu mer.. i kombinationen med antideppen jag trappade ut.. som även var smärtstillande.. blev det rätt pissigt faktiskt.

***************

April

Jag fick klart att jag har en uppmärksamhetsstörning som liknar adhd. Dock ej klassisk ADHD eftersom vissa detaljer inte stämde 100%.

Fick även avskrivet min Borderline-diagnos i journalen!

Tog sista Cymbalta-pillret (antideppen jag trappade ut)

Missepissen fyllde 13 bast <3

***************

Maj

Firade 5 år med min älskling den 13e maj. Var o kollade standupkomedi på Norra Brunn.

Fantastiskt roligt!

***************

Juni

Älsklingen fyllde 38. Systersonen fyllde 9.
Midsommar o serieinlägg om ÄS-minnen.

Skrev mitt 1000:e inlägg i denna bloggen.

Njöt av sommaren... och hjälpte älsklingen med pluggandet inför tentan i slutet av månaden

***************

Juli

Skaffade ny dator. Sålde min rosa lilla Vaio o stormtrivs med min nya HP istället. Älsklingen beställde datordelar han med o fixade till sin stationära.

***************

Augusti

En nerv i vänsterarmen knasade rejält. Halva underarmen va avdomnad flera månader och det blev ett gäng extra turer till dr Pain för akupunkturbehandlingar.

Planerade inför storebrors bröllop som va i början av sept. Hjälpte till med att skriva placeringskort... va 170st. Pysslade med naglar en del :)

***************

September

Började september med bröllop i Borås. Underbart vackert o härligt roligt!

Minnen från mitt eget bröllop spökade en dryg vecka senare (hua!).

Klippte håret Kort!

***************

Oktober

Njöt av vänskap i Nyköping.

Började virka amigurumisar på initiativ av min svägerska (som även beställde ett gäng)

***************

November

Återupptog sjukgympan. Hade ett uppehåll pga nervstrul men det går sakta åt rätt håll. Tränar dock inte alls armarna.

Ororar mig en del för vikten. Gått ner mer än jag vill och känner att nåt e knas. Pratar med psykologen och vi sänker Concertadosen. Det får mig att må mindre illa men vikten blir inte bättre ändå. Pratar med sjuksköterskan på psyk om detta samt om sömn. Vill upp iallafall 4-5 kg. Får kommentarer av folk om vikten (för smal) och går med känslan av att va benig. Gått ner ca 18kg sen Concerta-starten.

***************

December

Virkar dukar, snålar med pengar och firar jul hos lillebror på Malta.

Piercar höger långfinger :D

Frustrerad o med en känsla av orättvisa kombinerat med sorg att det inte blivit nån bebis än..

Lyckats få upp vikten nåt kilo men har några kvar..

***************

Gott Nytt År alla underbara!

Virkar...

2011-12-29T18:10:00.001+01:00

Med maltaköpt garn :-)

Om Malta :)

2011-12-29T17:27:00.000+01:00

Ja, jag tänkte jag ska väl skriva ett riktigt inlägg om resan med.. inte bara bilder...

För er som missat det, så är det så.. att min mista lillebror jobbar och bor på Malta.
I somras frågade han om vi inte kunde fira jul där hos honom och det blev att jag o älsklingen, mamma, pappa o farmor samt lillasyster + hennes son åkte o firade jul där :)

På Malta va det ca 16-20 grader på dagen och 11-15 på kvällen/natten.
December e alltså inte supervarmt där + att det blåser en himla massa. Bilderna jag lagt upp där man ser vatten.. är helt annorlunda när det inte e vinter. Vattnet e lägre, i princip vindstilla och många småstränder och typ bryggor/slätter i betong syns inte alls nu. Istället ser man bara trappor som går rakt ner i vattnet. Men där ligger annars folk o solar/steker.... när vattennivån e som den annars e.

Det va verkligen inte shorts-väder, men när det mojnade lite o det va mitt på dagen va det iallafall t-shirt/linneväder :)

En annan sak... som min syster uttryckte på ett kul sätt.. va "man kommer iallafall hem härifrån med snygga ben haha"
Why? Jo.. det e GOTT om branta backar o trappor på Malta.
Vi bodde i St Julians och det är verkligen smala gränder och rejäla lutningar! Lillebror bor uppe på en kulle (typ på toppen) och allt finns nere vid vattnet...
Första nätterna bodde jag o älsklingen hos brorsan men sen bytte vi o bodde på ett billigt (men helt ok) hotell istället.
Mycket pga backarna o trappona som min kropp inte riktigt tyckte om...

nätterna frös vi oss igenom rätt mkt... de har inte element i husen eller på hotellen utan det är bara aircondition.. i byggnader utan isolering. Kakelgolv som e iskalla dessutom...
Sussa med tjock pyamas och alltid ha inneskor eller raggsockar för golvens skull.

Men det gick bra ändå.

Det va skönt o få lite sol o småvärme en vecka.
Vi missade stormen Dagmar... men hade samtidigt rejält blåsigt därborta precis den natten/dagen.

Julmiddagen improviserades med kalkon o lite skinka. Sill och köttbullar ordnades med.
Vi shoppade även lite i en svensk butik "Candinavia" som låg bara några hundra meter från hotellet :)

Utforskade shoppingen i Valletta (huvudstaden) och vattenpip-krogen i Paceville (partystaden typ).
Piercade fingret och tryckte kvällen efter fel summa på uttagsautomaten... men gav resterande kontanter till lillebror (tog ut 500 euro istället för 50 haha) så han kunde föra över mellan hans o mitt bankkonto istället.
Kollade James Bond-båten. Shoppade souvenirer och drack inhemskt öl och vin.

En resa med allt det goda, utom kanske solande/badande.

Kom hem inatt. Fy vad jag ogillar Ryanair... har lagom ont kan jag säga..
Tog ett varmt bad kl 2 inatt här hemma och sen deckade jag totalt i vår skööööna säng o varma lägenhet :)

Kram!

Mer :-)

2011-12-29T14:16:00.002+01:00

Bilder...

I en solig park med palmer o allt... finns nåt extra för Maltas katter. Man kar byggt små tält typ där det finns massa katt-bäddar tex.
Här solar massor av katter. Keliga e dom och trotts att de e herrelösa ser de ut att må bra. Blank fin päls och inte alls skygga :)

En text från cafét vi åt frulle på ett par gånger. Tyckte den va tänkvärd :)

Natten innan jag tog denna bilden var det storm... vågorna piskade 10-15 meter upp i luften vid hamnarna. Vinden låg på dryga 60km/h och ofta vind-ilar som va bra mkt mer.
Dagen efter blåste det massor än och vågorna va enorma på havet.

Min lillebror fyllde år i november o andra kvällen på Malta drog vi på restaurang o firade honom lite.
Beställde en tallrik med olika filéer. Kycklingfilé, fläskfilé, oxfil+e och kängurufilé. Kängrun varhelt klart den bästa! Så mör att den bara smälte i munnen och riiiiktigt underbart GOD! Rekomenderas!

Hemma från Malta :-)

2011-12-29T12:03:00.002+01:00

Bjussar på lite bilder... Kommer bättre inlägg sen..
(Edit: lägger till lite text till bilderna nu, dvs editar...)

I en hamn vid Hilton i St Julians/Paceville ligger denna båten. Samma båt som var med i Bond-filmen "The world is not enough"

Båten... som heter QuantumS. Dock va den med i Bondfilmen innan och inte "Quantum Solace-filmen"

Bilden tagen nästan precis utanför hotellet...

Utanför min lillebrors lägenhet finns dessa... hela Malta vimlar av kaktusar och här även med frukter... han hade dock inte testat käka dom. Men det e samma typ som säljs dyrt i mataffärerna här.

Julklapp

2011-12-28T09:52:00.001+01:00

Imorrn drar vi :-)

2011-12-20T21:16:00.001+01:00

Malta imorrn!!!!!!
Vet inte hur mkt internet det blir där men kanske kommer nåt inlägg o bilder..
Kram och...
GOD JUL ALLA!!!

:)

2011-12-19T18:33:00.000+01:00

Kul o passande överaskning på posten...
beställde ju garn innan... och det kom. Men jag glömde ju att jag beställt ett rött oxå.. och det kom idag hehehe
Passande.. för ett av de tre beställda nystanen med virkgarn (tunnt) e ju typ slut :P

Vintermorgon

2011-12-19T07:54:00.001+01:00

Vaknade på tok för tidigt (för att va jag och för att ha somnat sent som vanligt) och tittar ut.
Snö!
Inte mkt... Marken lyser igenom än. Men det ligger kvar iallafall. De få flingor som kommit innan har smält bort på 2minuter.
Jag gillar snö. Det lyser upp mörkret lite och det ger en frisk doft av vinter. Och så är det mysigt :-)

Fys.koll idag på psyk. Vikt,puls och blodtryck. Tror jag ligger rätt vettigt i puls och tryck och enligt vågen här hemma har viktnedgången stannat lite och t.o.m visat ett snitt på nåt halvkilo upp. Skönt.

Har fått ett paket på posten. Vet inte vad det är och avin avslöjar inget. Spännande :-)
Ska passa på att växla in lite pengar till euro i centrum idag med. Malta i övermorrn :-D

Annars... E det rätt lugnt.
Snart virkat en duk med nya tunna garnet. Gick ett helt nystan... Dvs nästan 600 meter... Blir fin :-)

Kram på er alla :-)

Om 6 dagar...

2011-12-15T14:51:00.002+01:00

tar vi flygbussen till Skavsta, flyget till Valette, Malta, taxin till St Julians och lillebrors lägenhet :)
Jul på Malta, 20 gradig värme och långt borta från det kalla Sverige :D

Status

2011-12-13T12:46:00.000+01:00

Läges-status:
Pain de lux av ömtåligt slag.
Av slaget där sängen inte är ett alternativ eftersom trycket från ett minimalt veck i lakanen jag ligger på... känns som om man trycker hårt på ömmande blåmärken.
Kläder... hmm.. ja det blir tunna kläder, sittande ställning, inte lutande mot nåt.. alls typ.

Denna typen av smärtor e både besvärliga och påfrestande.

Hela jag känns som ett gigantiskt blåmärke. Nytt smärtbeskrivande ord kanske? Att ha en "blåmärkes-smärta-dag"?
Dessutom BIM-4 (Beräknad Icke Mens om 4 dagar asså. Uttryck för de som försöker bli gravida och inte vill ha mensen den där dagen den räknas komma) = "Svajig-början-på-ev-PMS-liknande-kinkighet".
...eller.. ja, förhoppningsvis... "svajig-början-på-gravid-kinkighet"... Fast det vet jag ju inte.
Antar att det även e "svajig-början-på-förberedelsen-av-ev-besvikelse-att-det-inte-blivit-nåt-denna-månaden-heller".

Virr o svammel...
Ja, jag e smärtpåverkad. Och trött.

Men kram på er iallafall <3

Duk igen

2011-12-09T13:28:00.001+01:00

Ca 42cm i diameter :-)

Större virkad duk

2011-12-08T11:58:00.001+01:00

Första större duken klar. Ca 58cm i diameter.
Längtar efter mer garn... Har beställt tunnare virkgarn för just dessa dukar :-)

Drömmar

2011-12-06T14:03:00.000+01:00

Vaknade idag med nattens dröm i minnet. Underbar sådan.

Ni vet nyfödda bebisar.. sådär riktigt små o goa som de typ bara e första 1-3 veckorna. När de bara e små knyten som inte gör annat än sover o äter o myser... (o bajsar haha) och när nacken är totalt ostadig och man håller handen bak den hela hela tiden...
Det drömde jag om.

En liten liten kille med svart hår och min fästmans svarta ögon.
Att jag gick omkring bärande på detta lilla lilla knyte i famnen.. nära nära. Drog in hans lilla bebisdoft. Satte ansiktet mot hans huvud och hans lilla svarta hår. Pussade honom.
Nära nära.
Fylld av en lycka som var total. Värme. Oändlig kärlek.
Inte den kärleken som är så stark att det gör ont... den fanns visserligen oxå med i drömmen men de stunderna var i minnet. Drömmen var mer inriktad på känslan av stark oändlig kärlek som inte gjorde ont men som var minst lika stark. En tillfredsställande kärlek. Nöjd kärlek. Stabilt stark kärlek.
Vad jag tror... nog kan beskrivas som nån typ av mamma-kärlek.

Men jag vet ju inte. Jag har aldrig varit mamma... men längtan e enorm.

Igårkväll längtade jag enormt igen. De perioderna kommer extra starkt med jämna mellanrum.
Tillsammans med frustrationen att det inte blivit nån bebis än och känslan av viss orättvisa (men inte riktad mot nån specielll, bara mot mitt eget liv möjligen).

I snart 17 år har jag längtat. Sen jag va 15.
Längtat efter det där livet..barnet.. mitt och en älskande mans barn.
Men livet har ju varit en krokig väg med för mkt hinder och barnet har fått vänta.
Först sista året har det känts rätt o försöka. Rätt mot barnet vi hoppas på. Rätt mot mig, rätt mot blivande pappan.

Men saknaden, längtan, kärleken till nåt som ännu inte finns... har funnits sen 17 år tillbaka.
Det är rätt lång tid. 16 av de åren längtade jag själv och utan att försöka. Kunna försöka. Sista året längtar jag med min älskling och försöker.
Vi har väl velat båda två längre än ett år tillbax.. men ibland behöver man se vad som passar... hur det skulle gå. Och hur det ens skulle kunna gå.
Ett ostabilt liv innebar väntan.

I maj firar vi 6 år ihop.
I oktober har vi bott ihop i 6 år.
I juli har vi varit förlovade i 5 år.
Denna månaden är vi inne på 12:e cykelns försök till ett litet liv...

Under tiden jag var gift (sept 2004 till aug 2005) hade jag o min exman emellanåt oskyddat sex men barnplanerna va mer "blir det så blir det" och inte alls så som nu. Det va småperioder oskyddat.. men ärligt.. jag minns inte så mkt från den tiden och har mer en hum om att det bara hände nån gång då o då.
Idag är jag glad att det inte blev ett barn då.
Av många anledningar...
Mannen är ingen jag nånsin vill se igen. Jag skulle hata ha barn med en sån man (men självklart älska barnet) och efter vad som kommit fram sen skillsmässan... skulle jag aldrig låta han träffa barnet. Tyvärr skulle han inte tillåta det.. och allt skulle va kaos.
Dessutom åt jag mediciner som krävde omedelbart avslut (vilket jag nog klarat) och måendet var inte det bästa. Det var ju efter det äktenskapet jag kom till behandlingshem och det tog några år innan jag fick ordning på mig själv.

Olika kärlekar under olika perioder... har lärt mig en del. Synd vore det ju om man inte lärde sig nåt...
Älsklingen jag idag har... står över nån annan kärlek jag haft. På alla vis. ALLA.
Typen av relation vi har går inte att jämföra med mina andra tidigare relationer.
Stabiliteten, säkerheten, tryggheten, jämlikheten, vardagen.. dvs det runtom själva kärleken.. det som behöver funka förutom att man älskar varandra... det är ett slag i sig.
VI är ett slag i sig. Två människor som är En.

Jag har haft många många tårar i livet som är om längtan till ett barn. Det kommer o går.
Nu är det lite oftare... men inte ofta. Lagom ofta skulle jag säga.
Och jag vet att det beror på att vi försöker. Att det ligger så nära nu.
Innan har det ju varit trots att försöken inte funnits. Mer längtan än realitet.
Nu är det längtan OCH realitet.

Det va nog 3-4 månader sen förra perioden.
Varade ett par veckor.
Då grät jag hos sjukgymnasten.
Då grät jag hemma med älsklingen.

Igårkväll kom nån tår oxå men jag är lugnare nu än sist iallafall.
Första gången är väl värst kanske...
Nu har jag accepterat att det är ok att va lessen på det sättet.. okej att känna som jag till o från gör.
Det är lättare då.
Tar inte lika mkt energi.

Detta innebär inte att jag psykiskt mår dåligt.
Det är verkligen inte samma sak.
Snarare ser jag det som sunt. Det är okej att va lessen ibland. Att längta så det gör ont.
Jag vet att om jag släpper ut det.. tårarna, känslorna.. så blir det lite som en befrielse.
Jag fastnar inte där. Små-depp och ledsenhet blir inte mer än just det.

Många andra gånger har det blivit mer... men då inte med den anledningen som nu (barn).
Då har deppet och lessenheten berott på annat och jag har dragits ner djupare o djupare. Till depression och ångest. Självskador, självhat. Egen misshandel på många sätt. Värdelöshetskänslor osv.
Det ledde till ett decenniums sjukvård.

Den biten är släppt. Jag hanterar allt annorlunda. Jag faller inte till de nivåerna, eller ens i närheten... Men jag tillåter mig känslorna som kommer. Jag tillåter dom. Jag känner dom, jag kanske gråter eller funderar.
Och sen låter jag det gå.
Jag tvingar inte bort känslor längre. Jag tar hand om dom, låter de finnas, och sen låter jag dem försvinna när de är klara.
Det blir så mkt bättre då.
Istället för ångest 24 timmar om dygnet under många år.. ger det istället några få tårar och smådeppighet, kanske lite extra trötthet, ett per dar i månaden i snitt. Max. Och de dagarna innebär inte 24 timmar. Snarare kanske 5.

Jag tror "vanligt folk" har det som jag.
Människor som inte har eller haft depressioner eller ångestproblematik. människor som mår bra. Som känner att de mår bra.
Ingen är lycklig varje sekund ett helt liv och jag tror att nivån jag har nu hör till det sunda.

Jag har fortfarande inte haft ångest på läääänge. Borde va ca 1½ år iallafall vid det här laget.
Oro, smådeppighet, ledsenhet.. det har jag haft. Men inte ångest. Inte alls faktiskt.
Underbart.
Det får livet att kännas värdefullt o fint. Underbart.
Det gör att man orkar motgångar på ett annat sätt och tar sig igenom dom utan att hela livet rasar.

***************************
Ojoj vad långt inlägg det blev nu.
Började med en fin och fantastisk dröm som nån dag kanske slår in. Mer eller mindre. Hoppas jag. Självklart.
Men vissa saker, upplevelser får en att tänka mer o mer... och det är rätt skönt att få ut tankarna i ord då.

Har under hela inlägget kännt mig lugn och harmonisk. Varm inombords och på nåt sätt tacksam över mycket.

Kram alla fina därute <3

Uppe

2011-12-05T08:37:00.000+01:00

Upp med tuppen kl 7 idag. Drygt 4 timmars sömn.. ughhhh... E ju det där med att somna i tid.. går inte så bra.
Iallafall...
klockan ringde 7 så det va bara att gå upp.

Eller.. upp o upp.. ja, jag gick upp och la mig direkt i badet :P Så låg jag där nån halvtimme o vaknade hehe. Underbart.
Har tid hos barnmorskan idag. Cellprovtagning. Direkt efter knatar jag vidare i korridoren till sjukgymnasten...
Ska ta upp lite med barnmorskan. Boka tid för utredning ang. att jag inte blir gravid.
Cellprovtagningen e jag inte det minsta nervös över. Har gjort det innan och har inte nån gyn-skräck. Däremot e jag lite nervös över att starta utredningen...

Appropå ingenting..
Tänkte på min hy nu på morgonen när jag fixade mig.
Jag har aldrig varit den som haft massa finnar o sånt (med undantag från anorexi-tiden då det va totalknas, men det blir ofta så när man e i svält. Allt knasar till sig). Jag började med p-piller typ i 9an eller nåt och sen har jag ju haft p-medel mer eller mindre hela tiden tills för ett år sen.
Det gillade inte mitt ansikte.
Att va utan p-medel asså..

Hemskt! Jag ville inte se mig i spegeln eller ens visa mig utan smink för nån emellanåt.
Men... botemedlet hittades.
Prövade massa krämer hit o dit o gud vet vad.

Nu har jag kört med.. det enkla medlet Basiron 5% från apoteket. Och om jag sminkar mig kör jag alltid Primer först. Sen när jag tvättar ansiktet använder jag nästan alltid bara Icas baby-våtservetter med aloevera.
Så enkelt va det.
Underbart!

Nähäpp.. nu e det dags o dra..
Kram

Och så lite till :-)

2011-12-04T19:06:00.001+01:00

Rutor... Som väl blir nåt nångång...

Ännu mer :-)

2011-12-04T19:01:00.001+01:00

Liten snögubbe som oxå ska monteras ihop samt en elefant jag testvirkade (klar att sys ihop oxå).
Sen testade jag virka en liten julduk. Håller på med en större nu.

Mer...

2011-12-04T19:00:00.001+01:00

Lilla My och Mårran var beställningar. Tomten ska sys ihop...innan den e klar.

Virkat...

2011-12-04T18:58:00.001+01:00

Tävling ögonskuggor!

2011-12-04T14:59:00.000+01:00

Tävlar hos Eriiza om palett med 120 (!) ögonskuggor!

(klicka på bilden för att komma till tävlingen)

Tävling!

2011-12-04T14:50:00.000+01:00

Tävlar om detta pyssel-kit hos EochC !!!

Skulle ju minst sagt passa perfekt... särskillt som garner är nåt jag verkligen behöver :)

Håll nu tummen att detta går hem! Hihi (man kan ju alltid hoppas ;P)

Morrn morrn...

2011-11-28T11:22:00.001+01:00

Sitter hemma med morgoncigg och håller på o vakna... Ska till dr pain idag.
Har riktigt svårt att somna i tid nuförtiden och inatt blev det kl 3. Natten innan vart det visseligen tidigare.. Kl 1 redan, men annars är det alltid mellan 3 och 5 jag lyckas somna. Inte kul o inte bra.
Tar 1-2 atarax oftast men kan inte ta mer eller annat.
Innan hade jag ordinerad överdosering på propavan (ordinerad 3 st fast max är 2) men nu kan jag inte ens ta en halv om jag inte ska va helt väck hela nästa dag :-/
Benzo vägrar jag ta och har inte gjort sen avgiftningen 2009.
Konstigt hur extremt man kan ändra sig. I många år hade jag nattmedicin som skulle decka en häst...
Ex: 75mg propavan, 10mg nitrazepam, 1 mg flunitrazepam (rohypnol), 50-100mg nozinan och när jag vaknade varje natt... 15mg imovane. Dessutom xanor depot och vanlig xanor på kvällen...
Fattar inte att jag både funkade på dagarna och inte kunde sova en hel natt trots detta.. Ångest kan verkligen ställa till det.
Nozinanen hade jag periodvis mer eller mindre tills jag intoxade med den. Då slog det bakut och jag fick nya biverkningar som gjorde att jag bara extremt sällan tog den (kunde bla inte prata utan att sluddra hela nästa dag trots låg dos och trots att skallen va klar. Munnen ville bara inte).
Jag har märkt att kroppen ändrats mycket sen jag dels slutade med benzon och dels sen jag började med concertan.
Vissa mediciner verkar starkare och många ger kraftigare biverkningar.
Jag klarar mig ju utan de flesta av dom... Men speciellt en medicin strular till det.. Eller.. En typ av medicin närmare bestämt.
Starkare smärtstillande som har morfin eller morfinliknande i sig tex tradolan, citodon osv och såklart ketogan som är ännu starkare (använder jag dock inte men har märkt det om jag fått det på sjukhus).
Låg dos av tex tradolan gör mig sjuk. Illamående från att den börjar verka och upp till två dar eftrr trots att den bara verkar smärtstillande några få timmar. Postafen mot illamåendet hjälper lite men blir ändå att jag spyr ibland.
Så.. Det är en medicin jag skulle behöva ta oftare men inte kan. Nu blir det nax 1-2ggr i månaden och alltid inplanerat ifall jag kan avvara två dagars illamående för en smärtlindring. Pest eller kolera typ...

Annars då... Hmm.. Ja det e väl si o så.
Psykiskt mår jag bra även om jag känner mig lite sliten av sömnstrulet och diverse smärtor.
Jag har ju sänkt concertan och det går okej. Koncentrationen är lite svajigare men ändå bra. Illamåendet är mindre sen sänkningen men kommer stundvis om än sällan.
Mindre illamående= lite bättre aptit. Tyvärr inte tillräckligt bra för att gå upp i vikt men jag jobbar ändå på det. Försöker vända eller iallafall stoppa nedgången. (bmi omkring 21 nu men vill till 22,5-23).
Pulsen är lite lägre i snitt nu än innan vilket e bra (mellan 85-95 på dagarna) och blodtrycket e bra.

Tänderna jävlas med mig mycket. Mailade specialisttandvården för ett tag sen men utan svar. Måste (!!!) ta mig mod att ringa... Ughhhh...

Virkar vidare på mina amigurumisar. Fått lite beställningar och virkar lite julsaker med.
Just nu virkas en Hello Kitty till brorsdottern och det är första mönstret jag kör på engelska. Enkelt mönster så det går fint.
Slänger upp bilder senare...

Nähäpp.. Ska väl fixa iordning mig så jag kan dra snart.. Dr Pain, here I come...

Kram på er alla fina!

Kommentarsvar...

2011-11-23T00:26:00.000+01:00

Elin:
Hej, jag hittade din blogg av en slump i mitt hjälpletande. Känner igen mig i en hel del av det jag hunnit läsa nu och blir bara mer och mer säker på att jag har fibro jag med. Jag har haft ont i ca 9 år och inte fått hjälp så jag letar och letar just nu. Om det är okej att fråga så undrar jag om du klarar av att jobba? Är som du nog misstänker rädd för hur allt kommer bli i framtiden ekonomiskt pga min smärta.

Svar:
Hej. Kul att du hittat hit. Kom inte till nån sida/blogg när jag klickade på ditt namn så jag svarar här.
Jag jobbar inte. Är 100% varaktigt sjukskriven (varaktig sjukersättning) dvs tills jag blir 65.
Blev sjukskriven redan för 11 år sen men då av andra anledningar (psykiska mest) och hade 100% aktivitetsersättning, sen sjukersättning i många år. Testade arbetsträna, plugga osv och sänka sjukersättningsprocenten men det funkade inte. Därav beslutet att få det 100% varaktigt.
Fibrodiagnosen fick jag i början av 2006.
Psykiskt mår jag betydligt bättre än jag gjort innan men å andra sidan är det betydligt värre smärtmässigt med både fibro och neuropati.
Kanske kommer den dagen när jag känner att jag orkar och klarar testa nån form av jobb men just nu existerar det inte. När eller om den tiden kommer, vet jag hur jag ska göra för att få hjälp till att det ska funka genom arbetsträning, lönebidrag, hjälpmedel osv eftersom jag redan kört allt det där innan. Men som sagt... det tar jag om det blir aktuellt.
Visst vore det skönt att kunna jobba, göra nåt, tjäna sina egna pengar... men realismen är att det nu skulle knäcka mig och ta mig tillbaka till "under ytan" där jag kämpat mig ifrån och kämpar för att hålla mig ifrån.

Vet inte vad för jobb du har nu men med en fastställd diagnos kan du kontakta arbetsförmedlingen så att de kan ge dig anpassade hjälpmedel. Exempelvis så fick jag (jobbade då på plastikklinik som undersköterska, mentalskötare/receptionist) en anatomisk stol till receptionen, en speciellt utprovad kontorsstol/fåtölj, ett mer anpassat tangentbord+ mus och en särskilld sax.
Det finns alltså möjligheter att få ett arbete att funka bättre om man tror det skulle hjäpa. Tyvärr var det för påfrestande för mig i vilket fall som helst...
Kontakta din vårdcentral och be dom skicka remiss till smärtklinik/läkare för utredning.
Fibro kan ta tid... man ska nämligen redan innan helst ha uteslutit alla andra möjliga diagnoser som man kan testa sig till. Gick o sökte fel många år innan en av alla vårdcentral-läkare misstänkte fibro och remitterade mig till smärtklinik.
Hoppas du får nån typ av diagnos snart för det kan ge dig större möjligheter till att fortsätta jobba samt även ev deltid/heltid sjukersättning om det skulle bli så illa. Det är tyvärr svårt att få hel sjukersättning enbart pga fibro, men hur som.. diagnosticering = viktigt

Kram

Kommentarsvar...

2011-11-21T15:01:00.001+01:00

Alltirosa:
Vad är det som har hänt? Eftersom neverna i armarna var knas?

Svar:
Pga kombinationen fibromyalgi (här menat överbelastning av smärtsignalerna i nerverna), behandling med nervblockader (där en nål + bedövningsmedel påfrestar nerverna) och polyneuropati (som är mer allmänt kassa nervtrådar/ömtåligare/skörare) fick jag nervskador i framförallt vänster underarm. Ulnarisnerven (bild) pajade så jag hade ingen eller delvis känsel i underarmens utsida + lillfingret flera månader.
Dr Pain gav mig några omgångar akupunktur för att snabba på läkningen (akupunkturen för att öka cirkulationen vilket påskyndar läkningen) och order att inte använda den handen påfrestande (bära saker, luta mot underarm/ermbåge osv) samt att jag inte fått blockader i armarna på ett bra tag nu.
Även högerarmens ulnarisnerv började strula mer o mer så det va lugna gatan på den sidan med.
Dessutom upptäckte han ett ganska väl dolt/djupt ganglion i vänster handled som jag fått kortisoninjektion i. Detta va dock inte orsaken till nervskadan eftersom den sitter högre upp.

Äntligen sjukgympa igen :-)

2011-11-18T13:32:00.001+01:00

Ja nerverna i armarna börjar återgå till det mer normala. Dvs mer känsel och funktion.
Så nu e det sjukgympa-dags :-)
Kram fina ni :-)

morrn morrn :)

2011-11-13T11:15:00.000+01:00

Fars dag idag :)
Innebär att mamma, pappa och syster kommer hit idag. Fast pappa vet inte om det än :)
Tårtan är halvklar i kylen. Chokladbottnar fylld med vaniljkräm och blåbär. Ska på lite grädde och garneras med aftereight.
Att göra tårta när mamma kommer på besök är ett företag i sig vill jag lova... Hon är sådär hyperallergisk mot nötter, stenfrukter inkl jordgubbar och persikor (och då även äpplen o sånt).
Kakor kan man väl då o då hitta som inte har spår av nötter... men tårtfyllning och dekoration e klurigare. Inte många chokladkakor som inte har spår av det och inte heller många fyllningar typ mousse o sånt som inte har antingen nöt-spår eller jordgubbs/persiko-spår i sig...
Runt jul finns det ibland blockchoklad som är nöt-fri som man kan riva som dekoration men nu existerade endast aftereight i chokladväg i butiken.
Blir nog bra ändå :)

Älsklingen kommer hem ikväll efter ett dunderpass på jobbet. Personalbrist inatt vilket innebar att han fick hoppa in som sovjour = jobbade 13 timmar igår, sovjour inatt och 12 timmar idag... 37 timmar i sträck... Hua...

Hos sjuksköterskan på psyk beslutade vi oss att sänka concertan på morgonen till 54 mg men ha kvar de 18 mg kl 14.
Matmässigt tyckte hon att jag ska äta det jag vill och inte koncentrera mig på kaloririk mat. ND fick jag inga och hon trodde inte det kunde fås heller.
Ska dit den 24:e igen för koll. Får väl se hur vikten ligger då och hur allt sägs.
Pulsen va okej, inte bra men okej (90) och blodtrycket perfekt (119/79).

Igår testade jag första dagen med lägre concertados och slapp en del illamående faktiskt. skönt!
Lite kassare koncentration men inte farligt ändå.

Kör ett tag med att skriva upp sömnen i en bok med. När jag somnar o vaknar bara. För min egen skull på eget bevåg. Tror det kan va bra att ha lite koll på det.

Kram alla fina!

Om psykologen, KBT, Concerta och en del annat.

2011-11-10T16:42:00.000+01:00

..tänkte skriva godmorgon men det är det ju inte.. god eftermiddag istället...
Var nog rätt trött. Vaknade halv 1 idag men klarade inte va vaken utan va tvungen o lägga mig igen. sov till 15... ojoj... Fortfarande trött men inte som innan att jag Måste lägga mig igen.

Iallafall.
Psykologen igår gick bra. Ska till henne i januari nästa gång och då för ett uppföljande avslutningssamtal. Dock påpekade hon att det är heeeeelt okej att ringa o boka tider efter det om jag känner att jag behöver det nån gång.
Tog upp lite praktiska saker med henne denna gången.
Lite om tandläkarskräcken och lite om hur jag har det nu i måendet, insikter, hur distansen till dåligmående växer o växer och hur det gör att jag kan se tillbaka insiktsfullt och ännu mer objektivt.
Förstå klart hur saker hängde ihop en gång i tiden. Beteenden osv.
Känns skönt att vara där jag är idag.
Pratade om det jag jobbat mest med henne. Beteendeändringar. Hur stor (enorm!) skillnad övningarna gjort.
Övningar att bryta beteenden för att sen ändra känslan i situationen med tiden.

Vet inte om jag babblar otydligt men jag kan ge ett exempel taget ur luften som hon gav igår:

Man kanske går i en butik. Man undrar nåt om en sak i butiken men frågar inte personalen.
Anledningen att man inte frågar är att man känner sig "till besvär". Det känns obehagligt att vara till besvär dvs det ger en olustig känsla.
Men känslan är ju inte befogad egentligen. Personalen där är till för att fråga om man undrar. Känslan av obehaget är en känsla som inte har nån anledning att egentligen existera. Nånstans inom en själv är en sån känsla skapad när man behöver be om nåt (i detta fallet hjälp för man undrar).
Eftersom känslan ger obehag är det lättast att då skita i att fråga, följa det som känns bäst. Gå därifrån ovetande men med en känsla av lättnad eftersom man ju slapp fråga.

Men genom att undvika att fråga, vara till besvär, leder en vidare åt ett negativt håll. Man lydde en obefogad känsla, en känsla som visserligen Känns äkta men som egentligen är falsk eftersom det inte fanns nån anledning eller verkligt hot i den.
Fortsätter man på det viset blir det istället jobbigare för var gång man hamnar i liknande situationer och även situationerna utökas.
Det blir kanske inte bara i butiken. Det blir att man blir mer o mer rädd att vara till besvär för fler o fler situationer och människor.
Och så går det utför.

Om man istället tar en sån här situation, som man logiskt egentligen Vet inte är befogad att ge obehag/rädsla/såmåningom även ångest, och vänder på det genom att:
*Ställa den där frågan till personalen i butiken
*Stå ut med obehagskänslan att man är besvärlig
*Fortsätter att göra detta i fler liknande situationer
*Inse att det inte va så himla farligt efteråt

Om man gör det tillräckligt många gånger slutar det vara jobbigt. Många av gångerna är det obehagligt och kan bli ångestframkallande att man faktiskt "var till besvär" (fastän man i andras ögon högst troligt inte va det). Men såsmåningom leder det till avdramatisering av situationen och man tänker mindre o mindre på det tills det går av sig själv och obehaget är borta.

Det var ett exempel. Ren KBT (kognitiv beteendeterapi).
Men vad man verkligen får på köpet när man gör sånthär är....
Självkänslan.

Många blandar ihop självkänsla och självförtroende.
Självkänslan är den känslan av att veta vad man själv vill, kan, tycker, klarar osv. Vilka åsikter jag själv har, vilka värderingar jag har. Utan att vara påverkad av andras inflytande och åsikter.
Beteendeövningar för att bryta obefogade rädslor ger en känsla av att bättre värdera sig själv. Egenvärde. Att man själv spelar roll, är viktig. Att mitt mående, mina tankar, funderingar, värderingar och åsikter är viktiga. Insikten om att jag förminskar mig själv, mitt värde och min självkänsla om jag hela tiden är andra till lags och anpassar mig hur jag Tror andra ser mig och uppfattar mig. Tror andra tycker jag ska vara.

Det handlar inte om att bli stroppig, tro man är bättre än andra osv.
De som behöver jobba med självkänsla behöver det oftast för att komma Upp till den nivå av självkänsla som andra har, som är sund. Inse att jag faktiskt är lika viktig som människorna runt mig och att vad jag tycker, tänker, vill, behöver, osv oxå är lika viktigt och värdefullt som hos mina vänner/familj osv.

När jag började hos denna psykologen var det detta vi kom fram till att vi skulle jobba med.
Gamla trauman, sår i själen osv hade jag redan jobbat med i åratal men detta med självkänsla fanns kvar.
Konkret arbete med i början konkreta situationer. Såsmåningom gav det möjlighet och mod att jobba med fler o fler situationer och ännu längre fram slutade det kännas jobbigt att träna på allt och känslan av värdefullhet växte fram.
Sån där äkta inre känsla av värdefullhet. Som kommer av insikter och inte av att nån säger till en "Men du Är värdefull!"

Sånt pratade vi om. Och det har vi pratat om flera gånger innan. Hur mycket jag förändrats och hur mycket bättre och stabilare mående jag har idag.
Och självklart... att vi kommit längre än förväntat och att det egentligen inte finns så mkt mer att jobba med nu.

Jag tog även upp en annan sak.
Vikten.
Sen jag började med Concertan har jag ju gått ner en hel del och senaste månaderna har jag ansträngt mig som tusan för att Inte gå ner ännu mer. Tyvärr ligger jag ett par kilo under vad jag vill ligga och det va därför jag tog upp detta med psykologen (Jag har dock ett hälsosamt BMI på mellan 21 och 22 så det är absolut ingen fara. Men jag vill inte ner mer i vikt och riskera att gamla ätstörningstankar vaknar till liv. De finns inte nu och det tackar jag verkligen för. Men jag vill ändå inte ens ge risken en enda millimeter-chans).
Vi pratade om min Concerta-dos och jag påpekade en sak som en väninna sa häromdagen.
Att Concerta är en medicin som reagerar på hur hög koncentration den har i kroppen.
Dosen jag har (90mg/dygn) är relativt hög, men ändå normal. Men kroppsmassan är däremot 16 kg mindre än vid start. Matematiken säger ju rätt klart att koncentrationen därför är högre...
Senaste veckorna, och främst sista veckan, har jag mått illa, varit små-yr osv. Även det kan mycket väl va en biverkning av för hög dos. (nej, inte pga graviditet. Har kollat det och fortfarande negativt på testerna månad efter månad)

Imorrn ska jag på fys.koll för Concertan. Puls, blodtryck och vikt. Psykologen sa att det e bra om vi pratar om dos-sänkning då med och jag ska föreslå att jag sänker till 72mg/dygn istället.
Dessutom ska jag ta upp om det finns möjlighet till näringsdrycker på recept.
Senaste tiden har jag huvudsakligen ätit mat som är onyttig. Onyttigt fet, söt osv för vemsomhelst. Jag har tröttnat rätt rejält på den typen av mat, särskillt som jag alltid föredragit motsatsen. Alltid gillat fräsch, nyttig kost och bara då o då onyttigt.
Förhoppningsvis kan jag återgå till hälsosam mat och riktig näring om jag mellan målen kan svepa en näringsdryck eller 2. Gå upp i vikt pga näringsriktigt tillskott och inte fett o socker jämt o ständigt. (vilket ju ändå bevisligen inte lyckats)

Så.. ja, morgondagen har förhoppningar. Förhoppningar att mindre concerta ger mindre illamående och yrsel och bättre sömn samt aptit. Och att ett recept på ND får mig upp till de 65 kilona jag vill ha som minimum.

Och vet ni?
Det känns Bra att ha bett om detta nu. Bett om hjälp innan det är nån fara. Förutsett ett eventuellt problem och löst det innan det fått chansen att slå rot.
Det känns hälsosamt, sunt. Och det känns bra i mig själv.

Jag vet att jag har många ätstörda som läser min blogg. Jag vet att många tycker det skulle kännas som "nån slags lyx" att ha svårt att gå upp i vikt. Och ja, jag förstår er isåfall. Jag har kännt likadant innan mot vänner som kämpar sig upp utan att ha en ätstörning.
Men grejen är den... Alla år jag legat på övervikt och kämpat för att komma under bmi 25 har nu gett mig insikten... Har man en kropp som inte vill upp i vikt, är det lika jobbigt som när man har en kropp som inte vill ner i vikt.
Psykiskt mående med ångest o sånt uttalar jag mig inte om. Jag har inte ångest och det va säkert 1-1½ år sen jag sist hade det. Men det där med att som överviktig "tröttna på nyttig mat, kämpande med träning, småskillnader o resultat på vågen" VS "tröttna på onyttig mat, onyttigt leverne och noll resultat på vågen åt andra hållet", det förstår jag nu fullt ut.

Kram på er alla fina!

Psykologen idag

2011-11-09T08:55:00.001+01:00

Missade (!!!) min psykologtid förra veckan så ska dit idag istället. Tror inte jag missat tid hos henne nångång... Men men.. Antar att sånt händer. Har lite att ta upp med henne. En del om tandläkarskräcken bla. Hua...

Mått illa flera dagar i sträck (nej. Inte gravid.. Tyvärr. Har kollat det). Hoppas verkligen det inte är nån kräksjuka på g. Brukar inte bli kräksjuk (vinterkräksjukan eller maginfluensa) vilket jag e glad över men nåt knas e det nu iallafall. Trött och sådär riktigt orkeslös som när man är sjuk. Men det är bara orkeslösheten och illamåendet (vagt men konstant) som visat sig.
Kram alla fina <3

Och ännu mer...

2011-11-03T17:09:00.001+01:00

En liten "bjöpa" som en vän sa när jag inte visste om det blev en apa eller björn med svans hehe

Mer...

2011-11-03T17:08:00.001+01:00

Mer virkat...

2011-10-30T22:27:00.000+01:00

Väntar på ett garn som ska komma... och tills dess blev det:

En liten kanin som ska ges bort

...och lite testande med bästa varianten att byta färg på garnet. Blev leksak till missen...

Vad jag pysslar med...

2011-10-30T12:59:00.003+01:00

Har en sysselsättning.. Svägerskan min undrade om jag inte kunde göra muminfamiljen till henne eftersom hon e helt såld på dom. Så 4 mumin e gjorda samt lilla my. Önskemål på mårran dessutom som påbörjats (sista bilden) och nosen e klar. Väntar på att garnet till kroppen ska komma med posten så hela mårran blir klar. (har inget mönster på måran så hon blir egendesignad).
Kul med virkning. Har aldrig kunnat sticka bra men däremot virka. Verkar dessutom funka rätt ok trots att händerna e paj. Är väl rätt rörelse/tillräckligt snällt :-)
Så... Då vet ni vad jag pysslat med
:-)

Annars e jag småsjuk till o från hela tiden. Orkar en sak, blir sjuk igrn, blir bättre och orkar nåt litet... för att krasslas till på nytt...
Inte jättekul precis.
Kram alla fina

(Mumin-mönster + Lilla My-mönster finns på http://crochetamigurumi.blogg.se/ . Hatt, käpp, förkläde, väska, hår, fot-ring, Mårran = eget påhitt)

Dr Pain

2011-10-25T11:35:00.001+02:00

Sitter o väntar utanför smärtkliniken. Dr Pain-dags igen. Ingen aning om vad det blir idag men jag hoppas på ytterligare kortison fast i andra handleden och gärna nån blockad i nacken. Stenhård i nacken o ont... Har så emellanåt och bryter jag inte det blir huvudvärken extrem med ev. akutbesök nånstans för att jag inte ens kan sitta upp. Så det vill man ju undvika.
Kram alla fina!

Länge sen nu...

2011-10-21T16:10:00.000+02:00

Ja, det va ett tag sen nu ju... sen jag bloggade asså.
Dags för up-date...

Har varit struligt ett bra tag med kroppen. Fick för ca 1½ månad sen domningar i vä-handen/underarmen och dr pain konstaterade att mina nervtrådar ei dåligt skick/skadade. Sen dess har jag fått akupunktur 3-4 ggr för att försöka skynda på läkningen men vänsterarmen är ännu domnad på sina ställen. Dessutom har högern börjat strula rätt bra med. Både med smådomnande och smärtor.

Sen för nån vecka sen när jag va hos dr pain såg han ett ganska dolt ganglion i vä.handled. dagen efter fick jag en kortisoninjektion i leden och smärtan där börjar äntligen lätta nu. Känns än, men ändå bättre. Tyvärr var detta inte orsaken till att nerverna är domnade, det är pga min polyneuropati.
Samtidigt som vä.handled blev bättre blev höger sämre. Misstänker nåt liknande i högra handleden, men får se vad smärtläkaren säger nästa vecka.

Sen har jag varit hos dr Psyk med. Bra besök. Fick påprackat ett intyg till tandläkare om att jag behöver narkos-tandvård. Skönt att ha fått det intyget. Har skjutit på att be om ett sånt i många år...
Haft idiot-extrem tandvärk senaste veckan. Såpass att jag varit svimfärdig, likblek, svårt påverkad av smärtan samt spytt av smärtan. Inte likt mig att t.o.m spy av smärta, men det va illa...
Det har lugnat sig nu. Jag har inte varit hos tandläkaren och fixat nåt men faktiskt gått in på folktandvården här för att fråga hur jag nu ska göra med intyget.
... inte det minsta kul. Har sån extrem tandläkarskräck så de få minutrarna jag var där innebar att jag var genomsvettig efteråt. Ughh...
Det som e kruxet är ju att jag behöver få tandvårdsstöd. Alltså ekonomiskt stöd. Så att jag kan fixa tänderna under narkos.
Har försökt med lustgas, lugnande, tandvårdsterapi... men nej, inget funkar.

Annars då?
Ja, jag tar det lugnt. Smärtan som varit så intensiv senaste tiden har verkligen slagit ut mig totalt. Har dessutom varit små-sjuk ett par omgångar och det verkar som det e på G igen nu tyvärr.

Ny mobil skaffade jag mig. Förlängde mitt abonnemang och nu blev det en samsung galaxy s2 (vit). Och de som undrar vilken som är bäst.. Xperia Arc eller S2... Så är det helt klart s2.

Kram alla fina!

Omvärdera

2011-10-05T18:55:00.000+02:00

Det var fint i helgen. Hos vännen med skräp i skallen.
Massor med skräp i skallen faktiskt, men trots det var helgen underbar där.
Hos henne. Med henne.

I en lägenhet som stått tom i veckor packade jag upp halva min tekniska arsenal. Ja, jag e väl lite av en tekniknörd ibland och tyckte inte jag hade så himla mycket med mig. Men tydligen hade jag det hehe.
Prat, värme och ömhet trotsade inre oro och ensamhet.
Hela helgen blev lugn. Så skönt.
Grillning vid strnden nånstans åt h-e, makramé-pysslande, tv och film-tittande, kaffe med cigg.
Sova i vettig tid och vakna ännu vettigare.
Inte ofta det blir så när man åker bort.
Men jag älskar det.

Vi satt o snackade om bla. just det. Det där med "att vara social och trevlig".
Det är så himla överskattat. Visst, det är ju såklart både skönt o passande emellanåt, men det blir så lätt för energikrävande.
Att istället sitta hos nån och inte känna konstig rastlöshet och sociala "borde:n" är så mkt mer värt.
Att njuta av nuet. Utan att nuet måste vara aktivt, sysselsatt.

Det är så svårt att förklara. Men att åka iväg och inte göra "någonting" (fast det gjorde vi ju, men inte på det viset) och samtidigt känna sig bekväm med att just "inte göra någonting" är som ett enda stort plåster på stressande presterande känslor.

Att åka till en fin vän när hon behöver det.. Veta att jag kan ge henne lite av den trygghet hon behöver... Känna hur min blotta närvaro hjälper en människa... Det värmer.
Andra kanske vill ha fest o partaj och utflykter o shopping o Gud vet vad för att vara nöjda med en helg borta.
Jag kan inte bli mer nöjd än vad helgen gav.
Lugn, värme, kärlek, trygghet, glädje. Från båda håll.
Det känns så jävla underbart att kunna ge en bra känsla till en annan människa. Det slår fester, shopping mm 1000 gånger om.

Jag åkte inte dit för att hjälpa henne. Det var inte min mening med resan. Min mening var att umgås med en kär vän som jag saknar och träffar för sällan. Jag tror att den känslan och inställningen kan ha varit pricken över i:et. Det där som gjorde helgen så fantastisk och minnesvärd. Jag åkte dit för både min och hennes skull.
Och nånstans, nångång under tiden maxade jag mitt eget välbefinnande när jag fick vara med henne och hennes skräp.

Tack S

nostalgi

2011-09-30T15:05:00.001+02:00

Hamnat i flemmingsberg i väntan på tåget. Nostalgi! Det var här jag blev inlagd för anorexin för 11 år sen. Här dagvården pågick i 3 x 16 veckor.
Det känns inte alls jobbigt. Tvärtom! Jag segrade på detta stället.
Känns fint.
...och gott med en lunchmacka ;-)

Published with Blogger-droid v1.7.4

på g :-)

2011-09-30T14:03:00.001+02:00

Sitter på en buss med winnerbäck i lurarna.
Packning i knät och lappen med sj bokningsnummer i väskans ytterfack.
Jag har mig veteligen aldrig varit i nyköping. Det tar nån timme med tåget, men jag har ändå aldrig varit där.
Men snart...
Vännen bjöd dit mig och helgen spenderas med henne.
Fin vän.
En underbar vän som har skräp i huvudet.
En vän jag älskar och som jag ser styrkorna, inte svårigheterna enbart, hos.
Det blir fina dagar för oss båda.
Jag längtar tills jag e framme <3

Published with Blogger-droid v1.7.4

Haircut ;)

2011-09-28T20:40:00.000+02:00

För några dagar sen bestämde jag mig för att kapa av håret. Asså kortare än det va.
Nöjd som attan blev jag :D
Slingade det hemma sen och har kört lite med silverbalsam efter det, men nu känns det perfa :)
(är en av de där som aldrig kan bleka håret utan att det blir gult. kvittar om det är blekning utan ett uns av "guld-toner eller varma toner")

Bjussar på en pic ;)

Öh?

2011-09-15T21:57:00.001+02:00

Kommentar från Anonym (?):

"en kommentar... //BH "

från inlägget Skämtlistan.
Sorry, men jag fattar inte?

Edit: Fattar... tog lite tid, skallen e trög ibland...
men vem signaturen BH är vet jag icke.

Fys-koll

2011-09-15T15:11:00.000+02:00

Japp, med jämna mellanrum gör jag fyskoll på psyk pga ADHDmedicinen.
Resultatet var bra idag (eller, ja.. bättre i ett avseende).

Blodtryck: 126/83
Puls: 94 (manuellt 90)
Vikt: 65,7 kg (-0,5 kg kläder)

Jag har en rätt hög puls. Beror dels på Concertan men även på påfrestningen av ionstant smärta (som nu e extra intensiv). Detta va inte heller vilopulsen.
Blodtrycket är bra, kunde va lite lägre undertryck men även det förklaras av konstant smärta.
Vikten då? Ja, den va ju kanon :) Känner mig lite stolt att jag faktiskt kunnat stoppa viktnedgången precis där jag ville. Stått stilla i vikt nån månd nästan och det e bra.

Just dessa sakerna kollar man oftast n'r typ Concerta sätts in och man ska kolla det med vissa mellanrum enligt schema.
Men jag vet att vissa skriver ut medicinen utan vidare koll.
Jag har även en nästkusin som ätit Concerta ett tag och när det gäller henne har man inte kollat sånt här.
Möjligt att om de gjort det, hade hon inte varit så nonchalant till den anorektiska vikten hon nu har... Kanske hade hon varit mer medveten om riskerna om hon följts upp bra istället.

Concerta är en medicin med risker.
Det finns hundratals biverkningar listade i bipacksedeln och även om man kanske bara råkar ut för några få, så är de allvarliga.

Ska erk'nna att jag blev paff när jag läste listan. Finns nämligen med en ovanlig biverkan och som iallafall jag aldrig sett innan:
"Plötslig kardiell död"
Dvs plötslig hjärtdöd.

Vanliga biverkningar är väl de jag oxå märkt av.
Blodtryckförändringar, hjärtklappning, högre puls, viktnedgång, aptitlöshet (mest i början), darrighet (mest i början). Många märker sömnskillnader, antingen bättre eller sämre. jag fick rätt snabbt en bättre sömn men nu på senaste har det knasat till sig med insomning. Kan dock ha med sommarljus och ljud att göra oxå.

Kram på er! Nu blir det bakad potatis med bacon/lök/gräddfil-röra :D Yummmm.... hehehe

Meddelande från Monelia

2011-09-13T12:57:00.000+02:00

Monelia startade en ny blogg men vissa av hennes läsare tappades bort och hon har bett om hjälp nu.
Var du en av de som följde henne men som inte hittat hennes nya?
Såhär skriver hon:

"jag ska försöka komma på bloggadresser från en del av läsarna som brukade kommentera förut och som inte hade mitt lösenord, eller som försvann när jag låste bloggen helt och hållet. Är det någon av er läsare som skulle vilja skriva min adress i ett inläg goch berätta att det är min nya blogg så skulle jag blie normt glad. Kanske är det någon av era läsare som är en av mina borttappade?"

Hennes nya blogg är http://envanligandersson.blogg.se/

Kommentarsvar...

2011-09-13T12:50:00.000+02:00

Maria skrev:
Starkt att du delar med dig av denna händelse! Men, hur lång tid har gått? När pratade du med honom sist? Kram

Svar:
Tack.
Skilsmässan gick igenom sensommaren 2005. Ungefär ett halvår efter det pratade jag med honom nån gång i telefon (ang. ekonomi, lån, pengar han va skyldig osv) och det är möjligt att jag kanske pratat nån gång till däromkring men inget jag minns. Pratade en del med hans advokat i samband med domen och första tiden han va inlåst men sen inget mer.
Det ekonomiska tog jag och betalade. Inte värt smärtan att ha kontakt med honom för ett par tusenlappar i månaden, allt e iallafall betalt nu med lån o sånt så jag slipper den påminnelsen med.

om förra inlägget..

2011-09-11T14:41:00.000+02:00

... jag har fått lite kommentarer om förra inlägget... hur man tar sig ugenom sånt.. hur man reagerar...
Tänkte berätta lite hur det var.

Strax efter skillsmässan (som han ansökte om) flyttade jag till behandlingshemmet. Det var då jag fick veta en del saker. Bla att han var skyldig till grov misshandel alternativt mordförsök och rån. För det hamnade han på rättspsyk.
Ett kort tag senare ringde hans förra fru (innan mig) och berättade hur dottern pratat om konstiga saker... Saker de anmält, sexuella saker. Hon ville veta om jag märkt nåt. Sett nåt. Anat nåt.
Nej, det hade jag inte. Och herre gud vad hemsk jag kände mig. Varför (!!!) såg jag inget? Jag har ju själv varit med om samma saker!
Såsmåningom kom det fram att det skett under tillfällen han haft barnen och jag varit inlagd.

Jag var chockad. Kunde inte riktigt förstå först. Men det sjönk ju in snart...
Jag är glad att jag bodde på behandlingshemmet då. Jag hade terapeutiskt stöd hela dagarna och telefonkontakt de nätter som behövdes.
Jag minns inte om jag blev inlagd nån gång i samband med detta, jag tror inte det.

Jag fick veta att eftersom min förra man fått ett straff som innebar Rättspsykiatrisk vård utan tidsgräns, så skulle han inte få något annat straff för vad han gjort mot dottern.
Det ingick i straffet på rättspsyk tydligen.
Särskilld utskrivningsprövning tror jag det hette... Vilket innebar att han kunde komma ut nästa vecka eller om 20 år ungefär. Och jag fick inte veta ett skit.

Barnen och deras mamma skulle troligen få veta när han släpptes ut eftersom det va hans barn, men jag hade bara varit gift med honom och iochmed skillsmässan skulle jag inte få veta nåt.

Bara en sån sak... att inte kunna förbereda sig på när eller om jag kanske skulle stöta på honom en dag... Det var jobbigt.
Jag vägrade befinna mig i orten han och jag en gång bott (vägrar ännu). Jag fick på papper att jag aldrig skulle behöva läggas in på den psykavdelning som han ibland legat på (dock gick det åt skogen flera år senare och jag hamnade där ändå, men jag slapp träffa honom. slumpen var väl snäll den gången...)
Jag hade hjärtat i halsgropen och kokade inombords varje gång jag var tvungen att ta nån buss som jag visste han kunde va på.

Efter nåt år fick jag kontakt med en vän. Gamla grannar. Grannar till mitt ex.
Jag fick på den vägen veta om han va hemma eller ej.
Han släpptes efter ett drygt år.

Jag och min älskling flyttade från kommunen.
Åren har gått. Jag har lärt mig att mer avslappnat kunna åka buss förbi hans lägenhet om jag måste, men jag är ännu alltid vaksam.

Han var aldrig elak mot mig. Inga slag, inget sånt.
Men när jag fick veta allt efter skillsmässan växte nåt inom mig som verkligen inte är jag.
Känslan av att vilja göra en annan människa illa, plåga en annan människa... Slå, skrika, misshandla... det är vad jag fick av honom.
Och jag hatar det.
Det är inte vem jag är. Inte vem jag vill vara.

Jag har inte sett honom på åratal nu och det är skönt.
Jag har jobbat med mig själv för att han inte ska förstöra mig. För att jag tex ska kunna åka till min syster som bor i närheten och kunna åka dit glad.
Min älskling jobbar ett par kilometer från hans bostad. Han har sett honom flera gånger men aldrig pratat med honom.

Mitt ex är en man som periodvis jobbat med att leta upp folk. Kräva in skulder etc. En fd främlingslegionär (legosoldat) som vet hur man gör livet jävulskt för nån.
Jag är glad att han låter mig va. Även om jag flyttat, bytt namn etc så är jag övertygad om att han antingen vet var jag bor eller lätt kan ta reda på det om han känner för det.

Jag vill inte ha med honom att göra. Han är en vidrig människa med vidriga tankar. Slipper jag honom är jag glad. Jag skapar ett liv utan honom.
Men den 11 sept varje år är en sån dag då jag minns och det är tungt.
Men samtidigt tror jag att jag behöver minnas... för att inte förtränga allt. Jag vill inte att det ska komma en dag om 15 år då jag knäcks av en flashback av minnen jag förträngt... det har redan hänt för många ggr.

Skitdag.

2011-09-11T11:51:00.000+02:00

Ja 11 sept asså.
Alla vet ju om vad som hänt då, det va ju USA, Anna Lindh... det va ju nåt i Chile med för ett antal år sen.

Jag har en sak som jag själv lägger till i skiten. 11/9 -04.
Det borde blivit lycka men icke.
Dagen jag gifte mig.

Med fel man.
Med en vidrig man.

Mindre än ett år senare va jag skild och det e jag glad över. Några månader efter skillsmässan får jag veta sanningen.
Det gör ännu ont. Det äcklar mig ännu.
Vissa dagar orkar jag hata, annars avskyr jag honom bara. Avskyr utan att lägga energi. Han är inte värd energikrävande hat. Men idag hatar jag faktiskt. Idag vill snälla, duktiga Mezza, som aldrig nyttjar våld, skära diverse kroppsdelar av honom, strypa honom, slå slå slå och få honom lida.

Vad var det jag fick veta?

Det gör ont. Det är fruktansvärt.

Men jag var gift med en pedofil. En man som var på sin 3-åriga dotter.
Som tog tillfällen i akt när hans fru låg inlagd på psyk.

Det smärtar än. Det kommer alltid göra det.
En tid på rättspsyk för hans del gör inte saker ogjort.

Förklaring, diagnoser?

2011-09-10T18:14:00.000+02:00

Jag läser ju en hel del bloggar... och vissa jag läser är av personer med olika typer av ätstörningar.
En sak som verkar va återkommande är huruvida man har anorexi eller bulimi...
Många har en svår undervikt kombinerat med hetsätningar+kompensation (tex kräkningar) och tycker då inte att de har den diagnos de fått (anorexi).

har ju lite kunskap inom detta... både genom egna erfarenheter och utbildnings + jobbmässigt, så jag tänkte skriva lite om det...

Låt säga att en person har en ätstörning. Personen är underviktig, undernärd, och har viktfobi.
Personen äter lite ibland, svälter helt ibland och hetsäter+kräks ibland flera gånger om dagen.
Anorexi eller bulimi?

Svar: Anorexi med undertypen hetsätning självrensning.
Inte bulimi.

Kriterierna för anorexi säger dessutom att kvinnor inte ska haft mens 3 följande cykler. Men det finns undantag där med.
Första undantaget är såklart att hon inte har fått sin mens än, dvs inte kommit in i den åldern, eller att hon inte har mens pga menopausen (klimakteriet). Är det att hon är för ung, ska man kolla om den borde ha kommit tex...
Men å andra sidan finns det de som har svår anorexi men ändå regelbunden mens.
Det innebär inte att anorexin inte är allvarlig... det kan helt enkelt bero på att man har preventivmedel. P-piller, p-stav, p-ring, spiral, whatever...
Nåt som hos vissa gör att mensen inte försvinner trots att kroppen inte klarar av det egentligen.

Iallafall.. Det här med undertyper...
Det finns mer eller mindre outtalade meningar huruvida man har en "fin" ätstörning. Det finns de som romantiserar det så... Att det skulle va "finare" med "ren anorexi". Eller att det annars inte ens ÄR anorexi.

Men ingen anorexi är "fin". Vare sig man kräks eller inte, laxerar eller inte, tränar vanvettigt eller inte... anorexi är inte fint.
Anorexi är ångest, smärta, värk, kyla, blåa läppar, fingrar, fötter... Tussar med hår som trillar av, tomma ögon, seg skalle, trasiga naglar, dålig hy, finnar, illaluktande kropp (pga olika ämnen), hos vissa hjärtproblem, njurproblem, hjärnproblem... Orkeslöshet, uselt humör, självhat, äckel, skräck....
Anorexi kan aldrig bli "rent och fint" för att man enbart svälter. För att man inte kompenserar.

Ni som fått diagnosen Anorexia Nervosa men tvivlar. Ni som tror nåt annat. Jag klistrar in klartext från DSM IV:s diagnoskriterier här. För både anorexi och bulimi.
Skillnaden mellan de är .... det jag strukit under i bulimikriterierna. Det säger en del.
******************************************'

ANOREXIA NERVOSA:
A. Vägrar hålla kroppsvikten på eller över nedre normalgränsen för sin ålder och längd (t ex viktnedgång som leder till att kroppsvikten konstant är mindre än 85 % av den förväntade, ökar inte i vikt trots att kroppen fortfarande växer, vilket leder till att kroppsvikten är mindre än 85 % av den förväntade).

B. Personen har en intensiv rädsla för att gå upp i vikt eller bli tjock, trots att han eller hon är underviktig.

C. Störd kroppsupplevelse avseende vikt eller form, självkänslan överdrivet påverkad av kroppsvikt eller form, eller förnekar allvaret i den låga kroppsvikten.

D. Amenorré hos menstruerande kvinnor, d v s minst tre på varandra följande menstruationer uteblir. (En kvinnas menstruation anses ha upphört om hon endast menstruerar till följd av hormonbehandling,t ex med östrogen.)

Undertyper

Med enbart självsvält:
under den aktuella episoden av anorexia nervosa har personen inte regelmässigt hetsätit eller ägnat sig åt självrensande åtgärder (dvs självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang).
Med hetsätning/självrensning:
under den aktuella episoden av anorexia nervosa har personen regelmässigt hetsätit eller ägnat sig åt självrensande åtgärder (dvs självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang).

BULIMIA NERVOSA
A. Återkommande episoder av hetsätning. En sådan episod kännetecknas av (1) och (2):

(1) Personen äter under en avgränsad tid (t ex inom två timmar) en väsentligt större mängd mat än vad de flesta personer skulle äta under motsvarande tid och omständigheter.

(2) Personen tycker sig ha förlorat kontrollen över ätandet under episoden (t ex en känsla av att inte kunna sluta äta eller kontrollera vad eller hur mycket man äter).

B. Återkommande olämpligt kompensatoriskt beteende för att inte gå upp i vikt, t ex självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, lavemang, diuretika eller andra läkemedel, fasta eller överdriven motion.

C. Både hetsätandet och det olämpliga kompensatoriska beteendet förekommer i genomsnitt minst två gånger i veckan under tre månader.

D. Självkänslan överdrivet påverkad av kroppsform och vikt.

E. Störningen förekommer inte enbart under episoder av anorexia nervosa.

Undertyper

Med självrensning:
under den aktuella episoden av bulimia nervosa har personen regelmässigt ägnat sig åt självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang.

Utan självrensning:
under den aktuella episoden av bulimia nervosa har personen använt andra olämpliga kompensatoriska beteenden som fasta eller överdriven motion, men har inte regelmässigt ägnat sig åt självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel, diuretika eller lavemang.
******************************************

Alltså... har man en undervikt, en fobi att gå upp i vikt, störd kroppsupplevelse (och de som kan räknas in i Amonerré) och uppfyller därmed kriterierna för anorexi, så har man inte bulimi. Kvittar hur ofta man kräks... man har endast bulimi om man INTE uppfyller kriterierna för anorexi.

Har funderat på detta ett tag och tänkt jag skulle skriva om det... Nu är det gjort.

Kram på er fina.

ps. med detta inlägget säger jag INTE att det ena är värre än det andra. Sjukdomarna är lika jävulska. Lika lömska, kanske bulimi snäppet värre på lömskhet...
Detta var enbart en förklaring på att anorexi har en undergrupp som är ganska lik bulimi.

Då och Nu.. om mina ärr. (starka bilder)

2011-09-10T16:11:00.001+02:00

Ett inlägg med bilder... ansvaret ligger på Dig att läsa/titta. Blir du triggad av ärr, skippa detta inlägget.

**********************************
Jag har rotat bland gamla bilder... för att jämföra då och nu med mina ärr på armarna.
2009 gjorde jag en massa ärrbehandlingar (ni som följt mig länge.. minns ni?) på mina underarmar, främst höger och tänkte jag skulle visa skillnaden.
Vänsterarmen har jag ju tatuerat över, men innan jag gjorde det behandlades även den ett antal ggr.

(klicka på bilden så går den sen att förstora)

--2009. Innan jag började behandlingarna för ärren

--idag. som synes är skillnaden på hö-underarm stor. Hö-överarm har ett ärr som är behandlat endast en gång, ett annat som inte behandlats alls. Vä-armen behandlades och sen dessutom tatueringen över som villar bort bra.

--närbild vä-arm

--hö-underarm

Jag gjorde mellan 13 och 15 behandlingar. Omständigheterna gjorde att jag tyvärr inte fullgjorde de som va kvar, men som ni förstår är jag extremt nöjd ändå :D
Enstaka större ärr samt överarmarna är inte klara.
Men jag är klar. JAG är nöjd :)
Ett enskillt ärr tog mellan 2 och 5 behandlingar, pga mängden ärr tog det naturligtvis fler behandlingar sammanlagt. Misstänker att ca 100 ärr inkl de små strecken, fick behandling denna perioden.
Det som idag syns på underarmarna är vissa upphöjningar och lite glansig hud på vissa ställen.

väntar...

2011-09-09T15:24:00.001+02:00

Sitter o väntar utanför sjukgymnasten. Rätt skönt väder ute och radion i lurarna.
Jag är fundersam idag. Lite halvdepp. Japp... Även mezza får tillbaks sånt ibland...
Fast det är andra anledningar än det varit innan. Det är numera dippar då och då och modet kommer snabbt tillbaka.
Tankarna just nu är om barn. Graviditet. Längtan.
Och vi har försökt 8 månader och ännu ingen bebis. 9e månaden inledd nu...
Jag har väntat så många år. Längtat. Velat. Men väntat på ett ansvarsfullt sätt. Väntat tills jag mår bra, stabilt. Väntat på det rätta förhållandet...
Känns surt att det inte blivit bebis ännu... 16 års längtan... Jag hoppas eet blir nåt snart...

Published with Blogger-droid v1.7.4

2011-09-09T11:20:00.001+02:00

Jag föddes 5 veckor för sent och hade en mjölktand då. Sen trillade jag i trappan som två-åring och slog ut den.
När jag sen konfirmerades 13 år senare fick jag tanden i ett smycke av farmor o farfar <3
De sparade alltså den under alla år, behandlade den så den höll och gjorde detta halsband av den...

Published with Blogger-droid v1.7.4

Kommentarsvar...

2011-09-09T11:04:00.000+02:00

Carola skriver:Var har du köpt den? Har en kaotisk vardag som jag försöker få ordning på? Vilket spännande jobb du har, känner att efter alla år kämpandes med bup och psyk så vill jag utbilda mig själv. Berätta gärna lite mer för mig om du vill. kram carola

Just denna hittade jag i vår vanliga lokala lilla bokhandel faktiskt. Men kika in på nån vanlig större bokhandel så borde det finnas nåt liknande där.
Får inte riktigt ihop vad för arbete du syftar på... jobbar nämligen inte utan är varaktigt sjukskriven.... Däremot har jag jobbat ju... Senast på en plastikklinik med specialitet på ärrbehandlingar...
På tavlan är det sambons jobbtider som står uppskrivna... och hans jobb är onekligen intressant oxå. Jobbar på ett kortis-hem för barn med olika handikapp via LSS (vissa SoL).
Vad vill du veta? Jag är undersköterska och mentalskötare men senaste 11 åren har jag varit sjukskriven med ett kort undantag bara...
Kul du kikar in här! Ska kika in på din sida nu ;)

Ninja skriver:nice nice =D får jag länka dig på min sida hun?

Jamen Självklart rara fina! <3

Hej hej bloggen :) Bröllop + massa bilder

2011-09-07T14:16:00.000+02:00

Ja jag e ju hemma efter trippen med bröllopet... så kanske dags för en update då?

Bröllopet var helt fantastiskt. Vackert och med rörda tårar... underbar mat, roliga tal, knäppa spex, knäppare lekar mm. Bjöds även på eld-shower som kompisarna fixat som en överaskning :) Häftigt.

Natten mellan torsd-fre sov jag ynka 3 timmar innan vi skulle iväg med tåget på morronen. Lyckades inte heller sova på tåget så jag va lagom sliten när vi väl kom fram. Blev hämtade i GBG och sen hem till bror. Sen strax iväg igen för att fixa lite ute på bröllopsstället. Hade ju textat alla placeringskorten + alla som skulle upp på en tavla...170 kort... Så när vi kom ut dit satte jag mig o limmade 85 namn på ett ark som skulle visa överblicken av var alla skulle sitta.
Sen slappade vi bara... Underbart ställe de valt.

På kvällen va vi inne i Boråd på restaurang Oliven o käkade planka... nom nom. Sen ut till huset vi bodde i och sussa gott.

Stora dagen D för bror+ maka på lördagen. Lyckades åka lite vilse tackvare minsta brorsans kassa kartläsande men kom iallafall fram i god tid till stället som heter Torpa Stenhus.
Som sagt... tårar i kyrkan, skål i riddarsalen, fotande, brudbuketts och strumpebands-kastande, mat, tal, mer mat, mer tal, skratt, eld-shower med eldsprutande o jonglerande, kaffe, tårta, bildvisningar frånb möhippa o svensexa, skratt, skål, lekar och väl inövat brudvals-nummer :)
Mycket hamnade på film och foto och det e jag glad över ;)

Åkte hem vid midnatt och somnade väl vid 2 kanske?
Söndagen kördes vi in till GBG där vi strosade runt några timmar innan vi tog tåget hem igen till sthlm.
Älsklingen har aldrig varit i GBG innan och sist jag va där va väl typ 15 år sen.
Men tack till kartor på mobilen... vi gick inte vilse iallafall hehe.

Mäkta irriterad dock på resan hem... lagom slitna hamnade vi i en vagn fylld av jobbiga stockholms-fjortisar (Ja, just Sthlm-fjortisar är ett slag för sig... fjortisar i övriga landet kan sällan ens mäta sig med dessa varelser... suck...) och dessutom funkade inte luftkonditioneringen på det proppfulla tåget... Lovely? Nä...

Men hem kom vi iallafall. Kroppen min har tagit stryk som tusan och jag återhämtar mig ännu, men med helgens alla underbarheter i minnet var det värt det.

Nu: ett gäng bilder!

Vackra Borås under fredagen

Gudomligt god "planka" (fredagen)

Tjuv-kikade på lokalen dagen innan...

Strax före bröllopet... fotograferingen. Håll med om att det va väl valt ställe!

Torpa Stenhus

Promenerar från vigseln till festlokalen som skymtas bakom ladan längst bort

Presentpåsar vid bordet... i min låg en underbart passande "Bad HairDay-mössa" hehehe

Det va allt! Tjingeling på er!

hjälpmedel...

2011-09-07T13:39:00.001+02:00

Bästa inköpet ever... Visst, denna veckan e rätt tom pga semester men annars e den fylld rätt bra.
Enkelt sätt att avlasta skallen ;-)

Published with Blogger-droid v1.7.4

på väg...

2011-09-02T06:52:00.001+02:00

Så, nu sitter vi på bussen, jag o älsklingen på väg mot imgenmansland utanför borås...
Brors bröllop imorrn ;-)
Nyhetskoll via mobiler liksom bloggning just nu. Datorn åker inye fram förrns på tåget :-P

Published with Blogger-droid v1.7.4

Svar på kommentrar..

2011-08-31T22:20:00.000+02:00

Hej!

Sitter och kollar dina naglar, och jag brukar ha svårt för att se långa naglar, men jag måste säga att fasen vad snyggt det där var!!
Har du en tatuering på översidan av handen också? Jag har en fantasifågel på min arm som jag tycker har blivit så otydlig (gjord för ca 20 år sen), så jag funderar på om jag antingen ska förstärka den eller skaffa en ny nån helt annanstans.... eller bägge delarna :-)
Har du nåt tips på ställe där det inte gör sååååå förbenat ont och kanske nåt jag kan tänka mig att göra....
Apropå det här med neuropatin som min dotter också har ju, hon har aldrig fått nån annan behandling än mediciner (för närvarande Gabapentin). Folsyra och B12 är det nåt du får på recept? Kanske värt att kolla upp det där.
Kram!

Hej hej
Tack tack för komplimangen ang. naglarna ;)
Ja, jag har ju min stora tatuering... som går från överarmen ner till handen (egen design/ritad) som jag gjorde... hmm... för nåt år sen? drygt kanske?
Har en tatuering på skuldran med (vattumannen, gjord -98).
Vill du veta var du ska tatuera för det INTE ska göra ont... så gör ta mig tusan INTE på handryggen eller armvecket... Värsta ställena ur min erfarenhet...
Sägs att foten och insidan av överarmen ska kännas en del med...
Ställen som har mindre underhudsfett eller muskler innan skelettet, är sånt som gör ont. Ställen med tunn hud. Ställen med mycket nerv-samlingar.
Så... jaa....överarmen e nog ok, om man inte tar typ runt armen... vaden? Låret? Skinkan? Hmm...
Min stora gjorde minst ont högst upp.. alltså överarmen. Men jag e nog inte så bra på o svara på det egentligen eftersom typ.. allt gör ont på mig.
Minns när jag gjorde min vattuman -98 att det kändes när han gick över skuldran men annars rätt lugnt. Även om det.. ja, kändes såklart.

Kolla absolut upp om Behepan och Folacin kan skrivas ut till henne. Eftersom hennes neuropati är så spridd också ju.
Inte smärtstillande på det viset, men långsiktigt bättre kvalitet på nervcellerna kan ju ge mindre smärta.
Kram

Bilder på tatueringarna. Taget idag.

Update...

2011-08-31T13:39:00.000+02:00

Har varit kass på bloggande, kommenterande och läsannde senaste dagarna... Sorry.
Lite mkt i skallen nu bara.
Och med armen...

Men en update kommer nu iallafall!

I helgen blir det att åka iväg. Kära storebror gifter sig!
Vi åker tidigt på fredag morgon och kommer hem sönd kväll. Bor i deras hus ute i "mitt-i-ingenstans". Skönt. Bara ta det lugnt. Försöker se det som en minisemester och tar den mentalitetem med mig ;)
Har dock lite jag måste shoppa innan vi drar så det blir till att fixa det idag. Typ strumpbyxor, kort och örhängen... annars e nog allt klart :)

Jag ringde min dr pain i måndags och fick en akuttid igår.
Kom dit, pratade, han kände o kollade.. och så satte han 6 akupunkturnålar. 3 i vä-arm/hand, 1 mitt på halsen/bröstet och 2 i andra armen. Och så värmelampa på det (ökar blodflödet med värme vilket ger bättre effekt).
Akupunkturen gjorde han för att stimulera bla blodcirkulationen men även lite annat tydligen.
Dock inga nålar i nerverna jag får sprutor i. De är trasiga tillräckligt...

Anledningen då? Vad e det som e knas?
Ja, jag har ju nån typ av polyneuropati, vilket innebär att nervtrådarna har sämre kvalitet och är lite småtrasiga i flera delar av kroppen. Det gör oxå att de är extra känsliga för typ tryck, överbelastning.. sårbara helt enkelt.
Och det va väl det... en överbelastning kombinerat med dålig blodcirkulation och injektioner (under många år ju) + att de är allmänt kassa i kvaliten.
Nervskada.
Ingen klämd nerv eller så.
Så nu får jag inte bära tyngre saker med armen. Inte luta på armbågen alls och inte vila underarmen mot hårda underlag. Samma gäller för högerarmen men inte lika noga. Den håller på att bli sämre oxå nämligen... men inte som vänstran än.
Förhoppningsvis blir det bättre inom en månad....
Jag äter receptbelagd folsyra och b-vitaminpiller. De kan nämligen snabba på läkningen av nervceller. Har ätit det ett bra tag just pga polyneuropatin. Hade jag inte ätit det hade detta hänt för länge sen och typ det mesta i nerv-väg hade varit mycket sämre.

Idag mår jag illa. Tog painkillers igår som alltid verkar ha den bieffekten på mig... att jag mår illa som tusan. Men jag har postafen... som gör att jag slipper springa o spy av det iallafall.

Jaha... det va update-n.
Lite stressad nu... ska fixa det jag skrev om + att jag ska skriva klart de sista placeringskorten till bröllopet.

Tjingeling!

Kommentarsvar...

2011-08-28T15:40:00.000+02:00

Fick inga frågor faktiskt, men en del fina kommentarer + en kommentar ang min arm.

Benzo skriver:
Hello!

Jag har haft den där nerven "klämd" i drygt tre år efter en axel operation.
Så lillfinger och ringfinger domnar/krampar och sticker det i,dom sa att att det skulle ta ett år att läka...men dom sa oxå att det inte berodde på operationen.
Du får skriva om/vad dom tänker göra åt det/ha de F

Låter konstigt att de sagt det tar ett år att läka men att det inte va pga operationen.. motsägelsfullt...
Jag har ju knas med många av mina nerver, kallas polyneuropati. När det konstaterades sa min läkare att vissa vitaminer kan hjälpa till i läkningen av nervceller. Nervcellerna är den typ+ av celler som tar längst tid på sig att läka i kroppen. För att påskynda detta kan man äta extra b-vitaminer + folsyra. Jag har både behepan och folacin 5mg på recept. Folsyra finns annars på 400microgram receptfritt. I början hade jag behepaninjektioner 1 gång/vecka, men har nu ätit tabletter istället ett bra tag.
Stickningarna och domningarna i fötterna och underbenen har minskat, även om jag ännu har de ca 10-15 ggr dagligen.
Så vet ni med er att ni har skadade nerver kan jag rekomendera att ni äter dessa extra vitaminer. Ät enligt ordination som är på receptfria tabletter eller prata med läkare om eventuell annan dos och kanske receptbelagt. Kan va värt att testa.. det är ju bara vitaminer... så biverkningarna är ju få (eller inga).

Nerven som nu strular för mig i armen (ulnarisnerven) kan strula på flera sätt. Har man ingen kirurgisk orsak kan det bero på bla att nerven sträckts/töjts ut och därför slitits på fel sätt. Det kan hända om har armen böjd för ofta och mycket. Nerven är den som man kan slå till i armbågen och när man böjer armbågen sträcks nerven typ "över" leden.
Nerven går såklart upp i axel och nacke och där kan stela muskler, muskelknutor, sullna muskler etc klämma den. Kan säkert klämmas i en kota med om man har den oturen...
Ytterligare alternativ är att utrymmet i Guyons kanal i handen är för tight. Kan va pga överbelastning, svullnad eller allmänt trång bara. Kanalen sitter på handflatans utsida. Ungefär i höjd med tum-basen men på lillfinger-sidan. En sån för trång kanal är typ motsvarande med Karpaltunneln, men karpaltunneln är för andra nerver som går mot mittenfingrarna och tum-sidan.
Det är just i Guyons kanal jag har riktigt ont och har haft ett tag till och från.
Min arm sover än... eller ja, den sidan av armen/handen sover eller halvsover + bränner, sticker och gör ont. Inne på 3:e dygnet nu.... utan att den vaknat till liv...

Ninja skriver:
har inga frågor rar, skulle hellre finna ett svar själv om varför jag är så folkskygg och inte sätter emot det och far till dig och de andra, ger er kramar och säger hur mycket jag saknar och emellanåt gråter över att det som var då inte är nu fast det är så mycket bättre nu men saknaden av alla tappade relationer tär. men allt betyder enbart att DU är i mina tankar precis var dag, ända sedan 2006.

*Kärlek Ninja*
Ta inte hela skulden. Jag är inte mkt bättre.. jag åker ju inte till dig.
Men du finns i hjärtat och på näthinnan.
Ja mycket är bättre nu, för oss båda. Det som en gång var... var jobbigt men med vackraste människorna. Det var Ni som gjorde den jobbigaste tiden i mitt liv till den mest värdefulla
<3

Osynliga bekännelser skriver:
Jag tycker hela listan du själv radade upp verkar intressant! Så... Bara skriv.

Tack tack... ja jag ska väl sätta mig o pränta ner lite ;)

*********************************************************

Ni är fina ni. Goa o underbara.
tack för vackra ord.
Benzo: jag återkommer när jag vet mer.

Något är fel...

2011-08-27T15:08:00.000+02:00

Riktigt riktigt fel... Och på måndag är det Mezza som ligger på telefonen och ringer Dr Pain.
Mest är det vänsterarmen/handen, men börjar bli lite smått i höger med.
Ulnarisnerven (se bilden) i vänster arm är knas. Troligen i kläm eller uttöjd för mkt.
Visar sig genom att yttersidan av underarmen och lillfinger+ringfinger är domnade. Inte helt men betydligt ändå. Och så gör det ont. Som att musklerna krampar, fast de är avslappnade.Fingrarna har minskad känsel, ungefär som om man har ett lager lim kladdat på händerna som torkat... man känner, men bara "stumt".
Det kan inte ha med blockaderna i måndags o göra för det va inte i den nerven.
Aj. Usch. Vill inte gå över. Obehagligt och påtalande.
Ulnariskompression men varför och var?

Passar även på att slänga in en påminnelse om frågestunden.
...inga frågor än. En kommentar om att det jag listade upp lät intressant, men inga frågor? Ingen som undrar nåt alls? Har gott om erfarenhet o kunskap och vill gärna dela med mig...

Så mkt i skallen

2011-08-26T13:32:00.000+02:00

Senaste dagarna har jag så många idéer i skallen om vad jag vill skriva om. Men så lite blir gjort.
Har lite idéer... lista på det:

"Att va en Svensson"? Nöja sig med vanliga livet eller sträva efter annat? Vad är viktigt för mig? Vad lockar mig och varför?
Barn barn barn... tankar om våra försök att skaffa barn...
Vad gör mig Glad, Ledsen, Stolt, Arg, Fundersam?
Vad läser jag för bloggar i allmänhet och varför?
Dåtid. Minnen... men vilka av alla?
Intressen jag lagt på hyllan men saknar...
Knäppa lisor? Bra listor? Intressanta listor?
Läkemedel, funderingar, bra VS dåligt?

Vad vill NI jag ska skriva om?
Jag vet ju... jag har sista delen om Minnet från ÄS kvar... så den kommer väl... men nåt mer? Vad vill ni läsa? Veta?

Och i samband med ovanstående fråga passar jag på att slänga in en...

Kommentera i detta inlägget.
Kommentarerna kommer inte synas förrän jag svarar på frågorna (dvs på Söndag). Vill ni att en fråga ska va anonym, skriv det isåfall. Går såklart bra att namnge sig som anonym med.

Jag ska försöka svara på alla frågor (om jag får några). Svårt att komma på nåt som jag inte vill svara på direkt nu... så ja, jag svarar väl på allt (hoppas jag). Självklart undantag är mitt verkliga namn, bostadsort etc.

Alltså: Fritt fram o fråga till lördagkväll/natt då jag bommar igen kl 00:00.

Nu blir det duschen... ska fixa lite ärenden i centrum och även en sväng till sjukgymnasten (japp jag duschar ibland innan de e dags o svettas)

Tjingeling!

Idag...

2011-08-25T14:38:00.000+02:00

Idag visar sig den negativa effekten av mitt besök hos dr Pain i måndags...
Blääää...
Fick 2 injektioner. En i vardera armbåge i medianis-nerven... Och ja, det känns idag. Molande intensiv värk ända ner i tummen :(

Får nästan alltid i antingen medianis eller ulnaris. Oftast i armbågen eller handleden men händer att jag får den uppe vid axelhöjd med.
Hoppas få försöka med ny sorts behandling nästa gång. Nåt som kallas Quetenza-plåster. Nåt som tydligen används för just nervsmärtor lokalt.
Stora heltäckande plåster som ska sitta en timme och då man måste förbereda med bedövning o så eftersom det "fräts" in i huden (milt, men tydligen ändå brännande).
Kanske skulle det funka på mig, kanske inte. Dr Pain skulle kolla uppp det till nästa gång.

Jaja, nähäpp... ska väl fortsätta skriva små fina placeringskort till brors bröllop nu. Satt med det igår och tänkte fortsätta idag. Nästa helg e det dags!

Tjingeling!

Tanke

2011-08-24T16:34:00.000+02:00

Sitter o funderar på gårdagen. Lyckligt funderande.
Jag träffade nämligen en vän i stan. En kär vän somm jag inte träffar så ofta.
Vi bodde en kort tid tillsammans på behandlingshemmet men efter det har det bara blivit att vi setts då o då. Mkt pa avstånd men även pga både mitt o hennes mående.

Men igår möttes vi på T-centralen och strosade runt i stan. Åt på café och babblade om viktigt och oviktigt.
Promenixade lite rundor och kollade affärer innan vi tillslut hamnade på konserthusets trappa, slappande gloende på hötorget.

Det va skönt. Härligt.
Med en blandning av känslan av att vi sågs nyss och att alltför mkt hänt sen vi sågs.
En sån där härlig träff när snacket inte känns konstigt utan bara... vanligt.
Va nog ett år sen vi träffades (eller?) men ändå kändes det inte så. Fast ändå..ändå. Ja, liksom både ock.

Idag e tankarna i gårdagens minne.
Det va härligt.
Jag saknar henne redan.
Jag hoppas vi ses snart igen och att det inte tar lika lång tid.
Och jag hoppas att även jag tar mig i kragen och åker till henne för en gångs skull ;)

Vissa vänner.. är helt enkelt underbara <3

Slutresultatet

2011-08-22T09:16:00.000+02:00

Naglarna blev klara igår. Pilligt men det blev snyggt iallafall :)

Har inte tagit bort genomskinliga kladdet runt naglarna på denna bilden men det e borta nu iallafall :)

Annars e det Dr Pain som gäller idag. Får se om det blir vanliga sprutor idag eller om det blir en ny grej. Frågade om Quetenza-plåster sist och han skulle kolla upp det till denna gången.
det är ett slags stort medicinskt plåster som endast vårdpersonal sätter på. Täcker stort område och man ska innan det sätts på lägga bedövningssalva o sånt på området, sen ska det sitta en timme och sen tas det av.
Kan täcka hela armarna (där jag har mest ont) och är just för nervsmärtor (neuropatisk smärta). Behandlingen görs sen bara var 3e månad.
Man kan ju hoppas att det skulle funka... för det e verkligen inte mycket alternativ som finna för nervsmärta...

Kram på er

pix...

2011-08-21T03:36:00.003+02:00

Torkar inatt.. Fortsätter imorrn :-)

Published with Blogger-droid v1.7.4

Kommentarsvar...

2011-08-20T22:18:00.000+02:00

Fick en kommentar... ett svar på en kommentar jag skrivit.
Som handlar om hur i h-e man står ut med att gå upp i vikt (anorexibehandling). Om tips helt enkelt.
Svarade hos henne, men tänkte faktiskt lägga upp svaret även här.
Om fler vill läsa tänkte jag...

Hej
TACK för ditt svar/kommentar.
Tips tips tips.. på att acceptera. Hmm.. ja, det e väl det som e grejen egentligen,... att allt nog handlar om just acceptansen.
Inte bara acceptera att man har mer över revben etc som du skrev... Snarare att acceptera djupare.

Låter kanske flummigt men jag slutade inte må dåligt förrän jag accepterade mig inombords. Jag bytte från det ena självdestruktiva beteendet till det andra (om inte flera samtidigt).
Men när det gäller ätstörningen så.. ja, jag har serieinlägg om min ätstörning (kategori Ätstörningar) och där skrev jag en del om motivationen, tänket, besluten osv som fick mig komma vidare.
Men det tog tid. Även om jag blev bra från anorexi fanns andra ÄS med flera år efter.
Jag har skrivit (i ett sånt blogginlägg) om 2 beslut. Det ena va att bli anorektisk, det andra att bli fri.
Det sistnämnda hjälpte mig att stå ut med bilden av mig själv, vikten som ökade och skelettet som syntes mindre. Men det tog 2½ behandlingsperioder innan jag lessnade så extremt att jag bestämde mig. Och ett ÄS-förstört förhållande...

Vissa saker jag bestämmer mig för ger jag inte upp och det beslutet var ett sånt.

Men måendet fortsatte ju va uselt efter men visade sig på andra sätt.
2½ år på beh.hem för borderlinetjejer minskade det beteendet men ersattes av annat... benzo i mängder (läkarordinerade hästdoser) som ledde till avgiftningsklinik (8 års dagligt användande i höga doser) som sen ledde till "duktiga-mezza-som-jobbar-ihjäl-sig".

Men alla beteenden gav mig iallafall en uppmärksamhet på att inte falla i ännu ett dumt beteende. Vaksamhet på att inte trilla dit på nåt nytt...vadsomhelst.

Jag började i terapi när jag va 17. Idag är jag 31 och har haft terapi hela tiden med undantag på 2 år (tror jag). Det har lärt mig att analysera mig själv och vad jag gör. Periodvis alldeles för mkt...
Men nu jobbar jag med nutiden. Med självkänsla och självförtroende. Med egenvärde. Min vilja, mina behov. Inte andras, inte duktigMezza-saker och inte gamla händelser. Sånt e jag färdig-samtalad om.

Och det här med att prata om mitt eget värde är bra. Om mina prestationskrav, om hur fel de är och hur jag beter mig mot mig.

Skulle jag kräva att nån annan betedde sig så som jag krävde av mig själv? Knappast.
Låter klyschigt men kan man Verkligen Verkligen ta till sig sånt, på riktigt... Då är det omvälvande. Då kommer den där äkta känslan av att duga, tycka om sig, känna sig Värdefull trots bristerna alla har.
En lång väg. Men främst, ja du ville ha tips.. Främst, tipsar jag om en öppenhet, ärlighet i terapin, med vården, med ALLA som vill hjälpa.
Och så självklart... Ett beslut från Dig.
Men det är bara du som kan ta fram det. Ingen kan tvinga dig till det, det behöver va så mkt jävlaranamma i det så det måste va bara Du.
Men de du pratar med kan lyssna.. och de kan fråga och det kan öppna frågor och inställningar i dig som hjälper dig få den jävlar anamma som krävs för ditt beslut.
Och det beslutet hjälper dig orka med förändringen med bla vikten...

Kram

Idag...

2011-08-20T18:54:00.000+02:00

är en riktig skitdag i smärtväg.
Längtar till måndag. Dr Pain-dag.

Älsklingen jobbar helvetes-pass på 32-36 timmar i sträck +pga kaos på jobbet så jag blir alléna inatt.
Får se om jag pallar fixa klart mina naglar idag... förlängde dom igår. Blir det bra kommer väl en bild ;)

Kort kort update utan sammanhållning... men men... så e läget iallafall.

Kram alla

Hej hej bloggen :)

2011-08-16T17:01:00.000+02:00

Kasst med skrivande från Mezza.. men slänger ihop ett inlägg nu iallfall :)

Jag håller på att lära mig nåt nytt.
Nåt jag inte varit med om nånsin (vad jag minns) men som känns så jävla bra!

Eftersom jag gått ner en massa i vikt sen jag började käka Concerta (mot ADHD) utan att egentligen anstränga mig ett skit, så har jag nu kommit till den viktgränsen jag velat ha lääänge.
Ett sunt BMI på 22,8 är dagsläget vilket jag e helt nöjd med. Jag har satt en gräns i kilon jag inte ska gå under och jag har satten vikt jag vill ligga mellan.
Och där e jag nu. I min bekväma vikt jag vill ha.

Men jag äter ju ännu Concerta och det är där det där nya häftiga kommer in...
Jag får nämligen tänka på att äta tillräckligt för att inte gå ner mer i vikt. Och jag kan ju säga att man måste stoppa i sig rätt mkt käk då.
Inte mig emot, men det känns konstigt. Nytt. Ovant.
Men härligt.

Även om jag varit fri från ätstörningsmonstret ett bra tag nu så har jag ju ändå haft en övervikt att ha koll på, vilket gjort att jag ändå fått välja bort mindre nyttiga saker osv.
Nu blir det tvärtom.

I skrivandets stund sitter jag med en burk hallon-kesella som jag mumsar i mig.
Nej, det e inte lättkesella. Den har *läser* 7,5% fett och innehåller 375 kcal, men so what. Jag äter den för jag inte ska ner mer i vikt och för att det är.. GOTT!

Med en övervikt i åtanke, som innan, var detta inte ens ett alternativ. Alltså att ta ett mellanmål såpass fett och kaloririkt (räknar inte kcal, men viss fakta bara "finns" kvar i skallen efter ÄS) typ "bara för att".
Numera tar jag mig nåt sånthär ganska ofta mellan måltiderna. Ser till att det e rejält med energi i det så jag vet att jag inte blir proppmätt och därför inte orkar den andra maten sen.

Men det känns konstigt. Men bra.
Jag har kommit dithän att min kropp e i balans, förbränner normalt, väger bra och där jag trivs.
Nu ska jag bara vänja mig vid att käka det där extra oxå, men det går nog bra.
Tränar jag (som idag) hos sjukgymnasten blir det ytterligare nåt.

Det är häftigt att upptäcka nya insikter. Detta va en sån för mig.
*Happy-face-Mezza*

Uppskattar inte...

2011-08-10T13:53:00.000+02:00

kommentarer med enbart en bloggadress som jag inte är intresserad av och som enbart läggs upp för att få egna besökare.
Så nu vet du det (du som la den kommentaren... som jag för övrigt inte publicerat just för att jag inte gillar sånt)

...

2011-08-10T00:26:00.000+02:00

...imorrn ska jag föresten hämta ut mitt nya leg :)
Ska bli skönt o slippa ränna runt med passet... som oturligt nog låg i väskan katten pissade ner för ett tag sen... (ja, jag har spritat det, parfymerat det, torkat, vädrat och allt man kan... men har det ändå i plastpåse var jag än tar det med...)

Och så e det dags att köra igång med sjukgympan igen imorrn. Sjukgymnasten är tbx från semestern nu så Let´s go!

Tidsfördriv för trött skalle...

2011-08-10T00:22:00.000+02:00

Ja då sitter jag och:

*Spelar Bubbleblaster på datorn
*Spelar gratisvariant av bingo på datorn
*Spelar Farkle på mobilen (kopplad till facebook)
*Spelar Minerspeed på mobilen
*Spelar Can Knockdown på mobilen (som lillebror lurade mig att börja spela)
*Spelar Riff Master på datorn

och skulle jag vilja variera mig lite går jag in på facebook o spelar Bubble saga eller Puzzle Saga eller Yacht...

Lagom icke-intellektuella spel när man inte orkar göra nåt vettigt :)
Vad spelar ni?
Kan tillägga att vi har ju xbox 360 med kinekt... och ett gäng spel där med, men ovan nämnda saker går bra o göra när man samtidigt glor på film ;)

Snart iväg...

2011-08-07T16:50:00.000+02:00

Ja snart bär det av in till stan. Regnar som tusan gör det men har inget emot det alls faktiskt. Ett paraflax o sen e det löst. Skönt när det inte e för varmt...
I stan möter jag upp mamma, pappa, minsta brorsan och syster. Syster fyller år på tisdag så vi firar henne idag på restaurang. Passar på när minsta brorsan e i Sverige (jobbar på Malta) så han med kan va med. Länge sen jag träffade honom. Blir kul.

Mindre kul e det med div. knassmärtor. Och på det en trevlig dos PMS.
Haha, nä men det ska väl gå fint ändå.
Köpte ett paket Postafen (illamåendetabletter) så i värsta fall vet jag att jag kan ta en av de starkare painkillerna jag har.

Va dock tvungen att panik-shoppa ett par byxor idag. Har inte allt för mkt av den varan... faktiskt bara 1 par jeans som jag kan ha utanför lägenheten... så nu blev det ett par slimmade svarta HM-byxor som passar till lite snyggare tillfällen men även vardags.

Jisses vad det vräker ner nu! Sitter på balkongen (inglasad) och myser hehe. Skönt... och dessutom lite små-åska som rensar upp.

Nähäpp... Dags att dra!
Ha det alla fina!

2011-08-07T11:25:00.001+02:00

Morgonmediciner.. En gång i tiden hade jag fyrdubbelt så många... Nu nöjer jag mig med:
Concerta 18mg
Concerta 54mg
Tradil (painkiller)
B vitamin
Folsyra
Allergitablett

:-)

Published with Blogger-droid v1.7.4

Dagsläget

2011-08-06T14:42:00.000+02:00

Hej hej...
Snabb update bara...
Senaste dagarna är fyllda av en enorm trötthet. Har svårt att somna i tid på kvällarna och störs av minsta ljud... införskaffat öronproppar istället för in-ear-handsfreen...lite bekvämare men ändå inte jättebra.
Somnar vanligen mellan 2 och 6... vilket gör att jag vaknar mellan 11 och 2 dagen efter :S

Ont nu med. Smärtan har börjat komma mer i fingrarna igen (lederna) och jag vet ännu inte vad det beror på (inte likt min fibro). Vanliga fibro-nervsmärtan e rätt rejäl i armarna/handlederna nu med. Inte tid till min dr pain på ett tag... dumma semester.

Tänker var o varannan dag att jag ska skriva klart sista delen om ätstörningen... men det blir lixom inte av.

Kollar in hos er o läser med jämna mellanrum men orkar inte alla hundratals bloggar.. men jag kollar en del iallafall.

Trots tröttheten o smärtorna mår jag rätt bra. Otaggad till att ta tag i saker bara... oinspirerad.
Om bara tröttheten kunde försvinna vore det bra mkt lättare.

Kram på er!

Lista

2011-08-04T16:14:00.000+02:00

Lista... med lite mer eller mindre utveklade svar emellanåt :) Hittat hos Minna

BRUKAR DU:
Titta på dig själv i spegeln:   Ja, jag har koll. Gillar spegeln ibland men hatar den oxå. Eller... nja, jag hatar spegelbilden av mitt finniga ansikte...resten gillar jag faktiskt :)
(Sen jag slutade med p-medel har jag hemsk ansikts-hy. en vecka runt mens och en vecka runt ägglossning e den katastrof och däremellan hinner det bara nästan bli bra)

Gnälla:   Inte så mkt muntligt men skriftligt gör jag nog det. Men tänker att på nåt sätt måste ju skiten komma ut o det är väl bättre via skrift isåfall?

Skrika:   Haha, nej verkligen inte! Inte arga skrik och inte glada tjut... håller mig väl rätt sansad....

Sova:   Ja, klart jag brukar sova... dessvärre inte superbra. Somnar seeeent och vaknar senare...

Ha ångest:   Nix. Inte nu för tiden. Har väl haft min livs-dos av den varan (gånger 1000 typ...)

Skada dig själv med flit:   Länge sen jag slutade. Sist va väl... hmm.. tänka tänka... Ja minst tre år sen iallafall... förmodligen närmare 4-5 år sen?

Ta mediciner du inte borde ta:   Samma där... inte nu för tiden. Men har väl gjort lite dumheter i unga år. Testat diverse droger ju men det e inte mediciner, men i samband med det va det typ Valium och även testat viagra och kvinnomotsvarigheten...vad den nu heter...
Sen har det ju vart mediciner jag haft ordinerat och tagit mer av...

Vilja dö:   Haft många såna perioder men inte på många år nu :)

Drömma mardrömmar:   ...ja, särskillt när jag måste ta smärtstillande (morfinliknande). En av biverkningarna för olika morfinmediciner är just mardröömmar... Men annars är det ytterst sällan.

Drömma sexdrömmar:   Har hänt, men det är inte särskillt ofta.

Ta droger:   Har missbrukat för många år sen... då amfetamin mest men även testat hasch, gräs, kola.
Med tanke på att jag nu står på Concerta, som är liknande amfetamin, så ja då kanske man kan säga att jag på ett sätt tar nån drog?

Försöka vara annorlunda:   Kännt mig annorlunda hela livet... utan att försöka vara det. Strävat efter motsatsen istället. Att va vanlig.

Klä dig i svart:   Har nästan alltid nåt svart på mig men sällan helsvart.

Gå till kyrkan:   Vääääldigt sällan...

Gå i skolan:   Nej, vanliga skolan e ju slut för min del men jag gillar att plugga och har gått på folkhögsskola och flera olika komvux. Testat högskolan men det gick inge bra...

Röka:   ...Öööhhh... Ja. Fan va pengar det går åt till cigg... usch. Ja, jag SKA sluta...

Ha sex:   Hur ska det annars kunna bli barn gjorda ;) hihi

Ljuga:   Nix. Kanske är jag inte superärlig jämt (men oftast) men då bara för att jag håller tyst om vissa saker. Inte för att jag säger nåt annat och därmed ljuger

Hata folk:   Nej, men finns enstaka jag avskyr... men hata? Nej det kräver för mkt energi och det är de inte värda

Lita på folk:   Litar gärna på folk :)

VEM:

Saknar du:   Familj jag inte ser så ofta, vänner långt härifrån, farfar, min farbror, en väninna (alla de 3 har gått bort)

Vill du döda:   Är inte mordisk av mig så.. ingen

Rörde dig sist:   Människa: Älsklingen   Djur: Just nu klättrar katten på mig hehe

Vill du slå:   Ingen vad jag vet

Kysste dig sist:   Älsklingen såklart

Vill du kittla:   ööh.. nej

Kramade du sist:   Älsklingen där med :)

Vill du prata med:   Min sjukgymnast... ringde henne igår och ville ha nya tider... nu vill jag hon ringer.

Skrek du på sist:   Sa ju att jag inte skriker... vilket gör att jag inte minns vem jag skrek åt sist

Vill du vara som:   En vanlig Svensson...

Sårade dig sist:   ...hmm... Nåt gammalt ex? Nån gammal fd vän? Minns inte...

Vill du bli galet full med:   Gillar inte va galet full.

Gjorde dig riktigt glad senast:   Sådär så man inte kan sitta still... en vän

Fick du sms från senast:   Pappa. Om att han bokat bord på restaurang på söndag när vi ska fira lillasysters födelsedag

Ringde dig senast:   Älsklingen när han va på G hem från jobbet igårkväll

Är vackrast på jorden:   Oj. Många är vackra... alla de jag älskar är vackra. Självklart. Sånt lyser ju igenom själva utseendet och det är det vackraste som finns

HAR DU:

För många vänner:   Nej

Förföljelsemani:   Nej

Tvångstankar:   Nej

Någon annan psykisk sjukdom:   Ja.... om man räknar neuropsykiatrisk sjukdom (ADHD). De andra har jag blivit av med (Emetionellt instabil personlighetsstörning/borderline, depression, svår ångestproblematik, flera olika ätstörningar, svåra självskadebeteenden, utbrändhet)

Någon fysisk sjukdom:   Fibromyalgi, ansträngningsastma, ADHD(är ju fysiskt knas i hjärnan), reflux (pga magmunsbråck), polyneuropati.
Någon skada:   Förutom alla läkta självskador? Ja, jag har ju skadan i magen (bråcket) med 20-30 klammer i matstrupen... Brösten är väl "skadade" eftersom jag opererat dom (mindre). Nervtrådarna funkar ju inte som de ska i hela kroppen (polyneuropati) och är konstant skadade...

Färgat håret:   Ojojoj.. många många måååånga gånger... haha

Brutit några ben:   Never.

Några piercings:   Läpp(1), ögonbryn(1), näsa(1), navel(1), öronen(sammanlagt 6), tungan(1). Just nu har jag bara smycka i navel och tunga.

Egen dator:   Ja... min nya HP såklart. Gemensamt med älsklingen har vi "servern/mediacenter" och så ska vi väl bygga ihop ytterliggare en med alla gamla delar vi har efter vi bytt ut o haft oss haha. Men jag använder nästan bara min lilla bärbara

Bra självförtroende:   Tycker det blivit rätt bra faktiskt, men lagom. Inte överdrivet för det vill jag inte ha

Kysst någon:   :) Jaaaaa...

Haft sex:   :) Jaaaaa...

Köpt kondomer:   Ja, men för många år sen

Tagit nakenbilder:   Haha, jajamensan. Fröken Mezza har tagit "dokumenterande bilder" på sig själv. För många år sen och många förhållanden sen även snuskbilder.
Tro´t eller ej men jag har faktiskt tom jobbat som krokimodell! Finns ett gäng människor som har nakenteckningar på mig... även varit modell på konsthögskola där eleverna gjorde 3D-modell av mig i lera.

Sagt jag älskar dig till någon idag:   Ja... till älsklingen när han drog till jobbet :)

Bjudit ut någon:   Ja. Både på krogen och olika käk/fikaställen

Varit kär:   Jaaaaaaa... många gånger!

Dumpat någon:   Japp

Stulit någonting:   Åkte fast för stöld som 17-åring (klassades som stöld pga mängden/värdet, inte snatteri)

Lämnat landet:   Både rest en del och bott utomlands.

Tuttat eld på nåt:   Ja, många saker (inkl mig själv hmm..) men aldrig större grejer eller som nåt som kan liknas med pyromani eller samhällsförstöring.

Gjort något olagligt:   Japp.

HUR:

Går du:   Beror på dagsläget i smärtan... Ibland haltande, ibland skuttande, ibland tungt, långsamt eller raskt.

Fördriver du tiden:   Med datorn, hem-sysslor, katt-kelande, mysande med älsklingen osv.

Mycket pengar har du:   Inte mycket mycket men tillräckligt för att ha det okej :)

Tjänar du pengar:   Vet i katten om det räknas som "tjäna" när man får pension/sjukersättning från FK?

Ofta diskar du:   Kör igång minst en maskin om dagen (liten bänkdiskmaskin) men kan bli 2-3 oxå

Ofta städar du:   Inte jätteofta, men håller det iordning så det inte behövs oftare. Damsugar typ aldrig, inte heller svabbar. Det gör älsklingen (pga att jag får vidrigt ont av just det)

Många stör du dig på:   Olika... mitt morronhumör är inte superbra och då stör jag mig på de flesta ;)

Ofta träffar du din familj:   Inte jätteofta men ändå regelbundet. I snitt kanske 1 gång i månaden?

TROR DU

Att du kommer bli något:   Jag är redan nåt... Dels är jag undersköterska/mentalskötare, men främst är jag just JAG. En människa med värde. Därför är jag något.

På gud:   Ja

På rymdvarelser:   Verkar osannolikt att vi skulle va ensamma i universum...

Att folk tycker om dig:   Ja det känns som folk gör det :)

På ett liv efter detta:   Tror på nåt... nåt mer. Men vet inte vad.

Att fiskar kan tänka:   Nej, för att tänka krävs särskillda kognitiva funktioner. Inte ens människan har förmågan att tänka förrän vi levt ett tag (mer om det: läs om tex Piagets teorier om kognitiv utveckling). Däremot kan nog fiskar uppleva saker instinktivt och handla instinktivt. Men tänka? Nej, om de lär sig ett beteende så är det för att de lärt sig mönstret i det, inte för att de föreställer sig hur målet är flera steg framöver.

Att du kommer leva länge:   Tror jag nog blir en 80+ iallafall :)

Berörd...

2011-08-01T15:19:00.002+02:00

Jag har inte skrivit nåt om Norge, men idag läste jag en sak i expressen som fick tårarna att titta fram...
Jag tänkte dela med mig av det...

För att underlätta har jag överatt det till svenska, hoppas och tror det är korrekt.

16-årige Ivar Benjamin Østebø överlevde terrorn på Uöøya.
Nu har han skrivit ett brev till misstänkte terroristen Anders Behring Breivik, som har publicerats på Dagbladet.no. Du kan läsa hans brev här:

Bäste Anders Behring Breivik

Många av mina vänner jag träffade på Utøya dödades, och det är du som är förövaren. Du är den mannen som av ren tillfällighet inte dödade mig, jag är lyckligt lottad.
Du kanske tror att du har vunnit. Du kanske tror att du har förstört Arbetarpartiet och människor världen över som är ansvariga för ett mångkulturellt samhälle genom att döda mina vänner och kamrater.
Vet att du har misslyckats. Du har inte bara samlat världen, du har satt våra själar i brand, och som aldrig förr är vi nu alla tillsammans.
Du refererar till dig själv som en hjälte, en riddare. Du är ingen hjälte. Men en sak är säker: du har skapat hjältar.
På Utøya den varma julidagen skapades några av de största hjältarna världen har sett, du samlade alla världens folk. Svarta som vita, män som kvinnor, barn som vuxna, röda som blå, kristen som muslim.
Du har gjort dina offer till martyrer, till odödliga, och du har visat världen att när en person kan visa så mycket hat som du har gjort, hur mycket kärlek kan vi inte då visa när vi är tillsammans?
Människor jag trodde hatade mig har gett mig kramar på gatan, folk jag inte har haft kontakt med på många år har skrivit 300-400 ord om hur mycket det betyder för dem att jag överlevde.
Vad kan du säga om det? Har du ödelagt något? Du har förenat oss. Du har dödat mina vänner, men du har inte dödat vår sak, våra åsikter, vår rätt att uttrycka oss. Muslimska kvinnor har kramats av slumpmässiga norska kvinnor på gatorna i sympati, och ditt mål var att skydda Europa från Islam? Ditt verk hade motsatt verkan, vi har istället skapat gemenskap.

Du förtjänar inget tack, du förtjänar att höra om din plan fungerade.
Många är arga, du är den mest hatade mannen. Jag är inte arg. Jag fruktar dig inte. Du kan inte röra oss, vi är större än du. Vi svarar inte ont med ont, som du ville.
Vi bekämpar det onda med det goda.
Och vi vinner.

Denna mannen, terroristen, förtjänar inte publicitet på annat sätt än just detta.
Offrena, anhöriga, berörda på annat vis, världen, mänskligheten... VI förtjänar publiciteten, de som dog förtjänar att hedras och minnas.
Att vända något så hemskt till kärlek, gemenskap och omtanke... DET är stort, DET är... Ja det är fanimej underbart och fantastiskt. Det är en bedrift som saknar motstycke...

2011-07-29T21:00:00.001+02:00

Published with Blogger-droid v1.7.4

ÄÄÄÄNTLIGEN!!! Tjohoooo! Thihi...

2011-07-29T20:27:00.000+02:00

Haha, ja tänk vad barnsligt glad man kan bli över materialiska ting emellanåt... Men men... såhär e läget nu iallafall:

I en veckas tid har jag varit utan bärbar dator. Båda våra bärbara vi hade såldes rätt kvickt vilket ju såklart va skönt... men sen tog det lite längre tid än det va meningen med att få den nya datorn (dvs den jag använder nu) och tiden däremellan har jag använt antingen mobilen eller vår ena stationära dator, kopplad till stora tv:n i vardagsrummet + trådlöst tangentbord/mus.
Jag har verkligen blivit halvt galen på att ha det så... tangentbordets mottagare har varit på gränsen till för långt bort (vi har den stationära i annat rum och förlängningssladden till mottagaren har bara nästan räckt) och dessutom är det tangentbordet i normal storlek, vilket jag givetvis inte använt på många många år då jag bara har mini-pc...
Inte heller har jag haft mina (hundratals...väl sorterade i under-mappar) favoriter tillgängliga för de sparade jag snabbt o enkelt på extern hårddisk... och det kändes onödigt att fixa allt sånt när jag bara skulle ha det så några dagar.. som det ju va tänkt.

Men NU(!!!!) har jag äntligen min fina lilla 11" dator! HP Pavillion DM1!
Allt som skulle föras över från ext. hårddisken e klart (njääääeej, inte mitt CS5, men det gör jag snart..) och jag har lite smått utforskat datorn etc.
Är rätt kräsen med tangenter och mus, men denna e kanon. Underbar, slår t o m min gamla VAIOs tangentbord haha.
Snabb, snygg, bra skärm etc...

Så, tbx nu, back on track...
Lite planerat nu närmsta dagarna men kanske att det blir lite mer bloggande iallafall.
Ska ta en bild med mobilen på datorn o slänga upp här med, hehe...

Kram alla fina!

Svar på kommentar:

2011-07-21T21:46:00.000+02:00

Fenix skriver:
Visst är det härligt med regn! Jag njuter för fullt! fast det kanske är bättre för dig med värmen. Hur är det med lederna nu?

Hej. Jo, jag gillar regn jag med. Luktar gott och känns rent (undantag kvalmigt regn, då vill jag ha åska, det e ännu bättre). Värmen e sisådär med mig. Bäst mår kroppen när det e lagom, dvs ca mellan 18 och 22/23 grader. Ingen stekande sol och lite skön vind. För varmt är kasst liksom för kallt... Värst e det med temperaturväxlingar dock. För stor skillnad på kort tid gillar smärtan inte alls.

Lederna e ännu kassa. Fingrarna kanske lite bättre men så kommer nervsmärtan istället (neuropatisk smärta). Inte så svullen i fingerlederna nu iallafall men känner av dom snabbt om jag gör för mkt.

Kram

Hej hej bloggen

2011-07-21T15:35:00.000+02:00

Kasst med up-date... I knooooow....

Som sagt, jag väntar på nya datorn men den verkar inte behaga komma så snart som jag vill, ringde dom o fick svaret att den nog e hos mig på tisdag... hade hoppats att den skulle komma denna veckan ju...

Annars.. så e det förväntans dag idag hehe. Inte så mkt för mig men för en vän till mig. Hon har åkt in till förlossningen nu och ska sättas igång. Snart ett nytt liv i världen <3

Regn regn regn... kasst väder i hufvudstaden vår. Sitter på balkongen men det börjar bli kyligt så jag ska strax in.
Mannen är o jobbar.
Katten sover.
Maten jag fixade redan igår ligger i magen (yum va gott det va. Marinerad fläskytter-filé, stekt lök, ris och kall vitlöks-sås).
Kikar in till de jag kan o läser, men blir långt ifrån alla.

Har en extremt trist dator nu... Inga program heller... inte ens photoshop kvar på denna nu.
Jaja, blir väl TV:n idag istället. Ser sällan på TV på dagarna men får väl göra det nu tills datorn behagar komma :P

Kram på er fina!

Väntar...

2011-07-21T13:47:00.001+02:00

Har rensat min dator och om-installerat den till fabriksinställningar... Väntar nämligen på en ny som ska komma med posten :-)
Såååå... Det innebär också att jag tagit bort alla favoriterna och sparat på extern HD. Kommer läsa vissa bloggar via mobilen tills allt med nya datorn e klart :-)

Published with Blogger-droid v1.7.3

Hej hej bloggen...

2011-07-14T15:43:00.000+02:00

Börjar med en bild...

...på söta knas-katten <3

Ja, sen lite läges-koll då?
Hmm... ja, det e inte så dunderbra med mig. Har nåt så extremt ont i fngerleder och handleder så jag blir knäpp. Fingerlederna e dessutom svullna och det kvittar vad jag gör/inte gör, svullnaden går inte ner och smärtan försvinner inte...
Och det e båda handlederna och alla fingerlederna som e skit...

Dr Pain har semester. Vill inte gå till VC här för jag tror inte de gör vad som krävs. Nämligen kortisoninjektioner i lederna...
Sover med händerna lindade i löst stödbandage för att inte knyckla ihop dom i sömne. Smörjer med Orudisgel innan jag lindar bandagen som vantar...
Smärtan har även börjat trigga igång så jag får ont på andra ställen... fotlederna känns nu oxå och nacken gör sig påmind.
På detta... sjuk.
Lite feber (har sällan över 38, isåfall e det seriöst fel nånstans) , sjukkänsla, huvudvärk, känningar i halsen, allmän värk i kroppen på influensa-vis (skiljer sig alltså från hur det känns fibromyalgimässigt), trött som tusan...

Igår sov jag till halv 4 på eftermiddagen med undantag från 2 korta avbrott. Vaknade när älsklingen kom hem från jobbet och kände mig lite lite piggare. Stack en snabbis till centrum för att hämta ut postpaket och tydligen va det tillräckligt för att det skulle bli sämre igen.

Ja, så dete så läget e med Mezza. Skriver inte så mkt i bloggen nu och mest är det faktiskt pga fingrarna som gör oooont. Är jag på internet e det oftast via mobilen med pekskärm för det känns snällare. Eller så e det bara kortbesök i cyberspace med datorn.

Kram på er alla där ute!

halloj :)

2011-07-09T14:11:00.000+02:00

Av nån anledning (som jag inte vet) så studsar jag just nu. Spritter i kroppen. Allmänt... happy?
Jaja, inte beror det på sättet jag vaknade på kan jag ju säg... av en ylande hund utanför fönstret nämligen i den kraftigare decibel-skalan...

Gårdagen spenderades i stan. Blev lite ombokat o så och stället för fika/käk med 2 vänner blev det med en vän + ett par timmars shoppingletande efter ryggsäck till amor.
Träffade en vän som jag inte träffat på... (vi försökte räkna...) 3-4 år minst.
Gick till Snaps o käkade och jag tog ett glas rosé med. Sällan det sker och bara det glaset märkte jag av lite sen när jag väntade på bussen hem...
Trevligt trevligt iallafall... men hjälp vad mängder man missar när man inte ses på länge... och alldeles för lite tid att hinna ifatt. Måste ses snart igen...

Kram på er!

Mår bra :)

2011-07-07T18:32:00.000+02:00

Psykologen idag. Va ett bra tag sen sist och vi har bara lite strö-samtal då o då nu.
Hursomhelst så babblade vi på, hon kollade lite snabbt i pappret man alltid får fylla i innan besöket (snabb-test enkelt om var man ligger i måendet psykiskt). Kanonpoäng på det.. bara 4 p. Vet att jag innan landade på mellan 20 och 30 (inte enligt nån allmän skala, skalan e bara enligt just det formuläret).

Jaja, vi snackade på. Babblade lite om hur mitt mående i stress och prestationsväg är och det e ju bra. Vant mig vid det jag tränat på med henne, nämligen att inte va så j-a mkt till lags hela tiden, inte anpassa mig efter andras åsikter för att slippa diskussioner etc. Det går utan att jag tänker på det nu. Och effekten har ju blivit slående: Vet bättre vad Jag vill, vet mitt värde, har mindre stress och kontrollbehov, prestation... vaddå? Jag behöver inte "prestera i korrekt bemötande till vänner", det räcker att jag e jag.
Sånt känns skönt att få naturligt. Visst krävde det en massa slit och i övergången va det inte kul alls med diskussioner hit o dit, skuldkänslor och konstant känsla av att vara Fel fel fel. Inte tillräcklig osv. Men skam den som ger sig! Nu e det bra balans i det där och självkänslan har fått fart den med. Självförtroendet med föresten... Jag känner mig mer värd och bättre som människa nu än vad jag gjorde när jag alltid strävade efter perfektion och topp-prestanda i allt...

Det är verkligen härligt att kunna säga (högt eller i tanken) att "Jag tycker om mig själv" och veta att jag verkligen menar det. KÄNNA att jag menar det.

Snackade en del om smäärta med och hantera den o så. Har äckligt ont för tillfället (mest handleder och fingrar) och det frestar på. Men jag laddar med positiv energi och då är det lättare att orka med smärtan.
Positiv energi... i form av minskad stress, känslan att va här o nu, bra tankar, bra inställning till saker osv.
Ex: Imorrn ska jag träffa vännen V på fika i stan. Kul! Jag vet när jag ska va där o så, men jag stressar inte upp mig. Jag vet att jag har tid på mig att kolla busstider etc.
Innan kunde nåt sånthär istället innebära: Planering med bussar etc minst 2 dar innan. Kläd-planering 1-2 dar innan. Förberedelse av stads-stress: en vecka innan. Förberedelse mentalt: 3-7 dar innan. Prestationsförberedelse: 3-7 dar innan...
Fatta vad mängder med energi jag la på en enkel fika innan!
Nu har jag inte ens bestämt kläder, jag känner mig lugn med att va i stads-vimlet, jag tänker inte på hur jag ska bete mig när vi möts, jag stressar inte med att kolla bussar o sånt. Jag tar helt enkelt fikan som den kommer! Jag tänker inte va nåt jag inte e naturligt med typ engagemang eller beteende. Sånt hade jag alltid dunderkoll på innan. Why??? Vad ger det mig mer än dålig stress?
Nä, jag vill slappa med en fika, that´s it. Tar det som det kommer helt enkelt.

Jaja... nåt jag BORDE nu däremot är att fixa älsklingens mat tills imorrn. Mat-låda asså... Händerna vill inte det men jag får se om jag kommer på nåt enkelt.

Tjo på er!

Gääääsp...

2011-07-03T14:06:00.000+02:00

Jisses va trött jag e... Somnade i hyfsad tid igår (typ kl 1) och vaknade nu strax innan 14! Va uppe en snabb sväng vid 11 men gick o la mig igen.
Vädret kanke?
Förra natten va totalknas, sov inget alls, bara djup-vilade. Men sen sov jag på morronen och på dagen så jag borde sovit ifatt mig då.
...zzzz... nä jag MÅSTE va vaken nu. Kan inte sova heeeela dagen ju.

...men sängen lockarväääldigt mkt nu...

Minnet av Ätstörningarna (anorexi, bulimi, UNS) del 4

2011-06-27T23:20:00.000+02:00

Denna delen handlar om mer än bara Ätstörningarna. Det var en tid när jag fick hjälp med fler områden än ÄS. Jag har försökt fokusera på det som passar för inlägget, men delar av andra måenden och beteenden är tydliga för att man ska få grepp om situationen i stort.

Tiden är från mellan 2002 och 2007/2008 ungefär.

Återigen: Detta är mina upplevelser och minnen. Det är och var sanning för mig även om andra kan ha uppfattat det annorlunda. Jag tror jag fått med tider för händelser hyfsat men det är möjligt att jag mixat nåt eller missat tiden.

Texten innehåller saker som kan verka triggande för vissa. Varning för det och läsning på eget ansvar...

Tillägg i texten är att i maj -06 blev jag och min älskling tillsammans. Han har självklart varit ett stöd för mig och funnits vid min sida. Men vi har oxå aktivt varit medvetna och haft inställningen till att han inte ska vara min vårdare eller behandlare. Det har dragits en tydlig gräns där. Jag har haft terapeuter och terapin har gjorts med dom. Även om min sambo funnits med bredvid.

Fortsättningen:

Efter tiden på ÄS-mottagningen är minnet mer suddigt ett tag. Jag har för mig att jag ganska snart började plugga lite lätta ämnen på komvux. Inte för att höja betygen eller läsa in nåt, det va istället för att komma tillbaka till ett socialt liv. Jag hade nästan inga kontakter utanför dagvården.

Jag fick kontakt med psyks öppenvård i min ort. Under nåt år gick jag på samtal hos både kurator och psykolog. Det var nån kombination av terapi/stöd/utredning och 1-2 ggr/veckan sågs vi alla tre (oftast var både kuratorn och psykologen med på samma samtal).

Jag fick hem papper från Försäkringskassan en dag. Brevet innehöll bla en kopia på ett läkarutlåtande och lite info om aktivitetsersättning.Läkarutlåtandet var från ÄS-läkaren. Jag fick en chock när jag såg vad hon skrivit.Inte en enda gång hade hon nämnt att jag skulle ha nåt annat än Anorexi, ätstörning UNS eller depression med mycket ångest. På pappret stod Borderline Personlighetsstörning.

WHAT???!!!

Kollade snabbt mer exakt vad det innebar (hade lite minne av det från gymnasiet men va lite osäker nu). Sen ringde jag läkaren och skällde ut henne efter noter.Jag var mest arg att hon inte sagt nåt sånt här till mig innan, och så undrade jag såklart vad hon grundade det på.Mycket mer av det minns jag inte, men det ledde iallafall till att de på mitt hemma-psyk skulle göra en utredning.

Skolan gick bra. Jag hade fått hoppa över A-kursen i Bild o Form i gymnasiet och bara läst B och C. Alltså hade jag inget betyg i A-kursen så det fick jag nu. Jag testade plugga Matte D igen (som jag läst på komvux i småland innan) för att höja betyget men sket i det ganska snabbt. Jag hade kommit från pluggandet så det va nog lite väl att börja med den matten på en gång. Psykologi A passade jag däremot på att höja. Fick MVG i båda ämnena.Att plugga, börja va social och dessutom hantera ett kasst mående med självskador va ingen höjdare.
Efter nåt halvår med nya terapin satte jag igång med kräkandet igen.Min vikt va högre än den varit i Huddinge. Det berodde inte på att jag fortsatt äta 2500 kcal + extra som när jag gick sista omgången på dagvården. Jag hade minskat ner och låg mellan 1500 och 2000. Anledningen att jag gick upp var läkemedel.

Nästan direkt jag kom i kontakt med hemma-psyk fick jag antidepp. Dessutom en hel del benzo, andra lugnande, sömnpiller och mildare neuroleptika mot ångest.
Det va inte extrem bulimi, men ja, jag uppfyllde gott o väl kriterierna. Vikten låg runt 57-65.
Jag har alltid haft lätt att spy. Jag har tex alltid föredragit att spy istället för att må illa av tex alkohol. Under denna tiden hetsade och spydde jag kanske 1-3 ggr/vecka men inga jättemängder.
Jag bodde själv, levde på aktivitetsersättning tillsammans med soc. Det fanns ingen chans att shoppa större mängder mat. Sommaren 2001 började jag dessutom röka, vilket såklart ansträngde ekonomin ännu mer.

Kunde jag inte hetsa så skar jag mig. Varje kväll såg likadan ut. Innan jag somnade var det samma ritual med självskador. Radade upp förband, skade-prylar, papper osv. Steriliserade o fixade. Sen satte jag igång och när allt va omplåstrat o klart kunde jag sova.Varje varje dag samma sak. Ofta hände det flera gånger dagtid men då var det impulsivt och inte lika planerat med förband etc.Man kollade mina sköldkörtelvärden mm eftersom jag gick upp i vikt. De visade sig va lite låga men inte så jag behövde medicin.Så höll det på det året jag hade terapi med psykolog och kurator samtidigt. Bulimin blev mer intensiv i perioder, ibland var det rätt lugnt.

När ”utredningen” om Borderline va klar kom såklart resultatet.”Vi tycker inte att du uppfyller tillräckligt med kriterier för att vi ska kunna hjälpa dig. Du måste växa till dig i din Borderlineproblematik för att vi ska kunna hjälpa dig”
?????? Öhhh?
Ja, så jag slutade där hos dom. Dom kunde ju inte hjälpa mig... jag va tvungen att mogna i min borderline först. Hur dumt låter inte det? ”Vi kan hjälpa dig när du är så sjuk o dålig att du har en fullbordad Borderlinediagnos” ...ungefär...
Ja, men dåså. Då fortsätter jag mitt liv då... Så ses vi sen när jag e halvdöd?

Jag pluggade lite till på komvux. Matte A tex... Lätt, utan krav, skönt att känna man dög på nåt.Självskadorna blev svårare o svårare. Akuten besöktes mer o mer. Bulimin lugnade ner sig.Självskadorna gjorde även att läkemedelslistan utökades. Jag blev inlagd på psyk mer o mer. Medicinerna byttes, ökades, sattes ut.. helt utan de regler man ska följa. Långtidsverkande medicin sattes ut tvärt, nästa sattes in nästan lika snabbt. Jag fick utsättningssymtom i mängder.

Läkemedlena blev starkare och alltmer mot neuroleptika-hållet. Det var inte pga psykoser o sånt jag fick dem, det var pga extrem ångest, extrema sömnsvårigheter och svår depression. En hel del var även mot mina självskade-impulser.Vikten skenade uppåt. På 4 månader gick jag upp 25 kg. Läkaren skrev ut Reductil (som då var tillåtet i Sverige) men jag gick bara ner 7-8 kg.Missnöjet över min kropp var stort.
Jag hade slutat hetsa/spy, mest för att fokus istället blev att skada mig på annat sätt, men ätstörningen blommade i form av UNS.Jag var alltid hungrig men hatade mat. Jag visste vad jag behövde men kunde inte begränsa mig. Vissa dagar åt jag minimalt, andra åt jag mängder. Dagarna med minimal mat blev aldrig många i sträck. Hungern som medicinerna skapade gjorde dom outhärdliga. Varje sekund av vaken tid hatade jag mig själv med o mer. Jag älskade maten men hatade den nåt fruktansvärt samtidigt.
Sömnen stördes inte bara av ångest och rastlöshet, jag vaknade även av att suget i magsäcken gått över till smärtor. Även om jag ätit innan jag la mig.Jag ville inte synas. Jag ville inte vara medveten om mig själv.Piller piller piller.. och självskador såklart.. Och stora kläder...

Under 1 år räknades det ut att jag i snitt varit inlagd var tredje dygn. Och det va inte långa sammanhängande inläggningar, nej det var bokstavligen in ut in ut... Såsmåningom vande jag mig vid en högre vikt. Den låg nu på mellan 74 och 80. Jag mindes mina fjuttiga 43 kg men insåg att det inte va lönt att drömma om ens normalvikt. Jag började omvärdera lite och fick nån slags uppfattning att det vore väl tillräckligt om jag kom ner runt 70 iallafall.
Tiden gick. Samma gamla visa dagarna i ända. Förhållandet till mat var definitivt inte normalt och ibland kändes det som jag bara levde på sallader. Beroende på vilka mediciner jag hade, växlade min vikt.Vid nåt tillfälle kom jag ner lite närmare mot 60-strecket faktiskt, men det var knappast på ett vettigt sätt.

Sommaren 2003 träffade jag en kille. Jag hade haft lite småflörtar och halvdana förhållanden hit o dit men med denna killen skulle det hålla sig nåt år iallafall.Det var med honom jag testade knark första gången. Japp, jag va 23 bast första gången jag testade annat än cigg o alkohol (om man ser bort från de ordinerade benzo-medicinerna jag fick).Duktiga flickan Mezza gjorde inte sånt när många andra vanligen testar... Nä när andra testade satt jag och pluggade för fina gymnasiebetyg.Enstaka gånger testade jag kola och gräs. Nån gång rökte jag hasch. Betydligt oftare använde jag amfetamin.
Klart jag gick ner i vikt av ett sånt liv.Först va det nån gång per helg, sen blev det mer. Ett tag va det 4-5 gånger i veckan.
Det va skönt att slippa ha ett konstant sug på mat. Jag åt, det gjorde jag, men den där speciella ”läkemedelsorsakade hungern/suget” försvann. Det va då jag gick ner mot 60 kg.

Jag läste inte fler kurser på komvux nu. Jag hade istället kommit in på en folkhögsskola med konstinriktning. Jag fick möjligheten att plugga med full aktivitetsersättning från Försäkringskassan. Det var heltid och skulle inte ge nån egentlig utbildning, bara förberedande. Därför gick det som ”studie-träning” hos FK. Det gjorde att jag inte kunde få studiemedel eller lån från CSN, men det gjorde även att jag kunde minska mitt inre krav på att vara perfekt och lyckas. Jag hade inte det ekonomiska hängande över mig som krävde att jag klarade olika delar i skolan eller hade en viss procents närvaro.Periodvis använda jag amfetamin i skolan också. Smög in på toaletten o snortade en lina...När jag hållt på ett tag med detta och maten skitit sig mer o mer kom bakslaget. Det jag åt var inte näringsrikt i rätt mängd... och det ledde till en akut brist på folsyra och B12.

Jag kunde inte hålla mig vaken i skolan. Det började med att jag sov på en soffa där, men senare kom jag inte ens dit. När jag sovit dygnet runt i 2 veckor utan att bli piggare såg jag nån liten annons nånstans om just denna brist.Ja, jag sov faktiskt dygnet runt. Jag gick endast upp för att gå på toa eller dricka vatten och kanske käka nåt litet. Tror det va ett planerat besök på vårdcentralen som gjorde att jag kom ur lägenheten och såg den där notisen om extrem trötthet,På vägen hem köpte jag b-vitaminer, folsyra, leverpastej osv... Som jag misstänkte så var det bristen som gjorde mig trött. Jag bombade kroppen med vitaminer och järnrik mat och piggheten kom tillbaka.Knarkandet fortsatte och vikten låg runt 60-65.Jag fick en koncentrationsförmåga jag inte var van vid av amfetaminet men det var inget jag reflekterade över då. Visst, jag kunde sitta still i timmar med korsord eller teckningar men jag hade ingen tidigare erfarenhet av knark så det va väl så det skulle va?

Såsmåningom blev det mindre iallafall. Exet och hans vänner tyckte inte jag skulle ha så mycket och jag rotade inte fram så mycket nya kontakter för att skaffa knark heller.Efter nåt år med den killen tog det slut. Jag träffade en annan och bröt med de kontakter jag hade.Jag slutade helt med amfetamin. Jag hade fortfarande stor variation i läkemedel och vikten for uppåt.Jag gifte mig med nya killen redan efter några månader.Brudklänningen blev i ganska stor storlek...Jag kräktes inte men jag hade knasförhållande med mat. Min man hade kompisar som käkade receptbelagda bantarpiller och jag fick en hel del av dom. Fy fasen...Det var ungefär som Alli-pillerna som nu e receptfria. Never never never again will I try such things!Gick väl ner några kilon med dom men det va inte mkt. Kanske ner mot 73? Kläder förstördes i massor. Pillerna gjorde att kroppen inte tog upp fettet man åt... det blev istället att man pruttade o sket olja. Stinkande vidrig otvättbar olja... Man ska inte käka fet mat med dom pillerna, och det gjorde jag inte. Men ändå....Olja olja olja...

Under året som gift spenderade jag mycket tid på psyk. Självskadorna va inte roliga.. ångesten åch sömnkaoset åt upp livslusten.Maken ville skiljas, jag bodde nån vecka eller två hos en vän, varvat med psyk.Planen var att jag efter sommaren 2008 skulle till ett behandlingshem. Kanske skulle vi klara äktenskapet om jag kom bort lite? Det skulle ju även göra att jag blev bättre och det var väl det som knasade?

Samma psyk som sagt att jag ”måste växa till mig i min borderlinediagnos” kunde nu inte hantera eller hjälpa mig pga alltför svår borderline... 25 Oktober flyttade jag till behandlingshemmet. Några veckor/nån månad innan hade skilsässopapper skrivits under och jag hade t.o.m hittat en lägenhet snabbt.Underbart glad att det tog slut.. Så mycket hände med den idioten strax efter.. och en massa skit kom upp till ytan.
Behandlingshemmet stannade jag på i ca 2½ år. I början hade jag bra koll på maten och vikten va gansa stabil även om den var i BMIområde övervikt.Varenda medicin jag haft hade satts ut akut bara ett par veckor innan jag flyttade dit. Idioti... verkligen. Livsfarligt att sätta ut den omfattningen så abrupt. Fick rätt snart insatt en massa igen.
Ny medicin, nyt ställe, jobbig terapi... vikten for upp efter några månader på behandlingshemmet. Maxvikten blev 86 kg. Det var exakt det dubbla från min lägsta vikt sept 2000...

Jag fick veta jag hade fibromyalgi. Jag började behandlingar för det. Jag fick utskrivet Reductil (bantningspiller som då var tillåtet i Sverige)Jag tränade anpassat med min smärta och försökte hitta nån balans.Läkemedel som ökade hunger och vikt byttes ut om det var möjligt. Jag hade Cymbalta som antidepp mycket av den anledningen att viktuppgången inte blir lika stor eller ingen alls.Men andra läkemedel hade ändå den bieffekten. Min ångest var så extrem och min sömn så vansinnigt icke-närvarande att neuroleptika sattes in i rejäla doser.

Bara för att sova relativt acceptabelt en natt hade jag:
100 mg Nozinan100 mg Propavan (dvs maxdosen x 2)2-4 ml Theralen10 mg Nitrazepam1 mg Flunitrazepam (= Rohypnol)15 mg Imovane när jag vaknade på natten (dvs varje natt)Vanliga kvällsmedicinen innebar dessutom 1 mg Xanor Depot.

Detta vareviga kväll... och ofta nåt extra vid behov. Tex 150 mg Atarax. Om dagarna åt jag Mer Xanor depot, vanlig Xanor 2-4 mg, Oxascand 20-40 mg, Stämningsstabilserande neuroleptika, Cymbalta och i perioder testade jag olika läkemedel som kunde hjälpa mot fibron (Lyrica, Gabapentin, Tryptizol...)Inte konstigt att resultatet av alla läkemedel, all ångest, all brist på sömn... kombinerat med mat-tankar, vikt-tankar, själv-hat, smärtan... blev min 86-kilos-vikt.
Såsmåningom minskade dock mat-problemen. Vi pratade om det en hel del i terapin, vi analyserade saker hit o dit och mitt fokus på maten minskade. Även om jag inte tyckte om min kropp och min vikt, så fann jag mig i det. Jag visste vad läkemedlena o allt annat gjorde med kroppen. Jag visste också att det inte va tid att sluta med dom nu. Jag fick koncentrera mig på att ta mig genom behandlingen och ändra mitt självskadande.

Såsmåningom tog jag bort en del mediciner. Främst neuroleptikan.Skälen var olika beroende på läkemedlena. Anledningen att jag slutade med Nozinan var tex att jag tog en överdos. 11 100mg-piller i magen tillsammans med lite annat gav mig en tripp till sjukan och medicinintensiven. Hjärt-knas...Efter det hatade jag Nozinan. Jag kunde inte prata om jag tagit ens 5 mg dagen innan. Munnen va så torr och jag sluddrade extremt.Theralén slutade jag med efter jag svept en flaska vid 2 olika tillfällen (koncentrerat). Ledde till att de försökte magpumpa mig (gick inte) och proppa i mig kräkmedel (funkade inte). Slutade med att jag självmant stoppade fingrarna i halsen...Smaken och koncentrationen fick mig att avstå från Theralén under lång tid sen.

När jag va inne på andra året på behandlingshemmet testade jag en sak. Jag hade fått distans från ätstörningarna men var ändå medveten om hur de funkade för mig. Jag gjorde en plan med min terapeut.Jag skulle testa bli total-vegan.
Anledningen var inte att jag inte ville äta animaliskt. Det var inte heller en ätstörd anledning.Nej, det var smärtan som tog mig dit.

Vissa kan bli hjälpta i smärtväg av att inte äta animaliska produkter nämligen. Men man måste vara strikt och testa längre än några dar...Med tanke på mina erfarenheter med mat innan, var både jag och personalen observanta.
Jag testade en månad.Sen bröt jag. Och det var nog nåt av det bästa jag kunde göra.Även om jag verkligen märkte positiv skillnad i smärtintensitet pga vegankosten, så var det inte värt det.

Jag tyckte ju om mat jag inte fick äta. Jag tyckte det var gott med kött, fisk, fågel, mejeripålägg osv...Maten jag istället åt var okej, ibland riktigt god. Men jag saknade det de andra runt mig åt.Känslan av att inte ha rätt till den typen av mat kom. Känslan av att inte ha rätt till GOD mat... och det blev en känsla av att inte va VÄRD god mat.Då bröt jag.

Smärtan var mindre, men att det skulle va bekostat på mitt värde att få tycka om mat var fel. Jag gick inte med på att låta en ätstörning grabba tag i mig igen och kasta mig tillbaka i ett helvete jag verkade ha kommit ur.Det beslutet är jag glad jag tog. Det var aktivt och solklart. Det var svart på vitt ett val. Och nej, jag vägrade gå tillbaka till nåt sånt. Jag hade slitit så många år och även om jag bytt mellan olika självskadande beteenden så var jag inte villig att gå tillbaka till ett tidigare.
Vid denna tiden hade jag minskat drastiskt på skärandet oxå, det hände nångång då o då men det var sällsynt.Maten blev vanlig igen och jag njöt. Jag bestämde mig för att aktivt skjuta bort ÄS-relaterande tankar men inte på ett förnekande sätt. Jag valde mina tankar, vilka som inte var värda att grubbla på och vilka som fick finnas med men med mindre fokus.

Jag har så länge jag minns kunnat förneka tankar och känslor såpass att jag såsmåningom förträngt dem och jag var medveten om min förmåga till detta. Just därför jobbade jag aktivt med att inte förtränga ÄS-saker men ändå inte fokusera på dom. Jag ville hitta en balans däremellan.Det funkade. Kanske mycket pga min veganerfarenhet. Den hade gett mig möjlighet att klart och tydligt kunna se mina val. Uppmärksammat mig på hur jag regerar.Det var balansen mellan medvetenhet och förnekande i ÄS-tankarna och ÄS-känslorna som gav mig den sista biljetten bort från dom. Balansen att inte förtränga, inte grubbla, att på ett medvetet kontrollerat sätt låta mig vara okontrollerad i maten. Varken för mycket eller för lite. Och definitivt inte så jag förträngde mina erfarenheter, känslor och tankar.
Lagom för mig var.. att aktivt välja bort såna tankar men ändå hålla kvar dom och prata om det i tex terapin var eller varannan vecka. Det gjorde att jag inte glömde, och inte fastnade.
Självklart tog det tid att hitta balansen. Att vänja mig vid hur jag skulle hantera det.
Kanske ett års aktivt hanterande i val av tankarna, sen blev det automatisk gallring utan att jag behövde lägga energi på det.
Jag lärde mig hur jag skulle slippa ätstörningen i skallen och idag tänker jag inte på det alls. Idag har jag vant mig av det så bra att den inte ens existerar.

Fortsättning följer...

2011-06-26T12:36:00.000+02:00

Ibland kanske det behövs såntdär lagom trist inlägg... så här kommer en lista jag såg hos Hopefaith

Lagom lång/kort :)

Klädsel

Vad har du på dig idag: Myskläder i form av piratlånga träningsbyxor (svarta) och gamal sliten blå långärmad tight tröja
Vad använder du just nu för skor: Nyvaken = Barfota
Favoritfärg på kläder: Rosa, lila, jeansblått, svart

Senaste personen

Sov i din säng: Jag och min sambo såklart
Du pratade med: Älsklingen/sambon
Du delade en drink med: Delar väl inte drinkar men sällskapet var älsklingen min.
Du gick på bio med: Ojoj, har inte varit på bio på evigheter. Borde va älsklingen men inte säkert. Va flera år sen jag va på bio.
Du gick på stan med: Älsklingen, mamma, pappa, syster.. men det va mer "va i stan". Shoppat/gått på stan var läääänge sen och borde varit med... antingen V eller om man räknar ett lite större centrum med shopping: Älsklingen.
Skällde på dig: Brukar inte bli utskälld... Kanske nån myndighetskontakt/vårdkontakt för att jag inte tagit det tillräckligt lugnt?

Senaste

Låt du hörde: Älsklingen sjunger just nu "Able mos del amor" medans han tömmer diskmaskinen haha
Film du såg: Inatt gick Gökboet!
Mat du åt: Senaste riktiga maten var igår, sill, potatis, potatissallad, lök/tomatsallad. Senaste mindre "mat-riktigt" var glass och vaniljsås igårkväll. Frukost har jag inte hunnit få i mig än men dricker en latte just nu iallafall :)
Kram: Av älsklingen :)
Puss: Av Älsklingen såklart :)
Fest: Oj... Räknar inte vårt midsommarfirande som fest.. va bara vi 2. Fest med fler måste varit... om jag inte räknar födelsedags middagar och typ påskmiddagar o sånt... Lillebrors överaskningsfödelsedagsfest i skåne i januari? Borde det va... hahaha, inget partyanimal här inte haha
Känslan: Känner saker hela tiden ju, men senaste måste ju va nu och den är... Glad/lite sprallig/nöjd... vanligt glad typ.
Resa: Kortare: Till centrum här. Medel: Till syster några mil bort. Medel-lång: Skåne. Lång: Spanien för 2 år sen...
Glädje: Senaste glädjen? Asså mer än vanliga nu? Ja, kanske igår? Inatt? hehehe
Dröm: Nattens dröm innehöll information om älsklingens plugg-ämne dvs om Utvecklingsstörning/Handikapp kombinerat med lagar i det och historiska behandlingar...
Boken du läste: Inte läst så mycket på senaste, men eftersom jag hjälper älsklingen med pluggandet så innebär det att jag läser högt ur hans skolbok.
Personen du träffade: Älsklingen såklart. Vi bor ju ihop. Förutom honom va det nån snubbe i "Turken-på-hörnet"-butiken när jag köpte jordgubbar.
Personen du pratade i telefon med: Mamma
Personen du fick sms av: "Personen" som programmerat in att det ska skickas sms till mig ang. att min kreditgräns höjts ifall jag vill låna pengar akut... Annars va det ett sms från en vän den 15 juni.
Gången du åt en 7-eleven korv: Inte ätit korv på läääänge. Många herrans år sen och tveksamt om det nånsin varit 7-eleven-korv.
Gången du var utomhus: I förrgår. När jag köpte glass, godis, läsk och jordgubbar
Gången du sov: Nyss.... här hemma med älsklingen
Gången hela din familj åt middag tillsammans: Hela familjen! Oj, nån jul för flera år sen va nog alla samlade...
Sak du köpte: Förutom det jag skrev 3 frågor upp? Lite xbox-spel, telefon till amor, alkohol, cigg, mediciner på apoteket... ja dvs shoppingen som gjordes i centrum sist.

Om dig

Namn: Nåt annat än Mezza, men inget jag skriver här :)
Ålder: 31 år, 5 månader och 3 dar (dvs 11 477 dagar)
Smeknamn: Mezza + några andra
Syskon: Minsta-bror (snart 27), Syster (snart 28), Mellan-bror (30), Storebror (snart 36).
Sysselsättning: 100% sjukersättning till 65 år. Fyller dagarna med: Saker som görs via datorn, tv, hushåll, tjatter med amor, vänner + familj, ritar, spelar olika spel, röker, läser, skriver, mm. Sjukgympa + annat praktiskt osv. Nngång då o då tar jag mig längre bort än orten vi bor i :)
Bra egenskaper: Omtänksam, realistisk, empatisk, hyfsat smart, lättlärd i mycket, lagar god mat, kan skriva, rita, sjunga. Nog en bra vän även om jag inte är dunderaktiv med att träffa folk...
Dåliga egenskaper: För ambitiös och kan slita ut mig själv för mkt för andras skull. Röker, kunde varit mer social, har en förmåga att glömma ta ut mina endagslinser innan jag somnar...
Linje/klass: Omvårdnadsprogrammet (student -99), enstaka komvux-kurser, konstinriktad folkhögsskola.
Hårfärg: Normala är väl mellan/ljus-blond och inte super rått-färgat men lite trist. Nu är det slingat ljusare + mörkare men med massa utväxt.
Ögonfärg: Blå
Skostorlek: 36-37

Morrn...

2011-06-26T11:12:00.000+02:00

morrn morrn alla fina därute.
Nyvaken... sen nån halvtimme.

Printat ner nästa del på storyn om minnena från ÄS... Har lite smått att redigera men den kommer väl upp snart. Även påbörjat sista delen som handlar lite om sviterna ÄS gav mig.

Tvungen ta en Tradolan inatt.. mår inte jätteilla som jag brukar av dom men känner av det. Fick en annan typ utskrivet denna gången, retard. Dvs tas upp långsammare och går ur långsammare

Annars inte mkt.... blir plugg med amor idag med och så softa lite.

Ciao!

Glad Midsommar på er alla!

2011-06-24T11:42:00.000+02:00

Hoppas ni får en fin midsommar!

Vid den här tiden...

2011-06-23T13:00:00.001+02:00

...för 2 år sen...

Låg inne på den värsta avdelningen jag upplevt. På Maria Beroendecentrum...
Avgiftning en dryg månad... från benzo.
Benzo om ordinerats i hästdoser dagligen från läkare.

Hade planerad nertrappning... vilket innebar att jag började med 300 (!!!) mg oxascand/stesolid... om dagen.
Det var ändå en dos som min kropp tyckte var för lite..
Jag åt inte särskillt mkt Oxascand innan, men däremot en massa Xanor.. som är starkare benzo.
Minns jag va uppe i 7 mg Xanor depot + 2-6 mg vanliga xanor...Dessutom tror jag jag hade nån insomningstablett... eller? Kanske jag hade slutat med dom? Vet jag hade Circadin ett tag, alltså tillskott av hormonliknande som hjälper till med dygnsrytmen. Kanske va det jag hade precis innan jag blev inlagd?
Hmm.. jaja.

8 års daglig användning benzo iallafall.
Klart det ger abstinens...
Ganska klart att det ger abstinens även om man har höga doser i sig oxå. Kroppen reagerade så fort nivån inte var exakt samma eller högre än den brukade va.
Fattar inte hur jag kunde jobba 50% när jag sen dagen efter las in...

Jag va ju förberedd på att det skulle bli tufft... jag trodde jag visste hur kroppen skulle reagera... hade ju känt lite abstinens innan... men bara att jag blev rastlös, orolig, mer ångest, svårt o sova osv.
Tiden på avgiftningen visade vad det verkligen innebar.

* Mina händer skakade så mycket att jag knappt kunde hålla en mugg med 2 händer. Bestick fick jag oftast hålla som ett barn och snabbt få in maten i munnen för att den inte skulle skaka av
* Rastlösheten var extrem. Inte alls som jag föreställt mig
*Jag hade kraftiga spasmer, främst i buken, som gjorde att jag ryckte okontrollerat när jag skulle slappna av. Ont gjorde dom oxå... Det såg ut som jag blev skrämd av nåt plötsligt, så mycket ryckte hela jag.
* Jag var så trött att det kändes som jag inte skulle orka andas ett enda andetag till.
* Puls + Blodtryck var kaotiskt. Högt BT. Hög eller låg puls.
* Hjärtklappning x 1000
* Muskelsvaghet
* Ångest ångest ångest... leda, mer rastlöshet.
* Kass sömn eller för mycket sömn
* Periodvis illamående
* Frossa
* Kall och varma svettningar
* Irriterat humör x 1000

Ja, det va säker mer...

Jag bloggade från mobilen under den tiden. Inläggen finns i min metroblogg typ (om jag minns rätt?) s. 11 och framåt.
Om nån e intresserad av o läsa alltså..
Vet att metrobloggen ändrats... vet inte om man ens kan se sidorna nu? Kanske skulle kolla in det. Länk finns iallafall i sidomenyn till den bloggen.
Från juni 2009...

Denna midsommar är jag tack och lov inte inlåst. Jag är hemma. Jag firar väl inte direkt, men jag myser med min älskling och hjälper honom plugga. Vädret spelar ingen roll. Jag är iallafall fri.
För 2 år sen satt jag och svettades i en inglasad balkong med missbrukare av alla slag. Åt sjukhusmat med midsommar-tema. Hade ca 1 timmes permis om dagen. Avdelningen stank sjuka människor. Jag tittade alltid på golvet där jag gick för att undvika gå i piss, spyor, snus osv. Jag duschade med inneskor. Jag såg avföring på väggar. Jag åt i en matsal med människor som slemhostade/spydde samtidigt.
Jag gick från att gå på toa i ren eller steril miljö (jobbet var plastikklinik så jag va van vid extremt rent innan jag kom till avgiftningen) till att kissa samtidigt som jag såg att väggen bredvid vad nerkletad av skit.
Inget som kunde kopplas till rengöringssaker eller desificering fanns tillgängligt. Inget fick heller tas med. Inte hårspray, inte desificerings-servetter till toa osv. Anledningen? Är man missbrukare kan man ta till de mest knasiga saker... därför fick de inte finnas där.

När jag kom ut därifrån hade jag utan problem kunnat slicka rent golvet i vår lägenhet utan att tycka det va äckligt.

Jag njuter av hur bra denna midsommaren kommer bli trots att den kanske inte blir som många firar midsommar.

Kram på er!